Biltest: Volvo V60 mot fem kombikonkurrenter (2010)

Klicka här för att ladda ned hela testet som PDF (16 sidor, 21 mb).

Storleksmässigt hör de sex testbilarna hemma i mellanklassen men prismässigt ligger de nära större bilar som Volvo V70 och Audi A6. Tillverkarna motiverar det högre priset med att bilarna inte bara är vanliga kombibilar, de tillför också en extra dimension – sportkombins.

För Volvo är det viktigt att lyckas sälja in V60 på marknaden för tjänstebilar. Upp mot 70 procent av alla nya bilar i den här klassen säljs i Sverige till företag, då få privatpersoner är beredda att lägga 300 000 kronor på en bil. Frågan för dagen är alltså: har V60 vad som krävs för att locka de kräsna tjänstebilskunderna?

Uppskruvat formspråk
Volvo V60 är inte byggd som en traditionell Volvokombi. Praktisk funktionalitet har tonats ned och formspråket skruvats upp. Volvos kärnvärde säkerheten har man emellertid inte kompromissat med.

V60 har bland annat ”City Safety” som standard, ett säkerhetssystem som varnar och i sista hand automatiskt bromsar, om man är på väg att köra in i framförvarande.

Som tillval finns också ny teknik som automatiskt bromsar om en fotgängare är på väg att kliva ut framför bilen.

Liksom majoriteten av världens biltillverkare kämpar Volvo för att få lägga ”premium” till sitt visitkort. Anledningen till detta stavas ekonomi. Dyrare bilar = större marginaler = högre vinster. Men framgång är inget självklart i den här klassen då motståndet är synnerligen hårt.

Bland konkurrenterna hittar vi bland andra Audi A4 Avant, elegant och hyllad tysk som kombinerar status med körglädje. Testbilen är i fyrhjulsdrivet Quattro-utförande. Lite orättvist måhända men tyvärr den enda variant som fanns tillgänglig för utlåning hos generalagenten vid vårt test.

Främsta vapnet
Vi hade tänkt att Bayerische Motoren Werke skulle representeras av den 184 hästkrafter starka 320d Touring. När ingen sådan gick att uppbringa, fick istället BMW:s färger försvaras av den 41 hk svagare 318d.

Vi trodde att BMW skulle konkurrera med körglädje och prestanda men den kom istället att utmana med ekonomi och miljöhänsyn som främsta vapen.     

Från Mazda hämtar vi modellen 6 Sport Kombi, en udda fågel bland dessa statustyngda märken men som fullutrustad inte kostar mer än en naken Volvo V60. Och en titt ned i prestandabladet avslöjar att Mazda inte har några planer att bli på efterkälken under denna resa.

Vad ”Premium” är kan diskuteras i evinnerlighet. Titta gärna in på Vi Bilägares hemsida. Där pågår debatten så gott som konstant.

Mercedes C-klass är dyrast i sällskapet och blandar högt och lågt. I inredningen finns några ganska plastiga detaljer som inte känns som de hör hemma i en bil för närmare 400 000 kronor. Å andra sidan bågnade dörrspegeln rejält på de flesta bilarna när vi tryckte fast våra testdekaler.

På Mercedes rörde sig inte plåten en endaste millimeter och det kändes som om vi klistrade Vi Bilägare på själva urberget. Så känns premium!

Motorn från Fiat
Saab är fortfarande en stor spelare i tjänstebilsklassen och från Trollhättan kommer denna gång 9-3X 1,9 TTiD. X-et innebär höjd kaross och lätt skogsmulledesign i form av skärmbreddare i svart plast.

Trots utseendet är inte Saaben någon terrängbil. Med dieselmotor går den överhuvudtaget inte att få med fyrhjulsdrift.

Saabs diesel kommer från Fiat, ett faktum som ibland får folk att le i mjugg. Detta är helt opåkallat då Fiat tillhör de ledande tillverkarna i världen när det gäller dieselmotorer.

Det var Fiat och Magneti Marelli som stod för det mesta av utvecklingsarbetet när Common Rail- insprutningen skulle anpassas till personbilar. Men Fiats finanser var i bedrövligt skick i mitten av 1990-talet och tekniken såldes till Bosch.

