Vägverkets förslag: 1600 mil får sänkt hastighet

Självklart har farten betydelse men om denna betydelse är så stor vi skall ha en armé av personer som ägnar sig åt studieresor, tjänsteresor, sammanträden, utredningar och annat för att ta fram och tolka teoretiska modeller där man anser sig på tiondedelar när kunna räkna ut hur många liv som sparas om max-farten på en viss väg ändras/sänkes är mer än tveksamt.
Icke sedan att förglömma arbete/kostnad med att skylta om och risken att förare trots allt tappar bort gällande fart när denna åker upp och ner som en jojo på korta sträckor på i princip samma väg!
Lägg hellre tid,pengar och möda på trafikanternas beteende och vägarnas utformning så blir framgången betydligt större.
Eller förresten, varför inte lägga pengarna på samhällets VERKLIGA problem : sjukvårdens brister, skolans tillkortakommande, ökande brottslighets bekämpande....?!
Lars-Olof Svedberg

Jag kollar aldrig på hastighetsskyltarna förutom när jag ser en polis, då letar jag som en galning efter dom:) där emot så blinkar jag alltid, kör aldrig mer än 10 km/h om det står en vägarbetare på vägen och är väldigt uppmärksamm på barn och djur i tätorter. Det finns många som "följer lagen" ang hastigheten men som jag anser kör "för fort" förbi barn och vägarbeten men som i.o.f.s följer lagen.

Jag tycker Transportstyrelsens förslag är bra, nämligen sänkt hastighet på "dåliga" vägar och höjd hastighet på säkkrare vägar. Remissrundan har ju gett många tillfälle att yttra sig över förslaget om anpassade hastighetsgränser. Svårigheten tror jag blir att hålla reda på alla hastighetsskyltarna, men det kommer så småningom GPS-styrningen sköta om.

AL hade mycket riktigt statistiskt material som åter visar att ökad hastighet ökar risken för dödsolyckor. Alltså inte risken för alla olyckor, utan risken för dödsolyckor. Fallet i Trafikmagasinet som jag refererade till, visade på att olyckorna minskade när trafiken glesades ur när hastighetsbegränsningen höjdes. Det var, vad jag kan komma ihåg, en mycket begränsad historia och omdömet gällde för alla typer av olyckor. AL:s material är säkerligen mer omfattande och därför mer tillförlitligt. (Men som alltid så gäller det att veta vad man verkligen mäter.)

Roy. En svårighet när man mäter olyckor är just att få med vanliga incidenter i statistiken. Alla rapporteras ju inte och det saknas, vid sidan av försäkringsbolgen, erfordeliga data som ger ett säkert utfall. Dödsolyckorna däremot är svåra att missa och av den anledningen är det oftast dem man undersöker mer storskaligt. Sedan får man ägna sig åt skattningar som är mer eller mindre precisa och genom dessa dra slutsatser om vanliga olyckor (hur de nu skall definieras). Så Trafikmagasinets slutsats får antingen ses som egenupplevda dvs kvalitativa, någon eller några tycker så baserat på egna erfarenheter, eller så har någon påvisat detta utfall empiriskt. Hittills har jag i alla fall inte läst någon sådan studie men om en sådan existerar skulle i alla fall jag väldigt gärna ta del av dem. MVH AL

Med 80 på många raka och ödsliga vägar i Norrland blir effekten att man åker i st för kör bil.
Hur mycket ökar olycksrisken pga okoncentration, trötthet, mer prat i mobilen, fler SMS etc för att bryta tristessen ?