Nu har jag kört med Årets Bil under en av årets mörkaste perioder. Vi Bilägares långtestbil nr 166, Opel Astra tillika Årets Bil, har en av Hellas senaste ljusinnovationer Matrix Intellilux. Jag tycker att det fungerar riktigt bra. Matrix lyser upp sidan av vägen vid möten eller när man kör efter en annan bil, på ett sätt som inte varit möjligt tidigare.

Matrix tänder eller släcker olika ljuselement i strålkastaren. Ljusbilden förändras därmed utan hjälp av elmotorer eller mekaniskt slitage. Det innebär att lamporna håller längre, kanske längre än resten av bilen!

Astras strålkastare är uppbyggd av åtta segment vardera som kan variera ljusets fördelning och styrka på vägen.

Med hjälp av en kamera kan Matrix exempelvis helt släcka ljus, i stället för som i tidigare automatiska ljussystem, skärma av det ljus som annars skulle blända en mötande bil. Det här är en teknik som kräver LED-lampor med många små starka ljuskällor, i stället för bara en.

Jag har verkligen studerat hur lamporna tänds och släcks för att se om man kan råka blända någon, eller om jag tycker att lamporna tänder för sent efter möte. Men jag har ingen anmärkning mot Matrix – än så länge.

Visserligen har LED precis som xenon en nackdel vintertid. Det blir ingen värmeutveckling som smälter bort frost eller is på linsen. Dessutom är ju inte helljuset särskilt långt. Godkänt långt för oss i Mellansverige kanske, men norröver skruvar nog de flesta på extraljus ändå.

Volkswagens TSI-motor med högrisk för överkuggade kamkedjor måste vara en av det senaste decenniets känsligaste konstruktioner. Tyvärr drabbas ägarna om och om igen, trots ”fixad” kedja.
 
Vi skrev om de första fallen redan 2009. Då försökte Volkswagen skjuta över skadefallen på kundernas maskinskadeförsäkring med hög självrisk som följd. När frekvensen av skador ökade med rappade kedjor, flera redan efter 5 000 mil, fick så småningom Volkswagen i många fall ta hela skadebiten själv, men med stränga förhållningsregler för drabbade kunder. ”Fel” verkstad eller missad service med några futtiga mil var tillräckligt för avslagen goodwill.
 
Jag har tipsat otaliga läsare att stå på sig gentemot Volkswagen-verkstäderna, och det gäller naturligtvis också för motsvarande motorer som sitter i Audi, Seat eller Skoda. Nu hör jag att de första ägarna som drabbades – och de som fick sina bilar ”fixade” – på nytt sitter i samma båt. Och nu gäller inte längre någon goodwill.
 
En läsare som jag nyligen pratat med fick kamkedjan utbytt i sin Golf 1,4 TSI efter 10 000 mil, då med modifieringar och med ”löften” om att konstruktionen var förstärkt. Ägaren följde också rådet att byta olja efter 1 500 mil i stället för Longlife-service varje 3 000:e mil. Det höll fram till 20 000 mil, då kuggade kedjan över på nytt.
 
Hos Lagersteds Bil – som tog hand om förra skadan – var det kalla handen. ”Bilen har ju gått  20 000 mil utan fel” var kommentaren som mötte ägaren, och då inkluderades inte förra bytet som något fel, eftersom det togs på goodwill. Nu ville Lagerstedt ha 20 000 för reparationen, samma prisnivåer låg övriga VW-verkstäder också på. Ägaren fick bita i det sura äpplet och lät slutligen Mekonomen ta hand om kamkedjan, den lägsta offerten, strax under 15 000 kronor.
 
TSI-motorerna har uppenbarligen en begränsad livslängd, oavsett påstådda modifieringar. Och det finns ju ett skäl som gott som något till att Volkswagen återgick till kamrem från och med 2014.

