Bilfrågan: Byta däck på en axel?

Jag börjar helt plötsligt att förså Kaptens vurm för Mercedes.
Attityden i den senaste kommentaren är precis den som Mercedes hade i sitt försvar för A-seriens livsfarliga beteende i väjningstester som de föraktfullt kallade för "älgtest". För det var ju endast älgar man skulle kunna tänkas väja för... Vid normal körning (enligt vilken definition kan man undra) var bilen helt säker.
De tvingades att krypa till korset.
Den insikten är jag rädd för att Kapten aldrig får.

De där anonyma expeterna Kapten hänvisar till skulle jag allt vilja tala ett par sanningens ord med!
Några mm skillnad i mönsterdjup skulle alltså vara betydelselöst. Hur kan man ens tro något sånt!
Har du tre mm mönsterdjup så har du vad som minst rekommenderas (från riktiga experter) och i stort sett dubbelt mot vad lagen kräver. Två mm mindre är då alldeles förbannat betydelsefullt när det är vatten på vägbanan.
Man kan mycket väl vattenplana i farter under 80 km/h utan att köra genom vattenpölar, bara vanlig slät asfalt och ett rejält regnväder. Detta är ett faktum och inga fantasier.

När det är snöslask, is eller vatten och däcksmönstret otillräckligt så behövs det sannerligen inga rallarsvingar med ratten för bilen ska bryta ut i en sladd.

Lite märkliga argument.
I ena fallet spelar några mm skillnad i mönsterdjup ingen som helst roll, men i det andra fallet innebär det plötsligt 50 % längre bromssträcka! Ja, till och med 80 % i vissa fall! Som alla förstår är de här siffrorna tagna helt ur luften.
Kapten skriver om trafikvett och att ingen är så dåraktig så att den kör så att man kan få sladd. (Nähä, det har ju aldrig hänt...) Men tydligen är somliga så dåraktiga att de har riktiga skitdäck fram men de bak har fullt mönsterdjup.
Jag har lite svårt att få ihop kaptens logik - och framför allt konsekvens.

Det är dock rimligt att bromssträckan förbättras en del med de bättre däcken fram - så länge man bromsar på ett underlag med bra grepp och med väl fungerande ABS.

Åter detta "tusenfallt"... Även detta taget ur luften.
Om man inte håller rak kurs så ökar risken markant för en sladd om man tvingas bromsa rejält när de sämsta däcken sitter bak. I det läget kan hjälpsystemen inte göra mycket.

Uppriktigt sagt så är Kaptens "korrekta" rangordning av noll och intet värde. Vad spelar det för roll om en viss situation är något vanligare än en annan? Alla inträffar ju.
Hans punkt 3) "Bakvagnskast till följd av sällsynt panikundanmanöver á la Trafikamgasinet" är säkerligen inte så vanlig, men det är ju oerhört viktigt att bilen klarar en sån manöver, för när man gör något sånt så är det allvar!
Och som jag redan skrivit, så behövs det så litet för att få bilen att bryta ut i en sladd när underlaget och däcksplaceringen är fel.

Det där Transit-skåpet jag dundrade omkring i var av 60-talsmodell och rörde sig ganska värdigt med bra bromskraftfördelning när det var lastat ordentligt. Tom var det en helt annan sak. Fjädringen var hårt struttig och den lätta bakvagnen släppte lätt. Dessutom låste gärna bakhjulen före framhjulen när man bromsade, så det gällde att vid bromsning hålla spikrak kurs och ändå vara beredd på en utbrytning.
Det är lite så det är att köra med de sämsta däcken bak.
Vid ett tillfälle, på Magelungsvägen på väg till Högdalen, duttar jag till lite på bromspedalen i en lätt kurva för att undvika att köra över en utspringande räv. Det var fullt tillräckligt för att jag sen genom den snävare kurvan skulle ha fullt sjå att hålla bilen i rätt riktning. Kanske såg det i någras ögon snyggt ut där jag kom med ett perfekt uppställ genom böjen, men det var faktiskt inte riktigt meningen.

Roy skriver: "De där anonyma expeterna Kapten hänvisar till skulle jag allt vilja tala ett par sanningens ord med!
Några mm skillnad i mönsterdjup skulle alltså vara betydelselöst. Hur kan man ens tro något sånt!"

Roy, ett sådant uttalande i skriven form har FAKTISKT PUBLICERATS HÄR PÅ VIBILÄGARES HEMSIDA!!! Men leta får du fan göra själv. (Har dock för mig att det var i samband med någon typ "Dagens bilfråga".)

Roy (förbannad!) skriver vidare: "Lite märkliga argument.
I ena fallet spelar några mm skillnad i mönsterdjup ingen som helst roll, men i det andra fallet innebär det plötsligt 50 % längre bromssträcka! Ja, till och med 80 % i vissa fall! Som alla förstår är de här siffrorna tagna helt ur luften."

