Har precis rattat in min långtest-Volvo i redaktionsgaraget efter en 60-milatripp genom mellersta Sverige.

Och för ovanlighetens är jag irriterad på en del av mina medbilister. Det brukar jag normalt inte vara, men ibland kan man inte undgå att reagera över dumma beteenden.

Det som retat upp mig den här gången är de många onyanserade förare som finns därute ute på landsvägarna. Med det menar jag de – oftast äldre – bilister har för vana att hålla samma fart, oavsett hastighetsbegränsning.

I regel håller de drygt 80 km/tim, sedan spelar det ingen roll vad som står på skyltarna. På 80-vägar funkar det förstås, men på 90- och 100-vägar blir följden att övrig trafik bromsas upp. Det i sin tur vållar onödig köbildning och (i värsta fall trafikfarlig) irritation. Folk som kör långsammare än tillåtet har en jäkla förmåga att väcka ont blod hos andra bilister.

Men när fartgränsen sedan sänks till 70 km/tim händer något märkligt. Då byter de onyanserade förarna skepnad och förvandlas plötsligt till fartsyndare. De struntar nämligen högaktningsfullt även i 70-skyltarna och rullar obekymrat vidare i sin invanda 80-lunk.

Resultat: Om jag lyckats köra om dem i ett tidigare skede, så har jag dem snart uppe i häcken på den långsammare sträckan. Och råkar det dessutom vara dubbla filer på 70-sträckan blir jag förstås passerad.

När fartgränsen sedan höjs dröjer det inte länge innan jag är ifatt dem igen och då är det bara att försöka köra om på nytt. Så där kan det hålla på i många mil under en långresa på vägar med flera olika hastighetsgränser. Klart frustrerande, enligt min åsikt.

Det jag funderar över är hur 80-lunkarna tänker – och om de tänker överhuvudtaget. Märker de överhuvudtaget någonting av det som händer runt omkring dem när de åker omkring i sin egen lilla fartbubbla?

Jag tvivlar på det...

Det var som jag har misstänkt, vilket Dagens Nyheter berättade i dag. I trafiken skadas många fler än vad som syns i statistiken. Minst 7400 enligt tidningen fick söka vård för trafikskador år 2010. Statistiken uppger däremot, att bara 2888 hade skadats. Anledningen är, att alla olyckor inte rapporteras till polisen och då hamnar de utanför de officiella siffrorna. Sjukhusens egen bokföring över trafikoffer är däremot sannare.

Speciellt stor är skillnaden mellan statistik och verklighet för cyklisterna.

– Det skadas nog tio gånger fler cyklister än vad vi känner till, sa en polis till mig för några dagar sedan.

Att det var en bra gissning bekräftas av DN:s undersökning. Statistiken rapporterade 269 svåra cykelolyckor, sjukhusens siffror anger 2 597 vårdkrävande cyklister. Att det är så många förvånar nog ingen som sett cyklisternas framfart i Stockholm.

Många struntar dessutom i att ha cykelhjälm. Dom kan inte vara riktigt kloka. Risken att skada huvudet är ju överhängande om man cyklar ikull. Jag kan hålla med om att cykelhjälmar ser lite fjantiga ut, men det är väl bättre att känna sig lite löjlig än att inte känna något alls.

Nu går vi in på sista varvet med våra fem långtestbilar. Under året har vi bytt bilar med jämna mellanrum och efter att ha kört Opel Ampera, Hyundai i40, Mercedes B-klass och BMW 118d fick jag i går ta plats i VW Up. Den ska jag köra tills de nya långtestbilarna rullar in i garaget i december.

Up är en liten sympatisk bil, smidig att slinka fram med i Stockholmstrafiken. Så gott det nu går. I morse, liksom de flesta andra morgnar, var det inte så lätt att slinka fram i den tröga bilströmmen.

Up har en liten innehållsrik färddator och den gav mig svart på vitt hur min korta arbetsresa gick. Mina fem kilometer tog 28 minuter att åka och medelhastigheten blev 12 km/tim.

Vore jag klok, parkerade jag Up:en och köpte en cykel! (Men det vore förstås tjänstefel).

Bäst genom tiderna? Ja, vem kan säga emot?

Sébastien Loeb tog sin åttonde raka VM-titel senaste helgen, en unik prestation i motorsportvärlden. Och grejen är att det bara kommer att fortsätta, åtminstone så länge Loeb själv vill. Jag kan inte se någon annan världsmästare de närmaste två åren heller. Det skulle betyda ofattbara tio titlar, världsmästare under ett helt decennium.

