Långtest 2011: Förbrukningen skenar

Ford C-Max vann semestertestet och har även i övrigt fått mycket beröm av de testförare som hittills kört den. Orsaken är att bilen är långteststallets kanske bästa kombination av nätta yttermått, praktisk användbarhet, behaglig komfort och rappa köregenskaper.

Men C-Max har även en mörkare sida. Det avslöjades under den riktiga semestern, då periodens testförare landade på en förbrukning långt över det förväntade.

Samma sak har drabbat tidigare förare och Forden har under sina första drygt 3 000 mil visat sig vara otillbörligt törstig, nästan som gossarna på parkbänken. I alla fall i jämförelse med vad man borde kunna förvänta sig.

I snitt har Fordens 115 hk-diesel hittills sörplat i sig 6,2 l/100 km och det är drygt 35 procent mer än de 4,6 l/100 km som anges i bränsledeklarationen. Säg den ägare som inte blir besviken över den skillnaden!

Men Forden får också en hel del rosor av sommaretappens testförare, som skriver så här i sin rapport:

– Bortsett från förbrukningen tycker jag utan tvekan att C-Max lever upp till titeln som långteststallets bästa semesterbil. Den är väldigt lättlastad, rymlig och trevlig att leva med.

– Jag har kört långa etapper utan att bli det minsta trött och det gäller även mitt ressällskap som brukar ha svårt att åka bil långa sträckor. Hon brukar få väldigt ont i ryggen i de flesta bilar och måste palla upp sig med en specialkudde. Det behövde hon inte i Forden och det är ett bra betyg åt sittkomforten.

C-Max har under perioden även fått tjänstgöra som flyttbil och det har den klarat med glans.

– När stolar, bord och byråer ska fraktas är en bil som Forden perfekt. Man bara ställer in grejorna i det stora lastgapet. Enda problemet är att sätena bak är något osmidiga att fälla.

”Funkar riktigt hyfsat”
Även Dacia Duster har syndat rejält med bränsleförbrukningen – plus 25 procent jämfört med deklarationen – men har i övrigt fungerat överraskande bra under semesterns många långresor.

– När man väl vant sig vid den märkliga utväxlingen (starta på tvåan, sedan direkt i med fyran och därefter sexan) så funkar Rumänien-jeepen faktiskt riktigt hyfsat, skriver sommaretappens förare i sin rapport och fortsätter:

– Fjädringskomforten är kanske inte den bästa man träffat på och bullernivån är ibland besvärande, men man står ut. Bilen har en slags primitiv charm som är ganska förlåtande. Men som effektivt och bekvämt landsvägslok lämnar den förstås en del övrigt att önska och samma sak gäller den plastiga och ganska virriga interiören.

Några allvarliga fel har inte drabbat Dacian under semester-etappen. Det som hänt är att en list till bakluckans tätning lossnat och att den digitala bränslemätaren har en del hyss för sig.

Ibland visar den nästan tomt trots att man nyligen tankat, vilket förstås ger en viss osäkerhetskänsla. Men Dustern ska alldeles strax in på sin första service och då åtgärdas förhoppningsvis de problemen.

Då ska vi också försöka få halvljusautomatik monterad på bilen. Det är av någon outgrundlig anledning inte standard och en ständig källa till irritation. Ofta glömmer man att slå på ljuset och åker nedsläckt. Inte bra!

”Väldigt lättlastad”
Långteststallets snålaste bil är Opel Meriva och den måttliga förbrukningen har uppskattats av sommarens förare.

– Enligt färddatorn låg jag på ett snitt på 4,9 l/100 km under sommarens 800 mil, skriver han i sin rapport. Men datorn ljuger lite och verkligheten var inte fullt så bra, men klart godkänd ändå. Jag körde Opeln på 5,1/100 km och det gör det långt mellan tankstoppen.

– Och tur är det, för en av de mer retliga sakerna med Merivan är att den är svår att fylla upp. Tankröret måste vara felkonstruerat för pumpen slår av hela tiden och det tar evigheter innan bilen är full.

Testföraren konstaterar också att den lilla Opeln är en bil som växer ju mer man använder den. Förutom bränslesnålheten blir det höga betyg för in- och ursteget, speciellt bak där de ”felhängda” dörrarna kan öppnas nästan 90 grader.

– Bilen är dessutom överraskande rymlig med tanke sin storlek. Den är dessutom väldigt lättlastad genom den stora lucköppningen och bra är också att bagagegolvet blir helt plant när baksätet fälls, konstateras det i testrapporten.

Den kritik som riktas mot Meriva gäller framför allt den något klena motorn.

