Nittonhundrasextiosex köpte vår familj sin första bil; en grön Saab herrgårdsvagn. Nu i efterhand kan jag inte begripa hur vi fick plats. Pappas rullstol, resväskor med packning för en hel sommar, skrivmaskin och trädgårdsmöbler. Men på något sätt gick det, och vi rullade iväg på långa resor och stora äventyr (i Västerbottens inland).
I rättvisans namn redovisar jag här inledningsvis mina privata nostalgiska skäl när jag sörjer över att Saab nu slutligen gått i putten.
Jag kommer aldrig, så länge jag går på denna jord, förlåta vår regering för detta sjabbel. Okej, andra har sannerligen under många år slarvat med företaget men, och just därför tänker jag, varför kunde inte våra folkvalda ledare ta och liksom... leda? Kliva in och säga: ”Aja baja inte förstöra allt som ni har byggt upp!” Till och med ungarnas dagisfröknar vet ju när det är dags att gå in och bryta.
Nu är risken att teknik, år av förvärvad ingenjörskunskap och lång tradition av trogen och skicklig arbetskraft skingras för vinden. Mycket kommer att köpas upp av stenrika kinesiska affärsmän och andra hugade spekulanter som bara gått och väntat på att exakt just detta skulle hända, så att de kan komma in med sina skambud.
Hur ända in i glödheta tändkulan kunde politikerna låta det gå så här illa? Det krävs ingen nationalekonomisk examen för att begripa hur långt ett regeringsansvar sträcker sig.
Självklart kan inte näringsministern rädda alla företag som med berått mod skjuter sig själva i foten och strular till det. Det är ju trots allt våra, medborgarnas skattepengar som ska användas. Men, i Saabs fall har man tillåtit detta långsamma sönderfall pågå under lång tid för öppen ridå.
Det går inte att överblicka skadeverkningarna av att ett så stort företag med denna enorma kunskapsresurs tillåts dö. Skammens rodnad ska sänka sig över Rosenbad och jag är övertygad om att historiens dom kommer att vara hård.
En känsla av ”vad i hela friden tänkte de på?” kommer för alltid att förknippas med dem som i beslutsfattande ställning passivt satt och såg på medan Saab sjönk till botten.
Jag tror faktiskt att detta hade hänt vilken regering vi än hade haft. Vänster, höger eller mittemellan. Det här är liksom mer av en politikergrej. Politisk prestige har fått gå före enkelt förnuft och vilja att hitta en utväg ur problemet.
Säkert har flera i regeringskansliet suttit och tänkt, ”Herregud så här kan vi inte ha det, vi borde kanske egentligen...” men sedan hejdat sig och ”...men å andra sidan, hur skulle det se ut”.
Dagens politiker satsar mer på att visa beslutskraft, som i det här fallet var ett styvnackat nej, än att nå fram till en praktisk lösning. Beslutskraft ser nämligen väldigt bra ut bra ut i protokollen och utstrålar starkt ledarskap.
Det som nu har hänt är dåligt ledarskap, bedrövligt och rent ut sagt åt pipsvängen. Man startar nämligen inte upp ett så komplicerat teknikföretag igen i en handvändning.
Många större länder har sett på oss med avund och undrat hur lilla Sverige lyckats komma fram med två bilmärken. Det är ur internationellt perspektiv en enastående och ofattbart imponerande prestation.
Hur våra folkvalda ledare kunde tillåta att Saab slarvades bort är en nästan lika imponerande bedrift.
Mer från Vi Bilägare
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Företag säljer produkt
Produkt säljer dåligt
Inga pengar till företaget
Företaget läggs ner.
Den enda tankevurpan som behövs för din krönika är att det finns något slags rosa skimmer av nostalgi över bilen. SAAB har inte tjänat pengar på sin produkt. Det är inte regeringes fel, och ej heller dess sak att göra något åt. Ingen skulle stå och yla om att det anrika ryggsäcksföretaget som säljer ryggsäckar med hål i botten måste få statligt stöd så att det inte går omkull.
Det bilfolk säger, är detta: SAAB är ett fantastiskt bra företag med en suverän produktuppsättning. Att de knappt visat vinst på 20 år beror på dåligt väder och otur och är en tillfällig svacka som staten måste överbrygga med lån.
