Snön formligen vräkte ned och trafikradion smattrade fram den ena larmrapporten värre än den andra: Masskrasch på E4:an i Skåne med 70 bilar inblandade. Totalstopp på E18 efter minst 40 olyckor på den korta, men glashala, sträckan mellan Köping och Västerås.
Även på många andra håll i Syd- och Mellansverige var vägnätet blockerat av lastbilar på tvären och personbilar som råkat illa ut i den besvärliga halkan.
Snökaoset var med andra ord totalt när Vi Bilägares lilla trebilskaravan stretade fram i snålblåsten på väg mot testhögkvarteret i värmländska Hagfors i januari. Som tur är lyckades vi via snörökiga småvägar leta oss förbi de värsta trafikhindren och kunde sakta men säkert stäva mot nordväst.
Men inget ont som inte har något gott med sig. Med facit hand visade sig omvägarna vara till stor nytta för bedömningen av de tre bilarna, åtminstone i ett avseende. Vi fick full koll på hur de klarar den fruktade snöröken.
Det är ett gissel som visserligen inte förekommer varje vinterdag i södra halvan av Sverige. Men för bilisterna i Norrland är fenomenet en ständig följeslagare under den kalla årstiden.
Redan efter några mil började vissa brister visa sig på våra testbilar och det var VW Golf som drabbades först.
Den lågt monterade radarn till den adaptiva farthållaren (sitter under främre stötfångaren) yrde igen tämligen omgående med påföljd att systemet slogs ut. Något som enligt VW:s egen expertis inte borde ske, eftersom radarn är uppvärmd. Men uppenbarligen räcker inte effekten i svensk snörök...
När vi stannade för bilbyte ytterligare några mil senare visade det sig att Toyota Auris var fullständigt igenmurad över bakpartiet. Den minimala bakrutetorkaren hade inte haft en chans att hålla rutan ren och ett flera decimeter tjockt lager av snö och is hade byggts upp på bakluckan, som knappt gick att öppna.
Dessutom hade rejält med snö dragit in i dörrtrösklarna bak. I slaskigare väder lär geggig smuts leta sig in i bilen på samma sätt. Det bådar inte gott.
Bäst i test i snöröksprovet var, något överraskande, spanska Seat Leon. Den yrde igen minst över bakpartiet och höll dörrtrösklarna rena både fram och bak.
Seat Leon är även i övrigt en trevlig bekantskap och konstigt vore annars. I allt väsentligt handlar det nämligen om en VW Golf av senaste generation, som försetts med en annan kaross och en annorlunda och lite enklare inredning.
Vi testade mellanversionen, Leon Style, med 105-hästarsdiesel, manuell växellåda och ett grundpris på 189 900 kronor. Det är ungefär 10 00o kronor mindre än vad en Golf med motsvarande utrustning kostar.
I fallet Toyota Auris valde vi den mest intressanta drivlinan; hybriden med en el-och en bensinmotor som ger en sammanlagd uteffekt på 136 hk. Grundpriset, 214 900 kronor, är för övrigt detsamma som för Auris med D-4D-dieseln på 125 hk.
Nya VW Golf behöver väl egentligen ingen närmare presentation. Den har redan hunnit med att vinna ett fembilstest i Vi Bilägare (nr 17/2012) och står nu inför två nya utmanare i den knallhårda kompaktklassen, varav en alltså kommer från samma koncern.
Men det kan ändå vara bra att veta är att den Golf Vi Bilägare testade var försedd med Masterpaketet och den sjustegade dubbelkopplingslådan DSG, finesser som driver upp grundpriset till drygt 227 400 kronor.
Utan Masters-utrustningen och DSG-låda hade Golfen kostat 199 400 kronor, det vill säga knappt tio tusenlappar mer än Seat.
Men det är inte bara på det ekonomiska planet som det finns skillnader mellan de båda koncernkusinerna.
Trots att de baseras på i stort sett identisk teknik så upplevs bilarna lite annorlunda från förarposition.
Golfen rullar hela tiden tystare, mjukare och smidigare än den något ruffare Seaten. Men när det handlar om köregenskaper och väghållning i skarpt läge är bilarna likvärdiga – och båda håller en mycket hög klass.
Det märktes inte minst på vår speciella chassitestarsträcka, som redan i torrt väglag är en utmaning för de flesta bilar. Den här gången var vägen både isig och snötäckt. Ett i högsta grad lömskt före som ställer stora krav på att bilen hela tiden berättar vad som händer under hjulen. Annars kan det gå riktigt på tok.
Både Leon och Golf är välgörande kommunikativa och dessutom snabba och precisa i styrreaktionerna. Som förare ger det en behaglig känsla av full kontroll, även när underlaget är extremt besvärligt.
