Provkörning: BMW i8 - Miljömärkt leksak

Strax intill vägen står tre killar i tioårsåldern. De hänger kring en cykel och diskuterar något livligt, kanske fotboll? Ljudlöst glider vi elektriskt fram i BMW:s extremt futuristiska laddhybrid/supersportbil i8. Ungefär jämsides med killarna tar jag tag i BMW:s typiskt kantiga växelspak på mittkonsolen och drar den mot mig. Instrumenten framför mig byter färg och form. Från svalt elektriskt blå blir de nu ilsket röda. Effektuttagsmätaren förvandlas till en varvräknare, rödmarkerad från någonstans strax över 6 000 v/min.
 
Bakom ryggen vaknar en trecylindrig bensindriven turbomotor och mullrar uppfordrande. En del av mullret är konstgjort då motorljudet förstärks av extra högtalare på utsidan samt av bilens ljudanläggning för att även passagerarna inuti ska kunna njuta av rätt motorljud.
 
Jag trampar gasen i botten, motorn vrålar, säkerhetsbältenas aktiva sträckare drar åt bältet över bröstet och den 96 kW starka elmotorn drar omedelbart iväg med full kraft. Något ögonblick senare är även bensinmotorn med i matchen. Tillsammans lämnar systemet 362 hk och låter i8 accelerera från stillastående till 100 km/tim på strax över fyra sekunder.
 
I backspegeln ser jag hur barnen jublande sträcker händerna mot himlen som om deras favoritlag just gjort mål.
 
Accelerationen är fenomenal. Elmotorns massiva och omedelbara vridmoment kompletterar den kraftfulla bensinmotorn så att det alltid känns som om bilen har oceaner av kraft tillgänglig när helst föraren önskar. Fyrhjulsdrift, låg tyngd-punkt och jämn viktfördelning borde också kunna ge utmärkta vägegenskaper men här imponerar inte i8. Styrningen är artificiell i känslan, däcken tjuter och kasar även vid mild provokation och den hårda fjädringen gör färden struttig på ojämnt underlag.
 
Måhända skulle i8 må bra av en omgång sportbilsdäck snarare än de lättrullande och punkteringsfria Bridgestone som testbilen var utrustad med.
 
Batteriet ger kapacitet för upp till 37 km körning på ren eldrift, under förutsättning att gasen inte trycks i botten och att hastigheten inte överstiger 120 km/tim. I8 kan också fungera i ett hybridläge där elmotorn ensam driver bilen i lägre hastigheter men bensinmotorn går in och stöttar över 60 km/tim. När man bromsar återförs en del av rörelseenergin till batteriet som sedan används för att stötta bensinmotorn vid snabb acceleration.
 
I Sportläget slutligen, ligger fokus inte på låg förbrukning utan på höga prestanda. Bensinmotorn används då till att ladda batteriet, förutom till dess vanliga uppdrag att driva bakhjulen. Detta för att se till att batteriet har kraft som räcker för att elmotorn ska klara att assistera vid flera snabba accelerationer på raken.
 
Konstruktionen bygger delvis på samma principer som i3. Chassit består av en aluminiumram där motorer, batteri, kylare och hjälpsystem monterats. Passagerarutrymmet utgör en egen cell, byggd i kolfiber som monteras ovanpå och slutligen kläs i paneler av termoplast och dörrar av aluminium. Konstruktionen ska ge mycket hög stabilitet kombinerat med låg vikt och är i princip rostfri.
 
Som så ofta i dessa sammanhang är räckvidden 37 km på el väl optimistiskt tilltagen. Vår provbil klarade strax över 20 km, låt vara med flitigt bruk av klimatanläggningen och en och annan snabb acceleration. Den i8-ägare som ordnar sig bra laddningsmöjligheter klarar många av de dagliga transporterna på enbart el.
 
Bagageutrymmet är ett löjligt trångt 154 liter litet fack bakom mittmotorn. Där ska dessutom laddsladden husera. Och att ställa matkassar där kan sluta illa då utrymmet blir rejält varmt på grund av motorn. I8 är 2+2-sitsig men baksätet är det lika bra att omedelbart glömma. Inte ens barn får plats. I framsätena är det desto rymligare men dörrtröskeln är hög och bred och de spektakulära måsvingedörrarna gör att man får böja sig rejält när man kryper/hasar/faller ned i sittbrunnen. Den dag ens i8 blivit smutsig finns det risk för att även byxbaken blir det.

Diskutera: Vad tycker du om BMW i8?