Det som diskuteras mer än något annat är på forumet är ju långsiktig kvalitet och hållbarhet. Därför rekommenderas ofta Toyota eller Lexus till folk som letar bil. Min fundering är nu, är hållbarhet verkligen så viktigt att det ska styra hela ens bilägande? Ta tråden om Ford Kuga vs Hyundai ix35 t.ex? Det dröjde inte länge förrän rekommendationen kom att välja Hyundai eftersom den (troligen) strular minst. Men om man tycker Forden är roligare att köra har bättre drivlina osv, varför kan man inte välja den då? För mig känns det lite bakvänt att välja en bil som jag vantrivs med bara för att den "aldrig" går sönder.
Är hållbarhet det viktigaste inom bilägande?
Uppdaterat: 2012-09-27 13:27
Kommentarer
En bil ska vara rolig att köra och fylla ens övriga behov, är hållbarheten bra så är det ett plus!
För de allra flesta är det som du tycker, skulle jag nog säga. Odiskutabelt verkar det ju som om toyota har bäst hållbarhet, men det finns heller inga "skitmärken" längre. De allra flesta klarar sig som sämst "ganska hyfsat" (detta har ViB själva kommenterat ang Autoindex) och de flesta av oss har många parametrar att ta hänsyn till när man ska välja bil. Jag skulle aldrig för det första köpa en bil jag inte tyckte var snygg, jag vill kunna sätta mig i bilen och gilla den. Man vill ha rätt typ av utrustning, för vissa kan ett varumärke kännas lättare att leva med än vissa andra osv. Priset måste naturligtvis ligga i rätt intervall också, köper man bil privat har man oftast inte hur mycket som helst att spendera. Med alla parametrar upptagna hittar man oftast en bil i någon slags skärningspunkt som passar, den kommer inte att vara bäst på alla punkter men den kommer att vara den bästa kompromissen för dig. Även de märken som ligger "sämst till" i hållbarhet har andra faktorer som gör att de föredras av många. En bil som inte tilltalar mig kan jag vara utan, även om den "aldrig" skulle gå sönder... Så, alltså håller jag med!
Ägarna har förstås olika värderingar, vad som är viktigast.
Snyggast?
Snabbast?
Rymligast?
Mest praktisk?
Minst krångel?
Upplevd kvalitet?
Snålast?
Bekvämast?
Roligast att köra?
Mest ekonomisk?
Senaste modell?
Bilvalet lära vara en blandning av ovanstående för de flesta, och man får hoppas att de flesta är nöjda med sitt val.
Sedan tycks vissa anse det nödvändigt att alltid tala om vilket dåligt val andra gör. Trist och onödigt.
Jag vill bli glad när jag ser och kör min bil, väljer hellre en Alfa än en Toyota.
"Sedan tycks vissa anse det nödvändigt att alltid tala om vilket dåligt val andra gör. Trist och onödigt"
Håller med. Det finns ett antal trådar här där folk frågar om råd om vilken bil de ska köpa och mycket ofta blir svaret "Nej köp inte bil XXX. Där går YYY sönder titt som tätt. Köp Toyota, den går aldrig sönder". Varför ska vi då ha olika bilmärken? Alla kan väl köpa Toyota eller Lexus. Det är sant, de flesta biltillverkare är sämre på hållbarhet än Toyota/Lexus, men de kanske ändå är tillräckligt bra för att man ska trivas med bilen som helhet.
Du är helt rätt inne, det finns en punkt som är det allra viktigaste och det är att man själv trivs med bilen.
Det är viktigare än vad grannarna tycker, viktigare än hur hållbar den är och absolut viktigare än hur bra vissa anser hur världens bästa bil är.
Men det är ju också på något sätt att trivas med bilen, du har ändå valt bil utifrån dina egna parametrar. Oavsett om man köper ny eller begagnad finns det ju ganska mycket att välja på, och om du tyckt illa om 940:n hade det väl blivit något annat? Vad jag förstått ger den ju nåt tillbaka, du kan reparera den billigt och det finns lite pulver när hornen växer ut. Det är ju inte så att man bara råkar köpa bil heller.