Enligt däcktillverknars experter (!) betyder några millimeters skillnad i mönsterdjup ingenting i frågan om den aktuella diskussionen. Däremot har den avgjort större betydelse för bromssträckan och förmågan att tränga undan vatten.
Vidare: "Kapten skriver om trafikvett och att ingen är så dåraktig så att den kör så att man kan få sladd. (Nähä, det har ju aldrig hänt...)".
Skärp dig Roy (för fan)! Jag skrev att jag anser att ingen är så dum att man medvetet kör så på gränsen i ett ordentligt regnoväder med mycket vatten på vägbanan som man gör i sådana här tester. Jag skrev att jag anser att folk normalt har vett att anpassa hastigheten. Fan Roy, är du full eller vad är det med dig?

Och snälla Roy, vad tillför ett exempel med gammal skåpholk i 60-talsutförande den här diskussionen? Är det exemplet relevant?

Sedan är det så att jag anser att däcken behöver anpassas efter vilka scenarier som är troligast. Hård inbromsning rakt fram är vanligast och kräver bra grepp. Därefter följer risken för vattenplaning följt av risken för bakvagnskast. Det torde vara logiskt att anpassa utrustningen efter sannolikheten. Eller hur? Dessutom har jag aldrig sagt att min åsikt är en lag - jag har bara sat att tycker att det faktiskt finns anledning til eftertanke om allt detta. Stör det dig, Roy?

Jag har ingen aning om ifall någon kommer att läsa detta eftersom det redan är förpassat till bakgården.
Redaktionen tar inga hänsyn till livaktiga trådar, utan plockar bort allt som de själva anser passerat bäst före-datum.

Jag kan bara uppmana Kapten att läsa ordentligt det både jag och han själv skrivit. Det är inte utan att jag börjar bli trött på alla omtolkningar och små lösryckta citat.
Kaptens onyktra omdömen om mig får stå för vad de är.

"Skåpholken" fanns med för att på ett enkelt sätt från vardagen beskriva vad som händer när bakdelen är sämre än framdelen. Det tror jag alla utom Kapten har begripit.

Kapten, du skriver att du aldrig sagt att din åsikt är en lag.
Jo, det är faktiskt precis just det du gör! Dina formuleringar hävdar bestämt att det är absolut på det sättet du skriver och inga andra uppfattningar har minsta relevans.
Ändå är det endast åsikter baserade på hemmagjorda teorier eller lösa uttalanden från obestämt håll.
När jag själv skriver så försöker jag vara tydlig med vad som är oomkullrunkeliga fakta och vad som är mina åsikter.

För att belysa detta med vikten av att ha de bästa däcken bak, kan man göra ett litet experiment.
Men låt mig först slå fast några fakta.

Ett däck som inte har något fäste i underlaget har heller ingen riktning.
Det spelar ingen roll hur man vrider ratten när bilen kanar på låsta framhjul. Bilen fortsätter ändå oförändrat rakt fram.
Om man försöker komma igång på ett isigt underlag och fått bägge drivhjulen att spinna, så kanar de troligen in mot vägkanten eftersom vägen oftast lutar lite åt det hållet.

Det är alltså ingen egentlig skillnad på vilket sätt däcken inte greppar mot underlaget och den yttre kraften för att påverka bilens riktning kan vara mycket liten.

Ett sätt att testa själva bilens egenskaper frikopplade från motorn är förstås att hålla kopplingspedalen nedtryckt. Ett annat är att rulla nedför en backe.

Till experimentet:
Till det behövs en leksaksbil och ett lutande plan.
Leksaksbilen får gärna vara av det lite större slaget av halvhård plast med stora lättrullande hjul. Det lutande planet, backen, görs med hjälp av en planka eller ett snedställt bord - eller annat liknande, slätt underlag.
För att simulera det däckspar som har sämst grepp så gör vi det på maximalt sätt - vi låser hjulen med hjälp av en gummisnodd eller liknande.

Släpp nu bilen nedför backen med de låsta hjulen först. Bilen kommer snyggt och prydligt att åka nedför backen utan att något särskilt händer.
Släpp denna gång bilen med de låsta hjulen sist - och den behöver inte rulla långt förrän den mycket snabbt snurrar runt och fortsätter med de låsta hjulen först.
Det spelar ingen roll hur noga du varit med att först rikta upp bilen ordentligt.

Vad är det för krafter som får bilen att snurra?
Ja, inte är det några våldsamma rattrörelser eller stora stenbumlingar. Det är endast de ytterst små skillnader i friktionen mot underlaget som påbörjar rörelsen som sen blir självgenererande.

Om du har några tankar kring tyngdpunkten, så är den faktiskt inte särskilt avgörande. En leksaksbil har för övrigt en nästan exemplariskt jämn tyngdfördelning.
Men, för all del, flytta gummisnodden till det andra hjulparet och gör om experimentet.

Övertygande, eller hur?

Det behövs sannerligen inga stora åthävor för att åstadkomma ett resultat.
Har du försökt att släppa ett absolut slätt papper nedför en lika slät vägg?
De små rörelser som papperet gör, ger luften fäste och det viker snabbt ut från väggen.