Sture gifte sig med Margaretha 1962, de är båda 72 år och bor i Bohus sex mil söder om fabriken i Trollhättan.
14 Saabar
Fem år efter bröllopet inledde de ett livslångt förhållande med Saab.
- Vi har varit testpiloter i över 40 år, säger Margaretha.
Sedan dess har Sture köpt fjorton Saabar. Vad beror sådan trohet på? Svaret är enkelt:stolarna.
- Ingen har så bra stolar som Saab, säger Sture och Margareta håller med. Fast när det gäller de två första Saabarna så var det väl inte stolarna som avgjorde.
Den första bilen var en 96:a. Den köpte de alltså begagnad 1967.
- Den var brun, säger Sture.
- Gul, säger Margaretha.
"En perfekt bil"
Gul var den. Det vet vi för vi har sett bilden. Men det var inte färgen som avgjorde.
- Den hade rattväxel och frihjul, säger Sture. Det var fint. Sparade bensin.
Sture är pensionerad bankdirektör. Han har koll på kostnaderna.
- Jag minns rattväxeln så väl, säger Margaretha och liksom visar där i soffan hur man växlade. Den var härlig.
Fast så härlig var den väl inte. Det där är nog mest nostalgi. Rattväxeln i 96:an var rätt långslagig och sladdrig.
- Det var en perfekt bil. Liten och nätt och bra i kurvorna.
Numret på första Saaben var ett sådant där med landskapsbokstav så man kunde se varifrån bilen kom.
- Det var bra, säger Sture. Numret var O86414.
O:et stod för Göteborgs och Bohus län.
Brun eller gul, de körde till Norge - till Trollstigen och Hardangervidda och tältade.
Fast först passerade de alltid Åmål. Sture kommer därifrån. Där uppe på kringelvägarna i Norge kokade Saaben. Det är den ena av två gånger som Stures och Margarethas Saabar krånglat.
Livsfarliga sittplatser
Sedan kom barnen och då var 96:an rätt opraktisk med sin lilla baklucka och sluttande tak. De bytte till en 95:a - en kombi.
Idag skryter tillverkarna om sina bilar som har sju sittplatser. Som jättebilar som Chrysler Voyager och Audi Q7. Saab 95 hade också tre stolsrader och plats för sju.
Sista raden var ett litet ryggstöd i bakluckan som man fällde upp. Plats för två barn. Sätet var bakvänt. Ungarna gillade att kunna se trafiken bakom men det var faktiskt livsfarligt om man blev påkörd.
Efter de två första beg-bilarna var det dags för en sprillans nya Saab - en 99:a som Sture och Margaretha köpte 1976. Pris 32 000 kronor.
Stolar och radio
Denna första nya bil och ytterligare tio har Sture köpt av samme försäljare - Lennart Nilsson på Kongahälla Bilcity i Kungälv ett par mil norr om Göteborg.
Men varför elva nya Saab på raken? Det handlar om stolar. Men också om radio.
Det där med radio har inte med bilradion att göra. Sture är nämligen en hängiven radioamatör - en hobby som är lite på avskrivning numera när folk kan mejla eller prata i mobil var som helst på klotet.
Men dessförinnan fanns det folk som satt hemma med egna radioapparater som både tog emot och sände och pratade med folk över hela världen.
Sture tog med radioutrustningen på resorna. Då satte han en stor antenn på bakre kofångaren.
- Folk trodde att vi kom från polisen, säger han.
Saaben var perfekt för en rörlig radioutrustning. Det verkar som om ingen annan bil var så bra radioavstörd.
Andra bilars tändsystem gjorde att det sprakade och knastrade i radion. Inte i Saaben.
Den där första 99:an körde Sture och Margaretha till England - med antenn där bak.
Subaru föll på... stolarna
Det var alltså stolarna, radion och kanske mästersäljare Lennart Nilsson som gjorde att det blev elva nya Saabar på raken för Sture.
Lennart Nilsson, som faktiskt blivit svensk mästare i Saab-försäljning - han sålde 497 stycken på ett år - säger:
- En gång föreslog jag Sture en Subaru.
- Inte tillräckligt bra stolar, säger Sture.
5 000 mil per Saab
Sture har kört sina Saabar cirka fem tusen mil eller tre eller fyra år. År 2005 köpte han en 9-3.
Det är den andra av Stures och Margarethas alla Saabar som krånglat. Ett ganska mystiskt krångel. Den första var ju 96:an som kokade i Norge.
- Lampan för antispinnet lyste ibland och larmade om att det inte fungerade, säger Lennart.
Men på verkstaden kunde de inte hitta något fel. Ni känner igen det där… Det är som om bilen är ett levande väsen. När den kommer i närheten av verkstaden blir den plötsligt skötsam.
Det konstiga var att antispinnlampan bara krånglade när de tankat på Preem-macken i Bohus. Inte på vägen dit.
Det är visserligen vetenskapligt svårt att påvisa något samband mellan krånglande antispinn och Preem-bränsle men...
Det kunde också bero på en hal backe i närheten av macken som fick elektroniken att larma.
Förutom koket i Norge på 70-talet så hävdar Sture alltså bestämt att det Preem-allergiska antispinnet är det enda krångel han haft under 43 år med Saab.
- Inga andra problem, lovar han.
Då finns det ju ingen anledning att byta märke.
Köpt Saab under Saabkris
I december förra året köpte de sin senaste - en 9-3 Biopower. Den har bara gått femtio mil.
Sture är rätt bra på att sköta sina bilar - alltid garage och lackkonservering och service i rätt tid. Inga p-repor eller annat krafs.
Jo, för resten. Sture brukar springa orientering på amatörnivå. En gång i Blekinge kom han in mål ganska sent.