Visst är det så att man har olika värderingar om vad som är viktigt med sin bil, att den fungerar, att den är snabb/snygg eller har så mycket utrutning som möjligt eller går snålt osv som Hultarn är inne på.
En stor skillnad är dock att man lätt vet hur snygg eller snabb bilen är samt hur tex dess kvalitétskännsla känns efter bara en provtur, men den verkliga kvalitén, servicekostnader och annat är svårare att veta om innan man själv upplevt det, det är nog därför detta framhålls ofta då de flesta andra egenskaper går snabbt att få sig en uppfattning om.
Och de som är allra mest missnöjda blir det i regel på strulande bilar som kostar en förmögenhet och som man kanske inte kan använda (vilket torde vara den mest primära anledningen till att man har en bil) som ger ägaren en massa problem.
Genom att rekomendera en bil där denna risk är minimal så har man också minimerat att en ägare blir missnöjd med rekomendationen man gett, för om man inte alls skulle gilla bilen pga av något som man tycker är viktigare så vet man ju det själv.
Det är åtminstonde min erfarenhet och jag är väldigt glad att jag många gånger avrått folk från att köpa en viss bil i efterhand då man tex. inte lyssnat på mina råd och själva haft uppfattningen att andra saker är viktigare och sedan ändå blivit missnöjd med sitt köp.
Jag kan ge ett verkligt exempel där en kund frågade oss på jobbet vad han skulle köpa för 7-sitsig familjebuss om han ville ha "en bra och vettig bil", vi rekomenderade honom en Toyota Previa, de äldre dessa tyckte han dock var fula och den nya modellen från -00 och frammåt var ju visserligen rätt fina men de låg så högt i pris för sin ålder enligt hans resonemang, vi kom fram till att Hyundai som var billigare kunde vara ett vettigt köp för honom och han fick åtminstonde godkännt på den från oss kvalitétsmässigt.
Några dagar senare kommer han glatt förbi och visar upp vilket kap han gjort, en Citroén C8-04:a och 13 000mil för samma pris som en 3 år äldre Toyota Previa!
Dock var det strax dags för service och så lyste airbaglampan men det var ju därför det var så bra pris på den...
När vi så skulle serva den visade sig att det även var dax för kamremsbyte vilket är svindyrt på nämnda bil, (medans Previa har underhållsfri kamkedja), efter servicen och kamremsbytet var han så 12 000kr fattigare plus att vi hittade glapp i framvagnen och lite andra skavanker han sedan kostade på för ett par tusen till.
Till Airbaglampan som lyste skulle delarna kosta 6500kr+arbete för att åtgärda och då tyckte han att han kostat på bilen så mycket att han inte hade råd att ha fungerande airbags i bilen så det fick vara då det blev alldeles för dyrt...
Det gick bra till nästa besiktning då det blev nerslag på både Airbaglampan och Motorlampan som även hade tänds samt yttligare ett glapp i framvagnen, för att åtgärda allt detta (och få bilen laglig) gjorde vi ett kostnadsförslag på 12 000kr som han skulle fundera lite på då det var så mycket pengar för honom...
-En vecka senare kommer han in och berättar att det nu är något som skriker högljutt från bilen och vi måste kolla på den då han inte vet om han vågar åka i den, det visar sig att urtrampningslagret skurit i hop och bilen är obrukbar, vad kostar det att byta undrar han? Vi gör yttligare ett kostnadsförslag på demontering växellåda (inte heller roligt på bilen i fråga) och byte koppling samt urtrampningslager vilket vi räknar till en bit över 8000kr.
Då vi hade minst två veckor fullbokade i kölista så vet han inte vad han ska ta sig till då familjen är helt beroende av bilen om dagarna och han är riktigt missnöjd med bilen, vi rekomenderar han att fråga någon annan verkstad med mindre jobb för att snabbare kunna bruka bilen och han hittar en verkstad som kan hjälpa honom en vecka senare för ca 10 000kr vilket han känner sig tvingad att ta, så beställer han samtidigt en tid hos oss för byte av de trasiga Airbagdelarna samt det andra för att få bilen genom besiktningen då det snart blir körförbud på bilen, detta fixar vi två veckor senare och några veckor före semestern i år till honom för ca 12 000kr, han berättar att familjen tvingats ställa in den planerade semestern till barnens besvikelse då dom aldrig kommer få råd att åka på någon semester i år efter dessa yttligare 22 000kr i reparationer innan semestern.