Och skulle det gå lite fort i en böj griper antisladdsystemen in, hårt och bestämt, och ser till att ekipagen håller spåret. Ingreppet är till och med lite för brutalt tyckte någon av testförarna, som menade att det störde körrytmen på den krokiga specialsträckan.
Men det är nog en liten tankevurpa av den klagande chauffören. Systemet är ju till för att göra framfarten så säker som möjligt, inte för att ge maximal körrytm på krokiga vägar. Och då är det på sin plats att det klipper till tidigt och med eftertryck. På det viset får föraren också en bra varning om att det är halkigt under hjulen.
Den bil som halkar efter på de snöslingriga testvägarna är Toyota Auris, som inte alls ger föraren samma fina information om underlaget som de båda testkonkurrenterna. Det gör att man inte riktigt litar på vad bilen har för sig och det är hämmande för körtempot.
Auris känns också tyngre över nosen än Golf och Leon och är inte lika smidig att vrida runt de tväraste böjarna.
Den normalt sett bekväma fjädringen fungerar inte heller optimalt på det ojämna underlaget och bilen stampar oskönt över de värsta guppen.
Men när vi byter miljö och förflyttar oss från storskogarna i Värmland till gatorna i huvudstaden tar Toyotan revansch. Där är den i särklass smidigast, bekvämast och snålast att hantera.
Hybridsystemet är kalibrerat för att använda bensinmotorn så lite som möjligt i stadstrafik och understundom kan man ljudlöst glida fram med enbart eldrift. Dock högst två kilometer och i max 50 km/tim.
Även vid mer normal körning på de få snöfria vägar vi hittade under testveckan fann sig testaget väl tillrätta i den nya Toyota-hybriden. Jämfört med den tidigare modellen är både ljud- och fjädringskomfort förbättrad. En tydlig skillnad märks också på rappheten i styrreaktionerna. Roligare att köra och skönare att åka i än gamla Auris, blir testlagets positiva omdöme.
Men Golf rår Toyotan inte på. VW:n rullar stadigast, mest avslappnat och bekvämast av testbilarna även på landsvägen. Teknikerna i Wolfsburg har helt enkelt fått till ett högkompetent chassi med ett imponerande brett register. Buckliga busvägar eller släta landsvägar – det spelar ingen roll. Allt klaras med samma finess.
Seat Leon är av naturliga skäl snarlik VW:n i väguppträdandet. Men den spanska bilen är stramare dämpad, bullrigare från däcken och låter mer från motorn. Dessutom har styrningen en märkligt ”död” känsla i rakt fram-läget, som gör att den måste småpassas för att gå helt rakt på landsvägsetapper.
De testade varianterna av Leon och Golf drivs av identiska motorer, direktinsprutade TDI-dieslar på l,6 liter/105 hk. De räcker väl till för bilarna och har en fin körbarhet tack vare pigg gasrespons och gott om kraft på låga varvtal.
Fast på en viktig punkt höll TDI-motorerna inte alls måttet. Bränsleförbrukningen skenade rejält och Seaten drog under testet oacceptabla 42 procent mer än vad som anges officiellt. VW:n visade sig vara ännu värre och överförbrukade med hela 49 procent i förhållande till sin deklaration.
Men allra sämst skötte sig Auris, som sörplade i sig rekordhöga 55 procent mer än deklarationens 3,8 l/100 km.
Det är förstås alldeles uppåt väggarna i alla tre fallen, även om del av överförbrukningen kan förklaras av att en stor del av testet kördes i kyla och busväder.
Ett litet försvar för Toyotan, som är testets enda miljöklassade bil enligt det nya regelverket, är att hybridsystemet är som allra effektivast i tätortstrafik. Där kommer elmotorn bättre till sin rätt än ute på landsvägen.
Någon speciell stadskörningsslinga har inte ingått i bränslemätningen, vilket till viss del kan missgynna Toyotan. Men ändå – 55 procent...
Hybridsystemet i nya Auris är i grunden detsamma som i den tidigare generationen (och i Prius), men förfinat på några punkter. Bland annat har den steglösa transmissionen kalibrerats om för att minska ”slirkänslan” vid gaspådrag. Det verkar fungera hyfsat, motorns varvtal och bilens hastighet har en naturligare koppling till varandra än tidigare. Det är bara vid hårda attacker på gaspedalen som motorn ylar ansträngt, utan att bilen riktigt hänger med i svängarna.
Jämfört med gamla Auris har den nya modellen vuxit med tre centimeter på längden, men samtidigt sänkts med drygt fem centimeter. Mycket krut har lagts på yttre design och aerodynamik och cw-värdet är nu nere under 0,28; en siffra som de flesta klasskonkurrenter inte kommer i närheten av.
