På väg hem i rasande vacker kvällssol hamnar jag bakom en alldeles ny Mercedes-Benz E-klass kombi. Vi följs åt genom ett ovanligt knepigt vägarbete i Uppsalas utkant. Det ska anläggas rondell och jag tänker att det är därför det går så sakta.
Så lägger jag märke till att Mercedesföraren liksom inte håller kursen, han glider ideligen över i mötande körfält, ibland också ut mot höger, farligt nära de avgränsande betongsuggorna.
Snart märker jag också att han inte håller farten; ibland stannar han nästan alldeles.
Nå, tänker jag, han är väl lite villrådig i det här ovanligt bökiga vägarbetet. Det får man förstå.
När vi sedan är ute ur vägarbetet fortsätter emellertid den märkliga framfarten. Rätt som det är krypkör han framåt och glider sakta över i motsatt körriktning mitt på ett övergångsställe. Nu kan jag inte hålla mig längre:
Jag lägger mig på tutan.
Mannen tvärstannar bilen som hamnar lätt invikt mot trottoaren där det kommer en kvinna med barnvagn. Jag kör upp jämsides och hissar ned passagerardörrens ruta. Mercedesmannen hissar ned sin.
– Hur f-n kör du?! frågar jag med en röst som i ton och aggression förbluffar till och med mig själv.
– Hörrödu, du ska inte komma här och mästra mig i trafiken! svarar Mercedesmannen morskt.
Han kanske är i 70-årsåldern, uppenbart störd över situationen.
– Men du kör ju som du vore berusad! Är du det? fortsätter jag.
– Phö! Nej du, sköt du ditt så sköter jag mitt.
– Det ser farligt ut, både för dig själv och andra.
– Jag vet nog vad jag gör, du behöver inte vara rädd.
– Jag är inte särskilt rädd så länge jag ligger bakom dig, jag tänker på andra.
Då gör mannen något oväntat. Han håller upp sin mobiltelefon och säger:
– Jag höll faktiskt på med den här.
– Men det ska man faktiskt inte göra och särskilt inte genom ett vägarbete eller vid det här övergångsstället, säger jag.
Mannen hissar upp rutan, jag också. Jag lägger mig före honom och kör i väg. Så fort som möjligt viker Mercedesmannen av på en sidogata. Mig ville han inte ligga bakom men vad jag kunde se fipplade han i alla fall inte längre med mobilen.
Jag vet inte riktigt vad sensmoralen av detta blir men vill du vara så hygglig att låta bli att ringa vid ratten – det kan vara jag som ligger bakom.
Diskutera: Vad tycker du är okej mobiltelefonhantering bakom ratten?