Det är helt fel.
Hade SAAB varit så bra som regeringskritikerna hävdar, då hade vi aldrig haft den här diskussionen till att börja med.
Vad du har åkt på semester i har ingenting med saken att göra.
trasten det är inte sant det du skriver.
Saab:s problem är att de tillverkat vanliga bilar men försökt ta betalt som premium.
Man kan inte rädda ett företag för att man tycker synd om det.
Antingen säljer man sina produkter eller inte och om man inte säljer sina produkter så får man väl försöka ändra på produkten för att göra den mer attraktiv.
En produkt som säljer dåligt blir inte mer attraktiv för att staten tar över företaget.
Stå på dig Johan, jag delar helt dina åsikter i den här saken.
De flesta som skriver här har aldrig upplevt en Saab!
Fast jag har aldrig gillat gitarrer egentligen (förutom Segovia), jag är mest åt blåset!
Och vibran (Milt Jackson t.ex.).
Jag tycker det har varit intressant att läsa alla kommentarer kring denna krönika. Det har mestadels, och för en gångs skull, varit sansade sådana. Kul och positivt.
För er som missade Top Gears inslag om Saab (inklusive undretecknad), så finns det här (otextat): http://www.youtube.com/watch?v=d8PT91JWljQ&feature=player_embedded
Jag tycker att man lyckas väl med att fånga Saab och dess kunder väl i inslaget. Griffin Up! ;-)
Till alla er populistiskt inställsamma "inläggare" och Norberg själv: Hur - och faktiskt varför - skulle regeringen ha räddat Saab?
GM fick 150 miljarder i stöd av USA:s regering, Opel fick 45 miljarder i stöd av Tysklands regering, Peugeot/Renault/Citroën fick 10-tals miljarder i stöd av Frankrikes regering, Seat fick stöd av Spaniens regering osv.
Om de nu är så lyckade bilmärken som attraherar massor av köpare, varför har de då behövt allt detta stöd?
Volvo och Saab blev av Sveriges regering lovade 2.8 miljarder i stöd 2009. Det blev dock inte ett öre utbetalat av det stödet...
Det är bara det att Sverige skiljer sig från resten av världen, gällande "sin" fordonsindustri... Frau Merkel har ju t.ex. t.o.m. gett BMW stöd...
Ja grejen är att de flesta av de som fick stöd (nu vet jag inte hur det var med Opel) hade gått bra innan, och när den ekonomiska krisen kom gav man dom hjälp för att hålla dom vid liv tills det var över, då man var rätt säker på att de skulle återhämta sig. På det viset räddade man många jobb.
Men grejen med Saab är att de aldrig gått bra. Om de efter svackan återgick till sina gamla siffror igen skulle de fortfarande gå back. Och sen?
Okunskap och kortsiktighet tycks styra såväl Norberg som några inläggare. Att jämföra Saab med några tusen berörda och till exempel Opel med hundratusentals berörda (!) är ett bevis på detta.
Och Norberg: "Det går inte att överblicka skadeverkningarna av att ett så stort företag med denna enorma kunskapsresurs tillåts dö". Hör du inte själv hur överdrivet detta låter?
Nja... Saab själva hade ca: 3 500 anställda. Sammanlagt med Saabs underleverantörer var det dock i Sverige ca: 10 000 personer...
På 80-talet redovisade faktiskt Saab stora vinster...
Under GM:s tid som ägare så redovisades dock Saabs vinster eller förluster oerhört bristfälligt.
http://www.automotorsport.se/artiklar/nyheter/20090324/quotgm-tog-saabs-vinstquot-havdar-fackledare/?page=1
Opel fick (under bilkrisen för några år sedan) stöd av Tyska regeringen, Saab fick inte stöd av Svenska regeringen. Alltså var beslutet lätt för GM att fatta, vem man på ett "snyggt sätt"* skulle offra...
* = Sälja, inte till köpstarka Kineser som ville köpa Saab, utan till en fattig Holländare. Som de visste inte skulle kunna driva Saab under någon längre tid...
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.