- Som vanligt.
När han kom till parkeringen på ett stort fält var det bara hans bil kvar.
- Jag la i backen och pang!
En Merca hade kört in på parkeringen utan att Sture sett den. Han har aldrig åkt fast för fortkörning. Inte ens fått en p-bot.
Ännu en Saab
Mästersäljare Nilsson som har koll på Stures bilar vet när det är dags att byta. Ingen annan kund har så välskötta bilar.
- Det är nästan kö på att få ta över Stures inbytesbilar, säger han.
Sture har alltså haft fjorton Saabar. Men familjen har haft två till. Margaretha berättar:
- Jag hade en Opel Corsa men när vi fick barnbarn så bytte vi till en Saab.
Och sedan blev det en till. Summa sexton alltså i familjen Gustafsson. Dottern Maria har en Renault Scénic.
- Man sitter lite högre, säger Sture. Bra sikt och bekvämt. Kanske skulle man ha en sådan där hög bil.
Men så var det där med sätena.
- För hårda.
Det fick bli en Saab igen.
Diskutera: Vad behöver Saab för att lyckas?
Sture Gustafsson i Bohus norr om
Göteborg har köpt elva nya Saabar av säljaren Lennart Nilsson på
Kongahälla Bil i Kungälv.
Sture har kvar fakturor eller kvitton för alla
bilarna.
Det är intressant att kolla prisutvecklingen.
1976
Saab
99, 32 000
1978
Saab 99L, 36 600
1984
Saab 900,
57 500
1987
Saab 900, 90 500
1989
Saab 900i, 117
000
1991
Saab 900i, 149 000
1994
Saab 900, 186 000
1998
Saab 900SE, 180 000
2001
Saab 9-3SE, 198
000
2005
Saab 9-3, 228 000
2009
Saab 9-3
BP, 250 000
Sammanlagt representerar bilarna ett köpvärde
för Sture på 1 524 100 kronor.
Men om man skriver ned värdet med
inbytesbilarna så tror Sture att inköpskostnaden för de här elva bilarna
under 34 år blir cirka 700 000 kronor.
Det betyder drygt 20 000 kronor
per år eller drygt 63 000 per bil. Men det faktiska värdet är högre
eftersom kronan förändrats med åren.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Skillnaden mellan idioti och geni är hårfin. "Vi har varit testpiloter i över 40 år", ja precis, SAAB har släppt ut bilar med tvivelaktig kvalitet i över 40 år. Växellådor, tändkassetter, skurna motorer m.m.
Stackars människor, köra SAAB hela livet...
Stackare är väl ni Jarl och Gösta?
Om man vantrivs med en bil/märke så har man inte samma i 40 år, liksom om man har haft ideliga problem så byter man till sist oavsett hur bra stolar den har. Sen sköter han bilarna och då får man mindre problem oavsett märke, se bara Toyota kvaliteten är inte överlägsen har aldrig vart det heller men det är mest äldre människor samt personer som inte skruvar själv som köper dem och de vårdar sina bilar och lämnar in för service och reparation enligt rekommedationer då håller det bättre.
Ägt en SAAB V4 en gång där man ofta fick trixa med rattväxeln för att få ur nyckeln från tändningslåset.
Varma sommardagar och mer än 10 mil så gick motorn fortfarande när man tog ur nyckeln ur låset och fick stannas med kopplingen.
Det var en bra bil, förutom vintern och över 8 minus och över 7 timmars kyla, så måste den startas med 2 batterier i serie för att överhuvudtaget tända.
Kopplade man inte bort helljusen så rök dessa lampor med innan start + generatorn med.(24Volt)
Men en bra vinterbil med sommardäck var den, drev bra.
Luftig reservhjulsbalja fanns också på denna modell.
Uridiotisk rubrik som passar en uridiotisk bil som liknar mer reklam än journalistik...så skämmit!!
Tor
Återigen ren reklam. Artikeln skulle passa bättre i SAAB:s kundtidning. 14st SAAB på 40 år= SAAB-bilar håller bara 2,86 år i snitt innan man är tvungen att byta.
Det är klart har man aldrig Haft Något annat märke Än Saab och vägrar Inse Att Andra märken kan Vara Bättre Så är det väl hans ensak.
Problemet är köparna utomlands. Det räcker ju Inte Att Svenskarna är märkstrogna. Det gäller ju Att locka kunder Från andra märken. Inte som i Sverige Där Saab mer eller mindre Försökt strypa Opel.
Stackars kille som inte upptäckt att det finns bra bilar - och det är inte Saab! Haft 4 st själv, mestadels leasing så det gjorde inte så mkt att de inte höll. Nä köp en riktig o hållbar bil istället!
Man ska väl egentligen inte sticka ut...
Men 18 SAABar, alla har gått mellan 8 -10.000 mil och vad har hänt? En växellåda 1980 efter en husvagnsincident och en kylare julafton 1978, Annars bara vanlig service hos SAAB-verkstad och oljebyte var 1000-mil, när det inte var 2T förstås!
Det kan väl inte bara vara tur? Eftersom jag i jobbet har haft stora möjligheter att hyra olika bilmärken vanligast veckovis så trivs jag ändå bäst i SAABen. Speciellt när det är som i år riktig vinter och dåliga vägar.
Jag påstår inte att SAAB är världens bästa bil men den passar mig bäst hittills.
Nu får ni alla ondgöra er och idiotförklara mig över min tråkighet och brist på förnyelse men DET BJUDER JAG PÅ! Jag tröstar mig i så fall genom att ta en tur med SAABen;)
SAAB behöver miljoner, miljoner Sture och så några andra också
Paginering
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.