Snön formligen vräkte ned och trafikradion smattrade fram den ena larmrapporten värre än den andra: Masskrasch på E4:an i Skåne med 70 bilar inblandade. Totalstopp på E18 efter minst 40 olyckor på den korta, men glashala, sträckan mellan Köping och Västerås.
Även på många andra håll i Syd- och Mellansverige var vägnätet blockerat av lastbilar på tvären och personbilar som råkat illa ut i den besvärliga halkan.
Snökaoset var med andra ord totalt när Vi Bilägares lilla trebilskaravan stretade fram i snålblåsten på väg mot testhögkvarteret i värmländska Hagfors i januari. Som tur är lyckades vi via snörökiga småvägar leta oss förbi de värsta trafikhindren och kunde sakta men säkert stäva mot nordväst.
Men inget ont som inte har något gott med sig. Med facit hand visade sig omvägarna vara till stor nytta för bedömningen av de tre bilarna, åtminstone i ett avseende. Vi fick full koll på hur de klarar den fruktade snöröken.
Det är ett gissel som visserligen inte förekommer varje vinterdag i södra halvan av Sverige. Men för bilisterna i Norrland är fenomenet en ständig följeslagare under den kalla årstiden.
Redan efter några mil började vissa brister visa sig på våra testbilar och det var VW Golf som drabbades först.
Den lågt monterade radarn till den adaptiva farthållaren (sitter under främre stötfångaren) yrde igen tämligen omgående med påföljd att systemet slogs ut. Något som enligt VW:s egen expertis inte borde ske, eftersom radarn är uppvärmd. Men uppenbarligen räcker inte effekten i svensk snörök...
När vi stannade för bilbyte ytterligare några mil senare visade det sig att Toyota Auris var fullständigt igenmurad över bakpartiet. Den minimala bakrutetorkaren hade inte haft en chans att hålla rutan ren och ett flera decimeter tjockt lager av snö och is hade byggts upp på bakluckan, som knappt gick att öppna.
Dessutom hade rejält med snö dragit in i dörrtrösklarna bak. I slaskigare väder lär geggig smuts leta sig in i bilen på samma sätt. Det bådar inte gott.
Bäst i test i snöröksprovet var, något överraskande, spanska Seat Leon. Den yrde igen minst över bakpartiet och höll dörrtrösklarna rena både fram och bak.
Seat Leon är även i övrigt en trevlig bekantskap och konstigt vore annars. I allt väsentligt handlar det nämligen om en VW Golf av senaste generation, som försetts med en annan kaross och en annorlunda och lite enklare inredning.
Vi testade mellanversionen, Leon Style, med 105-hästarsdiesel, manuell växellåda och ett grundpris på 189 900 kronor. Det är ungefär 10 00o kronor mindre än vad en Golf med motsvarande utrustning kostar.
I fallet Toyota Auris valde vi den mest intressanta drivlinan; hybriden med en el-och en bensinmotor som ger en sammanlagd uteffekt på 136 hk. Grundpriset, 214 900 kronor, är för övrigt detsamma som för Auris med D-4D-dieseln på 125 hk.
Nya VW Golf behöver väl egentligen ingen närmare presentation. Den har redan hunnit med att vinna ett fembilstest i Vi Bilägare (nr 17/2012) och står nu inför två nya utmanare i den knallhårda kompaktklassen, varav en alltså kommer från samma koncern.
Men det kan ändå vara bra att veta är att den Golf Vi Bilägare testade var försedd med Masterpaketet och den sjustegade dubbelkopplingslådan DSG, finesser som driver upp grundpriset till drygt 227 400 kronor.
Utan Masters-utrustningen och DSG-låda hade Golfen kostat 199 400 kronor, det vill säga knappt tio tusenlappar mer än Seat.
Men det är inte bara på det ekonomiska planet som det finns skillnader mellan de båda koncernkusinerna.
Trots att de baseras på i stort sett identisk teknik så upplevs bilarna lite annorlunda från förarposition.
