De flesta av förarna i Vi Bilägares testlag har firat sina 50-årsdagar och därmed är vi kanske lite för gamla för nya Astra.
Den har skapats för att ge Opelmärket en sportigare glans och dra till sig yngre köpare.
Men även överåriga murvlar kan gotta sig bakom Astras tjocka ratt.
Pigg motor
Vår bil har tillnamnet 1,4 Turbo Sport och innehåller det mesta som ger körglädjen en kick.
Den lilla turbomotorn - teststallets enda bensindrivna - är häpnadsväckande pigg och dragvillig.
Stolarna kramar åt om kroppen, vilket ger föraren extra bra känsla för hur bilen rör sig.
Man liksom "klär på sig" Astra.
Och så finns knappen "sport" på instrumentbrädan.
När den trycks in skiftar instrumentbelysningen färg från vitt till passionerat rött, gaspedalen och motorn får direktkontakt, ratt och framhjul likaså.
Stötdämparna styvnar. Bilen liksom ilsknar till och blir hård och alert som en banracer.
När vi är ensamma kör vi ofta med sportknappen intryckt.
Men Astra har även en knapp som passar passagerare: märkt "tour".
Den mjukar upp fjädringen och får bilen att flyta mjukt som en limousine över vägen.
Ställbart chassi kostar 9 900 kronor.
Nyttig teknik
Även utan den tekniken har Opel Astra en väghållning av hög klass.
Långt axelavstånd och en klurig bakvagn med en watt-länk som stabiliserar hjulen är hemligheten.
Astra kan utrustas med mycket rolig och nyttig teknik.
Opel Eye är en liten kamera som läser av hastighetsskyltar och visar i färddatorn vilken fart som råder. Pris 5 900 kr.
Ett bra hjälpmedel som dessvärre ibland drabbas av blindhet.
De adaptiva strålkastarna, som ställer om ljusbilden och bländar av automatiskt vid möte, har även fått felmeddelanden att lysa.
Kvaliteten verkar svajig på Opels elektronik.
Har blivit en stor bil
Att Astra är en bil med ungdomliga ambitioner syns utanpå.
Karossen är lång och låg och kryddad med vassa detaljer som förstärker den sportiga karaktären.
Men den raffiga designen har sitt pris.
Vindrutestolparna sträcker sig långt fram och skymmer oroväckande mycket av trafiken som kommer från sidan.
Flera förare har varit hårsmånen från att krocka med bilar, cyklister eller fotgängare som inte synts bakom stolparna.
Astra har blivit en ganska stor bil och i baksätet ryms ett par 190 centimeters karlar.
Men de får buga djupt för att komma in genom de snedskurna dörröppningarna.
På mittplatsen kan dock ingen vuxen sitta.
Det är smalt mellan bältesfästena och de hårda låsklumparna trycks in i sittfläsket. Smärtan blir snart outhärdlig.
Diskutera: Vad tycker du om Opel Astra?
Plus
Livad att köra, snygg design, tyst, sköna stolar, fartvakten Opel Eye.
Minus
Dålig sikt, plottriga knappar, tvivelaktig elektronikkvalitet, lågt insteg bak, obekväm mittplats.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
FANTASTISK BIL ATT KÖRA OCH NU FÅR MAN 5 ÅRS GARANTI DOM HAR HAFT MINST FEL PÅ NYA BILAR 3 ÅR I RAD I TYSKLAND ENL AUTO BILD
FORTSÄTT SÅ OPEL OCH DET KOMMER ATT GÅ BRA
Enda bensinbilen i teststallet innebär att det är den enda miljövänliga bilen då de övriga tydligen är diesel och i så fall sprider dessa otyg i trafiken så snart deras smutsiga motorer startas, endast Astra har rent samvete.
Detta är mycket beklagligt.
I övrigt får man tyvärr ta de skrymmande A-stolparna när man nu av outgrundlig anledning envisas med detta dumma koncept.
De flesta bilar har numera olika varianter på dessa breda A-stolpar och det är en dålig utveckling.
Men vilket alternativ finns egentligen?
Det finns inget alternativ till Astra om man inte vill ha ett sämre bilmärke, en sämre bil och sämre kvalitet, för att nu inte tala om klass, stil och karaktär.
Att visa sig offentligt med en slabbig dussinbil som VW Golf, Audi A3, Kia, BMW eller Toyota är ju fullständig otänkbart, en sådan skam och vanära kan man absolut inte utsätta sig för och därför är Astra helt utan konkurrens.
