Krocktest av nya bilar är en fascinerande verksamhet där pengarna rullar i hiskelig fart.

För sådär ett år sedan fick jag möjligheten att bevittna ett prov vid krocktestlabbet Thatcham, några mil utanför London.

Själva smällen var över på en blinkning men förberedelserna och analysen efter tog flera dagar. Det fanns alltså tid att se sig omkring i labbet.

Uppsamlingsplatsen för alla krockdockor var särskilt intressant. Här fanns en hel drös dockor av olika typ och storlek, vissa med öppen bröstkorg och elektroniken blottad, andra fullt påklädda med typiskt orange tröja, alla med likgiltiga ansiktsuttryck.

Vuxendockan som agerar förare i frontaltestet var av sorten Hybrid III och jag anade att den kunde vara dyr men inte att den skulle kosta fullt så mycket som 250 000 pund (ungefär tre miljoner kr).

Den prislappen visade sig dock vara ganska överkomlig, åtminstone om man jämför med den nya dockan Thor som ska börja användas 2020. 750 000 pund (nästan nio miljoner kr) kostar en sådan.

En del reservdelar låg också framme, bland annat den här bakdelen till en Hybrid III-docka. Något hade dock gått fel vid tillverkningen, rumpan var lite för hård för att uppfylla de strikta specifikationer som gäller. Någon skarp krock skulle den aldrig få vara med om.

Sex tusen pund (ungefär 70 000 kr) åt fanders!

En inställd spelning är också en spelning, lär Ulf Lundell en gång ha sagt.

På samma sätt verkar biltillverkarnas paroll lyda: ett fejkat avgasrör är också ett avgasrör.

Bilen på bilden råkar vara en Kia Sportage av senaste modell (GT Line) men Kia är på intet sätt ensamt om att smycka karossens nederdel med låtsaspipor.

Varför gör de på detta viset? kan man fråga sig.

Vill bilköparna 2019 verkligen ha synliga ”avgasrör”? Även om de inte fyller någon som helst funktion?

Jag är tveksam.

Det är nästan lite rörande att se det riktiga utblåset svänga bakåt men inte nå hela vägen till kromringen.

Gulp! Vad har jag nu gjort för fel?

Lappen på vindrutan syntes på lång väg och skammen kom snabbt krypande.

Fem ord och ett utropstecken: ”Endast fordon med pågående laddning!”

Jag hade alltså ställt Vi Bilägares eldrivna långtestbil BMW i3 på en parkeringsplats med ladduttag – utan att koppla in laddsladden.

Det hade jag visst glömt i min allmänna förvirring.

Kanske inte den värsta av förseelser men klart förtjänt av en vindrutelapp. Jag vet själv vad jag brukar tänka när någon bensin- eller dieselbil står på en elbilsplats…

Härmed tar jag därför tillfället i akt att pudla: det var jag och jag ber om ursäkt!

Apropå lappar på vindrutan: vilken är den roligaste, konstigaste eller mest ångestframkallande som du har fått?

Nyligen presenterade jag de snålaste testbilarna de senaste tre åren. Den självklara följdfrågan lyder – vilka är de törstigaste? För att svara på spörsmålet har jag åter konsulterat testavdelningens digitala excelarkiv.

Medan listan över de snålaste bilarna dominerades av låga spensliga modeller med blygsamma motorer är de törstigaste soppaslukarna av en helt annan karaktär. Så klart. Förteckningen över stordrickarna innehåller främst högbyggda suv-karosser med dåligt luftmotstånd. Många med välfärdssjukdomen övervikt. Lite chipstjocka. ”Man vill ju unna sig”. 

I det här fallet har många unnat sig både fyrhjulsdrift och automat. Faktum är att det inte är en enda tvåhjulsdriven modell på listan. Det beror inte nödvändigtvis på antalet drivhjul, snarare att tillverkarna ofta skickar med allhjulsdrivning på sina kraftfullare motorer. En plusmeny med tillhörande plusmeny. Man vill ju unna sig.

Effektuttaget på listan är rätt högt och hästarna måste hämta sin kraft från energin som ligger lagrad i bränsletanken. Undantaget är Ssangyong Tivoli 1,6 vars beskedliga bensinmotor snarare använder 128 uttorkade kameler för att driva sig framåt. 

Ändå är jag imponerad hur snålt det går att köra stora starka bilar nu för tiden.
Det är inte så länge sedan en vanlig familjekombi, yster som en svensk förvaltningstjänsteman, sörplade i sig ”strax under litern” mellan tankningarna.  