Nu kom han uppgiven in till oss för ett par veckor sedan då motorlampan börjar lysa igen men det har vi inte hunnit ta tag i än annat än att vi konstaterat att det inte är samma fel/felkod som sist så vi får se hur det slutar denna gång...
Man behöver inte fundera länge på varför jag är glad att jag hällre rekomenderar säkrare köp än detta och jag är så glad att jag INTE rekomenderade honom att köpa en sådan bil utan han valde att hällre gå på andra känslor än de bilar vi rekomenderade honom och han kan ju inte skylla på någon annan än sig själv för det valet vilket åtminstonde gör att det inte är något jag behöver känna ansvar för.
Man kan ju lätt konstatera att om man bor i trakterna av Edsbyn ska man definitivt köpa Toyota.
Bilar av alla andra märken är fullständiga ras som kostar 10 000-tals kronor att reparera.
I övriga landet verkar bilar av alla möjliga olika fabrikat fungera alldeles utmärkt.
Edsbyn verkar ligga i Bermuda-triangeln.
Tycker det är ett mycket märkligt exempel som Hanzzon tar upp. Om det hade varit en perfekt fungerande Citroen C8 som sedan på en gång började gå sönder så hade jag förstått. Men nu så hade ju bilen en lysande airbaglampa och förestående kamremsbyte. Bytesintervall för kamrem och vad det kostar kan man ju faktiskt kolla upp innan köp. Så i detta fall handlar det ju snarare om någon som inte räknat efter ordentligt innan bilköp.
Håller helt med Rustan här, jag har också förvånats över det stora antalet trasselbilar av alla möjliga fabrikat, utom Toyota, just runt Edsbyn.
Märkligt
Och det finns ju en plats i Värmland där samma fenomen förekommer.
I Växjö-trakten ska man vara försiktig med Toyota. I en kollegas Avensis sprack (!) motorn. Inte så kul att bli stående oavsett fabrikat...
Fast, OK, det var ju en gammal bil, en 2007:a.
Det var nog en dålig årgång av Avensis, min granne har en sådan och han har aldrig sagt något positivt om den, även om motorn inte spruckit, men jag tror han överdriver en del, han har trots allt åkt många mil med den.
Nu åker han C5 och är väldigt nöjd.
Frun får åka Avensis.
Jag har hört att huvudgatan i Edsbyn heter The Toyota Way!
Haha.....
Läste ljust ViB:s begtest av Toyota Avensis och såg detta:
"Trasig startmotor och generator har drabbat några ägare. På andra exemplar har färddatorn strulat. Krånglande ABS-ventil och trasig dryckeshållare har också ägarna rapporterat om."
Toyota har visst löst detta på goodwill, vilket ju är bra, men trasig startmotor är ju inte så roligt direkt.
Verkar som USA,s militär också väljer körglädje före hållbarhet! http://bytbil.com/nyheter/cv2xskyg?utm_campaign=misslycklat–USA-test#xtor=AD-500-[bytbil]-[]-[mittspalt]-[aftonbladet]-[]-[]
He-he, tur att det inte var min bil.
FM har också haft bedrövliga fordon, t.ex. Dodge WC som man fick hämta från Sahara efter WWII.
De saknade i princip bromsar, men gav en hel del körglädje fast de var livsfarliga och skulle inte fått användas idag.
Men de var också amerikanska.
