Klassiska bilmärken: Auburn

Auburn kallades billig och vulgär, cheap and vulgar, men det var bara folk med näsan i vädret och massor av pengar som tyckte det. 1930-talets Auburn-bilar var snarare raffiga och kul. Några modeller var till och med av högsta sportklass, i varje fall sett med amerikanska ögon.

Men Auburns historia började inte med 1930-talet utan redan år 1900. The Auburn Automobile Company stammade ifrån en firma som grundats på den verkliga hästtiden, Eckhart Carriage Company.

Sönerna i huset började i slutet av 1890-talet bygga motoriserade vagnar och av detta blev det en och annan riktig bil. Namnet Auburn började användas just vid sekelskiftet och satt naturligt nog på små bilar utan större aspirationer.

Starka kulörer
De tidigaste hade liggande encylindriga motorer monterade under golvet och transmissionen utgjordes av en tvåväxlad planetväxellåda. De här bilarna var riktiga lättviktare och vägde inte ens 700 kilo.

Bröderna Eckhart ägde namn och Auburn-tillverkning fram till 1919 då de sålde ut till en grupp investerare, som visserligen lyckades rädda Auburn från finansiell katastrof, men som å andra sidan inte tjänade några pengar på bilarna.

Investerarna, som inte var ”bilmän”, lyckades ändå få märket uppmärksammat, bland annat med uppseendeväckande starka kulörer. 1924 beslöt sig ägarna för att anlita en riktig bilman och de kontaktade därför den 30-årige Errett Lobban Cord, känd för att kunna sälja bilar och skapa vinster.

Cord blev intresserad men propsade på att få köpa hela företaget, och så blev det också. Lagret av osålda bilar var ganska stort men Mr Supersalesman Cord lyckades på kort tid få iväg ett stort antal bilar.

Han gjorde det, enkelt uttryckt, med snygga färger och litet extrautrustning, sedermera ett standardtrick i branschen, men då ett banbrytande nytänkande.

Han började också samarbeta med Duesenberg, en firma som var känd för sina tävlingsvagnar och för en visserligen välbyggd men ganska tråkig lyxmodell med det intetsägande namnet Model A.

Inga egna motorer
Auburn-bilarna hade aldrig egentillverkade motorer. Det fanns gott om fristående motorbyggare med stor leveranskapacitet vid den här tiden. Bland dem är Continental den kanske mest kända.

1928 kom den första Auburn Speedster. Sedan dröjde det inte länge förrän Cord hade lagt vantarna på Duesenberg och 1929 lanserade han ytterligare ett märke, nämligen Cord. Detta var riktigt spännande bilar, lågt byggda och framhjulsdrivna samt vansinnigt eleganta.

1929 presenterades också den nya, synnerligen luxuösa Duesenberg Model J, en framtida superklassiker. Och så satte han extra fart på utvecklingen av snygga Auburn-modeller.

Allt detta skedde samtidigt som depressionen drabbade världen, så hans tajming måste ses som extremt olycklig. Men oj vilka Auburn-bilar som rullade ut från fabriken! Här var det inte bara djärva linjer, färger och prestanda utan också låga priser.

28 000 sålda bilar 1931
Sedanerna sålde naturligtvis bäst men det är för de öppna Speedster-modellerna med åtta och tolv cylindrar man bäst kommer ihåg Auburn. När depressionen verkligen hade bitit sig fast Auburns bästa försäljningsår genom tiderna blev 1931, med drygt 28 000 sålda bilar.

Det fanns till och med kompressormatade modeller! Man kunde läsa texten Supercharged på motorhuvssidorna och snygga, kromade avgasrör ringlade ut från motorn precis som på Mercedes kompressormodeller.

Märkligt nog klarade sig de flesta amerikanska biltillverkare genom depressionen och det var först vid mitten av 30-talet som det började bli riktigt svårt.

Errett Lobban Cord var onödigt aktiv med märkliga börsaffärer menade myndigheterna och han tvingades därför sälja sin bilkoncern. Alla tre märkena lades tråkigt nog ner under 1937.

Intressant i sammanhanget är att det i modern tid byggts replikor av såväl Cord- som Duesenberg- och Auburn-modeller. Nog hade Mr Cord haft koll på sina formgivare!