Den dolda rosten oroar. Det visar den undersökning som Vi Bilägare gjort med slumpmässigt inkallade bilar, åtta år gamla, och med körsträckor på 10 000–15 000 mil.
 
I den Vi Bilägare som nyligen gått ut till våra prenumeranter avslöjas rostskador som dolts bakom innerskärmar och  plastsköldar på utvalda bilar från Volkswagen och Toyota. Resultatet är minst sagt skrämmande.
 
Angreppen på Toyota var i stort sett väntade, eftersom Vi Bilägare i prognoserna varnat för framtida problem. Däremot såg det betydligt värre ur med Volkswagen, sett till tidigare prognoser. Var och varannan bil hade elaka angrepp på bärande tröskellådor.
 
Vi Bilägares rostskyddstester på nya bilar bygger just på prognoser, men här är det omöjligt att förutse framtida galv- eller grundfärgssläpp eller om tätande lim har undermålig kvalitet. Uppföljningar, inte enbart från Vi Bilägare, utan också från andra oberoende undersökningar, har genom åren medför att vi också reviderat betyg i efterhand. Så har nu skett med vissa av Volkswagens modeller. Fler revideringar är att vänta, också för andra fabrikat.
 
I Vi Bilägare nr 6 som finns ute till allmän försäljning nästa vecka redovisas rostangreppen bil för bil.

En fram till nu sekretessbelagd rostskyddsrapport visar att nya bilar rostar i snabbare takt än tidigare. Vi Bilägare har kommit över rapporten som våra prenumeranter får ta del av denna vecka.
 
Förr i tiden var rostkyddsrapporten offentlig, men sedan några år tillbaka är det bilindustrin som finansierar Swerea KIMAB:s undersökning, där roststatusen på krockade bilar analyseras. Det har medfört mörkläggning av tidigare mycket intressant konsumentupplysning, men som alltid finns det läckor i alla sammanhang.
 
Rapporten visar att rosten på nya bilar fortfarande är ett problem trots ökad användning av rostskyddsäkra material som aluminium och plast. Så länge karossdelar består av stålplåt kommer bilar att fortsätta att rosta.
 
Rapporten visar vidare att storsäljare som Volvo och Volkswagen ingalunda är problemfria, VW Passats motorhuv (bilden) är en av de värst drabbade i hela undersökningen som omfattar 28 bilmodeller, 4-7 år gamla.
 
I mångt och mycket överensstämmer KIMAB-rapporten med Vi Bilägares rostskyddsprognoser från när bilarna granskades som nya. Dörrar, huv, baklucka, bakskärmskanter samt tröskellådor ingår i KIMAB-rapporten. I Vi Bilägares granskning lägger vi också till underredet, det vill säga vad som kan tänkas hända bakom de ”skyddande” plastsköldarna.
 
Som följd av denna oberoende rapport kombinerat med ViB:s egna uppföljningar kommer vi nu att revidera betygen hos vissa bilmodeller. Vi har skrivit om det förr och det tål att upprepas igen; det är omöjligt att förutse framtida galv- och grundfärgssläpp när bilarna är nya, det gäller också kvaliteten på limmet.
 
ViB:s betygsättning vållar som alltid diskussioner. Märk väl att vi sätter våra betyg efter den pris- och statusklass som varje bilmodell representerar. Här anser vi exempelvis att nya Volvo XC90 eller Lexus inte fullt ut har det rostskydd som man kan förvänta sett till premiumkonkurrenterna.

En amulett är en sak. Dess uppgift är att skydda sin innehavare mot olycka.
 
En talisman har en kanske lite svårare uppgift. Den är, enligt ordboken, ett magiskt föremål som ska skänka lycka till sin ägare. 
 
Frågan är vilken lycka Renault Talisman, som ersätter den försäljningsmässigt ganska mediokra Laguna-modellen, kan erbjuda de köpare som satsar sina slantar på den nya franska mellanklassaren.
 