Italienarna lyckades dock bli först på marknaden med common rail när Alfa Romeo 156 1,9 JTD presenterades 1997, ett halvår före närmaste konkurrent.

Faktum är att det är denna urmotor som sitter i Saab, även om den modifierats kraftigt genom åren av såväl Fiats som Saabs motortekniker. Motorns ålder avslöjas dock av den hårda tonen på tomgång. ”Det är nästan så jag skäms vid rödljusen för att bilen väsnas så”, noterar en förare i testprotokollet.

Det värsta oväsendet tystnar när man kommer upp i fart men motorbrummet är alltid närvarande i Saab.

För stark motor
Motorn är stark, till och med för stark. Den lämnar 400 Nm redan vid 1 800 v/min och framvagnen har uppenbara problem att få ned all denna kraft i marken. Vid kraftigt gaspådrag i samband med styrutslag blir bilen instabil.

Vi trodde först att det berodde på för lite luft i däcken men såväl däcktryck som hjulvinklar visade sig vara korrekt.

I vårt undanmanöverprov, där vi kör fyra snabba svängar runt ett fingerat hinder, bjöd Saab på rena skräckresan. Framhjulen styrde in, bakvagnen släppte, bilen studsade i sidled och ett tag kändes det som om den var på väg att välta.

Beteendet närmast chockade oss då vi tidigare vant oss vid att Saab alltid rullat exemplariskt genom vår konbana.

Betydligt stadigare
Vi bytte däck och ersatte Continental Viking Contact 5 med ett av de bästa däcken i Vi Bilägares senaste test av dubbfria vinterdäck, Nokian Hakkapelitta R. Efter bytet blev Saaben betydligt stadigare men bilen hade fortfarande en tendens att slingra sig vid gaspådrag och bakvagnen var väldigt snabb med att kasta ut.

X-modellen är höjd 20 mm jämfört med vanliga 9-3 och fjädringen mjukare. Det verkar som om den chassitrimningen inte varit gynnsam för köregenskaperna.

Audi och Mazda gick tryggt och stabilt genom provet. Med stigande hastighet blev de mer och mer understyrda innan de vid ca 70 km/tim gled ur banan. Även bakhjulsdrivna BMW betedde sig ytterst godmodigt, trots att vi kör på regnvåt asfalt med mjuka friktionsdäck.

ESP-systemet höll hela tiden bakvagnen under kontroll och vid 70 km/tim, blev även BMW alltför understyrd för att klara de skarpa svängarna.

Förväntningarna på den nya Volvon var höga och glädjande nog höll den hela vägen. Redan vid ca 65 km/tim kändes det tydligt hur antisladdsystemet gick in och börjar bromsa men utan dramatik och utan att störa styrningen.

Bilen följde lätt och ledigt rattens utslag. Volvo V60 klarade hela 75 km/tim i vårt undanmanöverprov, vilket är ett mycket gott resultat!

Perfekt inställt
Så var då Mercedes C klass kvar. Testlaget tog plats och testchef Sterner styrde den fullastade bilen mot de två röda plastkoner som markerade ingången i vår bana. Helt odramatiskt rann vi genom svängarna. I bilen tittade alla förvånat på varandra.

– Va, har du sänkt farten?

– Nej, svarade Marianne, jag började på 65 som med de andra! Men nu höjer vi!

Antisladdsystemet är perfekt inställt i bakhjulsdrivna C-klass. Det griper in och bromsar resolut men utan att störa Mercedes snabba styrning. I 70 km/tim beter sig bilen precis lika bra som tidigare. Vi höjer till 75 och Mercedeskombin går fortfarande helt odramatiskt mellan konerna.

Först vid 79 km/tim får tysken se sig besegrad och understyr ut ur banan. Ett exemplariskt och väldigt trafiksäkert beteende och med tanke på att vi körde provet på fuktig asfalt med dubbfria vinterdäck, blir det denna gång en stor guldstjärna till Mercedes.

Hänger med de flesta
Men körsäker är inte detsamma som underhållande och det sistnämnda kravet ställs också på en sportkombi. Mercedes fokuserar på komfort. Testbilen är utrustad med en silkesmjukt växlande femstegad automatlåda som jobbar i lycklig harmoni med den tysta, snåla och vridstarka dieselmotorn.

