Villa, vovve, Volvo. Det har länge varit en svensk formel för framgång i livet. Men i höst kanske det blir dags för en ny ramsa: Hus, hund, Hyundai!
Det hoppas i alla fall den svenske importören av bilarna från Sydkorea. Nya i40 är något av en ödesbil för Hyundai, koreanernas första stora kombi. Den kan bli märkets nyckel till tjänstebilsförarnas elstolpar.
Hyundai har funnits i Sverige i precis 20 år och gjort en målmedveten klassresa. För varje generation har bilarna blivit bättre, mer spännande och snyggare. I40 får många att titta till.
– Vilken tjusig bil! Kommentaren har hörts mer än en gång under vår testturné.
I40 har designats i Hyundais europeiska center i tyska Rüsselsheim för att säkert passa den europeiska smaken. Att bilen verkligen hade rätt stuk, tog Hyundai tidigt reda på. I40 ställdes ut i så kallade kundkliniker tillsammans med några av de värsta konkurrenterna: bland andra Toyota Avensis, VW Passat och Opel Insignia. Mottagandet från de drygt 350 tillfrågade var översvallande: I40 ansågs snyggast av alla.
Det finns gott om konkurrenter till Hyundai i40, men i Sverige är det en bil som de flesta helst vill mäta sig med: Volvo V70 som i över ett decennium stått parkerad på toppen av försäljningsstatistiken och som är det givna valet för tusentals tjänsteförare.
Volvo V70 var inte med på Hyundais designkliniker. Den ansågs kanske inte konkurrera på riktigt samma designmässiga nivå. Hyundais formgivare har tagit i av alla krafter med fartfyllda veck, buktande plåtytor och spänstiga kromlister. Stilen kallas ”fluidic sculpture” och mot den ter sig Volvos linjeföring som nästan slätstruken.
Snåla dieslar
2012 års modell skiljer sig inte mycket från tidigare V70. Inte ens en mekaniker som dagligen jobbar med V70 hade lagt märke till årets designnyhet på den nya testbilen: LED-blinkers i backspeglarna.
I dag är förbrukning och utsläpp tunga argument i både företagens och privatköparnas bilval. Naturligtvis finns Hyundai i40 i versioner som går under 120 gram koldioxid per kilometer. Den svagaste snåldieseln har 115 hk, men testbilen drevs av den 136 hästars maskin som Hyundai räknar med ska väljas av flertalet kunder.
V70 i sin renaste form har beteckningen Drive, vilket betyder att den har en fransk dieselmotor på 1,6 liter. Till nya årsmodellen har motorn vässats lite, från 109 till 115 hästkrafter.
Volvo kostar i grundutförande 284 000 kronor. Den modell som Hyundai hoppas mest på har tillnamnet Business och är utrustad så det förslår, med backkamera, halvljus med xenonlampor, parkeringssensorer, bluetooth till mobilen, elvärme i ratten och lite annat smått och gott.
Priset ligger ändå 24 000 kronor under Volvos grundpris och om Volvo V70 skulle förses med allt som Hyundai erbjuder skulle det bli svindyrt. Volvo har förvisso många bra utrustningspaket, men de kostar. Testbilen var ekiperad för nästan 110 000 kronor!
Utanpå är Volvo V70 några centimetrar större än Hyundai i40. Men inuti skiljer inte mycket, enligt tillverkarnas måttabeller. Med fällt baksäte ska i40 till och kunna ta mer last än Volvon, lovar papperen. I verkligheten är det annorlunda, konstaterade vi på bakgården till Spendrups bryggeri.
När man lastar är raka former definitivt att föredra framför sportiga vinklar. Volvo svalde 38 läskbackar vilket var mindre än vi väntat. Men testbilen hade taklucka (för 10 000 kr) och den sänker innertaket lite för mycket. Vi fick bara in tre läskbackar på höjden. Utan taklucka hade det gått in fyra till.
Testbilen från Hyundai var utrustad enligt nivån ”Sport” som höjer grundpriset med 55 000 kronor. I den överdådiga utrustningen ingår panoramatak av glas. Det stjäl också lite takhöjd och vi fick bara in 33 backar. Den vinklade bakrutan och takets avsmalnande form är dåligt förenliga med kantig last.
Med baksätena uppfällda blev skillnaden i lastförmåga lika stor. I Volvo kunde vi trava in fem läskbackar mer.