Det har vi försökt ta reda på genom att låta Talisman (som bara säljs som kombi i Sverige) möta Skoda Superb Combi och VW Passat Sportscombi i ett avslöjande test.
 
Helt klart är att den franska bilen plockar en hel del poäng på sitt utseende. Det var länge sedan testlaget mötte så många uppskattande blickar från omgivningen under en helt vanlig kombi-jämförelse.
 
Men hur bra är den nya Renaulten när man kryper under det snitsiga skalet och granskar bilen på djupet? Har den vad som krävs när det gäller utrymmen, säkerhet, köregenskaper, komfort, ägarekonomi och modern infotainment?
 
Det får du reda på om du läser testet i nummer 9 av papperstidningen, som kommer ut i början av juni.
 
Så håll till godo!

Volvo får mycket cred för sitt kundomhändertagande i senaste AutoIndex. Nästa år får vi än mer mer besked om hur Volvo har skött sina kort efter återkallelser och elektronikproblem.
 
Jag har haft mycket kontakt med Volvo Car Sverige den senaste tiden just med anledning av framgångarna i AutoIndex. I en intervju med servicemarknadschef Pär Källhäger och försäljningsdirektör Jessica Span, publicerad i senaste papperstidningen, tror båda att lanseringen av nya XC90 rakt över har bidragit till positiva ”vibbar”.
 
Utmaningen ligger nu i att fortsätta att ta hand om kunderna på bästa sätt. Buggar som påverkar elektroniken, bland annat med dörrlåsen, har redan flera XC90-ägare drabbats av. Uppkomna barnsjukdomar med en helt ny modell, och i det här fallet också med en helt ny plattform, är mer regel än undantag. Här är det av avgörande betydelse hur Volvo hanterar problemen, och enligt Volvo själva, i en enkät till 700 nyblivna XC90-ägare, har kunderna stort överseende.
 
Mer allvarligt har det varit med de femcylindriga dieselmotorerna där bränsletillförseln under en  kort sekvens kan strypas under färd. Inga olyckor har inrapporterats, men Pär Källhäger ”har full respekt för att kunder upplevt det som otäckt.”
 
Felet har lokaliserats till den centrala elektronikmodulen som bland annat styr motorn. 25 000 bilar bara i Sverige med de berörda motorerna i 60- och 70-serierna av årsmodell 2016, några också från 2015, har återkallats – en av de större återkallelserna för Volvo i modern tid. Ett tidigare bränslemätarproblem, som framkallade samma olustkänsla, är redan åtgärdat, men har inget att göra den senaste mjukvaruuppdateringen, enligt Volvo.  
 
Utmaningar på eftermarknaden får från tid till annan de flesta tillverkare hantera och avgörande för fortsatt förtroende är hur korten spelas ut.

Det är lätt att bli bländad av nya Opel Astra. Vi Bilägares långtestexemplar håller hög klass i det mesta, men inte i allt. I nummer 9 (i handeln 14 juni) berättar jag om en lite märklig miss i bilen, här kommer mer:

Instrumentpanelens kromlist bländar kapitalt när solen ligger på i vissa vinklar. Titta på vidhängande bild, jag tog den efter att ha svängt av i en p-ficka.

I nästan hela panelens bredd löper den elegant böjda blanka listen men det är så lagom kul att få blixtrande i ögonen. Min gamla slitna vägatlas fick agera provisoriskt skydd.

Kromblänket finns här och där i Astras förarmiljö, precis som i många andra moderna bilar. För länge sedan, på 1970-talet, var det (i synnerhet i Tyskland) en dygd att ta fram strama, närmast mattsvarta paneler med noll reflexer. Sådant har många tillverkare kastat överbord, numera ska det blänka och glittra. Måste det vara så bara för att det tillkommit många funktioner i förarmiljön?

