Jag vet i skrivande stund ingenting om den Volvo företaget tänker visa upp i Genève, annat än de bilder som läckte ut på en amerikansk sajt under onsdagskvällen.

Men det är ju (ännu i alla fall) tillåtet att fundera fritt.

Bilen ser vansinnigt snygg ut, på ett sätt nästan bara Volvos koncept kan se snygga ut.

Går den i produktion blir den säkert lik konceptet, Volvo brukar hamna ganska nära i det avseendet när alla tusen och en lagkrav, produktionskrav etc. sagt sitt.

Linjerna följer en klassisk tradition av så kallade shooting breaks, tvådörrars sportiga kombibilar "för jaktpausen", och det finns drag av gamla 1800ES.

Samtidigt: bilen är snygg, men harmlöst snygg. 

Jag tycker att en ny Volvo, av vilket slag det vara må, måste ha lite tuggmotstånd för att hålla i längden. Det hittar jag ingenting av här – säger alltså jag som inte sett bilen i verkligheten. 

Vad intressant det vore om Volvo någon gång i stället försökte plantera sitt egentliga jag i modern tid, i 2015 års Sverige, Europa och Världen: en rymlig, praktisk, nyskapande och personligt utformad familjebil, en kombi med nya kunskaper. Hur skulle en sådan se ut när märket som en gång var synonymt med just detta tänkte till?

Det vore en mycket större utmaning än de här "vi kan också bygga tyska bilar-koncepten" man presenterat inte bara en utan tre av på sistone.

Mer allvarligt: om det är på de här tre konceptbilarnas register företagets framtid vilar blir jag rädd, den porten är alldeles för smal.

Nästa V70 helt enkelt, vad blir av den? Stora kundgrupper vill ha en sådan och väntar på den, inte på en livsstilsbil om än aldrig så vacker.

En sak fäste jag vid mig när jag såg bilderna: det mönstrade innertaket, eller i alla fall det man kan skymta på vindrutestolparna. Det verkar väldigt lovande. Denna icke oväsentliga del av kupéutrymmet har alldeles för länge varit blott vit, grå eller svart. Vilken yta att dekorera för en duktig designer – och sådana har Volvo bevisligen!

För en tid sedan informerade kombiinstrumentet om att kurvljusen på Vi Bilägares Volkswagen Golf inte längre fungerade. Jag bestämde mig för att kolla säkringarna.

Men det var inte så lätt. Vare sig på locket till dosan i motorutrymmet eller på den inne i kupén finns information om vad säkringarna skyddar. Att plocka säkring för säkring föreföll inte särskilt lockande. Det är lätt gjort att tappa en säkring och någon extra finns inte i locket invid den lilla plasttången.

Vid en koll i instruktionsboken upplystes jag om att "eftersom bilarna ständigt vidareutvecklas och beroende på att säkringarna har olika placering i olika modeller och eftersom flera förbrukare kan vara säkrade över en och samma säkring, är en översikt över säkringarna placering inte möjlig vid tidpunkten för tryck..."

Man rekommenderas alltså att åka till verkstad för att byta säkring.

I går tändes en ny gul lampa i instrumentpanelen "Motoroljenivå för låg". Råkade befinna mig nära en OKQ8-mack, så jag svängde av direkt och kollade. Jo, nivån låg på mini. Kollade återigen i instruktionsboken om vilken olja som rekommenderas. Då visade det sig att VW har en egen kravspecifikation på motoroljan – VW 504 00. Någon annan olja får man inte hälla i på grund av risk för motorskador! Möjligen maximalt en halvliter olja av annan sort, enligt angiven norm - i nödfall!

Vad trött jag blir. Nu har OKQ8 motorolja som svarade mot VW:s krav. Så problemet löstes. Men varför krångla till det så in i vassen för bilägaren? Montera snabbsäkringar och en jordfelsbrytare på alla VW-bilar och skicka med en liten påse med de additiver som påstås behövas för just VW:s motorer i bilens verktygssats!

Är just nu ute på det årliga semestertestet med tidningens långtestbilar. Den här gången har vi styrt kosan mot det fagra landskapet Västergötland med allt vad det innebär av anrik kultur, vackra vägar och genuina konditoritraditioner.