Saabnisse, Det är bara att kolla upp lite statistik på hur mycket fel bilmodeller verkligen drabbas av när dom blivit lite begagnade efter 8-10 år så ser ni ju att denna felfrekvens inte bara gäller i Edsbyn eller i Värmland: http://www.bilprovningen.se/bp/main.nsf/content.xsp/Bilprovningen/Om+Bilprovningen/Pressrum/Statistik/2010/72E14E3CD6804A71C12579C700291F59
Tar man bort sommarbilarna där som gått under 10 000mil på tex 10 år gammla bilar så ser man att varannan bil är en Toyotamodell i statistiken runt de 20 första platserna där tex Avensis diesel har 2,6 % underkännda bilar, medelbilen ligger där på 20,2% andel underkännda (och dieselarna på 32% underkännda!) vilket betyder att det på en (1st) Avensis med fel går 10st medelbilar med fel, det är flerdubbla skillnader i mina ögon och det är alla dessa fel jag ser om dagarna...
Visst hade han kunnat kolla upp bättre vad tex. airbag-felet kostade men likväl så har han ju kostat på bilen rejält även på det bilen gått sönder året efter han köpte bilen (liksom den förre ägaren hade fått enligt alla verkstadskvitton som fanns sparade i bilen), bilen är i övrigt fullservad och har gått 13 000mil och jag vågar påstå att detta inte är något unikt som drabbat detta "dåliga" ex av C8.
Det finns helt enkelt inget säkrare köp än Previa i klassen som vi rekomenderade sen får vissa av er försöka göra narr av att jag kostaterar det och självklart kan man säkert hitta även en Previa som gått sönder någon gång men i förhållande till bilar så är skillnaderna betydligt större än vad ni försöker skämta bort.
Jag kollade tex på en kompis Previa-00:a i dag då han fått det dyraste verkliga felet på bilen sedan han köpte den 2007 då det luktade bränsle av bilen vid full tankl, det visade sig att påfyllningsröret börjat rostat sönder i hjulhuset vä. bak efter 24 000mil då det var fullt med skit/lera som genom åren hade yrt in och lagt sig bakom plastskyddet som ska skydda tankröret från hjulsprutet, ett nytt kostade 2500kr och han övervägde nu att sälja bilen då "den börjar bli gammal så att det börjar bli fel på den som kostar en massa pengar" pga detta fel men till hans besvikelse så slutade Previa att tas in till Sverige runt 2005 och han har svårt att tänka sig någon annan lika passande och rymlig bil i klassen då han hatar att lägga pengar på bilen och har jobbat som bilmek på både VW/Audi och Toyota.
Ni kanske har något bättre förslag på vad han ska köpa för 7-8 sitsig bil för max 120 000kr med så låga drift/service/repkostnader som möjligt då vi försökte klura på de alternativ/modeller som finns i dag?
Om det enda man bryr sig om i sitt bilägande är att hålla driftskostnaderna på lägsta möjliga nivå, så är nog Toyota det bästa valet. Det jag ville få fram i tråden är att för vissa av oss så kanske andra aspekter av bilägandet också är intressanta. Jag har kört Toyota Avensis och, egentligen är det väl inget större fel på bilen. Men jag gillar inte fjädringen. När man körde över längre ojämnheter på motorvägen så kändes bilen nästan som den hoppade till lite. Detta stör jag mig på. Ska jag då sitta och "lida" varje gång jag kör på motorvägen, med vetskapen att bilen aldrig gå sönder. Eller ska jag njuta i min Skoda och acceptera att den kommer vara på verkstaden några fler gånger? Jag tror jag väljer det senare.
Du har helt rätt.
Jag har skrivit det förr och gör det igen, har man en bil som man inte trivs med spelar det ingen roll hur sällan den är på verkstad.
Och en anledning till detta kan ju vara att man inte använder den bilen!
Spännande med bilval. Som flera tagit upp - det viktigaste är att få en bil som man trivs med (= uppfyller eller överträffar ens viktigaste parametrar).
När vi av utrymmesskäl behövde byta bil mycket tidigare än tänkt pga tillökning gick jag tillbaka till det märke jag kört mest med - Audi. Trots att jag gick från fabriksny Renault till en fem år gammal Audi var jag lycklig som ett barn på julafton i flera veckor. Driftskostnaderna är rejält mycket högre i samtliga avseenden (nu var dessutom inköpspriset viktigare än övriga driftskostnader för vår del, med en ny hade det sett annorlunda ut), men det är ändå lätt värt det.