Så kallat pianosvarta paneler är ett annat otyg i Astra. Förutom att varenda pollenkorn och fingeravtryck syns blir panelerna genast repiga när man försöker svepa bort kladdet. Det spelar ingen roll hur försiktig man är. De blanksvarta panelerna finns även vid bakrutans sidor och mellan fram- och bakdörr. Där är redan fullt av små repor.

Sista noteringen rör serviceindikatorn. Den uppger att det endast är elva procent oljelivslängd kvar, trots att det återstår ca 1 000 mil till första service enligt fabrikens rekommendation. Intervallet är ett år eller 3 000 mil, vilket som kommer först (vi hämtade bilen ny i slutet av december 2015).

Indikatorn går att återställa med ett enkelt knapptryck men hamnar då på 100 procent återstående oljelivslängd och det stämmer ju inte heller i vårt fall…

Nu är det semester och jag har äntligen tagit ut min gamla Triumph 1300 av 1969 års modell ur garaget. En trivsam liten saloon som drar blickarna till sig när jag puttrat bort till macken för att kolla lufttrycket i ringarna.

– Vilka fina träpaneler! Och läderklädseln ser ju ny ut, säger en herre som just tankat sin Volvo S60 och nu gluttar in i Trajan.

Han kan ju inte veta att det inte är läderklädsel i bilen. Det är galon, ett hundra procent knallröd, kraftig galon med dekorativt rutmönster. Efter 47 tjänsteår ser klädseln fortfarande ut som ny. Tacka galonet för det, så fin hade ingen läderklädsel sett ut efter så lång tid.

Jag tillhör säkert en minoritet men jag skulle helst inte köpa en bil med läderklädsel. Ja, egentligen inte med galon heller om det nu inte vore för denna Triumph. Läder – och galon! – är iskallt på vintern och bränner på sommaren. Slår jag mig ned med kortbyxben en het sommardag i min gamla bil blir det råa fläsket stekt.

Läderklädsel blir dessutom snabbt sjabbig, får småsprickor och ser ofräsch ut. I det avseendet är galon bättre. Kanske minns någon Mercedes-Benz och klädseln MB-Tex? Det är galonkvalitet för evigheten, centimetertjock.

Jag föredrar textil- eller plyschklädsel. Tyvärr blir det allt mer sällsynt med fina tyger i bilarna, vissa märken (Porsche till exempel) kan inte köpas med textilklädsel längre. Bra synd, Porsche hade urläckra tygklädslar förr om åren, kanske minns du den pepitarutiga som fanns i 911 från 1960-talet eller de sköna manchesterklädslarna? I Porsche 928 fanns psykedeliska tygmönstret ”Pasha” som både fascinerade och förvirrade ögonen. Gamla Mercedes-Benz S-klass av generation W116 från 1970-talet kunde erhållas med rutiga tygklädslar i de mest osannolika färgkombinationer, somliga såg ut som clownbyxor. Nu är märket lika räddhågset som alla andra, försök hitta en nyare S-klass med tygklädsel om du kan.

De bästa tygklädslarna fanns emellertid i Opel. 1960-talets Admiral och Diplomat erbjöds med ljuvliga, sidenlika tyger och till och med en så vardaglig bil som Rekord C och D kunde levereras med högklassiga textilier. I mina båda Opel Senator, en från 1981 och en från 1988, är klädseln plysch så skön att jag kan drömma om den under mörka vinternätter.

Det får bli nästa mål på den här semestern, att åka till deras ensliga vinterviste och ta ut även dem på lite sommarbete. Då ska jag garanterat ha kortbyxorna på mig.

Sedan återstår att se hur det blir med Pinatex-klädseln, en ny sort som lovar mycket, inte minst när det gäller miljöomsorg. Det är en ny sorts bilklädsel som tillverkats av bladen från ananasskördarna, blad som hittills mest slängts när själva frukten tagits om hand. Den ska vara tålig, andas, möjlig att färga hur som helst och, ja, bra på alla sätt och vis. Du kan läsa mer på www.ananas-anam.com

Trevlig sommar!