Golfen rullar hela tiden tystare, mjukare och smidigare än den något ruffare Seaten. Men när det handlar om köregenskaper och väghållning i skarpt läge är bilarna likvärdiga – och båda håller en mycket hög klass.
Det märktes inte minst på vår speciella chassitestarsträcka, som redan i torrt väglag är en utmaning för de flesta bilar. Den här gången var vägen både isig och snötäckt. Ett i högsta grad lömskt före som ställer stora krav på att bilen hela tiden berättar vad som händer under hjulen. Annars kan det gå riktigt på tok.
Både Leon och Golf är välgörande kommunikativa och dessutom snabba och precisa i styrreaktionerna. Som förare ger det en behaglig känsla av full kontroll, även när underlaget är extremt besvärligt.
Och skulle det gå lite fort i en böj griper antisladdsystemen in, hårt och bestämt, och ser till att ekipagen håller spåret. Ingreppet är till och med lite för brutalt tyckte någon av testförarna, som menade att det störde körrytmen på den krokiga specialsträckan.
Men det är nog en liten tankevurpa av den klagande chauffören. Systemet är ju till för att göra framfarten så säker som möjligt, inte för att ge maximal körrytm på krokiga vägar. Och då är det på sin plats att det klipper till tidigt och med eftertryck. På det viset får föraren också en bra varning om att det är halkigt under hjulen.
Den bil som halkar efter på de snöslingriga testvägarna är Toyota Auris, som inte alls ger föraren samma fina information om underlaget som de båda testkonkurrenterna. Det gör att man inte riktigt litar på vad bilen har för sig och det är hämmande för körtempot.
Auris känns också tyngre över nosen än Golf och Leon och är inte lika smidig att vrida runt de tväraste böjarna.
Den normalt sett bekväma fjädringen fungerar inte heller optimalt på det ojämna underlaget och bilen stampar oskönt över de värsta guppen.
Men när vi byter miljö och förflyttar oss från storskogarna i Värmland till gatorna i huvudstaden tar Toyotan revansch. Där är den i särklass smidigast, bekvämast och snålast att hantera.
Hybridsystemet är kalibrerat för att använda bensinmotorn så lite som möjligt i stadstrafik och understundom kan man ljudlöst glida fram med enbart eldrift. Dock högst två kilometer och i max 50 km/tim.
Även vid mer normal körning på de få snöfria vägar vi hittade under testveckan fann sig testaget väl tillrätta i den nya Toyota-hybriden. Jämfört med den tidigare modellen är både ljud- och fjädringskomfort förbättrad. En tydlig skillnad märks också på rappheten i styrreaktionerna. Roligare att köra och skönare att åka i än gamla Auris, blir testlagets positiva omdöme.
Men Golf rår Toyotan inte på. VW:n rullar stadigast, mest avslappnat och bekvämast av testbilarna även på landsvägen. Teknikerna i Wolfsburg har helt enkelt fått till ett högkompetent chassi med ett imponerande brett register. Buckliga busvägar eller släta landsvägar – det spelar ingen roll. Allt klaras med samma finess.
Seat Leon är av naturliga skäl snarlik VW:n i väguppträdandet. Men den spanska bilen är stramare dämpad, bullrigare från däcken och låter mer från motorn. Dessutom har styrningen en märkligt ”död” känsla i rakt fram-läget, som gör att den måste småpassas för att gå helt rakt på landsvägsetapper.
De testade varianterna av Leon och Golf drivs av identiska motorer, direktinsprutade TDI-dieslar på l,6 liter/105 hk. De räcker väl till för bilarna och har en fin körbarhet tack vare pigg gasrespons och gott om kraft på låga varvtal.
Fast på en viktig punkt höll TDI-motorerna inte alls måttet. Bränsleförbrukningen skenade rejält och Seaten drog under testet oacceptabla 42 procent mer än vad som anges officiellt. VW:n visade sig vara ännu värre och överförbrukade med hela 49 procent i förhållande till sin deklaration.