Jag har följt rally-VM sedan mitten av 1970-talet och försöker i minnet leta efter likartade prestationer. Det är svårt att jämföra olika tidsepoker, och det som möjligtvis kan tala mot Loeb är att konkurrensen var tuffare förr. De senaste åren har det bara handlat om två fabriksstall, Citroën och Ford, och fyra potentiella vinnarchaufförer.

Tommi Mäkinen ansågs i slutet av 1990-talet vara omöjlig att slå i rally-VM och det resulterade också i fyra titlar. Lika många titlar har hans landsman Juha Kankkunen, det senaste guldet körde han till sig 1993.

Ryktena om att Loeb skulle få sällskap i Citroën-teamet 2012 av sin värsta konkurrent Mikko Hirvonen (Ford) har cirkulerat under en tid, och igår blev det också officiellt. Det är ingen hemlighet att Loeb inte dragit jämnt med sin landsman Sébastien Ogier som nu får lämna plats för finländaren. Kanske kan Loeb för första gången få lite konkurrens inom teamet – men som inofficiell försteförare ligger ändå vägen utstakad för guld nummer nio och tio.

Har just parkerat långtest-Volvon i redaktionsgaraget efter en 35-milaresa genom ett snögloppigt Mellansverige. Mestadels har jag och V60:n fräst fram på motorväg eller 2+1-väg.

Och det var en stundtals ganska hårig upplevelse kan jag meddela. Snömodden stod som spön i backen och slasket låg som en tjock hinna, speciellt i vänsterfilen.

Jag kan för mitt liv inte begripa varför Trafikverket så ofta struntar i att ploga omkörningsfilen. Det är ju där man ska köra som snabbast och om slasket ligger kvar innebär det en brutalt ökad risk för moddplaning, med allt elände som det kan ställa till.

Plogslarvet gäller såväl motorvägar som 2+1-sträckor och jag skulle inte säga något om det bara förekom tidiga morgnar. I det läget måste man givetvis prioritera högerfilen.

Men när ”vänsterfilsmodden” ligger kvar långt frampå dagen undrar man hur Trafikverket tänker. Är det meningen att man ska behöva riskera livet varje gång man kör om, eller..?     

Jag skulle heller inte klaga om plogslarvet bara förekom någon gång ibland, fast så är det inte. Det är snarare regel än undantag att snöslasket ligger kvar i omkörningsfilen mest hela dagarna.

Min enkla undring är: varför plogar man så dåligt där farten är som högst och risken för en olycka är som störst? Det kan i alla fall inte jag, med min lilla enkla hjärna, förstå. Och inte acceptera heller, för den delen.

Det är länge sedan Svenska rallyt var en svensk angelägenhet rent resultatmässigt, närmare bestämt 16 år sedan. Då vann Kenneth Eriksson/Staffan Parmander i en Subaru Impreza. När Sveriges största publikevenemang drar igång idag - enligt arrangörerna beräknas 220 000 åskådare följa VM-rallyt i Värmlandsskogarna – är för första gången på länge åter en svensk med i segerdiskussionen.

Jonas Andersson, en 36-årig före detta bensinstationsföreståndare från Gunnarskog, har ett jätteläge att upprepa Parmanders prestation. Jonas är alltså co-driver och har till uppgift att lotsa fram den nye Petter Solberg, norrmannen Mads Östberg, 25, till slutseger i årets Rally Sweden.

Vi svenskar får numera hålla till godo med kartläsare för att känna av internationella framgångar och det är inte så illa det heller. Svenska kartläsare har genom åren varit högt aktade ute i stora rallyvärlden, Arne Hertz (Hannu Mikkola), Björn Cederberg (Stig Blomqvist), Bruno Berglund (Ari Vatanen) och Tina Thörner (Colin McRae) är lysande exempel på det.

Jag pratade med Jonas och Mads igår och båda är fulla av optimism. Ford är lite av underdog i årets rally-VM sedan de blivit av med fabriksstödet, men Qatar M-Sports teamchef Malcolm Wilson hävdar att utvecklingsarbetet med Fords Fiesta RS WRC inte stannat av.

Ford har sex segrar på raken i Svenska rallyt och där Östberg/Andersson de senaste åren blivit tvåa och trea. Dags att kliva upp överst på pallen den här gången?

Mads Östberg spekulerar så här:

”Redan efter ett par tre sträckor märker jag om vi tidsmässigt kan matcha Citroën och Volkswagen. Och det vill jag absolut tro”  

Räkna med fart- och folkfest i Värmland fram till söndag eftermiddag.