 

Vi har hunnit med både Kinnekulle, Lidköping, Kållandsö, Läckö slott, Spikens fiskeläge, domkyrkostaden Skara och mycket annat. Vi tog givetvis också en kaffepaus på Sveriges äldsta café, Garströms i Lidköping. Det grundandes redan 1857. Snacka om fikakultur!

 

Efter den upplevelserika Västgöta-resan, där vi bland annat har kollat långfärdskomfort och bränsleförbrukning, återstår nu den för bilarna tuffaste delen testet. På bana ska vi försöka utröna hur de orkar med full semesterlast; såväl i broms-, som i accelerations- och undanmanöverprover.

 

Där skiljs med all säkerhet agnarna från vetet. Men hur det slutligen går för våra fem långtestbilar – Skoda Fabia, Citroën Cactus, Nissan Qashqai, Ford Mondeo och VW Passat - har jag av naturliga skäl ingen aning om i skrivande stund.

 

I nummer 10 av papperstidningen ska däremot alla bitar vara på plats och då redovisar vi förstås bilarnas alla för- och nackdelar. Då vet vi också vilken bil som vann semestertestet.

 

Så missa inte den utgåvan!  



Läs hela semestertestet i Vi Bilägare 10/2015 som utkommer den 2 juli. Prenumeranter får tidningen en vecka tidigare och dessutom till lägre pris. Läs mer om prenumeration här.

Ibland tar det tid innan polletten ramlar ner. Det är förkastligt att köra med vinterdäck på sommaren. Ändå rullar omkring en kvarts miljon bilar med vinterdäck visar en färsk SIFO-undersökning beställd av Michelin.

 

Däckbranschen har länge fört fram krav på förbud mot vinterdäck under sommarhalvåret. Nu säger också nästan hälften av de tillfrågade i Michelins numera årliga SIFO-undersökning att en sommardäckslag behövs. Kanske lite överraskande, men lovande ur säkerhetssynpunkt, så har den uppfattningen starkast stöd bland yngre.

 

Men vår myndighet, nuvarande transportstyrelsen, har varit ganska kallsinnig till den här typen av regler. 

 

Vi kanske får se en svängning år rätt håll sedan också VTI testkört och kommit fram till att vinterdäck under sommaren kan handla om liv eller död. Bromssträckan är enligt deras test, som presenterades i mars 2015, 15-20 procent längre.

 

Bra att också VTI varnar för friktionsdäck sommartid (dubbdäck är som bekant förbjudet).

 

Vi Bilägare varnade för vinterdäck på sommarväglag efter tester som gjordes före millennieskiftet – mer än femton år sedan! Så hos oss har varningsklockorna ringt länge.

 

Och vi förstår inte varför det inte är lika självklart med sommardäck på sommaren som det är med vinterdäck när temperaturen faller mot nollstrecket? Att köra med vinterdäck är som att stänga av ABS-systemet, ta av bilbältet eller stänga av krockkuddarna och vem gör det? 

Det finns mycket att ta tag i för att få ordning på märkning och tillsyn av gasbilar. Det är angeläget att berörda verk snarast kommer med en handlingsplan.

 

Gasbilsolyckan i Linköping och Vi Bilägares larmrapporter om dolda rostangripna gastankar har nu också spridit sig till Tyskland.  Jag har haft kollegiala samtal med Auto Bilds reportrar och i ett av de senaste numren har Linköpingsfallet och andra liknande olyckor i Tyskland uppmärksammats.

 

I Tyskland har 6 700 bilar av VW Touran Ecofuel 2005–2009 återkallats för byte av gasflaskor/tankar, i Sverige lite drygt 900 bilar. Problemet är att det inte går att få hundraprocentig kontroll, alla bilar/ägare får man inte tag i – vilket var fallet med bilen i Linköping.   

 

När det gäller övriga gasbilar, ej återkallade, har VW-kunderna i Sverige blivit bättre bemötta än de i Tyskland, där VW oftast kräver kostandsdeltagande, som det så vackert heter, för att få rostiga tankar utbytta.

 

Det känns som om rutinerna för märkning av livslängd på gastankar, också de av kompositmaterial, måste ses över. Vi har exempel på tankar där livslängden inte ens finns noterad i registreringsbeviset, och där helt andra uppgifter kan stå på den ”faktiska” tanken.

 

Det är bra att Sveriges Fordonsverkstäders Förening 4 september på nytt lyfter frågan och kallar till branschsamtal med Transportstyrelsen, Arbetsmiljöverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Konsumentverket, Bilprovningen, Bil Sweden med flera för att få fram en nödvändig och bättre tillsyn av gasbilar.

