Klassiska bilmärken: Goliath

De första Goliath-bilarna byggdes 1931 och var tre- och fyrhjuliga varuvagnar. Samma år kom också en trehjulig personvagn, men den tillverkades bara till 1933 då firman åter lade all kraft på att bygga lätta distributionsvagnar.

År 1950 återupptogs personbilstillverkningen. Goliath ingick i Doktor Carl F. Borgwards bilimperium i Bremen och den första efterkrigsmodellen var en riktigt intressant liten bil.

Visst, det var ingen stor vagn men de tekniska specifikationerna var intressanta. Modellen kallades GP 700, vilket ju onekligen var löftesrikt.

Siffrorna syftade förstås på cylindervolymen, som var 688 cc, och GP, för Grand Prix, antydde att bilen var snabb.

Det var den inte. Med sin tvåcylindriga lilla tvåtaktare toppade en Goliath en fin dag precis 100 knutar. Att ta sig dit tog två minuter.

Ändå var motorn 24 hästkrafter stark – det var nästan tre gånger så mycket som i den samtida Lillcittran, som dock var väsentligt lättare men inte lika snabb. Goliath-bilen var inget lättviktsbygge. Tom vägde bilen 940 kilo och med fullt lass 1 315 kilo.

Goliath-bilarna var framhjulsdrivna, precis som tvåtaktskamraten Saab, och var redan från början fyrväxlade med rattspak. Standardkarossen var en täckt tvådörrars men åren 1951 och 52 byggdes också ett antal småeleganta cabrioleter.

Från januari 1952 salufördes även en kombiversion. Modellserien byggdes fram till 1957.

Märkets piffigaste modell presenterades 1951 och kallades GP 700 Sport. Dess utseende hade avsevärda likheter med Porsche 356, vilket säkert inte var någon slump.

Denna sportcoupé byggdes i ett fåtal exemplar och visades, bland annat i Stockholm, mest för att göra reklam för Goliaths direktinsprutning, som tillsammans med den vindslippriga karossen resulterade i en toppfart runt 120 km/tim.

Bytte namn till Hansa
Bensininsprutningen var något Goliath ville satsa på och redan i slutet av 1951 levererades en del vanliga 700-bilar med insprutning och kallades då 700 E, för Einspritzung.

Fram till 1957 byggdes Goliath med denna motorstorlek, men 1955 hade firman lanserat en modell med större motor, en 886-kubikare som kallades 900 E och var 40 hästar stark.

Betänk att Volkswagen vid denna tid stoltserade med sin 34-hästare. Betänk också att Goliath hade motor med insprutning och drivning fram – vilken av dessa bilar låg i framkant på utvecklingen? Just det, inte märket som överlevde.

Medan de hittills nämnda modellerna varit tvåcylindriga tvåtaktare kom 1957 en helt ny serie Goliath-bilar. De såg ungefär likadana ut som föregångarna men hade fyrcylindriga fyrtaktsboxermotorer!

Lättmetallmotorn hängde här framför de drivande framhjulen. Även denna serie byggdes i sedan- och kombiutföranden, men istället för en cabriolet erbjöds de ivriga köparna en fräsig liten coupé.

Motorerna var på 1 100 kubik och gav 40 respektive 55 hästkrafter, med en respektive två förgasare. Insprutandet hade man lagt ner.

Av skäl som förlorat sig i historiens dunkel bytte Goliath 1958 namn till Hansa 1100. Varken tekniskt eller estetiskt var det någon större skillnad mot föregångaren. Kritiker menar dock att Hansa-bilens konstigt svängda blanklister inte precis gjorde bilen vackrare.

Sista Hansa-modellen hette också 1100 och var en ganska trivsam bil med hyfsat hög byggkvalitet. Den serien byggdes från augusti 1959 till sommaren 1961 då hela det en gång så fina Borgward-imperiet störtade samman.