Ingenjören Robert Jankel arbetade först inom familjefirman i textilbranschen där hans konstnärssinne snart fick utlopp i modedesignande. Jankel hade ett starkt intresse för klassiska sportvagnar och ville, som så många andra, hitta en fin SS 100, modellen som kan sägas vara en sorts startskott för bilmärket Jaguar.
Dessvärre räckte inte kassan till ett original varpå unge Jankel byggde en egen version. Vänner och bekanta beundrade bilen och ville ha egna – och så var Robert Jankel plötsligt i bilbranschen!
Fet plånbok krävdes
1972 startade han firman Panther Westwinds Ltd och den första modellen kan bara beskrivas som en vulgokopia av SS100.
Bilen kallades Panther J72 och den hade förstås en Jaguar-motor under huven. Stänkskärmarna var tämligen överdrivna och det blixtrade av ganska mycket krom. Både Elton John och Hollywoods glidarmaffia köpte J72-bilar.
De tidiga vagnarna hade raka sexor men så småningom kom också Jaguars V12-motorer till användning. Särdeles snabba var de inte men tillräckligt intressanta för att 300 exemplar skulle kunna säljas fram till 1981.
Efter ett par stolpskott i form av Lazer (ett exemplar) och FF (tolv ex) kom den besynnerliga kolossalmaskinen De Ville, lanserad 1974 som en lika oblyg som smaklös kopia av Bugatti Royale.
Men medan 30-talsklassikern byggts i ett halvdussin exemplar kunde Jankel prångla ut 57 stycken fram till 1985! De Ville byggdes dels som täckt fyrdörrarsbil (46 exemplar) dels som tvådörrars cabriolet (elva ex) och båda versionerna var femsitsiga
Även här användes Jaguar-motorer. Fet plånbok och tunt med smak krävdes för köp.
Kanske skulle herr Jankel inte försökt sig på att bygga fyrdörrars täckta bilar, i varje fall inte genom att som nästa projekt på en vanlig Triumph Dolomite bygga en ny och kantigare kaross med en grill som i värsta fall förde tankarna till Rolls-Royce. Rio hette modellen.
Åren 1975–77 tillverkades 38 stycken, allihop med den höga klass på plåtarbete och inredning som Jankel krävde av sina gubbar. Rio kostade nästan tre gånger så mycket som originalbilen, så den usla försäljningen förvånar inte.
En förlustaffär
1976 slog Panther till med en relativt liten, öppen modell. Den kallades Lima och hade Vauxhall-motor på 2,3 liter och chassi från Viva. Karossen var av glasfiberarmerad plast och hade tydliga 30-talsdrag.
En ganska kul bil tyckte 897 nybilsköpare. Modellen tillverkades ända fram till 1982.
Det påstås att Jankel förlorade pengar på varenda bil han byggde och 1980 var konkursen ett faktum. Namnet räddades dock av koreanska intressen och tillverkningen drevs vidare.
Lima-modellen kom i ny version med ny teknik, det vill säga flera olika Ford-motorer, och med aluminiumkaross istället för plast som på Lima. Bilen kallades nu Kallista och blev kanske ingen kioskvältare men gott och väl 1 400 exemplar byggdes fram till 1990.
Vid den tidpunkten hade SsangYong, som tillverkaren nu hette, helt andra planer. Sportvagnen Solo hade kolfiberkaross, fyrhjulsdrift och Cosworth-motor, men det är strängt taget en helt annan historia.
Sex hjul
I denna kondenserade Panther-historik måste också nämnas en synnerligen speciell vagn, som den uppfinningsrike Jankel presenterade på bilsalongen i London 1977. Panther Six var namnet. Detta syftade inte på motorn utan på hjulen, som var sex till antalet!
Bilen hade två framaxlar, båda styrande förstås. Motorn var en dubbelt turbomatad Cadillac-V8 på 8,2 liter och placerad strax bakom de två stolarna. Jättemaskinen lär ha levererat 600 hästkrafter och det talades om en toppfart på drygt 200 mph, det vill säga över 320 blås!
Bara två exemplar byggdes. Säga vad man vill om Robert Jankel men kul idéer hade han, även om de inte var särdeles lönsamma…
Mer från Vi Bilägare
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.