"Det är lite av en skandal att ett forskningsinstitut som VTI,
kan släppa ifrån sig en så illa underbyggd rapport som NanoWear". Det skriver Vi Bilägares däckexpert Erik Rönnblom.
kan släppa ifrån sig en så illa underbyggd rapport som NanoWear". Det skriver Vi Bilägares däckexpert Erik Rönnblom.
VTI har i rapporten "NanoWear" undersökt bildningen av slitagepartiklar i en maskin ursprungligen byggd för att mäta slitaget på vägbeläggningar.
"Argument mot dubbdäck"
Den här rapporten används som argument mot dubbdäck. VTI hävdar att resultaten visar att nanopartiklar i storleken 30-50 nm endast uppstår under försöken med dubbdäck.
När friktionsdäcken testades, två olika fabrikat, visade det sig att ett av däcken producerade än mindre partikelfraktioner medan det andra fabrikatet inte åstadkom några nanopartiklar alls!
Sommardäcken gav inte heller upphov till dessa små farliga partiklar.
"Mycket är oklart"
Mycket är dock oklart i denna studie vilket också framgår av de egna formuleringarna: "Det är oklart om de ultrafina partiklar som bildas vid dubbdäcksanvändning i provvägsmaskinen också förekommer i verklig trafikmiljö".
Om det är oklart borde VTI ta den här rapporten stoppa in den längst ner í arkivet och aldrig mer ta fram den.
Testmaskin från 1960
En svaghet är att många av de däck som testats inte längre säljs. Det är i de flesta fall förra generationen av såväl dubb- som friktionsdäck som testats. Underligt nog lyftes också de regummerade vinterdäcken ut ur testet - av ekonomiska skäl.
Maskinen man testat däcken i, är alls inte byggd för ändamålet och testmetoden är från 1960.
Däcken monteras på en axel som roterar mot ett vägunderlag med en diameter av 16 meter. Det innebär att däcken körs i en ganska snäv kurva.
"Tvivelaktig testmetod"
Prova själv! Kör ut på en P-plats och lägg två plankor med 16 meters mellanrum. Kör sedan i en cirkel mellan dem i 30, 50 respektive 70 km/tim! Under testet kördes däcken i 70 km/tim under två timmar! Är det någon av er som klarar det med familjebilen?
Det här är visserligen en testmetod, men VTI hävdar att den korrelerar väl med verkligheten. Jag tvivlar. Jag är rent av skeptisk.
Och någonstans långt inne måste det ändå finnas lite självrannsakan: "Om detta även gäller för verklig trafik…" och "Om slitage mellan däck och vägbana även genererar nanopartiklar kan detta..." är VTI:s egna formuleringar och inskränkningar av rapportens värde och säkerhet som underlag för en bedömning av de olika däcken och deras betydelse för bildningen av partiklar.
"Inte nära verkligheten"
Säkerligen genererar dubbdäck partiklar, troligen stora och mindre farliga, men kostsamma för Vägverket. Men i vilken mängd och om det är däcket eller vägen som orsakar de små nanopartiklarna är oklart.
Det har inte heller VTI lyckats klarlägga i denna studie. Och frågan är hur korrekt den verkligen är?
Vi Bilägares erfarenhet är att testmetoder måste vara så nära verkligheten som möjligt. Om vi exempelvis började mäta bromssträckor i en tvär kurva och sedan räknade om resultaten för att ange bromssträckan på rak väg - skulle ingen tro oss.
"Tänk om!"
Varför ska vi tro på VTI:s "NanoWear" ? De tycks ju inte själva vara övertygade om att de resultat man fått fram verkligen överensstämmer med verkligheten.
Det framgår tydligt i skrivningen och det borde alla som använder rapporten, eller skriver om den, betänka innan rubrikerna svarvas till. Så tänk om! Vänta tills det finns fakta i målet om partiklar.
