Provkörning: Mitsubishi i-MiEV

I dagarna rullar den första serieproduktionen av i-MiEV igång i Japan och nästa år ska världens första massproducerade elbil också börja säljas i Sverige. Elbilen delar grundkonstruktion med den bensindrivna minibilen Mitsubishi i. Karossen är smal men hög och rymmer därför utan problem fyra vuxna. Bagageutrymmet är på 246 liter, väl i klass med många andra minibilar.  

Vi vrider om startvredet till det nyckellösa tändningslåset. Lägger växelväljaren i D-läget och susar iväg. Acceleration är pigg i de låga hastigheter vi kör, främst tack vare att elmotorn levererar full dragkraft redan från stillastående. Snäv vändcirkel och bra sikt bidrar till att göra bilen lättmanövrerad. Efter några accelerationer och inbromsningar förnimmer vi ett surrande fläktljud från bilens bakre delar. Det är kylsystemet som ser till att motor och batteripaket inte överhettas som startat.

Chassiet känns väl anpassat till de 200 kg extra vikt som elbilen tvingas släpa på jämfört med sin bensindrivna kollega. Fjädringen är väl avstämd och styrningen riktigt trevlig. Vi provade visserligen inte i några högre farten men nog känns i-MiEV väl så stabil som andra minibilar vi kört.

Batteripaketet ligger under golvet och innehåller 88 lithium-jon-celler som tillsammans lagrar 16 kW. Det ger en maximal räckvidd med solen i ryggen och alla extra strömförbrukare avslagna, om cirka 160 km. I den europeiska standardkörcykeln vi i vardagslag kallar "blandad körning" klarare Mitsubishis elbil 144 km. Vid mer normal användning ska man inte räkna med att komma mycket längre än tio mil.

Visst kan den korta räckvidden ställa till problem men den behöver inte innebära något oöverstigligt hinder. Till skillnad mot tidigare batterigenerationer är lithium-jon-batterierna mer lättskötta när det gäller laddning. De behöver inte vara helt urladdade innan man börjar ladda och behöver inte heller laddas fullt innan laddningen avbryts.
Det innebär att man kan plugga in den under någon timme för att få en liten kompletterande dos ström, innan färden fortsätter. Stockholms stad har till exempel ett projekt med elbolaget Fortum som går ut på att placera ut 100 laddningsstolpar för elbilar i Stockholm redan under 2009. Då kan man plugga in sin i-MiEV under tiden man går och handlar.  

Mitsubishi hävdar att i-MiEV är lika säker som någon annan modern småbil. Den blir standardutrustad med dubbla krockkuddar, antisladdsystem och låsningsfria bromsar.

Morötter från staten?
I år räknar Mitsubishi med att tillverka 2 000 elbilar för den japanska marknaden. Hela produktionen är redan slutsåld. Det stora intresset har fått företaget att besluta om att höja produktionstakten rejält så under 2010 tänker man bygga 5 000 i-MiEV. Hur många av dem som når Sverige är oklart men räkna med att det blir slagsmål om de få bilar som hittar hit.

Priset, uppskattningsvis kring 250 000 kronor, är naturligtvis väldigt dyrt för en så liten bil men Mitsubishi utlovar låga driftskostnader. Batteriets funktion garanteras till tio år eller 15  000 mil.

En annan fråga är vad staten gör för att stödja introduktionen av elbilar i landet. I exempelvis Norge används kraftiga subventioner för att göra elbilen attraktiv såsom ingen moms på inköpspriset, ingen fordonsskatt, fri parkering och fri användning av offentliga laddningsstationer. Måhända kan vi vänta oss en och annan morot också
från den svenska regeringen.