I dagens tidevarv med överladdning och en myriad av växlar i transmissionen hamnar man på bloggens svarta lista redan ”strax över nollkommasju”. Det inkluderar fyrhjulsdrivna dieselsexor med prestanda som dåtidens sportbilar. Faktiskt inte så illa. 

Som motorskribent under drygt tre decennier har jag hört min beskärda del av floskler från allsköns biltillverkare jorden runt. Aldrig tidigare har jag dock stött på något som kommer ens avlägset i närheten av vad jag läser i broschyren för nya Jeep Wrangler.

Nedanstående texter är tagna direkt ur den. Kan någon i hela vår klipska läsekrets förklara för mig vad det står? Jag har nämligen ingen aning. ”Den elektroniska främre svängstången”? Fick författaren betalt? Jag hoppas inte det. 

Kommentarsfältet is all yours, trevlig helg alla läsare!
 

Har du precis lagt en beställning på en Audi Q8, en BMW 8-serie eller kanske en Ferrari och tycker att du är lite annorlunda, snudd på exklusiv? Tänk om! Det här är dussinbilar i jämförelse med vad mitt bilnördsöga har spanat in.

I vårt vardagliga testarbete läggs orimligt mycket tid på de olika biltillverkarnas bilbyggartjänster för att reda ut alla möjliga och omöjliga utrustningskombinationer, vad sidokrockkuddar i baksätet kostar eller om det är möjligt att kombinera panoramaglastak med läderklädsel. Ni skulle bara veta hur mycket tid, hur många svordomar, hur mycket kaffe och hur mycket ångest det kan ligga bakom ett ”ja” eller ”nej” i tillvalslistan på tabellsidorna.

Nå, tillbaka till saken. Den som har lekt med Volkswagens byggartjänst har förmodligen sett precis samma sak som jag. Ska du beställa en ny Volkswagen Golf från fabrik finns möjligheten att bocka i tillvalet ”2-dörrarsutförande” utan extra pristillägg. Va?! Går det fortfarande att köpa en Golf med tvådörrarskaross, tänker förstås vän av ordning. Ja, det går faktiskt. Lika märkligt är att det inte finns några begränsningar, tvådörrarskarossen tycks gå att kombinera med alla motorer.

Det är inte tal om någon Hemtjänst Edition med plåtfälgar och tygklädsel som kostar som en halv vanlig Golf. Det är bara att bocka i rutan och vips så försvinner bakdörrarna. Det går alldeles utmärkt att trycka sig fram till en alldeles oemotståndlig tvådörrars-Golf med 150-hästarsdiesel, fyrhjulsdrift, DSG-låda och läderklädsel. Du kommer inte att hitta någon annan likadan på stormarknadsparkeringen.

Jag blev förstås tvungen att fråga Volkswagen hur det ligger till, är tvådörrarsutförandet en kvarglömd detalj i listan som borde ha tagits bort? Nej, Volkswagen Sverige svarar att tvådörrarsgolfen finns, men det är på marginalen. Hittills i år har 99,8 procent av Golf-försäljningen i Sverige utgjorts av Golf med bakdörrar, det vill säga kombin och halvkombin. De 0,2 procent som återstår är tvådörrars-Golfen och det kan översättas till elva bilar.

Så här såg det inte ut förr. Under Golfens första levnadsdecennier var tvådörrarskarossen vanligast och nyttan med ett extra par dörrar ifrågasattes av betydligt fler än i dag. Det var ju till och med så att första generationen BMW 3-serie (E21) aldrig fick några bakdörrar. Nu ser tvådörrarskarossen däremot ut att vara framme vid ättestupan när antalet coupémodeller baserade på vanliga bilar (sportbilar borträknade) blir allt färre. Nu försvinner även ”coupéversionen” av Golf. I höst presenteras en ny generation Golf och från modellår 2020 kommer det inte att finnas något tvådörrarsalternativ, vilket förstås höjer exklusiviteten i en 2019 års tvådörrars-Golf än mer.

Till sist, hjälp mig att identifiera köparen av en Golf med två dörrar. Vilka är dessa elva Golfköpare?

Förra veckan lånade jag tidningens Ford Focus Active, som kollega Helgesson för närvarande är fodervärd åt. När jag efter ett ärende går mot bilen stannar jag till och gnuggar ögonen. Det är något som inte stämmer. Vår Focus Active hade fått sällskap av sin förebild – en Volvo XC70 från ca 2005. Båda är höjda kombibilar sminkade med svart livsstilsglans runt läpparna. 

Men varför ser den stora Volvon så liten ut? Har någon har använt Photoshop men missat att anpassa proportionerna till omgivningen? Självklart inte. Så här ser verkligheten ut när år 2019 och 2005 möts.

