Klassiska bilmärken: Rosengart

1881 föddes i Paris en gosse som dessvärre inte kom att gå mer än tre år i skolan, men som å andra sidan skapade sig ett industriimperium. Lucien Rosengart hann med att konstruera och patentera en hel del innan han år 1928 med Jules Salomon som medskyldig började licensbygga Austin Seven-bilar under eget namn och med karosser av något annat snitt än förebildernas. Rosengart-bilen var alltså liten och billig, precis vad marknaden behövde, och redan 1930 var tillverkningen uppe i nästan 30 bilar om dagen.

De första bilarna såg nästan ut som skämtartiklar med sina korta hjulbaser och stora hjul med tunna däck, men allt var naturligtvis blodigt allvar. LR 2 hette den första typen och den erbjöds i åtminstone sex karossversioner.

Starkt bidragande till märkets nästan omedelbara succé var de rekordkörningar som en viss Francois Lecot genomförde. Denne restauratör från Lyon skulle några år senare bli världsberömd för att ha kört 40 000 mil med samma bil på bara ett år, men det är en historia vi får ta någon annan gång.

Herr Rosengart hade tidigare tillverkat mopeder kallade ”mo-teurcycles” och även varit inblandad i de halvbandvagnar som Adolphe Kégresse utvecklade på Citroën-bas, men från slutet av 20-talet och en bit in på 50-talet var det alltså ett eget bilmärke som upptog det mesta av hans vakna tid.

De modeller som följde debutanten var i allmänhet Austin-baserade men eftersom Rosengart hade kontakter med André Citroën så fanns det ibland mer än influenser från detta märke. Lucien Rosengart hade för övrigt under 20-talet räddat både Citroën och Peugeot undan konkurs – han var en mycket skicklig affärsman.

Rosengarts konstruerande, patenterande och tillverkande var för övrigt så omfattande att han med rätta kunde säga att det under 30-talet i varje fransk bil fanns delar från hans egen verksamhet.

Fyra, sexa, åtta
De tidiga Rosengart-bilarna var alla 4-cylindriga men 1932 erbjöds också en liten sexa på 1 100 kubik. Bilarna var vanligen bakhjulsdrivna men efter kontakter med Adler kom en framhjulsdriven modell baserad på 1,6-liters Trumpf. Av denna modell fanns dock även en bakhjulsdriven version. Ombyte förnöjer.

Större framhjulsdrivna modeller kallade Supertraction såldes i slutet av 30-talet och de var tekniskt baserade på Citroën B11. Drygt 1 000 sådana byggdes och en av dem står på ett museum i Skåne. Supertraction var tämligen sportiga tvådörrars sedan- och cabrioletbilar.

Efter kriget kom en annan stor modell, Super-Trahuit. Här var motorn en V8 från franska Ford, men tiderna var helt fel för sådan lyx och därför gick man tillbaka till att bygga småbilar.

Modellnamnen på dessa var Ariette och Artisane och som sista satsning byggdes 1954 en modell kallad Sagaie. Motorn var här en boxer och meningen var förstås att konkurrera med de små Renault- och Panhard-modellerna, men det lyckades inte alls. Knappt 200 exemplar byggdes av den sista Rosengart-modellen.

Naivistiskt måleri
På sin ålders höst, och den var lång, bodde Lucien Rosengart med sin tredje hustru i en palatsliknande villa i Villefranche-sur-Mer, en av de mer mondäna orterna på franska rivieran. Den forne bilbyggaren ägnade sig de sista decennierna av sitt liv åt en hel del naivistiskt måleri. Ett antal praktfulla exempel finns att se på det tyska Rosengart-museet.

Och om en besökare förstår museimannens passion och visar tillräckligt starkt intresse kan det hända att det stora kassaskåpet låses upp för att besökaren ska få kika på bilmärket Rosengarts samtliga leveransböcker, ty de finns här naturligtvis, precis som herr Rosengarts körkort…