Klassiska bilmärken: Lagonda

Mannen bakom märket hette Wilbur Gunn och kom 1897 till England från sin hemstad Springfield i Ohio, USA. En tvärtomutvandrare helt enkelt. Kort efter ankomsten till Europa konstruerade han en luftkyld motorcykel.

Namnet Lagonda var en fransk version av det indianska namnet för Buck Creek, ett vattendrag nära Springfield. Det började användas på Wilburs fordon år 1900.

Efter en seger i en motorcykeltävling år 1905 blev Gunn så entusiasmerad att han beslöt att starta biltillverkning. 1907 debuterade den fyrcylindriga Lagonda Torpedo och snart följde en sexcylindrig modell.

Kompressormatade sportvagnar
Med en sådan vagn vann konstruktören år 1910 en tillförlitlighetstävling mellan Moskva och S:t Petersburg. Vid den här tiden sneglade många av västra Europas biltillverkare på den potentiellt stora ryska marknaden – känns tongångarna igen?

1913 kom en riktigt avancerad konstruktion från Lagonda, en bil med en nitad, självbärande karosskonstruktion och en krängningshämmare för att hjälpa fjädringen och bättra på vägegenskaperna.

Dessutom hade denna modell den första kända handbromsen av så kallad ”fly-off”-typ. Wilbur Gunn avled 1920 men han hade lagt grunden till ett märke med mycket gott anseende.

1925 kom den modell som blev begynnelsen på Lagondas rykte som sportvagnstillverkare. Bilen hade en fyrcylindrig tvålitersmotor med hemisfäriska förbränningsrum och dubbla, högt placerade kamaxlar.

Nu följde en rad sportiga varianter med tvålitersmaskiner, däribland en med kompressormatning. Liksom Bentley byggde Lagonda en bil som kallades Speed Model.

Det sena 20-talets Lagonda-modeller påminde en del om samtida Bentley- och Sunbeam-konkurrenter och var mycket välbyggda.

I början av 30-talet kom en trelitersmodell med växellåda tillverkad av Maybach. Åtta växlar framåt! Men ändå ett misslyckande.

1935 lanserades en 4,5-litersmodell kallad Rapide, ett modellnamn som skulle återkomma 1961.

Fina bilar var det fast inte lika fina finanser. Sommaren 1935 låg Lagonda riktigt illa till, men räddades från att köpas upp av Rolls-Royce, det öde som fyra år tidigare hade drabbat Bentley Motors.

Nu engagerades Walter Owen Bentley himself som chefkonstruktör hos Lagonda! Hans inflytande blev stort och hans konstruktioner högklassiga. Speciellt uppmärksammad blev den V12-motor som kom 1937, allmänt ansedd som Bentleys absoluta toppkonstruktion.

En riktig supercar
Efter andra världskrigets slut hade alla de krigförande länderna stora startsvårigheter. Att då vara lyxbilstillverkare var sannerligen inte lätt, men Lagonda räddades nu en gång till.

Det var traktortillverkaren David Brown som 1947 köpte både Lagonda och Aston Martin, ett ganska säkert sätt att ha kul samtidigt som man blev av med en massa pengar…

1948 kom en 2,6-litersmodell och några år senare en trelitersversion. Lyxiga, starka och snabba, och faktiskt byggda i någorlunda antal – 550 respektive 430 exemplar.

1961 kom som sagt namnet Rapide tillbaka. Fram till 1964 byggdes 54 exemplar av denna intressanta landsvägskryssare med fyra dörrar, fyralitersmotor, de Dion-bakaxel och aluminiumkaross.

Den här expressmaskinen blev tillfälligtvis slutet för bilmärket Lagonda men åren 1974–76 byggdes sju exemplar av en bil som i allt väsentligt var en förlängd DBS V8 med fyra dörrar och namnet Lagonda.

1976 debuterade en helt ny Lagonda, en stor och starkt kilformad fyrdörrarsvagn med så mycket elektronik att den först byggda bilen inte ville starta vid pressvisningen!

Likväl var det en fantastisk bil, en riktig supercar, men dessvärre rundade man till karossformerna 1987. Här gör vi halt i Lagonda-historiken, bland annat för att det inte får plats fler bokstäver, men kanske mest för att Lagonda faktiskt blivit en Aston Martin-modell, som enligt de senaste planerna ska återuppstå som en suv.

Visst låter det litet besynnerligt?