Ett avslöjande exempel på den Elefantiasis som bilindustrin har drabbas av. En kompaktkombi som Ford Focus är inte längre så kompakt. 

Låt oss titta på specifikationerna på bilarna på bilden.

Ford Focus Active kombi 2019 vs Volvo XC70 2001–2007
Längd, cm:  469 – 473 
Bredd, cm:  184 – 186 
Höjd, cm:  155 – 156 
Bagagevolym min/max, l:  608/1 653 – 485/1 641 
Däckdimension, 215/55 R 17 – 215/65 R16
Tjänstevikt, kg: 1 495 – 1 735

Om ni hade Volvos största kombimodell tidigt 00-tal kan ni skippa V90-köpet idag
 – familjen får garanterat plats i en modern Ford Focus kombi istället. 

Mötet mellan två tidszoner ger också möjlighet att studera teknikutvecklingen. Här tar bilindustrin revansch på sig själv.

1,0 EcoBoost 125 aut vs 2,5T AWD aut
Motorstorlek, cm3: 999 – 2 521
Cylindrar: 3 – 5
Automatlåda, växlar: 8 – 5
Effekt, hk: 125 – 210
Acceleration 0–100 km/h, sek: 11,1 – 8,5
Förbrukning (NEDC), l/100 km: 5,8 vs 11,1
            
Vilken bil körde du för 15 år sedan och hur står den sig mot den bil du kör idag?
 

Häromdagen presenterade Trafikverket studien om husbilars krocksäkerhet. Resultatet var skrämmande.

En krock i 64 km/tim innebär med stor sannolikhet mycket allvarliga eller livshotande skador på de åkande. Ingen som har tittat på uppbyggnaden av en halv- eller helintegrerad husbil borde bli förvånad. Den halvintegrerade bilen bygger på förarhytten av lätta transportbilar – ”hantverkarbilar” – som i bästa fall har bedömts av Euro-Ncap och då enligt ett reglemente som är avsevärt mindre krävande än för personbilar. Helintegrerade bilar kommer till husbilstillverkarna som rullande chassin utan egentliga deformationszoner.

Trafikverket testade husbilarna med 80 procents överlappning. 20 procent av husbilens frontarea träffade alltså inte krockväggen/hindret. I Euro-Ncap genomför tester med 40 procents överlappning, något som ställer än högre krav på krockstrukturen. Med en deformationszon som i bästa fall består av någon decimeter tjock isolering och ytterligare några millimeter glasfiber krävs det inte heller mycket fantasi för att förstå vilken förödande effekt en eventuell sidokollision skulle få.

Det finns lika mycket för husbilsbranschen, chassileverantörer och myndigheter att fundera över när det kommer till husbilars aktiva säkerhet. Var är förarstödsystemen? Trötthetsvarnare, vingelvarning, autobroms, dödavinkelvarnare med flera funktioner är mer eller mindre standard bland personbilar men saknas i husbilar. Antisladdsystem börjar bli vanligare, men så sent som 2016 var det i regel ett dyrt tillval. Hur är det med vikten? För att kunna köras på B-körkort vill husbilstillverkarna att volymsäljarna inte ska ha totalvikter som överstiger 3500 kilo. Det gör att lastvikterna blir i underkant. I praktiken innebär det att många kör med bilar som är betydligt tyngre än vad chassina är konstruerade och godkända för. Vägegenskaper och bromsar påverkas negativt. 

Husbilsförare! På Trafikverkets hemsida finns några råd om vad man ska tänka på för att köra säkert med sin husbil, följ dem och glöm inte: Se över bromsar och däck en extra gång innan du beger dig ut på sommarens äventyr.

Är det läge för Toyota att ta över i rallyvärlden? Frågorna är många inför årets VM-säsong som på allvar startar med Svenska Rallyt under veckoslutet.

Monte Carlo-rallyt har visserligen redan körts, men den tävlingen brukar sällan ge någon värdemätare hur säsongen i övrigt kommer att bli. Med så skiftande vägförhållanden som Monte bjuder på är det svårt att bedöma konkurrenskraften hos respektive förare och bilarnas kapacitet redan nu.

I det avseendet bjuder Svenska Rallyt på ett mer enhetligt underlag och för första gången på många år kan ingen längre klaga på snötillgången. Det finns närmare meterdjup snö i trakterna runt Torsby och Hagfors. Det garanterar härliga rallyvägar med höga snövallar som kommer att ställa till det både på gott och ont. Vid avåkningar kan bilarna i bästa fall undgå skador, men i gengäld blir risken stor att bilarna i stället fastnar i drivorna.