Billig nålfilt
Vari en del av prisskillnaden mellan bilarna ligger upptäckte vi när vi förberedde för lastningen. Volvos bakryggstöd faller ned med en tung duns och lägger sig till ett helt plant lastgolv. Hela utrymmet täcks av en tjock matta som är lätt att hålla snygg med dammsugare och fläckborttagningsmedel.
Hyundais ryggstöd slog ned med en klenare smäll och hamnade i uppförsbacke. Baksätets baksida visade sig klädd med tunn, billig nålfilt. Inte heller mattan i det ordinarie lastutrymmet har någon övertygande kvalitet.
Som lastbil är Volvo V70 överlägsen. Inte minst tack vare det smarta baksätet som fälls i tre delar och passagerarstolen med ryggstöd som kan vikas framåt.
Hyundai kontrar dock med en klok ”grind” som kan skjutas på skenor och som under testen visade sig ytterligt användbar till att hålla last av alla former och vikter på plats. Den ingår i utrustningspaketet Premium som fördyrar bilen med 35 000 kronor.
Ingen hade ont
Den som har bilen som arbetsplats sitter många, långa timmar i förarstolen. Det gjorde vi också. När läskbackarna var återbördade till bryggeriet styrde vi söderut för en snabbrunda på drygt 200 mil. Första dagsetappen var 90 mil och när vi parkerade för kvällen i södra Danmark konstaterade vi, att ingen hade ont någonstans eller ens kände sig nämnvärt trött.
Timmarna hade gått fort, för det är trivsamma förarplatser i båda bilarna, om än med olika karaktär. Hyundai i40 är inredd med en stil som matchar bilens yttre – många olika former, kromdetaljer, lister av falsk metall, pianolack och en mängd knappar (enbart på ratten finns 16 reglage).
Alltihop förlänar kupén en sportig stämning och reglagen fungerar bra, när man orienterat sig en stund.
Men det är mer vilsamt att titta ut över instrumentpanelen i Volvo V70. Den lugna interiören kanske inte är så fantasifull, men enkel att leva med. Det är en sober premiumkänsla i Volvo V70 och det berodde inte bara på testbilens specialinredning i gräddfärgat skinn för 24 000 kr.
Duktig motor
Testförarna var mellan 158 och 195 centimeter långa och olika byggda. Alla gillade förarstolarna som ställdes in elektriskt i båda bilarna, vilket kostar minst 8 000 kr till Volvo V70 och är standard i Hyundai i40. Sittkomforten är lite mjukare i Volvo, men de fastare sätena i Hyundai är väl så bekväma.
Kortaste testföraren, som behövde sitta högt och långt fram, fick dock sänka stolen i Hyundai i40 för att inte knäna skulle slå i rattstången. Den längste testförarens knän hamnade i stället i närkontakt med instrumentpanelen och han hade gärna velat kunna sänka stolen lite till.
Baksätespassagerarna hade översvallande omdömen om båda bilarna. I Hyundai i40 är det dock trångt för fötterna under framstolarna. Men den olägenheten uppvägdes av det stora glastaket, ansåg passagerarna.
Det är inget fel på långfärdskomforten i Hyundai i40, men Volvo är snäppet bekvämare. Den har lite mjukare fjädring och bullernivån är märkbart lägre. I Hyundai i40 kan det mullra rätt så störande där asfalten är grov. Båda bilarna rullade dock på bredare däck än vad de har som standard; Hyundai i40 på 225/45 18 och Volvo på 225/50 17.
Förbluffande duktig
Det skilde, som nämnts, 21 hästkrafter mellan bilarna och det märktes förstås när vi accelererade iväg. Men Volvos lilla franska maskin är förbluffande duktig. På tyska Autobahn hängde den tämligen obesvärat med upp till 170 km/tim och fortare lyckades vi aldrig köra. Trafiken var för tät.
Redan på landsvägarna genom Sverige hade vi förvånats över hur smidigt Volvos motor arbetade: på trean och fyran går det att köra med ett härligt flyt på de krokigaste slingor. Man behöver inte bromsa så ofta, för V70 har en väghållning som klarar snäva kurvor i hög fart.
Hyundai i40 var emellertid lite roligare att småbusa med på skogsvägarna. Styrningen är snabb och exakt och bilen svänger villigt. Fjädringen håller karossen i ett stadigt grepp i kurvorna men känns inte riktigt lika sofistikerad som Volvons. Hyundaien stampar och småstudsar mer i gropar och skarvar.
