Mycket står på spel när Peugeot lanserar sin nya småbil 208 i maj. Småbilsklassen utgör 40 procent av Peugeots försäljning och föregångaren 207 tappade fart i slutet av sin livscykel. Peugeot säger själva att 207:an uppfattades som för stor vilket skrämde bort kvinnliga köpare samt de som sökte en småbil som familjens andrabil.
208 har blivit sju cm kortare, två cm smalare och en cm lägre. Bättre tillvaratagna innerutrymmen gör dock att det finns fem cm mer plats för baksätespassagerarnas knän och ytterligare några liters bagageutrymme. Totalt tar 208:an 285 liter bagage, väl i nivå med konkurrenterna. Med mindre mått, tunnare stolar, lättare inredning, ökad användning av specialstål och så vidare har 208 blivit drygt 100 kg lättare än 207.
Allt är dock inte nytt. 208 bygger på PSA:s plattform nr 1. Det innebär att mycket av innehållet under skalet delas med bland andra Citroën C3 och den tidigare 207:an.
Det är tydligt att fullvuxna karlar inte är målgruppen. Framstolarna är små, hjulhusen stjäl utrymme från förarens vänsterben och takhöjden bak är begränsad. Passagerare längre än cirka 180 cm sitter med hjässan mot taket. Baksätesfolket kan dock njuta av fin utsikt om bilens ägare valt till det tjusiga glastaket för 4 900 kronor.
Peugeot gör ett stort nummer av interiören och instrumentens placering högt upp på en liten hylla ovanpå instrumentbrädan framför föraren. Ratten är ovanligt liten och placerad lite lägre än normalt. Enligt Peugeot ska denna layout göra det lättare att se instrumenten. Det fungerar lite si och så, beroende på hur man som förare vill ha ratten. För mig blir det bra men flera kollegor gnäller högljutt över att de inte ser nedre delen av instrumenten.
Alla gillar dock den lilla ratten som tillsammans med en väl injusterad elektrisk servostyrning ger fin känsla.
Bilen känns lätt att få med sig i svängarna. Fjädringen är satt åt det fasta hållet. På de slingriga, släta och extremt underhållande portugisiska asfaltsvägarna trivs den lilla bilen utmärkt. Den styr in fint i kurvorna och är lättmanövrerad och underhållande.
Att finåka är dock inte lika roligt. Peugeot 208 stöter gärna när underlaget blir ojämnt. Däcksvalet har viss inverkan men inte ens med de minsta 15 tumshjulen går färden helt bekvämt. En etapp på motorväg avslöjar att vindbruset är väl dämpat även i högre fart men bensinmotorerna blir då tyvärr surriga. Det händer då och då att man trevar efter växelspaken för att lägga i en sjätte växel som tyvärr bara finns i kombination med den största dieselmotor. 1,4-liters bensinmotorn är framtagen i samarbete med BMW. Den går mjukt och smidigt men drar för mycket bränsle för att 208:an ska klara miljöbilsgränsen i Sverige.
BMW-motorn ska på sikt ersättas av en ny, intressant trecylindrig motor med lägre förbrukning och bättre bottendrag. Den kommer till Sverige efter sommaren och blir även 5 000 kr billigare än den fyrcylindriga modellen.
Vi provkörde också 1,6 e-HDi med 115 hk, en likadan dieselmotor som finns i flera modeller från Ford och Volvo. Stopp/start-system är verksamt även när bilen rullar i upp till 20 km/tim. Det innebär att när man till exempel närmar sig ett rödljus kan man lägga ur växeln, släppa kopplingen och rulla med motorn avslagen de sista metrarna fram mot stoppet. Peugeot uppger att systemet sparar upp till 15 procent bränsle i stadstrafik. Med den spisen blir 208 både snabb, tyst och snål men motorn finns tyvärr enbart i kombination med det största utrustningspaketet Allure och då sticker inköpspriset iväg.
Peugeot 208 är ännu inte krockprovad av Euro NCAP men uppges ha ännu bättre passiv säkerhet än sin föregångare 207 som redan den fick fem stjärnor. Däremot erbjuds inga aktiva säkerhetssystem.
När till och med minibilar som VW Up får autobroms som standard är det förvånande att en ny storsatsning i den större småbilsklassen inte ens kan få den typen av säkerhetshöjande utrustning som tillval.
Relaterade bildspel
Pris, från kr: 144 900/184 900.
Modell: 5 dörrars halvkombi.
Säljstart: Maj.
Mått, cm: L 397/B 174/H 146.
Tjänstevikt, kg: 1205/ 1283.
Motor: 4 cyl bensin/dieselmotor
1 397/1 560 cm3, Max effekt 95 hk/115 hk vid 6 000/4 000 v/min. Max vridm 136/230 Nm vid 4 000/1 750 v/min.
Kraftöverföring: Framhjulsdrift 5/6-vxl manuell låda, ESP standard.
Prestanda: 0–100 km/tim på 10,5/9,7 s. Toppfart 188/190 km/tim.
Förbrukning: 5,6 l bensin/3,8 l diesel/100 km vid blandad körning.
CO2-utsläpp: 129/99 g/km.
Konkurrenter: VW Polo, Ford Fiesta, Kia Rio, Toyota Yaris, Citroën C3, Suzuki Swift med flera.
Vad nytt? Främst formen, Peugeots nya småbil bygger på den gamla bottenplattan.