Skulle jag enbart se till kostnaden för att få ett antal definierade utgifter lösta så skulle alternativen vara rätt tydliga. Men för någon som också har ett bilintresse så handlar det inte bara om att den löser en uppgift utan även i väldigt hög utsträckning också hur.
Det är just trivseln det handlar om.
Jag fick från firmagaraget under 1990-talet flera gånger en ful grå (hur f-n kan man köpa en smutsgrå bil?) Audi 100 av 1988 års modell.
Jag älskade den bilen och körde många mil med den, den var tyst, jag satt bra och klimatanläggningen fungerade. Enda felet var att den var manuellt växlad..
Enda gången jag blev grym på den var när den kostade mig 1500:- i fortkörningsböter helt i onödan, men det var ju inte bilens fel egentligen.
Sista gången jag hade den var 1999 och då hade den gått drygt 30000 mil och skulle bort samma vecka och jag förvånades över att den fortfarande var så komfortabel och trevlig, faktiskt helt överlägsen en helt ny A4 som jag haft dagen före.
Jag kollade den i registret för ett år sedan och då fanns den kvar, men nu är den ersatt.
Jag är alltså inte en Saabnörd som inte kan uppskatta andra bilar, men det krävs att jag trivs med dem.
Leifer, det verkar som du anser att antingen har man en bil som man trivs med. men får betala enorma summor i rep. och underhåll, men att det är bättre att ha en obekväm felfri bil som man vantrivs med.
Varför skulle man inte kunna ha en bra bil med måttliga underhållskostnader och som man trivs med?
Jag har en sådan!
Ja du har rätt, lägger man till värdeminskning är det inte billigt, men rep.och sevicekostnader har ansetts ganska normala.
Vi får se, den ska snart in på 12000 mil service och efter det ska jag räkna ut totalkostnaden.
Till våren blir det nya framdäck, tredje omgången inkl. originaldäcken.
Jag håller med om att jag är nöjd med min bil, men detta håller jag inte med om:
"Man blir också förbannad om nån kritiserar ens bil eller det märket."
Förut kände jag så för BMW när jag körde 1-serie. De som kritiserade BMW visste inte vad de pratade om. Nu är jag lite öppnare i sinnet. Jag förstår mycket väl att Skoda Superb inte är rätt bil för alla och den har helt klart sina brister, men för mig så är det rätt bil. Du är väl nöjd med din 940 också leifer?
Ärligt talat inte. Min bil känns mycket välbyggd och jag trivs bra med den. Det är det viktigaste för mig. Jag har också märkt att de som har ett behov att klanka ner på andra märken oftast själva kör alldeles för dyra bilar och därför har ett behov att rättfärdiga sitt val genom att kalla billigare märken för "skräp". Oftast har ju dessa personer inte ens provat billigare bilar, eftersom de "vet" att det är skräp och då är det ju ingen idé att prova.
Många i min omgivning som kör dyrare bilar trodde jag fått en skruv lös när jag bytte från BMW till Skoda. De tyckte jag skulle satsa på en begagnad 5-serie istället. Men jag stod på mig och är mycket glad för mitt val.
Det finns många sorters bilägare. Sen är det väl ofrånkomligt att alla val skickar signaler?
Men lite blir det ju som att argumentera för NK eller Ullared. Självklart sätter ekonomin (vill/kan) och de mest centrala transportbehoven (barn/hund etc) den yttre ramen. Men utifrån det så finns många prioriteringar.
För egen del så tycker jag att den där svårdefinierade premiumkänslan i kupén är tillräckligt trevlig för att lägga pengar på, liksom att bilen inte upplevs som undermotoriserad. Har full respekt för att andra gör andra val. Superben var f ö ett alternativ, det är en trevlig bil, men gick av olika skäl bort denna gång.
