Vintertest: Spårsäker men karaktärslös

Det fanns ärligt talat inte så många förväntningar på nya (ett uttryck som kan diskuteras) Avensis inför vintertestet men att bilen skulle vara driftsäker var en av dem.

Därför blev förvåningen desto större när det plötsligt radades upp det ena felmeddelandet efter det andra bland varningslampor och färddatordisplayer. Servostyrningsvarning, uppmaning att kontrollera bilens laddningssystem, varning för lågt oljetryck, ”främre sensorsystem är tillfälligt ej tillgängliga på grund av skymd sikt – rengör vindrutan” och liknande. Vi kollade oljan och hittade inget fel, vindrutan var alldeles nytvättad och sikten utmärkt, det fanns servostyrningsvätska… Bilen var före avfärd alldeles ny och vi kan föreställa oss hur en mindre ”bilvan” kund kanske hade reagerat på strömmen av felmeddelanden i sitt nyförvärv: med tvärstopp och begäran om bärgning. Vi lät dock det hela bero men körde med spetsade sinnen. Allt eftersom slocknade meddelandena, till en kommande långtestrapport får vi försöka ta reda på vad det egentligen var som spökade. Varningen för fel på främre sensorsystem kommer fortfarande upp så fort det regnar.

Oavsett detta är Avensis en riktigt komfortabel och vägsäker bil att köra och att färdas i på vintervägar. Det är viktiga egenskaper. Bilen känns lång, lite smal men axelavståndet är förhållandevis kort. Färden påverkas knappast alls av ojämnheter eller hårda spår på is- och snöunderlag, buller från olika underlag är mer avskärmat än i någon annan långtestbil. Den faktiska körsäkerheten är otvetydigt ett av Avensis starkaste kort.

Den allmänna känslan är ändå att ingenjörerna frenetiskt jobbat på att få bort alla som helst körintryck – och lyckats. ”Det är som om alla leder och stänger mellan förarens händer och hjulen fått en rejäl dos bedövning”, löd ett protokoll. Det skulle kunna resultera i verklig lättkördhet, sådan som många Toyota briljerar i, men testbilens kombination av 147-hästarsmotorn och manuell låda blir aldrig riktigt smidig. Dragläget i kopplingen är diffust och det är svårt att starta mjukt. Många gånger får man pina bilen rejält för att få önskad fart. ”Både femman och sexan tycks vara överväxlar”, som en förare skrev. Vår testbil var närmast fabriksny när vintertestveckan inleddes men någon känsla av att den ”släppt” veckorna efter det har vi inte fått.

Utrymmena är bra, åtminstone för de åkande. Baksätets golv är plant, kupén i övrigt är lågmält utformad men trivsam och har god finish överallt. Märkvärdigheter letar man förgäves efter, noterbart är att Toyotas typiska farthållarspak på ratten hänger med i oförändrat skick ännu. Inget skäl att ändra på det som fungerar.

Lastutrymmet är godkänt i totalvolym, inte mer, men genomlastningsluckan är ett klart plus och lastgolvet blir helt slätt med fällt baksäte. Dessutom är bredden bakom hjulhusen riktigt ordentlig, som fjällreselastare står sig Avensis utmärkt i konkurrensen. Kupébelysningen är dessutom ovanligt bra.

Testförarna fick en något dubbel inställning till Avensis. Bilen ska betraktas som ny men känns gammal att hantera. Den håller dock måttet som trygg transportör på hala och lömska vägar. Ett utmärkt halvljus och vettiga detaljer som främre stänklappar förstärker bilden av en reko typ.