Mystiska saker händer i den lilla sömniga småorten strax utanför Uppsala. För 12 år sedan blev Knutby ökänt för den tragedi som ägde rum i samhällets frikyrkliga församling. Nyligen utspelade sig ett annat – betydligt mindre – drama i dessa trakter.
 
På en grusbelagd parkeringsplats stannade Vi Bilägares testlag för ett bilbyte. Testkaravanen var ovanligt exklusiv: BMW 7-serie, Mercedes S-klass och Tesla Model S. Jag hade precis klivit ur den svarta Mercedesen när Marianne Sterner ropade efter mig.
–Har du nyckeln? Bilen är låst.
–Nej, det ska vara öppet, svarade jag. Nyckeln ligger i bilen. Det är bara att öppna.
 
Men så enkelt var det inte. Mercedesen var låst.
Jättelåst.
 
Plötsligt stod vi bredvid en testbil som inte gick att testa. Men situationen var värre än så.

På en filt i baksätet satt Sture Sterner – Mariannes hund, som fått följa med matte på hennes arbetsdag. Hund i låst bil en solig junidag är ingen bra kombination.

Nu var goda råd dyra!
 
Jag ringde Assistansservice och förklarade läget. Men det skulle dröja länge innan en bil skulle kunna vara på plats. Medan Marianne joggade in på byn för att leta en verkstad – eller i alla fall en slägga som sista utväg för stackars Sture.
 
Lösningen kom istället från en mobiltelefon i Kina.
 
I flera moderna bilar kan man nu styra vissa funktioner ifrån sin mobiltelefon.
Vår testbil var en tjänstebil hos Mercedes-Benz Sverige AB och huvudkontoret lyckades till slut få tag på brukaren, som var på resa i Kina.
 
Från bokstavligen andra sidan jorden tog han fram sin mobiltelefon och tryckte på en knapp. Klick, sa det på grusplanen i Knutby. Dörrarna låstes upp och Sture Sterner fick komma ut i friska luften igen – räddad av moderna mobilappar och uppkopplade bilar.
 
Efter den mentala nervpärsen, som pågick i cirka 30 minuter, kunde testresan fortsätta som planerat och resultatet från kampen mellan BMW 750il xDrive, Mercedes S 350 d 4Matic och Tesla Model S P90D finns nu att läsa i en butik nära dig.

 – Nej pappa, ingen Porsche.

Jag gick hem från förskolan med min snart 3-årige son. Han gillar att titta på bilarna på parkeringen och säga vilket märke bilarna har. Men en låg sportbil gjorde sonen förbryllad.
– E´ de pappa?

Då han kan nästan alla logotyper blev jag förvånad att han inte kände igen märket på den tyska biltillverkaren. Speciellt då modellen är en av de allra mest karaktäristiska bilarna som finns. I alla fall för mig.
– Det är en Porsche. En Porsche 911.
– Neeeeeeej pappa. Ingen Porsche.
Han skrattade som om jag hade dummat mig med flit.
 
Då slog det mig: stora Cayenne och Macan har varit de enda Porsche-modeller som sonen sett. Att de också skulle bygga en liten sportbil var för honom en löjlig tanke. Den nya generationen ser alltså Porsche som en suv-tillverkare – som även råkar göra några snabba sportbilar.
 
I Porsches fall är suv-stämpeln ofrivillig. Annat är det med Volvo. Vid lanseringen av V90 CrossCountry förklarade Volvos utvecklingschef, Peter Mertens, att Volvo ska bli ett crossover-företag.
 
Redan idag står XC- och CrossCountry-versionerna för hälften av Volvos globala försäljning. Den åtta år gamla XC60:n är Volvos överlägset mest populära modell. Framöver kommer suvar och crossover stå för en klar majoritet av Volvos produktion.
 