Astra ger ett exklusivare intryck än övriga bilar i klassen, framifrån och bakifrån förefaller den ligga i klass med Lexus, utan kromlister kan den se mer anonym ut från sidan men med kromlisterna är lyxbilskänslan snäppet över alla övriga bilar i klassen definitivt där och med de stor fälgarna och de sylvassa lysdiodstrålkastarna är det en känsla av superbil som dyker upp.
Denna känsla gör att man lätt förlåter A-stolparnas brister.
Knapparna är inget problem om man ger sig tid att studera utformningen och inte bara rasar åstad hejvilt, allt är faktiskt väl placerat och briljant genomfört och när man väl upptäckt detta fungerar allt perfekt.
Lite engagemang för uppgiften är aldrig fel.
Kritiken mot mittplatsen bak förefaller lite "kuriös", i de allra flesta bilar är detta en nödplats som sällan används, om denna är bekväm innebär det ofrånkomligen att sidostödet för sidopassagerarna i de säten som vanligen används är försämrat, detta är inte acceptabelt, ett sådant koncept vore rent dumt, i en buss kan det vara annorlunda, men i en vanlig bil med viss sportig ambition - som ju Astra har - är det inte rimligt att prioritera mittplatsen på bekostnad av sidoplatserna.
Bältesfästena är så nedsänkta och infällda som de kan bli och mer kan inte göras åt det.
Denna kritik känns lite som att någon ansträngt sig väldigt mycket för att fundera ut något att anmärka på…
Dessutom när man måste gno så hårt för att fina något att kritisera så är det i sig en komplimang som är intressant att notera.
För övrigt borde man vara mer specifikt i kritiken när det gäller elektronikfel, med formuleringen här i texten kan man få intrycket att det är allmänna fel precis överallt när det i själva verket bara handlar om några falska felmeddelanden, det är snudd på osanning och kraftigt överdrivet att formulera det på detta uppblåsta, dramatiska sätt.
Jag har nyligen hållit på att läsa igenom högvis med biltidningar ända tillbaka till 1970-talet och det är ett utmärkande drag att man ofta slarvar med pennan och av lättja och nonchalans för att man tydligen inte anser exakthet och korrekthet som något viktigt, skriver saker som ger helt tokiga intryck, denna gamla tradition är högst egendomlig…
För den som studerat bilvärlden vetenskapligt är det lätt att se att journalister av tradition nedvärderar och underskattar sin betydelse, man bör inse att man faktiskt styr, påverkar och skapar och därmed bör man ta sin uppgift på större allvar.
Niklas..e du på riktigt?
Eller skriver du talen till Reinfeldt oxå?
Visst Peter, Niklas text är lång. Men har har faktiskt några poänger. Jag håller med honom om att svenska motorjournalister i allmännhet förmodligen underskattar sig själva. Deras skriverier och artiklar har en oerhörd genomslagskraft hos läsaren, och därför bör man behandla alla märken lika. Det vill jag påstå att man inte gör och just märket i denna artikeln är ett som ofta råkar oförkänt illa ut. Det finns mängder av exempel på detta genom åren. Skall ge ett par exempel. Jag vill inte påstå att just dessa kommer från VB: Opel Insignia Sports Tourer har fått hård kritik för sina högt uppdragna bakre sidofönster då de hämmar sikten, framför allt för barn. Ok, det kanske är sant, men på nya Saab 9-5 bidrar högt uppdragna bakre sidofönster till en känsla av trygghet och ombonad. Detta kan bara handla om i vilken "dager" man vill ställa bilarna. Vectra kombi har varit för lång och hade för klena rattspakar. Bara för de inte följde "normbilarna" Audi/VW och Volvo med spakar stora som växelväljare. Gamla Omega var "för rymlig"?? där fram, sista Omegan hade farliga dörrhandtag som man kunde klämma sig på m.m. Listan kan göras lång, exemplen har varit många genom åren. Det känns lite som Niklas skriver, man letar ibland efter detaljer att anmärka på. Ett sätt att få en artikel att andas kritik i läsarens ögon.
Opel har nu börjat försäljningen av två av sina populäraste modeller.Är det möjligen någon som hört om återkallningsfrekvensen hos dessa båda modeller ? Har ju enl. uppgifter i motorpressen nu sålts i några hundra tusen ex. på europamarknaden. Livsfarliga fel ( styrning, bromsar) borde väl nu ha avslöjats.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.