Provkörning: Kia Sportage 2,0 CRDi AWD

Den första generationen av Sportage kom 1997 och var en renodlad terrängbil i budgetklass. Generation nummer två kom 2005 och var så gott som identisk med koncernsyskonet Hyundai Tucson.

Tuff design
Nu kommer den tredje generationen Sportage. Bottenplatta, motorer och växellåda är gemensamma med Hyundai ix35.

Däremot skiljer fyrhjulsdriften mellan bilarna. I Sportage ska inkopplingen ske snabbare och effektivare än tidigare. Systemet påminner en del om den svenska Haldex-kopplingen.

Fyrhjulsdriften kan också låsas i 50/50-läge mellan hjulaxlarna i låga farter. Tuff design är viktigt i suv-klassen och de flesta kommer nog att tycka att Sportage ser fräck ut i linjerna.

Bilen påminner en del om Nissan Murano, fast Sportage är något mindre. Vi provkörde Sportage med tvåliters dieselmotor och automatlåda samt fyrhjulsdrift.

Det är den kombination som Kia själva tror blir den mest sålda i Sverige. Motorn är rätt ljudlig vid acceleration och känns inte direkt snabb heller.
Någon miljöbilsklassad motor finns inte.

Ingen terrängbil
Vägegenskaperna är både underhållande och trygga. Sportage känns mycket följsam på slingiga asfalt- eller grusvägar. Fyrhjulsdriften hjälper till att skjuta på i skarpa böjar och på grus kan det ge små viftningar med bakvagnen. Men det är enkelt att kontrollera bilen även om den är provocerad.

Någon terrängbil är inte nya Sportage. Markfrigången är bara 17 cm, 2,5 cm lägre än föregångaren. Det ger klara begränsningar i framkomligheten över ojämnheter. Trots hög sittställning är sikten det sämsta med Sportage. Små fönster och breda stolpar gör att bilen känns svårparkerad.

Backkamera och parkeringssensor är nästan nödvändiga. Innerutrymmena är inte heller imponerande. I baksätet är knäutrymmet godkänt, men takhöjden är knaper för personer över 180 cm. Provbilen var utrustad med dubbla takluckor, något som kan inverka på takhöjden.

Dyr med extrautrustning
Bagageutrymmet ser vid en första anblick relativt stort ut. Men en större barnvagn kan bli svårt att få plats med. I framsätet sitter man dock skönt i lagom skålade stolar.

Instrumenteringen är betydligt trevligare att överblicka än tidigare och känslan av billig plast är inte alls lika närvarande som i föregångaren. Inroparpriset för enklaste Sportage är attraktiva 180 900 kronor.

Men bilen vi körde är mycket dyrare än så. På prislappen står det 305 000 kronor. Det som gör bilen dyrare är förutom dieselmotor, fyrhjulsdrift och automatlåda även lyxutrustning som panorama-soltak, läderklädsel, navigator med backkamera och backsensorer.