Enligt Mertens är det konsumenterna i Kina, Sverige och USA som driver på den ökade efterfrågan av suv-modeller allra mest. Alltså samtliga tre av Volvos kärnmarknader. Som ett led i detta kommer Volvo alltid att lansera suv-modellen först innan övriga versioner i ”nummerfamiljen” byts ut.
 
Nyligen kom XC90, ett år före S/V90. När 40-serien ska förnyas kommer XC40 vara först ut på den nya CMA-arkitekturen. Och närmast väntar nya XC60 som släpps ut på marknaden före S/V60. Till och med Volvos elbil, som sägs komma 2019, lär få en suv-kaross – sannolikt XC60.
 
Vi får se om Volvo ens har kvar några kombibilar i utbudet när sonen tar körkort år 2032.
 
Eller är kanske V60 som är den personliga nischprodukten bland alla traditionella CrossCountry-modeller som står vid varje gatuhörn?

”Det som göms i snö kommer upp i tö”. Ni kommer säkert ihåg Robert Brobergs slagdänga. Den passar ju redan bra här i Stockholm efter snökaoset förra veckan.
 
Symboliskt kan man också koppla textraderna till att det som ”göms undan” på våra bilar – oftast grus, lera och vägsalt – blir synligt när plastdetaljer avlägsnas. Årsredovisningen av våra 14 långtestbilar avslutas som alltid med en noggrann granskning av rostskyddet.
 
Biltillverkarna har sedan flera år tillbaka kapslat in bilarnas underreden med stora plastsköldar. Även inne i hjulhusen är det svårt att med blotta ögat få klart för sig vad som sker bakom plast- och filtinnerskärmar. Här krävs demontering!
 
Det är just det arbetsmomentet vi ägnar oss åt under dessa dagar.  Vi skruvar bort plast- och filtskydden på våra mesta långmilare. Här har vi också lösgjort isoleringsmaterial och spolat och tvättat rent för att få full insyn.  
 
Vi kan redan nu avslöja att vi funnit angrepp av varierande slag på var och varannan bil. Redovisningen av våra yngre testbilar presenteras i papperstidningen nr 18 som kommer ut till våra prenumeranter andra veckan i december och för de äldre bilarna i nr 1/2017 med utgivning andra januariveckan.

Jag har precis kommit tillbaka till vårt vackra vinterland efter en resa till Texas. Där kan man se många orangea vägskyltar som uppmanar bilisterna till att lägga ifrån sig mobiltelefonerna och fokusera på bilkörningen.
 
USA är egentligen inget föregångsland när det gäller trafiksäkerhet, men i detta fall kan de svenska myndigheterna lära sig av amerikanarna.
 
I nästan alla amerikanska delstater är det numera förbjudet att skriva sms medan man kör bil. Texas är faktiskt ett undantag, men det kompenseras istället av lokala regler. Hela 60 ”kommuner” i Texas har förbjudit telefonpillande under bilkörning – något man påminner om med flitig skyltning.
 
I Sverige har vi en lång tradition av säkerhetsbudskap och informationskampanjer som manat oss till att vara bältade, nyktra och hålla hastigheten i trafiken. Jag tycker det är att börja adressera dagens säkerhetsutmaningar så som mobilsurfande och sms-skrivande vid ratten.
 
Varför inte följa exemplet med att sätta upp skyltar som uppmanar bilisterna till att fokusera på bilkörningen och inte pilla på telefonen samtidigt? Det skulle vara en relativt enkel insats utan att behöva inleda ett tidskrävande lagändringsarbete.

Ni som är äldre minns säkert både kylargardiner och vintertermostater från 1950- och 60-talen. Nu är vi tillbaka där igen när Nissan uppmanar oss att montera på luftintagsskydd.
 
