Provkörning: Jaguar F-Type

Det blir svettigare att heta Porsche 911 framöver. Mercedes-Benz och AMG snickrar som bekant på en GT-vagn riktad direkt mot den klassiska svansmotorsportvagnen. Resultatet ser vi om något år.
Redan nu finns emellertid en sällsynt giftig utmanare att sukta efter och för Porsche att ge akt på: Jaguar F-Type Coupé.
Den beskrivs bäst med en rad från Tage Danielsson: Vacker som en dag, bildad som en hel vecka.
Jag brukar inte baxna inför bilars linjer, F-Type Coupé är undantaget. Det är en seriöst snygg bil, ur alla synvinklar.
Jag går ett par varv i tankar
runt den knappt 4,5 meter
långa karossen, stannar, tittar, böjer mig ned, synar. Ujuj.  

Som av en händelse stötte jag någon dag före provturen, som skedde på den utmärkta testanläggningen Arlanda Test Tracks ormande slingor, på en Jaguar E-Type Coupé från 1960-talets mitt. Den var ute på vårpremiär, den var lackerad i kulören Gun Metal Grey och den var obeskrivlig att se.
F-Type Coupé innehåller somligt man direkt kopplar till E-Type. Det finns ett schwung över höftlinjen, en bakruta som smalnar av i nederkant, strålkastare och grillöppning som ger en vass men inte osympatisk karaktär. Baklampornas streck och inte riktigt fullbordade cirkel plirar listigt mot betraktaren. V6-versionernas dubbla, tjocka avgaspipor mitt i bakpartiet (V8-versionerna har två ändrör på varje sida) skvallrar om att ljudet ägnats omsorg under utvecklingen. Den så kallade konceptbilen hette C–X16 och stod på Frankfurtsalongen 2011. Tänk om även produktionsmodellen fått dess sidoupphängda bakdörr, det hade varit precis som på E-Type! Nu finns en uppfällbar spoiler i det lilla partiet under bakrutan. Jag får se den in action som en extra luftbroms på en framförvarande provbil flera gånger under dagens övningar på banan.
Tack vare det fasta taket har bilens bärande aluminiumstruktur kunnat göras hela 80 procent mer vridstyv än på F-Type Cabriolet, som sannerligen inte heller är någon kokt makaron i det avseendet.

Jag inleder med att köra den starkaste versionen, R-Coupé. Den har en femliters V8 på hela 550 hk, kompressorladdad som alla de totalt fyra motoralternativ som erbjuds (varav tre kommer till Sverige) och med den – jag lovar högtidligen – går bilen som det berömda skottet. Upp till hundra tar det fyra sekunder och en blinkning. Sedan anar jag att bilen kan fortsätta skena ända till toppfarten 300 km/tim utan att slacka ett uns. Men en hårnål kommer i vägen först.
Ut ur kurvorna väller kraften fram, direkt och till en noggrant komponerad ljudmix grundad på mörkt dunder. Mot varvräknarens rödmarkering stämmer ett sylvasst, ettrigt ljud in i kören – det tro tusan att det är kul bakom ratten!

Bilens balans förefaller perfekt. Som hjälp vid felgrepp eller alltför mycket kraftpåslag (lätt hänt!) genom böjarna finns (från och med V6 S) dels en riktig diffbroms som portionerar ut kraft till det drivhjul som har bäst fäste, dels (i V8-versionen R) ”Torque Vectoring by Braking”, då det drivande innerhjulet bromsas så att bilen kan gå igenom kurvan i stort sett utan understyrning. Detta fungerar fantastiskt på testbanan och stöttas dessutom av en välbalanserad styrning som förmedlar exakt känsla i fingrarna.
Helheten är en riktigt underhållande bil på bana, men jag anar också att den har Jaguars adelsmärke följsam och avspänd fjädringskomfort för landsvägskörning i sig. Bilen är tuff och direkt men inte ett dugg motspänstig.
Mitt i elitidrottaren bor också finfin finish, sköna stolar, tilltalande inredning.

V6-versionen heter S i efternamn och har 380 hk. Det räcker, kan jag intyga, och om möjligt är ljudupplevelsen ännu saltare än i R-versionen, mer hårdtrimmat, närmare F1-hållet före årets ljudreglering.
Fyrtio exemplar räknar Jaguar med att sälja i Sverige i år. Det blir tre versioner: V6 med 340 hk som börjar på 679 900 kronor, V6 S med 380 hk från 779 900 kronor och så V8 R som börjar på 997 900 kronor. Mycket pengar, men i sin konkurrens är den helt enkelt prisvärd. Mycket.

Diskutera: Vad tycker du om Jaguar F-Type?