Om bara föraren håller motorvarvet uppe tar den koreanska dieseln i med en skön kraft. Vridmomentet är högt, men bästa styrkan kommer vid rätt högt varvtal. På låga varv är motorn klen och den som inte startar med generös gas får gärna tjuvstopp. Sådana problem hade vi inte i Volvo V70.
Mycket för pengarna
200-milatesten ger inte Hyundai i40 någon seger, men det var knappast väntat. Volvo har haft flera bilgenerationer på sig att förfina sina herrgårdsvagnar efter tjänsteförarnas önskningar.
Men tittar vi på vad köparna får för sina pengar borde även Volvohandlarna bli oroliga inför attacken från Sydkorea. En V70 Drive som utrustas likvärdigt med i40 Business kostar i runda slängar 70 000 kronor mer i inköp, eller cirka 700 kronor brutto mer i månaden i förmånsvärde.
Men även en Hyundai i40 kan bli dyrare. I tillbehörslistan finns exempelvis skinnklädsel med fläktar som svalkar ändan och naturligtvis navigation.
Vad Hyundai däremot inte kan tillhandahålla är alla de säkerhetsprylar som Volvo samlat i ett paket för 18 000 kronor. Det innehåller bland annat farthållare som automatiskt håller avståndet till framförvarande bil, även om den skulle stanna.
Fotgängarskyddet ”pedestrian detection” bromsar automatiskt om någon kliver ut framför bilen. Ett varnande pling hörs om föraren korsar en sidolinje utan att blinka. Kameror i backspegeln håller koll snett bakåt.
I40 har bara ett system som drar i ratten om föraren vinglar iväg ur sin fil utan att blinka. Men Hyundai kan något som inte Volvo V70 kan: fickparkera sig själv i en ruta som bara är någon meter längre än bilen. Det är en bra utrustning, för sikten snett bakåt är usel.
Hyundai i40 når inte upp till kvalitetskänslan, åkkomforten och lastförmågan hos Volvo V70. Men när pengarna får tala hamnar kombin från Sydkorea i en ljusare dager. Hyundai i40 ger helt enkelt väldigt mycket för pengarna.
Konkurrenterna har anledning att darra, även om Hyundai kanske inte gör anspråk på att slåss med bilarna i översta premiumklassen. Åtminstone inte än.
Vi tycker:
Hyundai i40 är förmånlig att köpa och har en massa bra utrustning. Den lär också bli förmånlig att äga. Med 1,7-litersdiesel och manuell låda är bilen miljöklassad och skattebefriad i fem år, försäkringspremien är inte särskilt hög och serviceintervallerna är långa. Till detta kommer Hyundais generösa garantipaket på fem år.
Så länge vi räknar pengar, har Volvo V70 Drive inte mycket att sätta emot. Men Volvon har bättre komfort och lastförmåga och högre kvalitetskänsla.
Volvos miljöklassade dieselmotor imponerar, men Hyundais 136-hästarsmotor är rappare och ger bilen en sportig karaktär. Snygga Hyundai i40 har alla förutsättningar att bli ett intressant alternativ för såväl tjänstebilsförare som för privata köpare.
Testinformation
Modeller i det här testet:
Hyundai i40 1,7 CRDi/136 Volvo V70 DriveBetyg
Relaterade bildspel
Hyundai i40 1,7 CRDi/136
Tillverkningsland: Korea.
Modell: Kombi med fem dörrar.
Motor: Fyrcylindrig turbodiesel med dubbla överliggande kamaxlar och fyra ventiler/cylinder. Volym 1 685 cm3.
Effekt/vridmoment: Max effekt 136 hk vid 4 000 v/min. Vridmoment 325 Nm mellan 2 000 och 2 500 v/min.
Kraftöverföring: Sexväxlad manuell låda, framhjulsdrift.
Hjulupphängning: Fram McPherson-ben. Bak multilinkaxel. Krängningshämmare. Fram och bak.
Hjul: Standard 205/60 16. Testbilen 225/45 18.
Styrning: Kuggstång med servoassistans. 2,9 rattvarv. Vändcirkel 10,94 m.
Bromsar: Skivor runt om, ventilerade fram. Låsningsfritt system.
Prestanda: 0–100 km/tim på 10,6 sek. Toppfart 198 km/tim.
Övriga versioner: 1,7 l diesel med 115 hk. (234 900 kr) Bensinmotorer på 1,6 l och 135 hk (214 900 kr) samt på 2,0 l och 177 hk (fr 234 900 kr).