"Argument mot dubbdäck"
Den här rapporten används som argument mot dubbdäck. VTI hävdar att resultaten visar att nanopartiklar i storleken 30-50 nm endast uppstår under försöken med dubbdäck.
När friktionsdäcken testades, två olika fabrikat, visade det sig att ett av däcken producerade än mindre partikelfraktioner medan det andra fabrikatet inte åstadkom några nanopartiklar alls!
Sommardäcken gav inte heller upphov till dessa små farliga partiklar.
"Mycket är oklart"
Mycket är dock oklart i denna studie vilket också framgår av de egna formuleringarna: "Det är oklart om de ultrafina partiklar som bildas vid dubbdäcksanvändning i provvägsmaskinen också förekommer i verklig trafikmiljö".
Om det är oklart borde VTI ta den här rapporten stoppa in den längst ner í arkivet och aldrig mer ta fram den.
Testmaskin från 1960
En svaghet är att många av de däck som testats inte längre säljs. Det är i de flesta fall förra generationen av såväl dubb- som friktionsdäck som testats. Underligt nog lyftes också de regummerade vinterdäcken ut ur testet - av ekonomiska skäl.
Maskinen man testat däcken i, är alls inte byggd för ändamålet och testmetoden är från 1960.
Däcken monteras på en axel som roterar mot ett vägunderlag med en diameter av 16 meter. Det innebär att däcken körs i en ganska snäv kurva.
"Tvivelaktig testmetod"
Prova själv! Kör ut på en P-plats och lägg två plankor med 16 meters mellanrum. Kör sedan i en cirkel mellan dem i 30, 50 respektive 70 km/tim! Under testet kördes däcken i 70 km/tim under två timmar! Är det någon av er som klarar det med familjebilen?
Det här är visserligen en testmetod, men VTI hävdar att den korrelerar väl med verkligheten. Jag tvivlar. Jag är rent av skeptisk.
Och någonstans långt inne måste det ändå finnas lite självrannsakan: "Om detta även gäller för verklig trafik…" och "Om slitage mellan däck och vägbana även genererar nanopartiklar kan detta..." är VTI:s egna formuleringar och inskränkningar av rapportens värde och säkerhet som underlag för en bedömning av de olika däcken och deras betydelse för bildningen av partiklar.
"Inte nära verkligheten"
Säkerligen genererar dubbdäck partiklar, troligen stora och mindre farliga, men kostsamma för Vägverket. Men i vilken mängd och om det är däcket eller vägen som orsakar de små nanopartiklarna är oklart.
Det har inte heller VTI lyckats klarlägga i denna studie. Och frågan är hur korrekt den verkligen är?
Vi Bilägares erfarenhet är att testmetoder måste vara så nära verkligheten som möjligt. Om vi exempelvis började mäta bromssträckor i en tvär kurva och sedan räknade om resultaten för att ange bromssträckan på rak väg - skulle ingen tro oss.
"Tänk om!"
Varför ska vi tro på VTI:s "NanoWear" ? De tycks ju inte själva vara övertygade om att de resultat man fått fram verkligen överensstämmer med verkligheten.
Det framgår tydligt i skrivningen och det borde alla som använder rapporten, eller skriver om den, betänka innan rubrikerna svarvas till. Så tänk om! Vänta tills det finns fakta i målet om partiklar.
NanoWare
"NanoWare" är en rapport från VTI, Statens väg-och transportforskningsinstitut, som gavs ut i början av november i år.
Så här beskriver VTI rapporten:
I rapporten NanoWear - nanopartiklar från slitage av däck och vägbana, har slitagepartiklar från nio olika däck under slitage på en och samma vägbeläggning undersökts.
Resultaten visar tydligt att nanopartiklar i storleken 30-50 nm endast uppstår under försöken med dubbdäck.
Flera medier rapporterade om NanoWear under rubriker såsom:
"Dubbdäck - fara för hälsan" (Sveriges Radio)
"Dubbar farliga än befarat" (Allt om motor)
"Dubbdäck kan vara hälsofarliga" (SVT).