En satsning har också gjorts på att vässa utformning och kvalitetskänsla/material i kupén. Och det med lyckat resultat. Intrycket är minst ett par snäpp upp jämfört med tidigare modellen och fullt i paritet med många tyska konkurrenter. Men måste det pipa och plinga så förbålt? Man kan nästan inte göra någonting utan att Auris hittar en orsak att skicka iväg en varningssignal. Till slut blir det lite av ”ropa på vargen” över det hela.
Förarmiljöerna i VW Golf och Seat Leon är inte riktigt lika spretiga som i Auris, utan följer istället den mer strikta tyska skolan. Många knappar, reglage och andra detaljer är identiska i bilarna, men utformningen av ratt, instrumentbräda och interiörbelysning är märkestypiska.
Båda bilarna har lättskötta och smarta infotainmentsystem (bättre än i Auris), men Golf är genomgående mer påkostad invändigt. Även på säkerhetsområdet ligger VW:n en bit före sin spanska konkurrent. Såväl autobroms som adaptiv farthållare ingår i priset om man väljer Masters-utförandet. Det är utrustning som inte finns på Seats tillvalslista. Varför, kan man undra? Är det inte lika viktigt att kunna åka säkert i en spansk bil som i en tysk?
Även Toyota Auris saknar autobroms på utrustningsmenyn. Det kan tyckas lite märkligt på en i övrigt tekniskt avancerad bil som lanseras 2013 och är tänkt att konkurrera i toppen av kompaktklassen.
1. Volkswagen Golf
Nyligen utmanades VW Golf av fyra konkurrenter i ett stort Vi Bilägartest (nr 17/12). Då vann den med bred marginal. Den här gången stod bara två utmanare på startlinjen, men resultatet blev detsamma. Golf knep segern igen och det ganska enkelt. Hemligheten bakom framgångarna är att VW:n är en sällsynt genomtänkt och komplett bil. Den är dessutom behaglig att åka i och smidig och säker att köra. Extra plus får Golfen för autobromsen och den adaptiva farthållaren, som är standard på Masters-versionen. Men helt felfri är bilen inte och det som irriterade mest under testet var den höga överförbrukningen, nästan 50 procent. Ändå var Golf inte värst i test på den punkten...
2. Toyota Auris
Nya generationens Toyota Auris är på alla plan ett rejält lyft jämfört med föregångaren. Det mesta är vässat; köregenskaper, utseende, komfort och kvalitetskänsla. Men rostskyddet är fortfarande klent och förbrukningen håller inte alls vad deklarationen förespeglar.
2. Seat Leon
Det blir delad andraplats för Seat Leon, som överraskade positivt under hela testet. Bilen känns nästan som en Golf – och det är ett bra betyg. Åkkomfort, kvalitetskänsla och säkerhetsutrustning når dock inte upp till VW:ns nivå. Men det gör ju inte priset heller.
Diskutera: Vad tycker du om de tre testbilarna?
Testinformation
Modeller i det här testet:
Seat Leon 1.6 TDI/105 hk Toyota Auris 1.8 Hybrid VW Golf TDI/105 hk, DSGBetyg
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Simon no1, förvänta dig inte att få alla fakta serverade gratis på webbplatsen. Du får nog vackert läsa tidningen!
Om jag står och snackar med någon om soppaförbrukning så använder vi väl som vanligt antal liter per mil (inte liter per 100 km). Då kan vi konstatera att den ena bilen drar mer eller mindre än den andra - åtminstone så som dess förare använder den.
Nu ville tidningen påvisa hur illa det är med deklarationernas överensstämmelse med verkligheten, och då är procent det enda relevanta.
Testas en bil med uppgiven förbrukning på 19 l/100 km och den visar sig dra 21 l, så är det en skillnad på 10,5 %, vilket kan vara acceptabelt.
Testas en bil med uppgiven förbrukning på 4,3 l/100 km och den i stället drar 6,3 l (alltså också en skillnad på 2 l), så innebär det 46,5 % - och det är inte acceptabelt.
De fakta du, Simon no1 efterlyser - och fler därtill - återfinns alltså i tidningen.
Det är rätt, prenumerera på Vib , ni som inte gör det. Då får ni mer information.
Går bra att köpa enstaka lösnummer oxå.
Själv förlängde jag min prenumeration med två år nu.
Vet att jag inte kommer att ångra mig.
Man kan också prenumerera på Ztory, då får man Vib, Moped och Klassiska bilar att läsa för samma peng. (plus en massa andra intressanta tidningar.)
Hultarn: jag vet inte vad jag missat men lexus ct som jag läste i USA myndighetens sida var bilarna från 2012 för att få med flera bilar än två för att få säkrare medelvärde.