– Det märks särskilt tydligt på låga varvtal då det är lätt att få ofrivilliga gubbstopp, skriver föraren i sitt protokoll.

– Dessutom råder delade meningar om sittkomforten fram. Själv är jag rätt tålig och har inga allvarliga anmärkningar. Men min medpassagerare behövde däremot emellanåt få stanna och sträcka på sig under sommarens långresor.

Några fel har inte drabbat Opeln under den senaste etappen. Där-emot är det hög tid för service. Bilen ska in vid 3 000 mil och den gränsen har passerats med drygt 200 mil. Orsaken är att det varit omöjligt att få tid på verkstad under semesterperioden.

”Rena vinstlotten”
Även långteststallets största bil, Saab 9-5, har skött sig klanderfritt under semesterperioden och dessutom imponerat på etappens testförare.

– Saaben har varit rena vinstlotten att åka omkring i under sommaren. Rymlig, bekväm, snabb och trevlig att köra. En annan bra detalj är den högeffektiva klimatanläggningen som varit perfekt när solen gassat som värst, skriver han i protokollet.

En annan positiv trend för Saaben är att bränsleförbrukningen börjat minska på allvar. Under de senaste 1 500 milen har bilen klarat sig med ett snitt på 8,7 l/100 km. Det gör att den totala testförbrukningen nu sjunkit till klart under litern per mil.

Dessutom är 9-5:an nästan i fatt Volvo V60 när det gäller ärlighet i förhållande till den deklarerade förbrukningen. Inte dåligt!

– Det är skaplig effekt i vår 9-5:a. Nästan mer än man behöver utom möjligtvis vid omkörningar, konstaterar etappens testförare. Men det går faktiskt också att cruisa fram i lugnt tempo och komma ned på en skaplig bränsleförbrukning.

– I den förhållandevis lugna semestertrafiken har Saaben rullat på lite drygt 8,0 l/100 km även i Stockholmsområdet. Fast när det börjar köa till sig så skjuter förbrukningen snabbt iväg mot dryga litern per mil. 9-5:an är en tung bil att starta från stillastående och saknar dessutom stopp/startsystem.

Saaben har 3 000-milaintervall mellan servicarna, men slog själv larm att den ville in för översyn och oljebyte redan vid 2 480 mil. Vi lydde uppmaningen och lämnade in bilen i ”förtid”. Återstår att se om det förrycker resten av serviceprogrammet, eller om Saaben så småningom återgår till det stipulerade miltalet.

”Suveränt enkelt”
Även sommarens Volvo V60-förare är smått lyrisk över ”sin” bil och skriver så här i sin rapport:

– Volvon är en av de bättre bilar jag kört i segmentet, konstaterar han. Extra plus blir det för att förbrukningen är human med tanke på effekten och jag är också imponerad av den fina kvalitetskänslan.

– Jag jämförde med en kamrats bil (en 2011 års BMW 320d) och den kommer enligt min mening inte upp till samma känsla i reglage och inredning som vår långtest-Volvo. Det måste väl anses som ett högt betyg åt V60:n.

Några egentliga fel har inte drabbat Volvon under sommarperioden. Men i samband med första service gjordes en uppgradering av programvaran, bland annat till Power Shift-lådan. Efter den åtgärden växlar lådan både mjukare och mer effektivt än tidigare.

Beröm får Volvo-kombin även för långfärdskomforten och den fina förarstolen.

– Jag körde vid ett tillfälle Stockholm–Köln i ett svep (förutom färjeresan) utan att bli minsta trött vare sig i ben, rygg eller huvud. Volvon imponerar stort som landsvägslok, den saken är klar.

Kritiken mot V60:n gäller i första hand den dåliga sikten, både rakt och snett bakåt. Särskilt illa blir det när bilen är full av folk och semesterpackning. Utrymmena är heller inte på topp, men som småbarnsbil får Volvon ändå ett högt betyg av etappens testförare:

– Bra utformade öglor gör det suveränt enkelt att fästa barnstolar i bilen. Positivt är också att utrymmet i passagerarstolen fram är godkänt trots att man har en vänd barnstol bakom.

Det märks dock att Volvon inte är särskilt bred i baksätet och att som vuxen klämma sig in mellan två barnstolar är ingen lek.

– Men ändå; tvåbarnsfamiljen kan knappast önska sig så mycket mer i segmentet än vad Volvon ger. Möjligen då ett lägre pris...

Tidigare artiklar om årets långteststall:
Presentation
Vintertest
Testrapport färddatorer
Testrapport bränsleförbrukning
Semestertest