På väg hem i rasande vacker kvällssol hamnar jag bakom en alldeles ny Mercedes-Benz E-klass kombi. Vi följs åt genom ett ovanligt knepigt vägarbete i Uppsalas utkant. Det ska anläggas rondell och jag tänker att det är därför det går så sakta.

 

Så lägger jag märke till att Mercedesföraren liksom inte håller kursen, han glider ideligen över i mötande körfält, ibland också ut mot höger, farligt nära de avgränsande betongsuggorna.

 

Snart märker jag också att han inte håller farten; ibland stannar han nästan alldeles.

Nå, tänker jag, han är väl lite villrådig i det här ovanligt bökiga vägarbetet. Det får man förstå.

 

När vi sedan är ute ur vägarbetet fortsätter emellertid den märkliga framfarten. Rätt som det är krypkör han framåt och glider sakta över i motsatt körriktning mitt på ett övergångsställe. Nu kan jag inte hålla mig längre:

Jag lägger mig på tutan.

 

Mannen tvärstannar bilen som hamnar lätt invikt mot trottoaren där det kommer en kvinna med barnvagn. Jag kör upp jämsides och hissar ned passagerardörrens ruta. Mercedesmannen hissar ned sin.



– Hur f-n kör du?! frågar jag med en röst som i ton och aggression förbluffar till och med mig själv.

– Hörrödu, du ska inte komma här och mästra mig i trafiken! svarar Mercedesmannen morskt.

 

Han kanske är i 70-årsåldern, uppenbart störd över situationen.

– Men du kör ju som du vore berusad! Är du det? fortsätter jag.

– Phö! Nej du, sköt du ditt så sköter jag mitt.

– Det ser farligt ut, både för dig själv och andra.

– Jag vet nog vad jag gör, du behöver inte vara rädd.

– Jag är inte särskilt rädd så länge jag ligger bakom dig, jag tänker på andra.



Då gör mannen något oväntat. Han håller upp sin mobiltelefon och säger:

– Jag höll faktiskt på med den här.

– Men det ska man faktiskt inte göra och särskilt inte genom ett vägarbete eller vid det här övergångsstället, säger jag.

 

Mannen hissar upp rutan, jag också. Jag lägger mig före honom och kör i väg. Så fort som möjligt viker Mercedesmannen av på en sidogata. Mig ville han inte ligga bakom men vad jag kunde se fipplade han i alla fall inte längre med mobilen.

 

Jag vet inte riktigt vad sensmoralen av detta blir men vill du vara så hygglig att låta bli att ringa vid ratten – det kan vara jag som ligger bakom.

 

Diskutera: Vad tycker du är okej mobiltelefonhantering bakom ratten?

Det var mycket sorgligt att ta del av nyheten att en kvinna omkommit och att delar av Eksjös unika trähusbebyggelse från 1600-talet brunnit ned.



Jag gjorde ett resereportage i våras om tre av Sveriges mest välbevarade trästäder (ViB nr 9) och det var uppenbarligen i sista minuten.  Jag visades runt i Eksjös gamla kvarter av antikvarie Lisa Ugarph och hon berättade att Forsellska gården med den jättelika kastanjen och den sköna akustiken var hennes personliga favorit.





Sprinklersystemen räckte inte, när eldslågorna spreds.

 

Enligt uppgift är det just Forsellska gården som nu har brunnit ned, ett kulturvarv som inte går att ersätta.  Frågan är vad de styrande i Eksjö gör nu? Att återskapa Forsellska gården är inte att tänka på. Kanske ett Ground zero för att påminna om att brandrisken alltid lurar runt hörnet.

När värmen till slut kom till Sverige försvann svalkan i långteststallets Nissan Qashqai. Luftkonditioneringen slutade plötsligt att fungera.<br />
<br />
Verkstaden vågade sig på en diagnos över telefon:<br />
<br />
– Det är troligtvis läckage på gasen. Troligen har du fått ett stenskott i kylaren.<br />
<br />
Snart ska bilen in på felsökning för att se om det stämmer.<br />
<br />
Kruxet är att AC-haveriet, enligt verkstaden, inte omfattas av garanti om det skulle vara ett stenskott. Att Nissan valt en så utsatt placering för kondensorn och inte bemödat sig att sätta dit något vettigt skydd får alltså bilägaren klä skott för.<br />
<br />
Det känns sådär.<br />
<br />
Fortsättning följer på långtestsidorna i tidningen.

