Sista förarbytet i årets långteststall är nu avklarat och jag har fått på min lott att ratta vår Nissan Qashqai under den avslutande etappen. Hittills har jag bara hunnit avverkat några tiotal mil i den metallicbruna crossovern, så körmässigt har jag än så länge inte så mycket att orda om bilen.
Men det finns andra saker som har jag desto mer synpunkter på. En miss, rent familjepraktiskt, upptäckte jag när det var dags att städa bilen efter en skogsutflykt med hund, hustru och barn. Jag slet mig halvt fördärvad med dammsugaren för att försöka få lite hyfs på de mattor som täcker kupégolv och lastutrymme. Men det gick inte!
Grus och sand hade liksom ätit sig in i de kvalitetsmässigt undermåliga mattorna och hur jag än gnodde och gned fick jag inte bort smutsen. Resultatet blev istället att tyget luddade sig, något som med all säkerhet gör att bilen blir ännu besvärligare att städa nästa gång den behöver en invändig rengöring.
Och gången därpå lär det bli etter värre. Då är ju mattorna ännu luddigare…
Mot den bakgrunden är min enkla undran; hur fasen kan man utrusta en familjeinriktad crossover-modell, som ju ändå borde tåla lite hårdare tag, med golvmattor som inte går att göra rena? Skärpning, Nissan!