You are here: Find a Car Home > Compare Side-by-Side
Compare Side-by-Side
Fuel Economy
Energy and Environment
Safety
Specs
X 2012 Lexus CT 200h
Personalize
Hybrid Vehicle
Add a Vehicle
1.8 L, 4 cyl, Automatic (variable gear ratios)
MSRP: $29,120 - $31,750
EPA Fuel Economy
Liters per 100 Kilometers
Regular Gasoline
5.6
Combined
5.5
City
5.9
Highway
Unofficial MPG Estimates from Vehicle Owners
Learn more about "Your MPG"
Disclaimer Average based on 14 vehicles
5.5
7
Lo
5
Hi
View Individual Estimates
Fuel Economics
You save or spend*
Note: The average 2013 vehicle
gets 23 MPG
You SAVE $5,250
in fuel costs over 5 years compared to the average new vehicle
Annual Fuel Cost* $1,300
Regular Gasoline
Cost to Drive 40.2 Kilometers $2.13
Fuel to Drive 40.2 Kilometers 2.3 liters
Cost to Fill the Tank $38
Kilometers on a Tank 724 kilometers
Tank Size 45.0 liters
*Based on 45% highway, 55% city driving, 24,135 km/year and current fuel prices. Personalize.
MSRP and tank size data provided by Edmunds.com, Inc.
Miles on a tank and refueling costs assume 90% of fuel in tank will be used before refueling.
Och apropå var bilägarna i spritemonitor har sin hemvist och medeltemperatur för dessa.
Nu bor huvuddelen av befolkningen i Tyskland av de som rapporterar bränsleförbrukningen i spritemonitor 131 000 användare mot 4000 i Österrike och ungefär lika många i Grekland och Italien och där är det betydligt varmare än här i snitt vilket gör att man varnar för bilar som importeras att dom inte alltid har kupéellement som är avsett för våra breddgrader med kallare vintrar.
Tittar man på Golf från 2012 så får man fler än tre användare i statistiken och då drar dieselgolfen 7,3 l/ 100 km för automaten och 5,7 l/ 100 km för den sexväxlade i energimyndighetens siffror i USA för de användare som rapporterat vilket kan jämföras med siffrorna för Lexusen ovan som även den har siffrorna från 2012 .
Är det "papperstidningen" man får hem i brevlådan då, hackenbush?
Nej Leif, dessa tidningar är för läsplatta men det är hela tidningar du får där, alltså samma som papperstidningarna. De har för närvarande 4800 magasin man kan läsa där.
Kollade upp Ztory.
För 99 kr/månad får du tillgång till 4800 magasin. Finns appar för smartphones eller surfplattor.
Jag får väl anta att det hela även funkar med läsplattor, som Hackenbush skriver, men då blir det förstås inte i färg.
Tack för tipset, Hacken!
Ja självklart är det i färg och i förekommande fall även klickbara videosnuttar.
Men som Jes säger, det är bäst i en läsplatta för med en liten telefon får man zooma hela tiden.
Simon fortsätter att vägra inse vitsen med procentjämförelser. Roy däremot - och all världens matematiker, vetenskapsmän och andra - har ju förstått varför detta system används.
Jag skrev senast att vi lika gärna kunde skippa kilopriset i butikerna också, eftersom uppenbarligen en del personer inte förstår varför kilopriserna finns. (De finns för att vi skall kunna jämföra vad vi får för pengarna om vi väljer mellan snarlika produkter eller olika förpackningsstorlekar.) Det verkar som om Simon tror att det skulle vara en enkel match att bolla alla siffrorna i huvudet, men icke. För de som vill försöka sig på ärlig huvudräkning (alltså UTAN miniräknare!) kan ju försöka räkna ut kilopriset på god, italiensk skinka. Vilken skinka får det högsta kilopriset? Skinka A för 33,90 per 80-gramspaket eller skinka B för 49,90 per 120-gramspaket? Uppgiften är sannerligen inte lätt där man står i butikshyllorna. Dessutom skall denna procedur göras kanske för 65 varor som man har tänkt att köpa. Tidseffektivt? Exakt? Knappast! Alltså behöver vi kilopriser som jämförelsegrund. På samma sätt behöver vi procentsatser för jämförelser. Rätt självklart, kan tyckas. Simon får gärna återkomma med det rätta svaret på frågan om kilopriset på skinkan. (Men jag kan liksom redan nu känna att han tänker strunta i att svara genom att dra iväg något halvdant svar á la "goddag yxskaft". Det har ju hänt vid andra tillfällen ...)
Roy skrev läsplattor - inte surfplattor - och läsplattorna är oftast monokroma.
Tror knappast det fungerar i läsplattor eftersom det kräver en anpassad applikation såvitt jag förstått. Men rätta mig gärna om jag har fel...:)
Paginering
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.