Erik Rönnblom
Erik Rönnblom är Vi Bilägares däckexpert.
Länkar
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Jag har skrivit en del i den nyare tråden i ämnet - bland annat om konspirationsteorier - att det finns andra, bakomliggande syften än de som framförs.
Franks påhopp är ett typiskt exempel.
(Det kan tilläggas att sånt är vanligare på Auto Motor & Sports webbplats - sannolikt beroende på att de torde ha en yngre läsekrets.)
Jag har ingenting emot att debattens vågor går höga - men det ska vara med argument och inte med fula gissningar, antydningar och grundlösa anklagelser.
Av någon anledning bedrivs det nu en veritabel hetsjakt på dubbdäck. Dubbdäcken anses vara orsaken till höga partikelhalter i städer och spårbildning på vägarna. Men den dominerande källan till hälsofarliga partiklar är avgaser, särskilt från dieselmotorer, och den största orsaken till vägslitage och spårbildning är den ständigt ökande tunga trafiken. Skulle man införa totalförbud mot dubbdäck skulle man behöva sanda och salta så mycket mer, så att partikelbildningen knappast skulle minska. Alla däck mal ned sanden till partiklar som virvlas upp. Vill man komma tillrätta med partikelproblemet är det minskade avgaser och bättre renhållning av gatorna som gäller. Men låt dubbdäcken vara - de är det enda vettiga alternativet i vårt klimat med temperaturer som växlar många gånger via nollstrecket, med förrädisk fläckvis halka på barmark. Ett bortglömt problem med dubbfria vinterdäck är att många frestas köra vidare på dem även när vintern är slut, vilket är förkastligt eftersom de har så dåligt grepp på torr asfalt - eftersom de är så mjuka för att ha något grepp på snö och is överhuvudtaget. Faktiskt är de sämre än dubbdäck även på denna punkt.
Erik Rönnblom säger sig ta på sig en granskningsroll, men i ovanstående texter visar han påtagliga brister i förmåga att läsa, granska och ifrågasätta den aktuella forskningsrapporten. ER gör stor sak av att maskin och metod är gamla - var är relevansen? Explosionsmotorn är också gammal, varför kör vi forfarande med den?
Eller att åtminstone en del av däcken inte längre säljs. Testerna genomfördes 2006-2007 (läs rapporten, det framgår där).
Samtidigt missar ER mer uppenbara grunder för att ifrågasätta möjligheten att skala upp rapportens resultat till en generalisering.
Hej Mugge! Jämförelsen med explosionsmotorn är inget bra. Den är nämligen en fungerande verklighet. Det är inte VTIs däckkvarn, som vilket jag redan påpekat, inte är byggd för att mäta partiklar skapade av däck. Kör man i en cirkel med en diameter som är mindre än vad en bil klarar av och med däcken låsta i 90 graders vinkel, vill jag påstå att metoden inte har något med verkligheten att göra. Normalt sett brukar forskning och testmetoder utvecklas och förbättras. Men du kanske tycker att motorer från 40-talet, vilket tydligen är det korrekta åretiondet för denna maskin, är lika bra som moderna både snålare och renarer motorer? Det är du som missar relevansen - med flera mil! Försök och kör din bil i den snäva svängen i 70 km/tim - i två timmar!
Erik Rönnblom: Det du säger nu kan jag inte tolka annat är att dina kunskaper i fysik och mekanik är ytterst begränsade och att dina kunskaper om forskningsmetodik är i princip obefintliga.
Du säger att "normalt brukar forskning och testmetoder utvecklas och förbättras" - detta sker ju under förutsättning att det behövs. Så har också skett när det gäller VTI:s tester som studerar däcks- och vägslitage vilket också är väldigt enkelt att ta reda på.