Men allra sämst skötte sig Auris, som sörplade i sig rekordhöga 55 procent mer än deklarationens 3,8 l/100 km.
Det är förstås alldeles uppåt väggarna i alla tre fallen, även om del av överförbrukningen kan förklaras av att en stor del av testet kördes i kyla och busväder.
Ett litet försvar för Toyotan, som är testets enda miljöklassade bil enligt det nya regelverket, är att hybridsystemet är som allra effektivast i tätortstrafik. Där kommer elmotorn bättre till sin rätt än ute på landsvägen.
Någon speciell stadskörningsslinga har inte ingått i bränslemätningen, vilket till viss del kan missgynna Toyotan. Men ändå – 55 procent...
Hybridsystemet i nya Auris är i grunden detsamma som i den tidigare generationen (och i Prius), men förfinat på några punkter. Bland annat har den steglösa transmissionen kalibrerats om för att minska ”slirkänslan” vid gaspådrag. Det verkar fungera hyfsat, motorns varvtal och bilens hastighet har en naturligare koppling till varandra än tidigare. Det är bara vid hårda attacker på gaspedalen som motorn ylar ansträngt, utan att bilen riktigt hänger med i svängarna.
Jämfört med gamla Auris har den nya modellen vuxit med tre centimeter på längden, men samtidigt sänkts med drygt fem centimeter. Mycket krut har lagts på yttre design och aerodynamik och cw-värdet är nu nere under 0,28; en siffra som de flesta klasskonkurrenter inte kommer i närheten av.
En satsning har också gjorts på att vässa utformning och kvalitetskänsla/material i kupén. Och det med lyckat resultat. Intrycket är minst ett par snäpp upp jämfört med tidigare modellen och fullt i paritet med många tyska konkurrenter. Men måste det pipa och plinga så förbålt? Man kan nästan inte göra någonting utan att Auris hittar en orsak att skicka iväg en varningssignal. Till slut blir det lite av ”ropa på vargen” över det hela.
Förarmiljöerna i VW Golf och Seat Leon är inte riktigt lika spretiga som i Auris, utan följer istället den mer strikta tyska skolan. Många knappar, reglage och andra detaljer är identiska i bilarna, men utformningen av ratt, instrumentbräda och interiörbelysning är märkestypiska.
Båda bilarna har lättskötta och smarta infotainmentsystem (bättre än i Auris), men Golf är genomgående mer påkostad invändigt. Även på säkerhetsområdet ligger VW:n en bit före sin spanska konkurrent. Såväl autobroms som adaptiv farthållare ingår i priset om man väljer Masters-utförandet. Det är utrustning som inte finns på Seats tillvalslista. Varför, kan man undra? Är det inte lika viktigt att kunna åka säkert i en spansk bil som i en tysk?
Även Toyota Auris saknar autobroms på utrustningsmenyn. Det kan tyckas lite märkligt på en i övrigt tekniskt avancerad bil som lanseras 2013 och är tänkt att konkurrera i toppen av kompaktklassen.
1. Volkswagen Golf
Nyligen utmanades VW Golf av fyra konkurrenter i ett stort Vi Bilägartest (nr 17/12). Då vann den med bred marginal. Den här gången stod bara två utmanare på startlinjen, men resultatet blev detsamma. Golf knep segern igen och det ganska enkelt. Hemligheten bakom framgångarna är att VW:n är en sällsynt genomtänkt och komplett bil. Den är dessutom behaglig att åka i och smidig och säker att köra. Extra plus får Golfen för autobromsen och den adaptiva farthållaren, som är standard på Masters-versionen. Men helt felfri är bilen inte och det som irriterade mest under testet var den höga överförbrukningen, nästan 50 procent. Ändå var Golf inte värst i test på den punkten...