När det gäller klankande så är min bild att det är tämligen jämnt skägg mellan de som dissar dyrare/billigare, gamla/nya, asiatiska/europeiska etc? Men det kanske är ofrånkomligt - behovet av att rättfärdiga sitt val i relation till andra?
Jag försöker själv undvika att klanka ner på bilar. Det som stör mig mest är när premiummärken har billiga material i inredningen, dålig fjädringskomfort m.m. Då känner jag mig nämligen lite lurad. Störde mig enormt på BMW X1 av den anledningen. Mer hårdplast i den inredningen än i en Hyundai och ändå tar man duktigt bra betalt för bilen.
Jag tror att frågan vi , som är utanför sekten, ställer oss är hur man kan bli så fanatiskt över något så tråkigt som hållbarhet? Körglädje, motorljud och utseende kan vi förstå men vi har väl inte sett ljuset! =)
leifer skrev: "Jorå, tyskfanatiker tycker att tyska premiumbilar är bäst på allt, du själv inkluderat."
Jag är ju diagnostiserad som just det. Kan du hitta något i det jag skrivit som verifierar detta?
Vidare: " Tyskfanatiker dissar dessutom alla asiatiska bilar som antingen riskokare, skittråkiga, usel körställning, usel inredning etc."
Har jag, och när och var då?
Att köpa något annat än en Toyota i trakten av Edsbyn, torde vara att slänga pengarna i ett svart hål. I Munkfors renderas MB-bilar en för tidig död i ett moln av rost. I Huvudstaden premieras ett eller möjligen två bilmärken utav någon som aldrig ägt något av dessa.
Vi andra, som möjligen köper något "idiotfabrikat", blir förklarade som just det; idioter.
Jag känner mig inte som en "Tyskfanatiker", det var en Toyotafantiker som gav mig det epitetet.
F.ö. ber jag om ursäkt om jag stört din debatt. Lågmäld eller inte. Jag är numera diskvalificerad. Böjer mig ödmjukt.
Jag har en Alfaägare på mitt jobb. Han har två 156or, båda har brakat så han har tillbringat sommaren med att fixa delar och lagat dessa. Jag frågade honom om det var värt allt slit och han svarade.
-Men tänk när dom är klara, vilken känsla att få ut dom på en bana och bara njuta.
Vissa tänker så! En bil kan vara mer än att ta sig från a till b!
trasten, du har inte fel... öh, glömde att jag inte fick/bör skriva här.
Trasten: bra exempel! För även om det i andras ögon kan verka som både stolleprov och leksaker, så är det ju i hans värld riktigt roligt.
Och en Alfa har ju en speciell själ, roliga att köra med fina ljud, dessutom är de ofta rasande snygga. T.ex 156 och 159.
Och även om de nu har en högre reparationsfrekvens än andra bilar, så tar man gärna det.
Det jag har svårt för är att många om vi ska kalla de "Tyskfanatiker" inte kan acceptera eller erkänna att Toyota/Lexus skulle hålla högre verklig kvalitét med bättre driftsäkerhet, och man kan inte erkänna att skillnaderna blir väldigt stora ju äldre bilarna blir.
Enligt tex Jes resonemang så är skillnaderna inte större än de små marginalerna i ett 100-meters lopp vilket jag som jobbar med alla dessa bilar varje jag vet att det inte stämmer om man nu inte bara jämför nya bilar där skillnaderna självklart inte hunnit bli så stora.
Jag har aldrig idiotförklarat någon för att man väljer tex en tysk bil, det är allt detta förnekande av fakta och problem som jag stör mig på, men det finns även andra som kan erkänna detta och valt sin bil på andra grunder som man gillar vilket självklart är upp till var och en, men man behöver väl inte blunda för driftkvalitén för det tycker jag vilket inte heller alla gör som sagt.
Han har alforna som bruksbilar också!
Året runt! En är av mer bankaraktär, med hårdare fjädring och dyl.. Den andra är mer orginal! Nu hade han lite otur att båda pajade samtidigt.
Spelar väl ingen roll hur jädrans bra Toyota är om man inte vill ha någon?
