Klassiska bilmärken: Edsel

Trots att den före resan hade stått still i en trädgård i flera år svek Edseln mig bara en enda gång, utanför McDonalds i Indianapolis. Det var returfjädern till gaspedalen som hade hoppat av och med en lånad tång från macken tvärs över gatan lyfte jag på den igen. Sen körde jag vidare till New York och skeppade bilen från New Jersey till dess rättmätige ägare i Dalarna. Som sagt, en utmärkt vagn.

Annat var det när Edsel var ny! Utskrattad, hånad och bespottad. Det var ingen måtta på föraktet för denna stackars modellserie, som inte heller blev särdeles långlivad, bara tre årsmodeller, och knappt det.

Edsel var ingen Ford utan just en Edsel, fast förstås byggd av Ford. Det är precis som med Lincoln – det har aldrig funnits någon Ford Lincoln, lika litet som det funnits någon Toyota Lexus.

Lincoln-Mercury Division ut-ökades 1958 med Edsel och var den tidens motsvarighet till Fords senare PAG, Premier Automotive Group, där bland annat Aston Martin och Volvo ingick.

Namnet Edsel kom från gamle Henrys son, den begåvade mannen bakom både Lincoln Zephyr och Lincoln Continental. Trist att hans namn skulle hamna på ett så kapitalt misslyckande som man ändå måste kalla Edsel för.

Behövdes inte
Den 4 september 1957 var den stora lanseringsdagen för Edsel och den följdes av massiva marknadsföringsinsatser, bland annat en TV-show ledd av Bing Crosby, som hellre åkte Mercedes-Benz 300 Coupé, och med gäster som Frank Sinatra och Louis Armstrong.

Få bilmodeller har haft en så solid bakgrund av marknadsundersökningar och ännu färre har misslyckats så fullständigt. Ändå var det inga större fel på bilarna. Kruxet var att de inte behövdes. Avsikten var att Edsel skulle fylla en lucka mellan Ford och Mercury, men den luckan fanns egentligen inte.

Det visade sig snart att nästan ingen ville ha en Edsel. Första halvåret såldes bara 35 000 bilar och det är med amerikanska mått absolut ingenting. Årsmodell 1958 blev alltså en totalflopp med sin ynkliga försäljning på 68 045 exemplar. Och ändå hävdade Ford att Edsel var ett tekniskt underverk, fast det var bara struntprat.

Få sörjande
Med så mycket investerat kunde man inte stänga ner produktionen direkt utan kämpade på med årsmodell 1959, vars vertikala grill var en kraftigt nedtonad version av den första. Det hjälpte inte. Likväl gav man inte upp.

Också 1960 års modell lanserades med pukor och trumpeter. Nu hade fronten blivit mer mainstream, men knappt hade den blygsamma försäljningen kommit igång förrän Ford Motor Company meddelade att tillverkningen av Edsel skulle upphöra, med praktiskt taget omedelbar verkan.

Då hade man bara hunnit bygga 2 846 exemplar av årsmodellen, som dock tappat den distinkta personlighet som vidlådde de båda föregående årsmodellerna. Sista året var Edsel i de flesta avseenden väldigt lik den stora Ford-modellen Galaxie.

Trots de välkänt usla försäljningssiffrorna var nedläggningen en häpnadsväckande nyhet, bland annat med tanke på att Edsel verkligen var ett komplett modellprogram. Här fanns såväl sexor som åttor, stationsvagnar som cabrioleter, flera modellserier och massor av tillval.

Nåja, fåtaliga voro de som sörjde Edsel, och Ford jobbade vidare för att göra en fullständigt oväntad dundersuccé med Mustang. Äntligen log grabbarna på ekonomiavdelningen.