Hur tänker 80-lunkarna?

Har precis rattat in min långtest-Volvo i redaktionsgaraget efter en 60-milatripp genom mellersta Sverige.

Och för ovanlighetens är jag irriterad på en del av mina medbilister. Det brukar jag normalt inte vara, men ibland kan man inte undgå att reagera över dumma beteenden.

Det som retat upp mig den här gången är de många onyanserade förare som finns därute ute på landsvägarna. Med det menar jag de – oftast äldre – bilister har för vana att hålla samma fart, oavsett hastighetsbegränsning.

I regel håller de drygt 80 km/tim, sedan spelar det ingen roll vad som står på skyltarna. På 80-vägar funkar det förstås, men på 90- och 100-vägar blir följden att övrig trafik bromsas upp. Det i sin tur vållar onödig köbildning och (i värsta fall trafikfarlig) irritation. Folk som kör långsammare än tillåtet har en jäkla förmåga att väcka ont blod hos andra bilister.

Men när fartgränsen sedan sänks till 70 km/tim händer något märkligt. Då byter de onyanserade förarna skepnad och förvandlas plötsligt till fartsyndare. De struntar nämligen högaktningsfullt även i 70-skyltarna och rullar obekymrat vidare i sin invanda 80-lunk.

Resultat: Om jag lyckats köra om dem i ett tidigare skede, så har jag dem snart uppe i häcken på den långsammare sträckan. Och råkar det dessutom vara dubbla filer på 70-sträckan blir jag förstås passerad.

När fartgränsen sedan höjs dröjer det inte länge innan jag är ifatt dem igen och då är det bara att försöka köra om på nytt. Så där kan det hålla på i många mil under en långresa på vägar med flera olika hastighetsgränser. Klart frustrerande, enligt min åsikt.

Det jag funderar över är hur 80-lunkarna tänker – och om de tänker överhuvudtaget. Märker de överhuvudtaget någonting av det som händer runt omkring dem när de åker omkring i sin egen lilla fartbubbla?

Jag tvivlar på det...