Långtest 2011: Här är årets bilar

Etthundratrettiosju varv runt Jorden. Så långt har Vi Bilägares testförare kört tidningens långtestbilar under de senaste 23 åren. Vi har hunnit granska hela 137 bilmodeller sedan Peugeot 405, som blev Årets Bil 1988, försågs med siffran 1.

Nu tar vi oss an fem nya bilar och vi har lyckats pricka in fyra av sju Årets Bil-finalister i 2011 års långteststall. Segraren fick vi dock inte med: Elbilen Nissan Leaf börjar inte säljas i Sverige förrän tidigast nästa år.

Långtestbilarna körs under ett år och cirkulerar bland Vi Bilägares journalister. Det är ett tidskrävande jobb att vara långtestförare, för på tolv månader ska varje bil köras minst 4 000 mil, vilket motsvarar nästan tre års körsträcka för en normalbilist.

Under året utsätter vi bilarna för olika prövningar. Nyårsraketerna hade precis slocknat när vi gav oss iväg på det första specialtestet till det inre av Dalarna för att få veta hur testbilarna klarar hårt vinterklimat. Hur det gick berättar vi i Vi Bilägare nr 3.

Behagligare klimat får vi på nästa specialtest. När semestern närmar sig packar vi bilarna fulla och gör en riktig långresa. Under långa, varma körpass avslöjas obönhörligt svagheter i åkkomfort och lastförmåga.

Sällsynt Saab
Vi väljer alltid helt nya bilmodeller som vi bedömer vara extra intressanta och det betyder att Saab har varit ett ganska sällsynt märke. Det är fyra år sedan vi senast hade anledning att köpa en Saab, en 9-3 kombi.

Ett tag fruktade vi att det skulle bli den sista långtest-Saaben, men när turbulensen och dramatiken äntligen stillnat i Trollhättan, Spyker skrivit på köpekontraktet och Saabs produktion rullat igång igen, var vi snabba med att beställa en ny 9-5.

Saaben är den enda av våra nya bilar som inte kom till Årets Bil-finalen. Den ansågs nog för stor och dyr, för Saab har satt en oblyg prislapp på sin nya bil.

Vi har försökt komma så billigt undan som möjligt och valt 9-5 med beteckningen Turbo4, vilket betyder att den har minsta motorn som är på två liter och 220 hästkrafter. Grundpriset är 311 000 kronor och då ingår en hel del bra utrustning som klimatanläggning, farthållare, färddator och audiosystem.

Vi har även valt till ett så kallat Vectorpaket som kostar 22 000 kronor och bland annat innehåller aluminiumfälgar, larm och parkeringssensorer (som nog behövs på den över fem meter långa bilen!).

Vector Active heter ett utrustningspaket med xenonljus. Eftersom vi kör mycket på mörka och ödsliga vägar kändes det nödvändigt. Där rök 10 000 kronor till.Dessutom har vi fått betala en tusenlapp för att få ett reservhjul, vilket är ganska gnidigt av Saab. Men folket i Trollhättan är nog måna om varenda krona de kan få in.

När vi testade nya Saab 9-5 i somras tyckte vi inte att den riktigt levde upp till beteckningen ”premiumbil”. Det ena småfelet avlöste det andra. Men testet skedde med en mycket tidigt byggd bil. Vår egen bil producerades flera månader senare och då borde väl jobbet ha börjat flyta bättre, antog vi.

Men det har inte börjat så bra. På nästa uppslag berättar vi om de vedermödor som den nya Saaben hittills har utsatt oss för. Det återstår att se om Saab kan få ordning på bilen eller om Trollhättans hopp visar sig vara ett sorgebarn.

Säkraste bilen
Slutnotan för vår Saab hamnar på 344 000 kronor. Den är långteststallets största bil, men inte den dyraste. Vår Volvo V60 kostar 800 kronor mer. Men då är den också ytterst välutrustad och dessutom försedd med de flesta säkerhetssystem som Volvo kan uppbringa.

Till vår hjälp får vi exempelvis en adaptiv farthållare som automatiskt håller avståndet till framförvarande bil, även om den skulle sakta ned eller stanna.

Driver Alert System registrerar rattrörelser, ”upptäcker” om föraren börjar bli trött och slår larm i form av en rykande kaffekopp som tänds i färddatorns fönster.

Och självklart har vi Volvos paradsystem Pedestrian Detection som ”ser” fotgängare och slår till bromsarna om någon kliver ut framför bilen.  