2. Toyota Auris
Nya generationens Toyota Auris är på alla plan ett rejält lyft jämfört med föregångaren. Det mesta är vässat; köregenskaper, utseende, komfort och kvalitetskänsla. Men rostskyddet är fortfarande klent och förbrukningen håller inte alls vad deklarationen förespeglar.
2. Seat Leon
Det blir delad andraplats för Seat Leon, som överraskade positivt under hela testet. Bilen känns nästan som en Golf – och det är ett bra betyg. Åkkomfort, kvalitetskänsla och säkerhetsutrustning når dock inte upp till VW:ns nivå. Men det gör ju inte priset heller.
Diskutera: Vad tycker du om de tre testbilarna?
Testinformation
Modeller i det här testet:
Seat Leon 1.6 TDI/105 hk Toyota Auris 1.8 Hybrid VW Golf TDI/105 hk, DSGBetyg
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Surfplattor och kilopris på skinka?
Trasten, du måste hänga med i alla OT-svängarna! ;-)
Kapten, den jämförelsen du drar brukar jag själv använda som exempel på skillnaden mellan kunskap och kompetens.
Ge någon en uppgift där det tydligt framgår att man ska multiplicera och dividera och de flesta klarar det. Be någon att räkna ut ett jämförpris och betydligt färre klarar det. Man måste kunna använda sina kunskaper = kompetens.
Till skillnad mot Jes och Hackenbush har mcregor förstått att det är skillnad på surfplattor och läsplattor - vilket man borde insett om man läst min kommentar ordentligt.
Lite OT kanske, men det slog mig att jag kanske ska beskriva skillnaden mellan surfplatta och läsplatta.
En surfplatta (iPad men definitivt även andra) är kort och gott en förvuxen smartphone. Om man så vill - en dator utan tangentbord men med pekskärm.
Skärmen alstrar alltså sitt eget ljus och har färgåtergivning.
En läsplatta använder sig av magnetiskt bläck och kräver yttre belysning. Den drar ström endast när informationen på skärmen ändras. Den är alltså oerhört strömsnål och billigare i inköp.
Färger återges inte, utan endast svart. Gråskalan brukar vara begränsad. Det blir ungefär som att läsa en bok, vilket den också mest används som.
Den är utrustad med USB och klarar som regel även WiFi (LAN). Några datorfunktioner utöver nedladdning finns inte.
En surfplatta är så mycket mer än bara en lässkärm, men också tyngre och med betydligt kortare batteritid. Den fungerar sämre i starkt solljus.
Många tycker att det är vilsammare att läsa text på en läsplatta och den fungerar bättre ju mer ljus den får (om det inte blir reflexer, förstås).
Jes - min Samsung-platta kan jag ringa med - om jag skulle vilja vilket jag inte vill.
Roy har visserligen redan beskrivit det men läsplattor är absolut inte "ute" - dom är lätta, mycket strömsnåla och har oftast bra kontrast på texten.
Jes, du går aldrig på bibliotek heller, förstår jag.
Läsplattor lever definitivt fortfarande och det utvecklas nya modeller.
Tyvärr kan jag inte rå för att du är tekniskt obevandrad.
Som så ofta blir man låst till begränsningar när man väljer Apple-produkter, även om grejorna håller skaplig eller i vissa fall till och med utmärkt klass.
Det stämmer förvisso att de flesta surfplattor saknar telefonfunktionen, men alltså inte alla.
Bortser vi från den så är surfplattor faktiskt inget annat än förvuxna smartphones - men bättre grejor är på gång.
Vill du kunna läsa flera böcker parallellt och kanske även en tidning, så är en läsplatta utmärkt! Smidigare än en enda bok, minns alltid var du slutade senast, batteritid så lång att du inte ens behöver tänka på den (typ 7000 sidor). Alltid redo.
Jag kan inte förneka att Toyotor är lättkörda och egentligen allmänt trevliga bilar - men jag skulle själv aldrig välja en. Det finns något tråkigt över dem och jag har sällan tilltalats av deras design. Det är nog främst fronterna jag hänger upp mig på.
