Klassiska bilmärken: Bristol

Den första Bristol-bilen kallades 400 och var tekniskt sett en engelsk version av den före kriget så uppskattade BMW 327/328 med sexcylindrig motor på 1 971 cc.

Bilen hade individuella hjulupphängningar fram, kuggstångsstyrning och centralsmörjning, det senare en detalj som i synnerhet engelska biltillverkare har varit mycket förtjusta i.

Inga utsmyckningar
Fronten var starkt BMW-influerad medan resten av karossen var synnerligen engelsk i linjerna, och med det menar jag linjer från 30-talet.

Medan 400-produktionen fortfarande pågick lanserades en ny vagn från Bristol. Modellnamnet blev 401 och mekaniken var i princip densamma som förstlingens. Karossen såg däremot helt annorlunda ut, så när som på BMW-fronten.

Bristol 401 var ritad hos Carrozzeria Touring i Milano och byggd enligt deras patenterade lättviktssystem i aluminium. Även 401 var en tvådörrarskupé, men kallades ibland saloon. Det var en ganska rymlig bil och inte var den liten på utsidan heller.

Aerodynamik var vad man tänkt på vid formgivandet. Därför fanns det praktiskt taget inga utsmyckningar alls på karossen. Dörrhandtagen var till exempel försänkta knappar.

Formen gick igen i 402, men det var en öppen version, byggd i futtiga 20 exemplar, medan 401 tillverkades i 650 ex. Bristol fortsatte sedan sin numrering med 403 till och med 409, vilket väl talar emot det gamla påståendet att Peugeot skulle ha mutat in tresiffriga tal med nolla i mitten.

Ifrågasatta former
403-modellen var praktiskt taget identisk med 401 men hade en något vassare motor. Med 404, som byggdes i 44 exemplar åren 1954–55, lanserades en ny front, där grillen ersatts av ett stort hål. Distinkt kanske, men inte särskilt snyggt. Fortfarande användes den gamla BMW-motorn och likadant var det i 405 Saloon och 405 Drophead Coupé.

Saloonen var en skojig bil med några av bilvärldens smalaste bakdörrar. 297 sådana vagnar byggdes och 43 cabrioleter. Med 405 införde Bristol en liten besynnerlighet: reservhjulet placerat i ena framskärmen och detta har man sedan fortsatt med, modell efter modell.

Sexan trimmades litet då och då, men riktig fart på Bristol blev det inte förrän 1962 då modell 407 begåvades med en 250-hästars Chrysler V8-motor i samarbete med en trestegad Toqueflite-automat.

När Bristol-bilen lanserades 1947 fick den många lovord. Senare versioner respekterades också, men formgivningen var det många som ifrågasatte. Individualistisk är det vänligaste man kan säga om senare tiders Bristol.

Ingen livlig export
412-modellen byggdes i relativt blygsamt antal åren 1975–82 och var en kantig kreation, ritad av Zagato och driven av Chrysler-motor. Samtidigt byggdes modell 603, en fastback-saloon med mer traditionella linjer – båda bilarna hade samma sorts chassi som använts sedan märkets debut 1947.

Först 1980 kom en Bristol med ett ”riktigt” modellnamn, Beaufighter. Senare kom Britannia och Brigand. Alla dessa namn hade man lånat från Bristols tidiga flygplanstyper. Dagens grundmodeller heter Blenheim och Fighter.

Bristol har aldrig kommit upp i några volymer, men intressant nog finns firman kvar än idag. Häromåret beställdes en ny Bristol av en svensk och det lär ha varit den första vänsterstyrda bilen företaget byggt på 27 år. Ingen livlig export precis!