För vem? Den som vill ha en kul, smidig småbil och har råd att köpa den med dieselmotor.
Plus: Körglad, fräck design, prisvärt glastak.
Minus: Stötig, surrig på landsväg (1,4 VTi).
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Ja, alltså, det jäkliga är att leifer har rätt rent generellt. Franska bilar har kvalitetsproblem i högre grad än andra. Därmed inte sagt att kvaliteten är på en så låg ivå att det överskuggar alla de förtjänster som bilarna brukar ha. De är ofta smart konstruerade, inte minst beträffande utrymmen och ofta också komfort.
Japaner är väl fortfarande de pålitligaste, även om de börjat tappa lite - och koreanerna är väl lika pålitliga de.
Italienska bilar av idag vet vi väl inte så mycket om. (Jag menar nu inte enskilda exemplar, utan en samlad bild via statistik.) Alfa gör fortfarande härliga bilar och Fiat egentligen vettiga bilar. (Nåja, 600 är väl inte vettig men rolig.)
Tyskarna ger rent allmänt ett robustare intryck och verkar gediget pålitliga, vilket dock inte alltid är fallet. VW har ju haft en del problem med vissa konstruktioner.
Det här är en mycket grov bild av verkligheten.
Saab liksom Opel har haft problem med barnsjukdomar, men brukar snabbt fixa till såna och bli pålitliga.
Oplar är alltså generellt bra begagnatköp sett till vad man får för pengarna.
Det här är några uppfattningar som jag bildat främst av ett större underlag än min egen erfarenhet. Hur många bilar man än ägt, kört och detaljstuderat, så är det ändå en begränsad erfarenhet.
Är man lite tekniskt bevandrad och intresserad så kan man dock hitta detaljer att se upp med. Sen får man som alltid väga dem mot helheten.
Det finns franska bilar som jag gillar - liksom svenska, tyska, italienska, engelska, koeanska och japanska. Numer till och med en och annan amerikanare.
Somliga för att de är smarta, andra för att de är rymliga och komfortabla eller har en skön känsla, bra vägengenskaper eller är pålitliga. I några fall sammanfaller en del egenskaper - aldrig alla.
Mistro har också skrivit ett långt inlägg om ungefär samma sak.
Man kan inte generalisera utifrån ett begränsat underlag.
Inte ens Vi Bilägares långtester omfattar ju mer än ett exemplar av respektive modell. Så vad beträffar pålitligheten kanske deras rapporter inte är helt representativa. Dock brukar det framgå om det är dåliga konstruktioner eller något mer diffust, otursbetonat.
Mistro och jag verkar vilja samma sak:
Dunka inte på så förbannat om vissa modeller, fabrikat eller till och med länder! Upphöj inte era egna favoriter till skyarna och trampa inte ner dem som tycker annorlunda.
SÅ enkel är inte verkligheten.
Det bästa är att inte bry sig om sådana som Uno Lööf (Nils-Henrik, Erik med armhålorna och alla hans andra alias). Kolla med muspekaren över namnet, är det inte klickbart = Uno = skit i honom.
Jag håller med Roy och Mistro, det var det jag ville komma till i mina inlägg.
Audi A5.
En bil är ju inte representativt för ett ett helt lands producerade bilar. Det finns måndagsexemplar av alla märken.
Det finns ju t.ex. här på forumet 2 bilägare som fått byta bort sina bilar av känt asiatiskt fabrikat, som dessutom har gott kvalitetsrykte, för att de krånglat allt för mycket.
Leifer:
Det vore nog väldigt konstigt om någon biltillverkare inte gick ut med att den nya modellen är bättre. Har du sett någon tillverkare som sagt att "vi gör så bra bilar, så den nya modellen är inte förbättrad"...?
Jag ser att vissa inlägg är negativt inställda mot Franska bilar, främst när det gäller kvalitet. 3 x merca har jag ägt (190E/300CE/300CE-24V), 1 x Audi (A5), 1 x Opel, 3 x Peugeot (504, 206 GTI, 406 coupe) och idag äger min sambo en DS3. Minst problem har jag/vi haft med de Franska bilar. Med undantag för 190E har jag haft stora bekymmer med båda 300CE som jag ägde och de har kostat mig en jäkla mycket pengar. Med 406 som jag ständigt misshandlade med tuff körning, fick jag minst problem, trots att jag körde 20 000 mil och ägde bilen under 10 år, och ingen rost. 504 var felfri, likväl 206'an men den sålde jag efter ett år för att satsa på en större bil. Min sambos föräldrar har ägt 3 x Clio och det är super nöjda.
6000 mil har min sambo kört med DS3 under ett par år, inte ett missljud eller det minsta problem att anmärka.
Att läsa Franska bil tidningar för att kolla kvalitets index säger mycket då det styrker att kvaliteten på de Franska bilar har förbättrats kontinuerligt.
Det som har delvis bidragit till denna utveckling är det faktum att Fransmän och Franska journalist har en tendens att ställa höga krav från sina egna bil producent (ni vet Fransmän har lätt att gå ut och demonstrera och klaga högt när de är missnöjda).
Om Franska biltillverkare inte håller måttet, hur kommer det sig att de är ständigt så framgångsrika i motorsport (F1, WRC, Le Mans). Där sätts kvalitet på prov och tuffande förhållande.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.