”Gubbil”, väste några av testlagets medlemmar mellan tänderna men det är lite orättvist. Ställ om automatlådan till sportläget och den här bilen hänger av de flesta konkurrenterna. Men det känns aldrig ansträngt eller som om det går särskilt fort.

Mercedes höjer avmätt ett ögonbryn, tolererar förarens tilltag och levererar det som önskas.  

Mazda6 representerar en annan skola. Sportstolarna ingår i utrustningen och tar ett stadigt tag runt midjan så snart man sätter sig i förarstolen. Den lilla köttiga växelspaken känns som om den vore kopplad dikt till växellådan och den starka dieselmotorn drar hejdlöst från tomgång till varvtalsstoppet med en glädje man sällan upplever i en diesel.

Styrningen är snabb, fjädringen hård, vägljudet öronbedövande och körglädjen på topp. Det är först när man tittar i den inre backspegeln och ser hur baksäte och bagageutrymmet breder ut sig bakom sig som man förstår att man rattar en 4,8 meters familjekombi.

Drar minst bränsle
143 starka dieselhästar gör naturligtvis inte BMW:n undermotoriserad. I detta gäng är emellertid konkurrenterna ovanligt pigga. Vid omkörningar behöver BMW:n en nedväxling och lite extra fritt utrymme för att komma förbi.

Å andra sidan drar den minst bränsle, både enligt deklarationen och vid verklig körning. När vägen blir krokigare får BMW kontakt med klungan igen. BMW är smidig att köra och med en styrning som hela tiden kommunicerar med föraren och berättar om väglaget, däcken och kontakten däremellan, blir det aldrig tråkigt bakom ratten.

Den Saab vi lånade är utrustad med en 6-stegs automatlåda som inte växlar lika mjukt som Mercedeslådan men är snabb att växla ned och utrustad med paddlar på ratten med vilka det går att växla manuellt.

Även på slingriga småvägar plågas man av Saabs känslighet för gaspådrag. Det gäller att styra först och ladda på med gasen sedan. Dessutom känns det lite som om man sitter ovanpå bilen och kör. Vi tog det lite lugnare bakom ratten i Saab.  

Går som tåget
Den Audi vi fick till vårt test är utrustad med sänkt sportchassi. Det må inverka negativt på komforten men är ingen nackdel när det kommer till köregenskaperna. På slingrande smala asfaltsvägar går Audin som tåget med en lätthet och följsamhet som gör det svårt att förstå att bilen väger nästan 1,8 ton!

Även Audi har en väldigt fin motor som drar kraftfullt från låga varv och dessutom går tyst. Den 6-växlade lådan har tydliga, rejäla lägen och är extremt lätthanterlig.

Det kan vi tyvärr inte säga om lådan i Volvo. Otydlig, oprecis, ”som ett slappt handslag”- citerar vi ur testlagets protokoll. Inte nog med att känslan fattas, det blir faktiskt också en och annan felväxling med Volvon. Motorn morrar sportigt men karaktären är i grunden mer snäll än sportig.

Vridmomentkurvan är platt och över 3 000 varv lönar det sig knappast att gå.  Vägegenskaperna är utmärkta. Volvon följer vigt vägen och känns stadig i alla väder.

Köregenskaper och prestanda i all ära men de flesta vardagar består ändå av annat än acceleration och snabba undanmanövrar.

Minst bagageutrymme
Trots att Volvon är högre än de andra bilarna, är bagageutrymmet minst. Dessutom är lucköppningen liten och i lastutrymmet saknas krokar, fack, finesser och vettig belysning.

Baksätets ryggstöd går däremot att fälla i tre sektioner och även passagerarstolens ryggstöd går att fälla fram, vilket gör det möjligt att lasta riktigt långa föremål.

BMW har näst minst bagagevolym men mer praktiskt inrett lastutrymme och öppningsbar bakruta som extra finess. Audi, Mercedes och Saab har alla hyfsat rymliga, genomtänkta och flexibla bagageutrymmen.

För den som behöver ett rejält bagageutrymme är Mazda6 överlägsen i sällskapet. Inte nog med att utrymmet är störst, baksätet är dessutom enkelt att fälla via två små handtag bekvämt placerade i bagageutrymmet.