Om detta och mycket annat skriver vi om när ni årsredovisar våra långtestbilar 2012–2015 i papperstidningen nr 1 som kommer ut till våra prenumeranter andra januariveckan. De äldre långtestbilarna, nio till antalet, har så här långt rullat 77 256 mil. Den äldsta bilen, en Hyundai i40 med drygt 15 000 mil på mätaren har en milkostnad på 26,16 kronor. En annan bil, vi ska inte avslöja vilken, har en milkostnad på drygt 60 kronor.
 
Apropå luftintagsskyddet så har Nissan gått ut med en kallelse till Qashqai- och Pulsar-ägare med 1,2 liters bensinmotor. Ägarna rekommenderas att klä in bilarna med skydd över grill och luftintag under vintersäsong. Anledningen är att Nissan under förra vintern drabbades av ett 25-tal fall där isproppar bildades i systemet. Kall luft från intercoolern i kombination med fukt kan ge isbildning i intercoolerns slang och gasspjällets hölje, enligt Nissans meddelande.
 
Vi antar att åtgärden är rent tillfällig och att en permanent lösning är på väg. På en modern bil, tillverkad 2014, ska du inte utöver däckbytet också behöva tänka på montering av kylarskydd – bara för att det råkar bli vinter…

Så fort det kommer lite snö ser man samma tokigheter. Jag tänker på de bilister som åker iväg utan att sopa av lös snö från bilen, skrapa rutorna och se till att baklysen och blinkerljus syns före avfärd.
 
Det värsta är att se den kategori förare som bara jobbar upp ett litet hål i snö- och istäcket på vindrutan att kika ut igenom, eftersom vindrutetorkarna antagligen frusit fast under snötäcket.
 
Att bara lita till den sikt som vindrutetorkarna mäktar åstadkomma är inte heller alldeles ovanligt.
 
Det kan bedömas som vårdslöshet i trafik om man ertappas med att köra med en igensnöad bil eller med lysen som inte syns.
 
I Stockholmsområdet har vi dessutom en hel del uppfinningsrika gökar som snarare smetar igen registreringsskyltarna med smuts eller snö för att slippa trängselavgifter eller kanske försvåra identifiering vid övervakningskameror.
 
Det senare är ett fult trick. Men farligast är ändå lättjan att inte sopa av snön och inte leta rätt på isskrapan!

Första dagen i Vi Bilägares vintertest 2017 är avklarad. Rejält med snöfall fick vi men kallgraderna lyste tyvärr med sin frånvaro.

Ordet ”test” kan ge en bild av att vi enbart håller på med mätningar av olika slag, men för att hela expeditionen ska bli lyckad krävs så mycket mer – fotografering inte minst.

Det behövs alltid ett rejält lager av miljö- och detaljbilder samt ”snapshots”, dels till själva presentationen av vintertestet (som sker i Vi Bilägare nummer 3 2017), dels för kommande artiklar om långteststallet under resten av året. Det är trots allt ganska sällan vi kan samla alla fem bilar.

Så i väntan på att kvicksilvret ska krypa nedåt tillräckligt, vilket såväl SMHI som norska YR har lovat ska ske i morgon torsdag, har vi bunkrat upp med bilder av alla möjliga slag. Några av dem ser du här.

I detta nu är också några i testlaget i full färd med att mäta stolsvärmen i långtestbilarna, riktigt vad de kommit fram till vet jag inte ännu. Fotograf Simon kommer att använda sin speciella värmekamera för att vi ska kunna visa exakt hur värmeslingorna är utlagda i respektive stol. Vi fick ett tips från en läsare att visa hur värmen ”läcker” ur bilarna när kupén väl är uppvärmd. Jag kan inte lova att vi lyckas med det men vi ska göra ett försök. Kom gärna med fler tips!

På programmet i dag ingår bland annat körning på en klassisk sträcka i Svenska Rallyt i trakten av Likenäs. Den är krokig värre och kommer garanterat att avslöja det mesta om vägegenskaper och fjädring.