Klassiska bilmärken: Rover

Rovers styrka som automobilbyggare var de första decennierna att bygga små bilar, ty även sådana efterfrågades i den gryende bilismen. Firman fortsatte också med att bygga cyklar, ända fram till 1925.

Under Det Stora Kriget 1914–18 var det fullt upp för de flesta av Englands betydande industrier och Rover hölls präktigt sysselsatt med att tillverka motorcyklar, stabsbilar, Maudslay-lastbilar och ammunition.

Pålitliga bilar
Visserligen byggde Rover i början av 20-talet årligen omkring 5 000 bilar, fast affärerna gick inte särskilt bra. Men så engagerades 1929 en herr Wilks. Han kom från Hillman och visade sig vara en riktig stjärna.

Under hans ledning förvandlades Rover på relativt kort tid från ett märke bland många andra mediokra till ett fabrikat som till bra priser levererade riktigt pålitliga vagnar, sådana som veterinärer, läkare och andra från medelklassen gärna köpte.

Alldeles i slutet av 20-talet presenterade Rover en relativt stor  vagn, en bil med sexcylindrig toppventilmotor. Den blev en fram­gång. 1930 kallades modellen Light Six och blev känd för att klå ”Blå tåget” tvärs igenom Frankrike.

En bit in på 30-talet anställdes också S B Wilks bror Maurice i firman och tillsammans rattade de sedan Rover i många framgångsrika år. Dock gick inte allt enligt plan.

En tvåcylindrig svansmotorbil i miniformat, kallad Scarab och konstruerad i början av 30-talet, visade sig inte hålla måttet, men den hann aldrig ut till bilköparna, turligt nog.

Brokig palett
Under 1930-talet erbjöds Rover-vännerna en brokig modellpalett där de flesta modellerna hade motorer på omkring två liters volym. 1937 lanserades typerna 12, 14, 16 och Speed 20 med i princip samma utseende, en look som Rover sedan höll fast vid ända till 1949.

1950 presenterades märkets första efterkrigsvagn. Den kallades 75 och hade ett cyklopöga mitt i grillen. Det som väckte mest uppmärksamhet var dock pontonkarossen och rattväxelspaken. Så djärva grepp hade ingen väntat från Rover!

I vår moderna backspegel verkar Rover 75 gammal redan från början, men på sin tid var formen toppmodern och den höll också väldigt länge. Ända till 1975 faktiskt, då den sista V8-försedda 3.5-Litre byggdes.

Under hela 25 år hade grundkarossen knådats om och på slutet hade den till och med små fenor – men den såg inte illa ut.

Parallellt med denna hade Rover sedan 1964 byggt 2000-modellen, som var absolut toppmodern, nästan Citroën-lik i formerna, kvick, snabb och snygg. Plötsligt var trötta gamla Rover en riktig fräsching!

3.5-Litre-modellen debuterade 1968 och samtidigt kom 3500, som enkelt uttryckt var en 2000-kaross med aluminium-V8-motor.

Rover-renässans? Nja...
1976 lanserades den långsmala, smått sensationella SD1 med fastbackkaross. Här satt också V8-motorn och bilen blev smått legendarisk. Senare kom fyr- och sexcylindriga versioner byggda fram till 1986.

Två år tidigare hade Rover åter lanserat en liten bil. Den hade utvecklats tillsammans med Honda och versionerna kallades 213 och 216. Kantig och föga tilltalande att se på, men på marknaden blev den en jättehit. På fem år såldes drygt 400 000 exemplar.

Med litet avrundade former fortsatte succén som 214 och 216 med ytterligare nästan 400 000 ex. Parallellt byggde Rover de stora modellerna 820, 825, 827, Vitesse och Sterling.

Som vanligt med engelsk bilindustri var det under decennier diverse trassel med olika ägarkonstellationer. Vi besparar läsarna dessa ruskiga detaljer och konstaterar bara att den nya Rover 75 som presenterades 1999 gav märkesvännerna gott hopp om en framtid.

Vid denna tid var det BMW som styrde över Rover, men till slut såldes Rover för en symbolisk slant och i april 2005 gjorde MG Rover, som firman just då hette, konkurs.

Kinesiska återupplivningsförsök har gjorts men som världsekonomin ser ut just nu är det svårt att tro på en riktig Rover-renässans.