När ryggstödet fälls, glider sittdynan ned och lämnar en helt plan yta där hela 1,7 m3 bagage går in! Insynsskyddet är fastsatt i bakluckan så det följer med upp när luckan öppnas.

Baksätet är däremot sämre och fungerar egentligen bara för två. Benutrymmet är mycket generöst men baksätets ryggstöd är så kraftigt skålat att de på ytterplatserna tvingar sitta lätt vridna in mot mitten. Inte heller mittplatsen fungerar särskilt bra då korta passagerare får säkerhetsbältet över halsen på ett otäckt sätt.

Bästa baksätet
Istället kniper Saab titeln ”Bästa Baksätet” tack vare hyfsat benutrymme, rejält stoppad dyna och gott om plats för huvud och axlar. Även Mercedes fungerar för tre under kortare turer medan i Audi, BMW och Volvo bör inte baksätespassagerarna vara fler än två för att trivas.

I BMW är det den inre bredden som inte räcker till medan Volvo har snålt med benutrymme och de insvängda sidorutorna gör att det blir ont om plats för huvudet för passagerarna på ytterplatserna. Audi ger bättre plats för benen men känns trång i sidled och det är trångt för huvudet för passagerare av medellängd och däröver.   

Majoriteten av dessa bilar kommer under sina första år att rulla som tjänstebilar. För dess förare kommer det att bli en hel del långa tjänsteresor genom Sverige med många timmar bakom ratten. Då ställs det höga krav på förarmiljö och komfort.

Mercedes platta framstolar bevisar verkligen sitt värde på långresan. Kroppen känns fräsch även efter en heldag bakom ratten. Såväl korta som långa sitter bra i Mercedes, fjädringskomforten är hög och bullernivån låg. Instrumenten är tydliga men Mercedes envisas med sitt udda arrangemang för spakarna runt ratten.

Måhända är det smidigt när man väl lärt sig men innan dess kommer många att försöka blinka med farthållaren och förgäves treva efter reglaget för vindrutetorkarna på höger sida om ratten.

Nästan lika skön
Volvo är lika tyst och har nästan lika skön fjädring som Mercedes men kortare förare har svårare att hitta en bra körställning, trots allsköns inställningsmöjligheter. När föraren åkt fram tillräckligt långt med stolen för att nå ned med kopplingen, har hon ratten i magen och måste vinkla högerarmen obekvämt bakåt för att lägga i tvåan, fyran och sexans växel.

Instrumenten är tydliga och de flesta reglagen fungerar bra men vi gillar inte ansamlingen av små knappar på mittkonsolen.

Saab är känslig för grov asfalt men är i övrigt komfortabel på långfärd. I högre farter märks inte chassiets problem att hantera den starka motorn och de flesta sitter bra i Saab.

nredningens finish kan diskuteras men förarmiljöns funktion är det ingen som ifrågasätter. Dessutom är den gröna instrumentbelysningen väldigt vilsam.    

Audi har en utmärkt förarplats med bra instrument och reglare samt generösa justeringsmöjligheter för stol och ratt. Vi upplevde testbilens sportchassi (pris 3 200 kr) som mindre stötigt än vi befarat.

Möjligen förbättras komforten av de mjuka friktionsdäcken. Vi tror dock att Audi blir ännu bekvämare med fjädring och stötdämpare i originalutförande. Motorljud och vindbrus är väl dämpat.

Överraskande bråkig
BMW:s motor är överraskande bråkig. Vibrationer känns i ratt och växelspak och motorns dova morrande ligger ständigt i bakgrunden. Vissa bilar, som Volvo och Mercedes, filtrerar bort det mesta av världen utanför kupén för att göra tillvaron så tyst, lugn och komfortabel som möjligt.

BMW är förarens bil, byggd för att förmedla information om allt som händer. Vissa tilltalas av detta medan andra, företrädesvis passagerare, mest tycker BMW:n är obekväm.

Testbilen är extrautrustad med sköna sportstolar (pris 6 200 kr) med bland annat uppblåsbart sidostöd och justerbart lårstöd men ryggstödslutningen regleras med en opraktisk och inexakt spak. Instrumenteringen är bra men reglagen har vissa brister.