Mitt tips inför Svenska Rallyt är Toyota och varför inte fjolårets VM-trea estländaren Ott Tänak. Som nykomling i stallet har han mindre press på sig än fjolårsvinnaren Jari-Matti Latvala. Toyota hade ett ”läroår” ifjol och ska nu vara redo att utmana på allvar.

Regerande världsmästaren Sebastien Ogier (Ford) som för övrigt vann Monte Carlo-rallyt är annars favorittippad liksom Hyundais Thierry Neuville. Belgaren slarvade bort VM-titeln i fjol, bland annat i just Svenska Rallyt där han sladdade in i ett betongfundament på Färjestads travbana. Hyundai har också ett annat starkt namn i norrmannen Andreas Mikkelsen.

Det fjärde fabriksstallet Citroën är det mer ovisst kring. Förra säsongen var en besvikelse, men nu får Kris Meeke en ny chans. Kanske kan Sébastien Loebs comeback göra underverk med bilen. Den niofaldige världsmästaren startar inte i Svenska Rallyt, men det är sagt att han ska köra i Mexiko i mars och sedan ytterligare två VM-rallyn.

Värmlänningen Pontus Tidemand är ett tungt favoritnamn i WRC2-klassen, regerande världsmästare som han är.

Vi är mitt inne i sportlovsperioden och den vackra snön finns över nästan hela landet. Inget konstigt med det, det är februari i ett av världens nordligaste länder.
 
Ändå kantas medierapporteringen om väderkaos på flera av landets vägar.
Tydligen blir vägarna hala när det faller snö och sikten blir sämre. Faktum som tycks vara okända fenomen på vissa håll.
 
Därför är det bäst att påminna om att man måste anpassa körningen efter förutsättningarna.
Här kommer en repetition om tre gyllene grundregler på vad man ska tänka på när man kör bil under vinterhalvåret i Sverige.

• Vrid på halvljuset. 
  Skippa ljusens auto-läget och vrid ljusvredet till påtvingat halvljus. Bilarnas ljussensorer känner inte av om det är snörök bakom bilen. Gör dig synbar – tänd baklamporna genom att aktivera halvljuset. I kraftig snörök: tänd det bakre dimljuset. 
   
• Håll avstånden. 
  Ge dig själv betänketid i trafiken och förbättra sikten genom att hålla ett rejält avstånd till bilen framför. Utöka säkerhetsavståndet lite extra i dålig sikt.
   
• Bromsa tidigt
  Ofta är det halast där du behöver greppet som allra bäst – innan korsningar, i rondeller, vid övergångsstället och skarpa kurvor. När dubbfria friktionsdäck slirar eller glider poleras ytan och det bildas en lätt isskorpa på snön. Detta gör det bara halare och halare för varje bil som passerar. Även dubbdäck får problem när snön poleras. Ha som vana att bromsa extra tidigt trots att det inte upplevs speciellt halt innan dessa kritiska områden.

 
Sedan är det extra viktigt att hålla bilen i bra skick.

• Välj BRA vinterdäck.
• Skrapa alla rutor och borsta av snön.
• Se till att spolarvätskan klarar många minusgrader så den inte fryser på vindrutan. Glöm inte bort vindfaktorn som sänker spolarvätskans fryspunkt väl på rutan.
• Använd klimatanläggningens defroster-knapp för att smälta is och snö som stör sikten. Det vanliga autoläget klarar inte alltid att hålla sikten fri. 

Sist men inte minst  – kör förståndigt!

Drickabackarna står klara att proppas in i lastutrymmena – och då handlar det om förstås om kombitest.

Den här gången har vi synat nya Hyundai i30 Kombi i sömmarna och som jämförbilar har vi valt Peugeot 308 SW och Renault Megane ST. 

Men vi har förstås inte nöjt oss med att bara kolla hur många läskbackar det går att trycka in under bakluckan. Vi har även gått på djupet med bilarnas övriga egenskaper.

Hur är de att köra, är åkkomforten acceptabel, håller de måttet säkerhetsmässigt, fungerar de med barnstolar och är rostskydd och ägandekostnader rimliga?

När testlaget slutligen summerade alla egenskaper framstod en av bilarna som lite, lite mer kompetent än de båda övriga.

Men vilken det blev avslöjas inte här. Det får du läsa om i nästa nummer 5 av tidningen, som kommer ut inom kort.     

Vi Bilägare 05/2018 landar i prenumeranternas brevlådor den 21 mars, en vecka innan den kommer till butik. Läs mer om prenumeration här!