Klassiska bilmärken: Cord

Cord hade varit en föga lyckad tävlingsförare men en desto bättre förnyare i Auburn Automobile Company, som hade gått över styr om inte han fått räddningsuppdraget 1924. Fem år senare hade denne super salesman makten över Auburn.

Hans nya holdingbolag kontrollerade långt över 100 bolag, däribland Lycoming, den kända motortillverkaren. Det var detta företag som fick förse den nya Cord-bilen med raka åttacylindriga motorer på fem liter.

Just som stormmolnen började hopas och det ekonomiska eländet drabbade USA lanserades det nya märket Cord. Det var en flott vagn och smått banbrytande med sin framhjulsdrift. Tidigare hade inget av de fåtaliga amerikanska försöken att sälja framhjulsdrivna bilar lyckats.

Nu gick det litet bättre, men det var nog snarare trots drivningen på framhjulen som Cord L29 blev en viss framgång.

L29 var en stor bil med lång hjulbas och vackra karosserier, de flesta standardbyggda, men eftersom konstruktionen var traditionell med separat ram så fanns det möjligheter för fristående karossmakare att försöka göra någonting bättre. Det var dock sällan detta lyckades.

Cord-bilarna var lågt byggda och precis så flashiga som Errett Lobban himself. Kunderna erbjöds både öppna och täckta karosser. Med stor envishet lyckades bilmagnaten hålla det nya märket levande fram till 1932. När produktionen upphörde hade omkring 4 400 bilar byggts. Några av dem kom till Sverige via agenten Philipson.

Modernistisk och banbrytande
Herr Cords mest kända automobilgärning var konglomeratet ACD, det vill säga märkena Auburn, Cord och Duesenberg. Besynnerligt nog lyckades han lotsa alltsammans igenom den djupaste depressionen, till och med det svindyra lyxfabrikatet Duesenberg, som kring mitten av 30-talet skulle ha fått en juniormodell.

Men det bidde inte så, för Mr Cord ville gärna se sitt namn på en bil igen… Därför återuppstod märket, fortfarande med framhjulsdrift och åttacylindrig motor, men nu i V-konfiguration och med volymen 4,7 liter.

Den nya Cord-modellen hette 810 och det är ingen överdrift att kalla den modernistisk och banbrytande – 810 var en bil med för tiden helt fantastiska karossformer! Bakom dem stod formgivaren Gordon Buehrig.

Han hade skapat något som senare skulle komma att kallas ”rolling sculpture” och som skilde sig från allt annat samtida. De verkliga särdragen var den runtomgående grillen med horisontella ribbor och strålkastarna, som låg infällda i framskärmarna, dagtid skyddade från stenskott och annat.

Bilen saknade fotsteg, men det var den inte ensam om, och faktum är att resten av karossen inte var speciellt uppseendeväckande, men vacker. Helheten var slående, kanske allra mest i sedanmodellerna. Dessa kallades Westchester och Beverly, och det enda som skilde dem åt tycks ha varit klädselmönstret.

Två öppna versioner erbjöds också. Sportsman var tvåsitsig medan Phaeton, på samma hjulbas, hade plats för fyra. Ordet phaeton är egentligen en karossbeteckning på en öppen bil med fyra dörrar men både Sportsman och Phaeton var tvådörrarsvagnar.

Livskraftig design
Cord 810 var en dyr vagn och serien 812, som kom 1937 var inte heller billig. Här fanns en Custom Berline med extra lång hjulbas och mellanruta. Däremot fanns det knappt några kunder och efter 1937 inte heller något ACD-imperium.

Buehrigs design visade sig emellertid vara en av dem som vägrade dö. Flera olika serier med replikor byggdes under 60- och 70-talen, men de var inte särskilt originaltrogna och såg ofta ganska taffliga ut. Nya upplagor har också byggts av Auburn-bilarna.

Till och med jätten Duesenberg har återuppstått, fast bara i ett försvinnande litet antal. Errett Lobban Cord hade onekligen känsla för bilar, men hans ekonomiska instinkter svek honom till slut.