Volvo V60 kostar visserligen mest av alla men är å andra sidan förmodligen den säkraste bil vi någonsin testat i vårt långteststall. Volvo fick en eloge för sitt säkerhetsarbete genom en finalplats i tävlingen om Årets Bil i Europa 2011. Slutresultatet blev dock bara en sjätteplats. Bättre gick det för nya Volvon i Norge där V60 utsågs till Årets Bil.

Vår Volvo V60 drivs av en fyrcylindrig turbomotor på 1,6 liter som ger 180 hk. Den är snål med bensinen, men inte tillräckligt för att räknas som miljöbil.

Två miljöbussar
Under 120 gram koldioxid per kilometer kommer däremot de två dieseldrivna små familjebussarna Opel Meriva och Ford C-Max. Båda är praktiskt inredda med baksäten som kan fällas och skjutas i längsled, men Ford tar extra betalt för baksätesskenorna.

Båda bilarna blev finalister i Årets Bil-tävlingen. Bäst gick det för Opel Meriva som kom på tredje plats med några poängs marginal till Forden.

Opels nya bil skiljer sig från andra genom att bakdörrarna öppnar i bakkant. Det har många fördelar, inte minst när man ska hiva in och ur barn i baksätet. I höstas utnämndes Meriva till Årets Familjebil i Sverige och det är bara en av alla utmärkelser som den klyftiga lilla Opeln har fått.

Om de bakvända dörrarna är lika bra i alla situationer och för alla passagerare har vi nu ett år på oss att undersöka.

Ford C-Max är lite mera vanlig, men ändå speciell på sitt sätt. Den finns i två storlekar, varav den större kallas Grand C-Max, har tre rader säten och skjutdörrar. Vi har dock valt den 14 centimeter kortare och bara femsitsiga versionen.

Ovanligt skojiga köregenskaper i kombination med kloka lösningar för familjens transport- och lastbehov var utmärkande för gamla Ford C-Max.

Den nya är förstås förbättrad på de flesta sätt. Vår testbil är därtill nästan överdådigt utrustad, med bland annat parkeringshjälp, elöppnad baklucka, tonade bakrutor och elvärmd vindruta – prylar för över över 35 000 kronor!

Det mesta hade vi klarat oss utan, men för att hinna få en testbil i tid måste vi acceptera lyxversionen som var den enda som Ford hade hemma.

Möjlig pristagare?
Desto billigare klarar vi oss undan hos Dacia, även om vi inte har valt den enklaste versionen av Duster. Den robusta suven går att köpa för knappt 135 000 kronor. Men det råder vi ingen att göra, för till det priset saknar bilen en hel del bra och säker utrustning. Inte minst sladdhämmare och någon sådan finns inte ens i utrustningslistan för bensinmodellen.

Vi har därför valt Duster med dieselmotor och fyrhjulsdrift och i den mer påkostade versionen som kallas Laureate, vilket betyder att den exempelvis har höjdjusterbar förarstol, bältessträckare och delbart baksäte.

Sladdhämmare har vi förstås köpt till – för 4 000 kr – och med lite annat smått och gott hamnar prislappen på 180 600 kr.

”Laureate” är franska och betyder ”pristagare”. För Dusters del slutade tävlingen om Årets Bil på jumboplatsen sju, men att komma till final var ändå hedrande. Nu har den rumänska suven chans till revansch i tävlingen om Årets Långtestbil.

Över 1,3 miljoner
Det är mycket snack om priser när vi sätter ihop våra långteststall och det är inte så konstigt. Vi Bilägare köper testbilarna och det känns i kassan, precis som för vilken vanlig bilägare som helst.

Årets långteststall går på en bra bit över 1,3 miljoner.

Men det är värre att räkna totalsumman mot slutet av året. Varje tankning, dunk med spolarvätska, tvätt och service skrivs upp och slutligen uppskattas hur mycket bilarna tappat i värde under teståret.

Den sammanställningen är rena skräckromanen för våra ekonomer. I fjol slutade kostnaden på drygt 677 000 kronor för våra fem bilar. Årets stall lär inte bli billigare i drift.

Men genom att ta smällarna av servicekostnader, försäkringar och tankningar kan vi ärligt redovisa på öret vad varje bil kostar att äga under sina första 4 000 mil. En så sann och långsiktig bild av hur det är att vara bilägare kan ingen annan biltidning ge.