Provkörning: Nissan GT-R Premium Edition 2015

Som den här bilen går … Ända sedan debuten 2009 har denna generations Nissan GT-R dängt upp bilar som Porsche 911 Turbo, Audi R8 V10, Corvette och liknande på löpande band. Det gör den ännu.

Efter en av alla ruscher jag gör med bilen ser jag 1,83 sekunder i displayen till vår testdator. Så snabbt accelererar Nissan GT-R från 70 km/tim till 110 km/tim. Det behövs inte ens 48 meter, en knapp simbassäng. Långtradarna har aldrig varit kortare, omkörningsfilerna aldrig så långa. Om man nu törs säga det.

Kraftkänslan är alldeles makalös och ljudet speciellt. Här finns inget tjutande eller vrålande som skriker ”här kommer jag” som i så många andra verkligt snabba bilar, här är bara ett mörkt, metalliskt maskinläte som vittnar om ruggig effektivitet.

På tomgång och i låg fart finns ett mekaniskt ”rassel” kring bilen och inte minst från transmissionen kan det ”klonka” på ett sätt man inte är van vid. Det indikerar inget fel utan är tvärt om mycket medvetet gjort, det späder på intrycket av högpotent maskin och att GT-R är en i varje millimeter ytterst uttänkt produkt.  

Så är det dags för 0-100 km/tim. Det ska enligt broschyren bara ta 2,7 sekunder. Är det verkligen möjligt? Däcken på testbilen är hårt slitna, bilen har rullat åtskilliga varv på diverse racerbanor utan däckbyte innan jag lagt vantarna på den.

Jag laddar allt vad tygen håller och upplever – en besvikelse. Tre komma nittiosex sekunder. Mnja, det klarar väl nästan vilken Porsche som helst numera? Tappade inte motorn andan för ett kort ögonblick också?

Jag ändrar förutsättningarna. Dags för 0-100 km/tim i körläge ”launch control”. Reglagen för växelmappning, antispinn och chassisättning försätts i läge ”R” – fortfarande med antisladdsystemet inkopplat – och så full gas som automatiskt regleras till ca 4 000 r/min och foten på bromspedalen – som jag släpper NU.

I en blink har fyra toppeggade borrmaskiner plötsligt ersatt hjulen. Bilen fullkomligt stormar i väg, utan ett uns tvekan och det går furiöst, obegripligt snabbt. Jag förnimmer ett visst spinn i varje hjul men fyrhjulsdriften håller bilen på bergfast kurs och perspektivet smalnar.

Efter bara 3,22 sekunder och 48,26 meter når jag 100 km/tim, fortfarande inom den där simbassängen. Det dubbla, 200 km/tim, tar en blinkning över tolv sekunder. Till saken hör att bilen vid axtesterna var tankad med 98 oktan, inte den 100-oktaniga bensin som krävs för maximala fartprestanda …

Kombinationen 3,8-liters V6 med dubbla turbo, 530 hk, 650 Nm och fyrhjulsdrift är bara början för att förstå GT-R. Fyra montörer, inte fler, får sätta ihop ingredienserna till motorn, sedan åker den ansvariges namnbricka på i motorns framkant. Montörerna kallas ”Takumi” och ska ha över 100 års samlad erfarenhet av motorbygge. Placeringen är långt bak i bilens front, bakom hjulens centrumlinje.

Växellådan är en sexväxlad dubbelkopplingskonstruktion som för utrymmenas, drivningens och viktfördelningens skull monterats framför den bakre hjulupphängningen. Axelhuset för in- och utgående axel mellan motor och växellåda är tillverkat av kolfiber. I R-läge tar växlingarna bara 0,15 sekunder.

Fyrhjulsdriften kan automatiskt variera drivfördelningen från 100 procent på bakhjulen till mixen 50/50 fram/bak.  Stötdämpare och de elektroniska diffbromsarnas verkan kan också regleras med reglage på instrumentpanelen, beroende på var och hur man vill köra.

En väldigt, väldigt snabb bil alltså, men bromsarna är inte sämre. De främre har sexkolvsok och 390 millimeters diameter, de bakre har fyrkolvsok och diameter 380 mm. Det tog vid testkörningarna något över 33 meter från 100 km/tim till stillastående, trots de slitna däcken. Inte en gång, jag körde fem i rad och bilen ruskade inte ens på sig. Bromssträckan förblev i stort sett den samma.

Kupén och förarplatsen har ändamålsenlig snarare än lyxig framtoning. Ergonomin är perfekt, detaljfinishen också. Växlingspaddlarna är fasta på rattstången och förutom det stora och i höjdled reglerbara instrumenthuset rakt fram, där varvräknaren dominerar, finns uppe till höger en informationsdisplay med rikliga möjligheter till personlig utformning och gruppering av en rad mätare, dels för olika vätsketemeperaturer och -tryck, dels för körinformation som g-kraftmätare, vridmomentmätare och en lång rad andra. Det är kul men kanske inte helt nödvändigt för att njuta av det GT-R kan erbjuda.

Bilen tar plats i trafiken men formgivningen är knappast extrem. Somliga noterar inte ens bilen, andra desto mer och famlar efter mobilkameran. Signalerna finns där. Tak och vindruta smälter samman till en integralhjälm, de fyra baklamporna är runda som de alltid varit på GT-R genom decennierna. Strålkastarna skickar två ljusblixtar mot åskådaren. Hjulen och de biffiga bromsarna flyger knappast under radarn.

Karossen är nästan 190 cm bred, lång och fyllig och rymmer fyra. En hel del bagage också, snudd på praktisk. Nästan groteska avgasrör, fyra stycken i grupper om två. Det finns en diskret aggression över helheten, avgjort japansk, med en servil men ack så giftig gest snarare än ett dumstarkt vrål. Om några år kommer en ersättare. Man undrar varför. Ingen kan väl tröttna på den här?

Diskutera: Vad tycket du om Nissan GT-R?