Provkörning: Renault Espace 2015

Snälla Renault, hur tänkte ni nu? Gruppen som skulle skapa en ny mpv i märkets stolta Espace-serie verkar ha fått jobba alldeles fritt. Det skulle vara innovation, lust, design och Paris i en enda härlig bouillabaisse. Tyvärr hade det behövts en rådig kock med pondus för att styra upp soppan.
 
Låt oss börja med det som är bra. Vi kör nya Espace i trakterna av Nimes, Provence, och Espace reder sig fint. Chassits grundinställning ger god balans mellan komfort och stabilitet. Testbilarna var utrustade med 4Control-paket (19 900 kr) med bland annat fyrhjulsstyrning och adaptiva stötdämpare.Måhända bidrog dessa finesser till att det upplevdes sällsynt enkelt att få med sig den förhållandevis stora bilen även i tajta svängar. Lång hjulbas och generös inre bredd ger fina utrymmen.
 
I framsätena är det god rymd åt alla håll och även passagerarna i den andra sätesraden har bra plats för benen. Längst bak är det trångt och insteget lämpar sig bäst för smidiga och små barn.  Samtliga stolar kan fällas elektriskt och individuellt med en enkel knapptryckning och ger då tillgång till över två kubikmeter lastutrymme. Smidigt och imponerande! När det blir dags att fälla upp stolarna igen sköts det manuellt via muskelkraft, här som i alla andra flexbilar. Bagageutrymmet har öglor för lastsäkring men tyvärr saknas krokar för kassar. 
 
Till Sverige kommer Espace enbart med dieselmotorer. Vi kör den starkaste varianten på 160 hk som går mjukt, tyst och ger rejält med dragkraft redan från låga varv. Automatiskt växlande dubbelkopplingslåda är standard och som de flesta dubbelkopplingslådor är dess ingrepp en smula abrupt vid krypkörning. Väl i fart växlar lådan mjukt om än inte särskilt snabbt. Det senare spelar mindre roll. Ingen köper en Espace för att den är sportig.
 
Renault slår på trumman för sitt Multi Sense-system med vilket man ”kan styra hela känslan i bilen”. Beroende på vilket körläge man väljer justeras chassi, styrning, växlingspunkter, interiörbelysning med mera. I läget Sport blir styrningen således trög (inte känslig) motorn drar längre på växlarna (varför då, det är ju en diesel?) och värst av allt, ur högtalarna strömmar ett konstgjort motorljud som knappast ens roar tolvåringar i mer än fem minuter.
 
Körlägena väljs via den 8,7 tum stora pekskärmen till mediesystemet R-Link 2 som är standard i Sverige. Det inkluderar navigation, Bluetooth och DAB-radio. Förutom pekskärmen har dock Renault valt att styra en del funktioner via ett manöverhjul och några knappar på mittkonsolen samt en satellit till höger på rattstången. Det är bra eftersom själva pekskärmen sitter så långt från föraren att den är svår att nå. Men den bidrar även till rörigheten innan man lär sig vilken kontroll som styr vilken funktion.
 
Under den breda mittkonsolen finns bland annat två mugghållare. Från förarplats är dessa snudd på omöjliga att nå och tanken på att försöka lirka ut en kopp hett kaffe under färd är rena rysaren.
 
Espace har ännu inte krockats hos Euro NCAP men målsättningen är fem stjärnor. För att nå dit har Renault utrustat bilen med autobroms men märkligt nog bara ett system som fungerar i 40–140 km/tim. Att man därmed valt att strunta i den vanligaste olyckstypen, småkrockar i stadstrafik, förklarar Renault med att det annars skulle uppstå alltför många felindikeringar.
 
Att andra tillverkare lyckats lösa detta bortser man från och Renault fäster heller ingen vikt vid den forskning som visar att autobroms minskar antalet olyckor i stadstrafik med upp till 40 procent. Renault har uppenbart sänkt sina säkerhetsambitioner. Svagt!
 
Diskutera: Vad tycker du om Renault Espace?