Långtest 2011: Opel Meriva i vintertest

Föraren tvingas ofta växla ned för att hålla farten i uppförsbackar eller för att gasa säkert genom kurvor och inte ens på lägre växlar känns motorn särskilt villig. Den ger heller inte så mycket värme.

Det tar tid innan klimatet är behagligt och vid låga temperaturer känns kallras från de stora sidorutorna. Värmen från luftutsläppen räcker inte för att skärma bort kalldraget.

Vår bil har automatisk klimatanläggning men under vissa förhållanden måste luftströmmarna regleras manuellt – exempelvis om rutorna plötsligt immar igen. Den är en pillrig procedur. Mittkonsolen är fylld med över 30 små knappar till såväl radio som ventilation och att snabbt trycka rätt är inte så lätt.

”Code 55”. Det lyser plötsligt i färddatorns fönster och då blockeras all annan information. Instruktionsboken berättar att koden dyker upp när motorns partikelfilter behöver brännas rent. Det sker nästan varje dag och under tiden koden är framme bör motorn hållas på över 2 000 varv. Något liknande har vi aldrig upplevt i någon bil, men enligt Opel kan fenomenet uppstå vid vissa körförhållanden med den nya 1,3-litersdieseln.

Inga strålkastarspolare
De bakhängda bakdörrarna gör Meriva lätt att kliva i och ur och det tredelade baksätet ger en extra flexibel lastförmåga. Vi fick plats med både längdskidor i mitten och två storvuxna baksätespassagerare på ytterplatserna. Det är däremot trängre vid förarplatsen.

Testlagets längste tvingades sitta med knäna nästan uppe vid ratten. Pedalstället är inte gjort för vinterkängor i herrstorlek. Flera förare fastnade med kopplingsfoten mellan pedalen och fotplattan på hjulhuset, lyckades inte trampa ur tillräckligt och fick växellådan att protestera med ett skärande skrap.

Meriva är träig att köra, men det är inget fel på väghållningen. Den lilla Opeln plöjer spårsäkert genom modd och lössnö och känns tryggast av alla våra långtestbilar. Åtminstone så länge som det är ljust ute. När mörkret faller blir det mer osäkert – ljuset är svagt och det går nästan inte att se skillnad på hel- och halv.

Är det dessutom smutsigt väglag, blir ljuset snart rent uselt, för några lyktspolare har inte Opel kostat på.

Om en lampa i huvudstrålkastarna slocknar kan en amatör byta den, även om det är trångt. Värre är det om en säkring går. Säkringscentralen sitter dold bakom handskfacksluckan och den lyckades inte ens vår vane mekaniker Erik ta bort. En trasig säkring kräver ett verkstadsbesök med allt vad det kostar av tid och pengar.

Läs hela rapporten om Opel Meriva som PDF.
(Med test av ljus, kupévärme och stolsvärme)

Läsa hela rapporten från årets vintertest.