I det här sällskapet smäller givetvis Golfen högst, men den är å andra sidan lite väl dyr och hur är det med servicen nu för tiden?
Seat har jag inte gillat tidigare eftersom de då varit tråkiga invändigt och lite primitiva rent komfortmässigt, men jag får nog inse att de är värda att ta i beaktande. I koncernen finns ju även Skoda.
Sen så finns ju faktiskt koreanerna och fransmännen och även Opel. Civic är ju inte heller helt fel eller kanske rentav Suzuki.
Var det nå'n som snackade om getingbo...?
Fick låna en Golf 7:a när min bil var på service förra veckan och den fungerade ypperligt. Det finns nog ingen Golf-klassare i rimlig prisklass som kan matcha säkerhetssystemen den har i Masters-utförandet. Ja, Volvo V40 kan det definitivt men den kostar mestadels mera och den får man nog betrakta som en sämre familjebil utrymmesmässigt. Vill nog påstå att 7:an också upplevdes som tystare än 6:an så framsteg även på den fronten. Den lilla dieseln kändes lite rappare än motsvarande i min 6:a men min Variant är väl minst 150 kg tyngre så det kan hända att det var skillnaden. Uppskattade den adaptiva farthållaren mycket - det är hög tid för dessa att bli vanligare även i denna bilklass. Det har i alla fall funnits kampanj med den lilla 105 hk bensinrovan och Masterpaketet inkl "alla" säkerhetstillval för 169.900 kr i solid lack - och det tycker jag inte är speciellt dyrt. Visst - ingen "raketmotor" men för många fungerar den säkert fullt tillfredsställande - den har ju trots allt blivit lättare än förra generationen..
Apropå service så kan jag nämna att 3000-milaservicen kostade 2.600 kr vilket gör lite under kronan milen hittills - men 6000-mila är nog klart dyrare.
Jes det är en sanning med modifikation om att du inte kan ringa med din surfplatta. Det kan du fast då med skype. Det fungerar, jag har provat med min androidplatta men det blir liksom en onödigt stor telefon :-).
Man kan ringa till vanliga telefonnummer med skype också men det kostar såklart en slant.
Hackenbush - det är helt beroende på vilken platta du har på vilket sätt du kan ringa. Min har stöd för normalt ringande via 3G-kortet men det är inget jag använder.
Previa: nu hängde jag inte med här:
"Och apropå var bilägarna i spritemonitor har sin hemvist och medeltemperatur för dessa.
Nu bor huvuddelen av befolkningen i Tyskland av de som rapporterar bränsleförbrukningen i spritemonitor 131 000 användare mot 4000 i Österrike och ungefär lika många i Grekland och Italien och där är det betydligt varmare än här i snitt vilket gör att man varnar för bilar som importeras att dom inte alltid har kupéellement som är avsett för våra breddgrader med kallare vintrar.
Tittar man på Golf från 2012 så får man fler än tre användare i statistiken och då drar dieselgolfen 7,3 l/ 100 km för automaten och 5,7 l/ 100 km för den sexväxlade i energimyndighetens siffror i USA för de användare som rapporterat vilket kan jämföras med siffrorna för Lexusen ovan som även den har siffrorna från 2012"
Så du menar att de 4.000 i Grekland och Italien påverkar snittet så mycket bland de 131.000 i Tyskland?
Du har inte funderat på vilket klimat södra delarna av USA har? T.ex. Florida, Alabama, Texas, Nevada, New Mexico, Californien?
Förstod inte vad du menade angående Golfen, vad jag kunde läsa så drar den betydligt mindre enligt ägarna, än vad myndigheterna påstår. 0,53 mot 0,69 (vilket låter väldigt mycket på en Golf TDI manuell) vilket stämmer bra med vad de på spritmonitor också säger. (0,49 - 0,55). Det är på samma som Lexus CT200h ligger. (0,41 - 0,64)
Paginering
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.