Innerligt less på tonen mot Saab

Det har gått många vändor hit och dit med Saab, och vid det här laget hänger knappt någon med i alla turerna. Det är Europeiska Investeringsbanken, den ryske affärsmannen Antonov, svenska regeringen, kinesiska Pang Da, Riksgälden, General Motors och några till.

Jag försöker förstå det här med ägarprövning, GM:s godkännande och lånade pengar, konkurs och kronofogden men… nej, jag begriper ingenting. Lägg till det att man ska kunna analysera Maud Olofssons gälla röst, bolagets balansrapport, resultaträkning och huvudbok för att överhuvudtaget få en uppfattning om vad det handlar om.

Jag är knappast ensam om att känna en viss, för att inte säga total förvirring och det delar jag nog med de flesta som följer massmedias bevakning.

Det finns egentligen bara en lite grupp människor som på ett imponerande sätt lyckats skapa sig en total klarsyn över det komplexa spelet kring Saab, nämligen: de stora dagstidningarnas motorjournalister.

Ena dagen testkör de bilarna, och levererar ingående kritik av allt från avancerad motorteknik till säkerhet och design, och nästa dag har de en komplett analys av hur biltillverkaren borde ha skött sitt företag och ekonomiska transaktioner.

Att det nu går knackigt har de förutsett sedan många år och ingenting av den intrikata härvan jag inledningsvis räknade upp får dem att tveka i sina påståenden.

Jag tänker på hur noggrann man som skribent måste vara när man närmar sig ett ämne. Det ska trippelkollas uppgifter, stämmas av att citat är korrekta och ett oändligt pillande ända ner till ovanliga namn med ryska translittereringar (som ändras hela tiden) och gud vet allt. När det handlar om Saab bör man dessutom känna till lagstiftningar och regler för både Sverige och EU.

Jag menar inte att de stora dagstidningarnas motorjournalister är ute och cyklar. Snarare avundas jag deras självförtroende, och det menar jag på fullt allvar. Kanske har de rätt, eller fel, men det är fascinerande att de vågar kliva rakt ut i hetluften och vara så fullständigt tvärsäkra inför detta myller av fakta.

Bara de tusentals sidor som ska läsas med debet och kredit från olika bokslut som knappt ens en erfaren revisor får grepp om. Dessutom lyckas de hitta nya vinklar på temat ”Nu är det dags att lägga ner Saab”. Som ett mantra maler det på, vecka efter vecka, och på ett mirakulöst sätt hittar de om igen ny energi att komma med samma budskap.

Den här egenskapen, att känna sig som en utvald budbärare av den rena sanningen, ”kejsaren är naken”, finns hos skribenter inom de flesta områden. Inför VM i fotboll 1994 berättade kvällstidningarnas fotbollsexperter att ”det är dags att byta ut Ravelli, han är för gammal”. När jag själv spelade gitarr med Cornelis Vreeswijk 1981”visste” recensenten att hans krogshow på Bacchi Wapen var dålig och Cornelis ”slut”.

Ska man inte skriva om det som verkar vara helt åt skogen fel då? Jo, visst ska man det. Det är viktigt med kritik, men jag kan ändå bli innerligt less på tonen i artiklarna om Saab.

Gemensamt för alla dessa månadsavlönade tyckare är att de själva aldrig behöver bli synade, riskerar ingenting och lever ett helt liv utan högre ambitioner än att raljera över dem som vågar satsa på sina drömmar.

Diskutera: Vad tycker du om rapporteringen om Saab?