Provkörning: Subaru WRX STI GT 2014

Var är vingen pappa? Min son tittar frågande på mig och undrar varför bilen han så många gånger sladdat med i TV-spelet bara har hålet i motorhuven kvar. Innan jag hinner påbörja min improviserade målgruppsanalys har han rundat hörnet på sin tricksparkcykel. Jag funderar vidare i min ensamhet och kommer fram till att det måste ha med människor som mig själv att göra, som befinner sig i livets halvlek, med tillräcklig livserfarenhet för att värdera insida högre än utsida.

Det är också under skalet som nya STI GT verkligen bjuder till. Motorn, i princip oförändrad sedan förra generationen, lämnar 300 hk i ett gurglande härligt register med en tydlig turbokaraktär, och den sexväxlade manuella lådan är rå i känslan.
 
Gasresponsen och effekten är ställbar via systemet SI-Drive, vilket regleras med ett vrede mellan stolarna. I läge ”Sport Sharp” är gassvaret näst intill överspänt, medan det i läge ”Intelligent” tillåter en mjukare körstil mer lämpad för stadsgator. Snål blir den aldrig, men att hålla den runt den deklarerade landsvägsförbrukningen 8,4 l/10 km är ingen omöjlighet.
 
Om sanningen skall fram är inte WRX STI någon vidare stadsbil. Inte heller är den ett optimalt verktyg för bekväm pendling. Det är när den råa drivlinan ställs inför svårare arbetsuppgifter än simpel persontransport som bilen blommar ut. Styrningen är knivskarp och snabb och med mellandiffen i rätt läge för rådande underlag och körsätt skjuter WRX STI GT iväg som en skruvad gevärskula. Bilen går från att vara snällt understyrd i makligt tempo till att bli helt neutral när tempot ökar. Drivet imponerar och känslan för vad som sker under de 18 tum stora hjulen är superb.

Körställningen är bra, som sig bör i en bil av denna kaliber, men jag som är lång önskar mer justeringsmån i rattens längdled. Som det är nu blir det aningen trångt för benen, alternativt en väl upprätt ryggställning om jag vill ha bästa grepp om den tjocka läderratten.

Interiörens material och design känns igen från tidigare modeller med STI-emblem. Klassiskt plastigt – lite bruksigt – men utan att kännas billigt. Och baksätet, ja, det går faktiskt att sitta i även om man är lång. Till och med bagageutrymmet får godkänt med sin 460 liter stora volym.
 
Fjädringen är fast och hård, vilket bidrar till den goda feedback föraren får när bilen pressas. Ojämnheter är av mindre betydelse och uppträdandet är hela tiden städat och snällt med minimal krängning. Subaru har jobbat rejält med karossen och grundstommen uppges vara 40 procent styvare än föregångarens. Även bussningarna är hårdare än tidigare, vilket också bidrar till minskade karossrörelser.

Baksidan med det bankörningsanpassade chassit uppenbarar sig på långresan. På motorväg - framför allt på sämre asfalt - blir WRX STI GT bullrig och som förare är det svårt att njuta av den fina kommunikationen med underlaget när den är av ringa betydelse. Denna balansgång är naturligtvis inte den lättaste, och det finns de som klarat den sämre.

I summeringen är det svårt att inte fastna vid den ärlighet som genomsyrar bilen. I tider där de flesta kommunicerar dynamik och premium är det befriande med en produkt som rakryggat står för vad den är; en körglad sportbil, varken mer eller mindre.

Diskutera: Vad tycker du om Subaru WRX STI GT?