Många goda sidor
Slutligen har vi Mazdan. En bil med många goda sidor men långfärdskomforten hör inte dit. Bilen är både stötig och bullrig. Framstolarnas komfort får godkänt men vi har svårt att hitta rätt bland alla knappar på mittkonsolen.

Färddatorn är ganska avigt placerad längst till höger på panelen och man får välja om den ska visa klockan eller någon annan info. Majoriteten av testlaget gillade inte heller instrumentbelysningen i regnbågens alla färger.

Ekonomigenomgången visar att detta är sex dyra bilar. Ingen av dem går enligt våra beräkningar att köra för mindre än 41,10 kr per mil. Billigast är BMW vars milkostnad ligger 2,60 kr lägre än tvåan Volvo V60. Men detta är räknat på bilar i grundutförande.

Standardutrustningen inkluderar egentligen allt nödvändigt men lägger man på allsköns godis, stiger priset snabbt med undantag för Mazda som redan från början har en nästan komplett utrustningslista.

Vi tycker:

Saab 9-3 har hållit ställningarna i åtta år och förtjänar nu att pensioneras. 2012 kommer nya 9-3, det är inte en dag för tidigt då dagens modell inte längre håller jämna steg med de bästa konkurrenterna. I och med X-modellen fick 9-3 en välbehövligt designlyft men vi sätter frågetecken för om inte detta skett på bekostnad av köregenskaperna. Vi tycker också att man borde kunna begära bättre rostskydd i en bil som konstruerats för svenska förhållande. Saab har bra förarmiljö, bra bagageutrymme och baksätet är bäst av dessa sex bilar.

Mazda6 excellerar när det gäller den udda kombinationen körglädje och utrymmen. Trots att Mazdan är en klass rymligare än de övriga, känns den som en liten GTI att hantera. Växellådan är ren njutning. När det kommer till komforten hamnar däremot japanen på efterkälken. Detta är inte valet för dig som planerar att tillbringa många mil i din bil. Men räkna inte ut Mazda för utrustningen är fullödig och bagageutrymmet överlägset. Till inköpspriset ska dock läggas kostnaden för en rostskyddsbehandling.

BMW 318d visar sig något överraskande bli det mest ekonomiska alternativet. Högre inköpspris än Volvo och Mazda tar den igen på lägre förbrukning, fri service och, tack vare miljöbilsklassningen, fem års skattebefrielse. Visst fattas det några hästkrafter jämfört med konkurrenterna och visst är utrymmena begränsade, men för den som gillar att aktivt köra bil, är det ändå lätt att trivas bakom ratten.

Mercedes C-klass kombi är en väldigt bra bil. Att den skulle vara komfortabel hade vi räknat med men vi överraskades av de trygga köregenskaperna, den smidiga drivlinan, den låga bränsleförbrukningen, det lättanvända bagageutrymmet och bland det bästa billjus Vi Bilägares mätutrustning någonsin registrerat. Otvetydigt får man här något för pengarna men redan i grundutförandet är Mercedes hela 74 000 kronor dyrare än Volvo.

Volvo V60, den nya livsstilskombin, är tyst och bekväm som få. De nya säkerhetssystemen ligger i bilvärldens absoluta framkant och designen är spektakulär. Ingen undgår nya Volvon. Ambitionen har säkert aldrig varit att bygga någon praktisk lastbil men tyvärr är det nog ändå en förhoppning vi kombitokiga svenskar närt – att vår nya tjänsteVolvo också ska fungera som familjefraktare på fritiden. V60 är alldeles för trång för det jobbet.

Audi A4 Avant är ändå klassens bästa kompromiss. Smidig drivlina, hyfsade utrymmen, hög säkerhet, låg förbrukning, bra rostskydd, säkra och underhållande köregenskaper kryddat med en näve lyxbilskänsla. Det är lätt att förstå varför A4 Avant redan idag är ett populärt val bland svenska tjänstebilsförare. Grundpriset är någorlunda rimligt även med fyrhjulsdrift men Audi tar hutlöst betalt för sina tillval. Var försiktig med var du sätter dina kryss i listan över extrautrustning! Bra rostskydd, tryggt andrahandsvärde och bland de lägsta ägandekostnaderna borgar för att Audi även i längden blir ett bra köp.

Klicka här för att ladda ned hela testet som PDF (16 sidor, 21 mb).