Nokian introducerar nu en ny version av Hakka Green, däck avsedda för medelstora familjebilar med dimensioner mellan 13 och 16 tum.

 

Hakka Green 2 har AA-klassning tack vare en helt ny gummiblandning, där bland annat silica, tall- och rapsolja förbättrar våtgrepp, komfort och rullmotståndet. 

 

Sedan EU införde krav på däckmärkning av rullmotstånd, våtgrepp och buller har tillverkarna av premiumdäck siktat på att nå den högsta klassningen A i våtgrepp och A då det gäller rullmotstånd.

 

Det finns ett fåtal sådana däck och Nokian Hakka Green 2 är alltså ett av dem.  Men det har tagit fem år av utveckling och tester att klara EU:s högsta klassning.

 

Hakka Green 2 har bättre säkerhet på våta vägar, stabilare egenskaper vid extrema situationer och bättre slitstyrka vid tuff körning förklarar Jarno Ahvenlammi som är produktutvecklingschef på Nokian Tyres.

 

Våtgreppet mäts som bromssträckan från 80 km/tim på våt väg. Hakka Green uppges klara en sådan inbromsning på 18 meter, vilket är fyra billängder bättre än samma bil om den haft däck med betyget F i våtgrepp!

 

Hakka Green 2 har asymmetriskt mönster, vilket innebär att man konstruerat däcket med bestämd ytter- och innersida. Då kan man bland annat lättare optimera däcket för bra köregenskaper vid kurvtagning, vatten planing och hållbarhet.

 

En intressant nyhet är att man ökat däckets dränerade förmåga genom att ytterklackarnas övre del rundats av på insidan, vilket accelererar genomströmning – allt enligt ”Coandas lag”!

 

Vi Bilägare kommer att redovisa ett test av Nokian Hakka Green 2 i början av våren 2016.

I tisdags skulle vi få provköra bland andra Nissan Juke-R 2.0. Den är ett monster till bil med 600 hästar under huven.

 

Men när det var dags för provkörning på en flygplats utanför Megeve i Frankrike, hade bilstackaren fått vad den tålde och började lukta bränt. Den parkerades i en hangar. Och där blev den kvar. 

 

Juke-R var från början tänkt att bara vara en konceptbil, mest för att visa vad man faktiskt kan göra med en så kallad cross-over. Och då skulle den förstås vara värre än allt annat.

 

Så vad gjorde Nissan? Jo, man stuvade ner motorn som sitter i GT-R också i en ”något” modifierad Juke-kaross. 3,8 liter och 545 hästkrafter gav en acceleration på 3 sekunder från 0 till 100 km/tim och en toppfart på 270 km/tim.  Bilen presenterade 2012 i Dubai.

 

Juke R blev så omskriven att man beslutade sig för att upprepa succen inför femårsjubileet av bilmodellen Juke.

 

Juke-R 2.0 dök därför upp på Goodwood Festival of Speed tidigare i år, men nu som en produktionsbil och med 600 kusar och hela GT-R:s drivlina nerpressad under karossen.

 

Det var den bilen som Nissan hade tänkt sätta i händerna på ivriga motorjournalister, men som krasst uttryckt – sket sig.  Vad vi däremot provkörde under detta event är Nissan X-trail som nu kompletterats med en bensinmotor och framhjulsdrivning. Den är nog trots allt mer intressant för gemene man! Produktionsversionen av JukeR- 2.0 ska nämligen bara tillverkas i sjutton ex!

 

Nissan ger sig inte. Provkörning av Juke-R 2.0 utlovas senare i Stockholm.  Men vi bjuder redan nu på en fabriksförares framfart med hästkraftsstinna Juke.



  

Volkswagen kan mitt i all bedrövelse ”glädja sig” åt att de inte är inblandade i Takata-härvan, utbyte av komponenter till krockkuddar för totalt 70 miljoner bilar.

 

Återkallelserna duggar tätt och påfrestningarna på verkstäderna ökar. Det gör att servicetiderna flyttas fram. Allt eftersom har berörda ägare med felaktiga Takata-krockkuddar fått brev om återkallelser. Arbetet har redan påbörjats och det märks mest hos Toyota, 50 500 fordon i Sverige har eller ska återkallas.  Ägare av Honda, 30 000 bilar, BMW, 18 000, Nissan, 8 000 och Mazda, drygt 2 000 bilar, drabbas också.

