Klassiska bilmärken: Humber

Precis som för så många andra bilmärken började alltihop med en driftig man som byggde velocipeder. Med den exploderande industrialismen i the Midlands blev det naturligt att snegla på, och snabbt förföras av, självgående apparater och år 1898 byggde Thomas Humber sitt första motorfordon.

Det följdes snart av en rad så kallade ”forecars”, märkliga fordon med passageraren längst fram och därmed närmast den blivande olycksplatsen. Humber byggde också mer konventionella bilar från 1901 men de hade en mycket speciell detalj: ratten hade bara en eker, precis som på Citroën-paddan drygt 50 år senare!

Tvärtemot många andra tidiga bilbyggare satsade Humber envetet på kardandrift. Firman försökte också att åren kring 1905 med viss framgång bygga en liten, lätt och pålitlig bil kallad Humberette. Ett flertal modeller i olika storlekar lanserades åren fram till krigsutbrottet 1914.

Efter världskriget försökte Humber att hålla en strikt linje, vilket innebar att företaget byggde familjebilar av hög klass. Fast de var inte precis tekniskt framåtblickande, snarare litet ålderdomliga i konstruktionen.

Monty åkte på ballongdäck
I slutet av 1920-talet övertog Rootes tillverkningen av Humber och det innebar bland annat en ny serie av sexylindriga motorer. Nu började modellnamnen Snipe och Pullman att användas. Den senare var en förlängd version av Snipe, och båda namnen kom att följa Humber ända till slutet av 1976.

Sexor var Humbers melodi under 30-talet. 40-talet överlevde man ganska behändigt genom att under kriget sälja Snipe-versioner som stabsvagnar. Sålunda var general Montgomerys öppna stabsvagn just en Humber Snipe med rejäla ballongdäck.

Liksom alla andra engelska tillverkare mötte man efterkrigstiden med skåpmat av 1940 års tänkta modell. Dock fanns det en modernisering i Humber-programmet och det var att bromsarna var hydrauliska istället för mekaniska.

Förutom med sexorna mötte man de hårda efterkrigstiderna med en mindre och fyrcylindrig modell kallad Hawk, förmodligen den modell som säkrade märkets överlevnad. Hawk-motorn var en sidventilare baserad på 30-talets Hillman Fourteen – prestanda var alltså inte prioriterat.

Uppsnofsad Hillman
1953 fick modellerna Super Snipe och Pullman toppventilare och ett år senare kom denna nymodighet också till Hawk. Ditintills hade Humber-bilarna varit rambyggda men 1957 kom en ny och självbärande Hawk.

1959 återkom Super Snipe fast nu som en modernare konstruktion med 2,6-litersmotor, som snart ersattes av en trelitersmaskin. Med den motorn kom också skivbromsar fram. Några år senare föll man för det amerikanska tricket med dubbla strålkastare.

Eftersom Humber ingick i Rootes-koncernen blev det en del lånande av delar och konstruktioner från framför allt Hillman. Humber Sceptre från 1964, en påkostad vagn, var baserad på Hillman Super Minx.

Några år senare upphörde tillverkningen av större Humber-modeller och från 1968 fanns det bara en Humber – Sceptre med 1,7-litersmotor. I själva verket var det en uppsnofsad variant av Hillman Hunter.

Besynnerligt nog hankade sig Humber fram ända till 1976. Då var Rootes-koncernen historia och ruljangsen sköttes av Chrysler Europé. Det gick så där, på sin höjd.

Visst är det en trist historia när ett en gång högt aktat märke försvinner, men engelsk bilhistoria är full av sådant elände, precis som den amerikanska där fina märken som Packard och Studebaker försvann så sent som på 50- och 60-talen.