Kan så vara att de är driftsäkra men det betyder ju inte att alla andra bilmärken rasar
så fort man kör ut ur bilhallen. Att Toyota skulle vara snäppet bättre än den bil man vill köpa gör inte att man köper Toyotan om det andra bilmärket man är intresserad av tilltalar en mer estetiskt. Det är ju inte bara driftsäkerheten som är intressant för man köper ju hellre en bil som man tror man kommer att trivas med även om den kanske kommer att kosta en liten oväsentlig slant mer än Toyota i underhåll. Trivseln med sin nya bil betyder mer än några jämförbara slantar för mig.
Så näää...hållbarhet är inte det absolut viktigaste för mig, trivseln och intrycket och det estetiska tilltalar mig mer, sen betyder ju inte det att man kanske köper den mest opålitliga bilen man kan hitta. Det finns massor med bilmärken som är ungefär lika bra i hållbarhet så det finns ju någon bil åt alla, även de som inte gillar japanska bilar.
Om alla ens val i livet ska präglas av det bästa köpet med inriktning på ekonomi..... så blir livet gärna lite trist. Havsutsikten byts mot järnvägsutsikt, typ. Ullaredsjeans mot Boss, typ. Belgisk öl mot fulöl, typ. Toyota mot Audi, typ.
Jag har skrivit det förut; Lexus och Toyota är synnerligen driftsäkra. Audi är inte prisvärd. Är det ett problem? För mig? För dig som läser det? Om inte, varför blir man då kallad Tyskmaffia och annat?
Det jag stör mig på är sektbeteende och upprepningar in i oändligheten; 2+2 o.s.v.
Och, nä, jag är inte guds bästa barn här på hemsidan. Den självinsikten borde några andra ta till sig. Men det lär inte hända.
Ja det är lite märkligt med den här märkesfanatismen.
Jag åker Saab, inte för att det är världens bästa bil, tvärtom har jag åtskilliga gånger fått höra av självutnämda experter att det är skräp som bara ger problem, utan för att jag jobbat på Saab under många år.
Jag har haft många Saab, en del har varit bra andra inte, men jag har haft många andra märken också, tyska och franska, men jag har aldrig ägt en Volvo och aldrig en japansk bil.
Däremot är just Volvo en av de bilar jag kört mest som hyrbil i tjänsten, men också Toyota, Honda och Mazda.
Men jag har märkt nu efter många mil i min 9-5 att det är en av alla de bilar jag haft som jag trivts bäst med, den är inte felfri och kanske hade någon annan bil, t.ex. en Avensis varit billigare i underhåll, men den är för mig inte lika trevlig och absolut inte lika komfortabel.
Ett par Toyota har jag trivts med. LC och RAV4, men annars är de för mig ganska obehövliga.
Men man får väl se, både krav och behov kan ändras och även respektive märkes modeller.
Det kanske blir en japan nästa gång, eller en tysk,fransk igen, eller varför inte en Alfa som jag alltid haft ett gott öga till och som många gånger gjort de absolut vackraste bilarna.
Men skulle jag vara lika märkesbunden som många andra fick det väl bli en helt ny 9-5, men nu heter den ju BAIC C70G.
Men det tror jag inte. :o)
Att den är vinglig kan jag hålla med om och när det gäller driftsäkerheten kan jag inte uttala mig.
Jag vet bara att det är den enda Toyota som jag sitter bra i förutom LC.
Jo, Camry var komfortabel, men sunkigt slö.
Men du har rätt, vem är väl jag att uttala mig om något när det gäller Toyota?
Jag hör ju till gruppen totalt ovetande!
Fakta visar att RAV4 är en av världens mest driftsäkra bilar faktiskt.
Däremot bra, nej den är gammalmodig inuti, bullrig och känns allmänt billig!
Jes_ det vore ju bra om du ngn gång kunde vara lite mer nyanserad.
Köper bil efter plånbok och känsla, dock blev den senaste mer efter känsla efter provkörningen...
Det är intressant att läsa alla kommentarer, och faktiskt ganska roligt. Det påminner mig om sandlådediskussionerna när jag var fem år. "Min pappa är mycket starkare än din"."- Jag vet för jag har en kompis som känner en kille som såg min pappa brotta ner agent 007". Visst är det underhållande.