Din jämförelse med att köra en bil i cirklar är på sin höjd lite gulligt naiv. Fundera lite till på varför det inte är jämförbart med VIT:s PVM... Vad som är relevant är att man använder en metod som efterliknar slitageförloppet av väg och däck samt att man har ett samlat forskningsmässigt underlag som visar vilka av resultaten som är representativa för att kunna bedöma slitage i verklig trafik på väg (och vilka som inte är det).
MUGGE:Varför måste du ha den där överlägsna "von oben" attityden när du läxar upp ERIK RÖNNBLOM.Det är väl inte så konstigt att man ifrågasätter en maskin som inte ser ut eller gör något som liknar verkligheten ute i trafiken. Forskare är ju inte precis kända för att alltid ha rätt.Exemplen är otaliga.Borde man inte försöka likna den verklighet man forskar på för att få ett så bra resultat som möjligt?Förlåt en okunnig,som antagligen blir drabbad av och får vara med och betala detta.
MVH Crister
Crister: Angående sätt att debattera så försöker jag bara anpassa mej till den ton som Rönnblom valt att starta debatten med (och som han också fortsättningsvis använt).
Att forskare har fel ibland kan jag absolut hålla med om. Det är en central del i mitt arbete både att beställa och vara med att utföra forskning, liksom att kritsikt granska och ifrågasätta forskningen. Har man goda sakliga grunder så är det också rimligt att komma med tuff kritik.
Att en testmaskin utseendemässigt inte liknar verkligheten är ingen saklig grund. Den viktig frågan är om man på ett bra sätt lyckas återskapa de processer som man vill undersöka. Jämför till exempel med utrustning som används för att undersöka hållfasthet (t ex dragprov eller skjuvprov).
Det är inte testmaskinens utseende vi opponerar oss mot, utan mot det slitage den åstadkommer. Det ständiga malandet ger en slitagebild som inte efterliknar verkligheten. När Vi Bilägare har kört slitagetester för att jämföra olika däcks livslängd har vi gjort testet för att komma så nära verklig körning som möjligt fast med snabbare och hårdare slitage.
Efter VTIs test lär inte däcken ha en slitagebild som påminner om ett däck som körts i vanlig trafik- Och det måtte väl ändå vara ett mål också i detta test? Den attityd du
inlett när du försvarar VTI får du ta ansvar för själv. Jag anar att vi trampat på flera ömma tår i den här diskussionen.
Erik, du opponerar dej mot grundläggande vetenskapliga principer och forskningmetodik. Du bygger din argumentation bland annat på en maskins ålder och den missvisande jämförelsen med att köra en bil i cirklar. Och du gör det med orden "rent nonsen", "skandal" och "illa underbyggt"...
Du pratar om vibilägares erfarenhet att försök behöver vara så lika verklighetens som möjligt. Har du några som helst belägg för att forskarvärlden och VTI skulle ha missat en sån sak? Nej, forskningen har som tur är förmått att utvecklas bortom denna triviala observation. Bland annat till att kunna bryta ner processer i beståndsdelar och studera dessa var för sig. På den nivå är det viktiga att man har koll på hur man lyckas efterskapa den aktuella delprocessen.
Att däck i provanläggningen inte slits identiskt med hur de slits vid körning på väg har inte nödvändigtvis någon betydelse för försökets representativitet. VTI har i rapporten med önskvärd tydlighet redogjort för detta.
Fråga till Erik Rönnblom. Har du någon universitetsutbildning alls? Har du inte läst eller förstått vetenskaplig grundkurs (som ingår som ett obligatoriskt delmoment inom de flesta utbildningar)? Känner du ens till vad en principalkomponentanalys är för något (den statistiska modell som förekommer inom rapprten) och varför man använder den framför ordinära analysmetoder? Jag tror inte riktigt du inser att VTI är mycket välkända inom forskarvärlden. De allra flesta ser deras akademiska kompetens som hög och deras arbete som tillförlitligt. Vad är det den internationella forskarvärlden missat som Rönnblom hittat måtro? MVH AL
Paginering
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.