 

För Volkswagen-koncernen och avgasskandalen handlar det om  att 224 746 svensksålda bilar ska återkallas. Den tekniska lösningen måste presenteras och godkännas av myndigheterna innan Volkswagen kan börja hantera turordningen rent praktiskt.

 

Tidsåtgången för att åtgärda felet och tillgången på servicetekniker och verkstäder blir helt avgörande. Mycket talar för att Volkswagen måste hyra in servicetekniker.  Risken är uppenbar att övriga bilägare, utan utpekade dieselmotorer, får finna sig i fullbokade verkstäder för lång tid framåt.

 

En tidigare statsman pratade om att vi i dessa dagar måste visa tålamod, och det är också vad bilägarna framöver får räkna med.

Nyss hemkommen från det stora Årets Bil-testet i Danmark sitter jag och sorterar intrycken från en veckas intensiv körning av närmare 30 nya bilmodeller.

 

I kommande nummer av tidningen kommer vi bland annat att skriva om vätgasbilen Toyota Mirai, förväntade storsäljaren Opel Astra, designkombin Mini Clubman, teknikspäckade BMW 7-serie och lyxbilsutmanaren Jaguar XF.

 

När det gäller den sistnämnda bilen, Jaggan, hittade vi en oavsiktligt lustig detalj. Kolla på bilden så förstår ni!

Sista förarbytet i årets långteststall är nu avklarat och jag har fått på min lott att ratta vår Nissan Qashqai under den avslutande etappen. Hittills har jag bara hunnit avverkat några tiotal mil i den metallicbruna crossovern, så körmässigt har jag än så länge inte så mycket att orda om bilen. 

 

Men det finns andra saker som har jag desto mer synpunkter på. En miss, rent familjepraktiskt, upptäckte jag när det var dags att städa bilen efter en skogsutflykt med hund, hustru och barn. Jag slet mig halvt fördärvad med dammsugaren för att försöka få lite hyfs på de mattor som täcker kupégolv och lastutrymme. Men det gick inte!

 

Grus och sand hade liksom ätit sig in i de kvalitetsmässigt undermåliga mattorna och hur jag än gnodde och gned fick jag inte bort smutsen. Resultatet blev istället att tyget luddade sig, något som med all säkerhet gör att bilen blir ännu besvärligare att städa nästa gång den behöver en invändig rengöring.

 

Och gången därpå lär det bli etter värre. Då är ju mattorna ännu luddigare…

 

Mot den bakgrunden är min enkla undran; hur fasen kan man utrusta en familjeinriktad crossover-modell, som ju ändå borde tåla lite hårdare tag, med golvmattor som inte går att göra rena? Skärpning, Nissan!

Då var den avklarad. Premiären för nya Volvo S90.



För att rapportera om det hela var jag på plats i Torslanda i förra veckan. Skynket åkte av från bilen och där stod en stor sak med läckra proportioner, tjusig inredning och ett par rejäla blaffor till baklyktor.



Läs mer om S90 i nästa nummer av Vi Bilägare.



Bortsett från den nya bilen var det intressant att höra hur Volvo ser på den utgående S80. Företaget verkade helst vilja glömma den tidigare toppmodellen.



Högsta chefen Håkan Samuelsson slog fast att S80 aldrig var en riktig utmanare i stora sedanklassen. Utvecklingschefen Peter Mertens kallade bilen ”en katastrof” och talade om ”ett dåligt arv” som Volvo måste göra sig av med. Designchefen Thomas Ingenlath konstaterade att S80 definitivt inte var någon inspiration till S90 och var glad att kunna säga adjö till bilens ”uppjazzade Ford Mondeo-proportioner”.



Sådant klarspråk – dessutom om en modell som fortfarande är till salu – har jag aldrig hört från en biltillverkare förut.



Visst, S80 blev aldrig den storsäljare som Volvo hade hoppats på och tiden har väl sprungit ifrån den numera lastgamla modellen, ändå hamnar jag lite i försvarsställning.



Det var visserligen länge sedan jag körde S80 men jag minns den som en vettig och bekväm bil för sin tid.



Dömt av avtackningen verkar Volvo inte hålla med.