Personligen, eftesom jag kör 5000 mil om året, är valet enkelt. Man utgår från sina egna preferenser. Grannen, som har helt andra preferenser åker MB S500. På andra sidan har jag pensionären som kör en BMW 530. Grannen snett rakt över åker 7 mil till jobbet varje dag. Inte våldsamt avlönad så han åker en VW Polo diesel. Men de har också en Audi A4 i garaget, som i och för sig inte körs annat än på helgerna.
Bilen talar om vem du är och vad du gör. För många är bilen ett mått på framgång - att tala om att jag är lite mer framgångsrik än du. Men för många andra ärbdet en ekonomisk realitet, en nödvändighet för att kunna ta sig till jobbet och försörja sig. I det läget struntar man i design, status eller vad bilen kommunicerar. Men man kanske vill åka bekvämt ändå, eller säkert. Tillförlitlighet är viktigt i slutet på månaden när vekstads-, bränsleräkningen skall betalas, eller när man står där och måste byta bil.
Helst vill jag ha en BMW M3. För dyr. Men jag har en sommarbil, en Miata. När vi åker på Mantorp eller Gelleråsen finns alltid någon sporbilsägare som vill pissa på en för att man har en motorsvag och billig bil. Men har de verkligen roligare?
Kan sätta en peng att det är som vanligt med dig... de RAV4 du säger är vrak är med stor sannolikhet närmare 20 år gamla och ser så bra ut så att du tror att de bara är några år...
Här är en 19-åring:
http://www.blocket.se/alvsborg/Toyota_RAV4_43147996.htm?ca=16&w=3
En 13-åring:
http://www.blocket.se/gavleborg/Toyota_RAV4_Wide_Body_4WD_43113609.htm?ca=16&w=3
Få bilar klarar sig så bra som RAV4, visa en undersökning som säger annat tack.
leifer
"I sista hand kommer sånt som att bilen ska vara "rolig", ha många hästar. Bra chassi för kurvtagning. Bra känsla i ratten. Men med tanke på att Sverige har bland världens lägsta hastighetsgränser så undrar man vad som är poängen med en "sportbil". Det blir ju i praktiken alltid att man kör olagligt, när man ska "ha kul". "
Märkligt nog är det första prioritering för nästan samtliga motorjournalister!
Motorjournalisterna behöver ju inte äga bilarna Nisse med alla dess konsekvenser... :)
Men vem har sagt att man ska köpa en bilmodell om man nu inte alls gillar den?
Självklart köper man en bil som är bra utifrån sina egna värderingar, men driftsäkerhet och bilkostnader kan man normalt inte se på bilen i förhand innan köpet är gjort, det kan man med de flesta andra detaljer som design, kvalitétskännsla, komfort ect bara efter att man tittat på och provat bilarna.
Får man sedan veta att tex den begagnade bil man funderar att köpa har 5-10 gånger fler fel vid Bilprovningen i snitt varje år än tex en Avensis (som i statistiken jag hänvistade till tidigare) så kanske man inte tycker att den finare inredningen i bilen man funderar på alls är värt detta och då är det väl bra att man får veta även det innan man köper bilen så att man kan göra ett val utifrån vad man själv tycker är viktigast?
Det är nämligen oftast denna ovetskap som skapar mest missnöjda ägare i efterhand åtminstonde av våra kunder, det mesta andra kan man ju kolla på och värdera då man provar bilen.
Helt rätt, leifer!
Har en kompis som hade en 01:a i 12000 mil den byttes för ett halvår sedan.
Inga fel noterades upp till den var 9 år sedan blev det litee ABS-givare, bromsdetaljer med mera, inget större men det kostar en del ändå så han köpte en ny RAV4.
Säger inte att du har fel dock:
http://www.gotengines.com/blog/toyota-engines/toyota-engines-rav4-20l-engine-failures
"Men det behöver ju inte betyda att modellen håller dåligt som helhet."
:-) x10
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.