Grundpris, kr: 259 900
Testbilens pris, kr: 314 900
Förmånsvärde kr/år: 42 400
Skatt kr/år: 1 168
Försäkring kr/år 1): 4 094
Servicekostnad t o m 6000 mil, kr: 8 151
Kamremsbyte kr: Kedja
Bytesintervall mil/år: Byts ej
Garantier, år 2): 5/3/12/5
Milkostnad, kr 3): Cirka 40
1) Vid 1500 mils årlig körsträcka i stad typ Västerås.
2) Nybilsgaranti/ vagnskada/rostskydd/vägassistans.
3) Enligt konsumentverkets kalkyl vid 1500 mils årlig körsträcka om bilen ägs i tre år.
Volvo V70 Drive
Tillverkningsland: Sverige.
Modell: Kombi med fem dörrar.
Motor: Fyrcylindrig turbodiesel med common rail-insprutning, enkel överliggande kam och två ventiler/cylinder. Volym 1 560 cm3. Borrning/slag 75X88,3 mm. Kompression 16:1.
Effekt/vridmoment: Max effekt 115 hk vid 3 600 v/min. Vridmoment 270 Nm mellan 1 750 och 2 500 v/min.
Kraftöverföring: Sexväxlad manuell låda, framhjulsdrift.
Hjulupphängning: Fram fjäderben. Bak multilinkaxel. Krängningshämmare bak och fram.
Hjul: 205/60 16. (Testbilen hade 225/50 17).
Styrning: Kuggstång med elektrohydraulisk servo. 2,71 rattvarv. Vänddiameter 11,3 m.
Bromsar: Skivor runt om, ventilerade fram. Låsningsfritt system.
Prestanda: 0–100 km/tim på 11,5 sek. Toppfart 190 km/tim.
Övriga versioner: Fem bensinmotorer på mellan 180 och 304 hk. Diesel D3 på 163 hk samt D5 på 215 hk.
Grundpris, kr: 284 000
Testbilens pris, kr: 393 800
Förmånsvärde kr/år: 47 900
Skatt kr/år: 1 168
Försäkring kr/år 1): 5 050
Servicekostnad t o m 6000 mil, kr: 11 558
Serviceintervall, mil/år: 2000
Kamremsbyte kr: 4 730
Bytesintervall mil/år: 24 000/10 år
Garantier, år 2): 2/3/12
Milkostnad, kr 3): 45
1) Vid 1500 mils årlig körsträcka i stad typ Västerås.
2) Nybilsgaranti/ vagnskada/rostskydd/vägassistans.
3) Enligt konsumentverkets kalkyl vid 1500 mils årlig körsträcka om bilen ägs i tre år.
Volvo hamnade totalt på sjunde och Hyundai på 17:e plats bland 22 märken vid senaste AutoIndex, där bilägarna sätter betyg på sitt bilinnehav i stort och smått.
I bilenkäten om kvalitet, egenskaper och ekonomi rankades Volvo på åttonde och Hyundai på 14.e plats. Verkstadsenkäten gav Volvo åttonde och Hyundai 18.e plats.
Bedömningen av återförsäljarna resulterade i sjunde plats för Volvo och 20.e plats för Hyundai. Lojalitetspoängen gav Volvo sjätte och Hyundai tolfte plats. Undersökningen genomfördes i januari–februari 2011.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Hyundaien verkar vara en bra bil och snygg utifrån.
Men: Ingen här kommenterar den fullständigt katastrofala instrumentbrädan ala någon snabbt hopsmälld rymdraket.
Om man är van en strikt tysk instrumentbräda blir man sjösjuk av I40:n.
Därmed inte sagt att det är nån dålig bil, men man bör nog ha med sig en plastpåse i reserv första ggen man sätter sig in i den!
Några har varit inne på bilars själ.
Naturligtvis har inte en produkt hopplockad av olika metaller, plaster och textilier en själ. Däremot kan den vara udda jämfört med andra liknande produkter. Detta udda kan uppfattas som personlighet. Men jag ser inget skäl till en själ.
En bilmodell som genom generationerna lyckas behålla något av det ursprungliga kan måhända ha något liknande en själ. Alltså har Golf en själ, då.
Jag kan inte se annat än att Volvon börjar bli lite till åren rent linjemsssigt - men det kan vara så att det funkar i längden. För man kan ju bli långlivad på två sätt. Antingen gör man bilen allmänt slätstruken (Golf) eller så gör man den väldigt olik allt annat (Citroën ID, "paddan").
Nya Saab 9-5 är en bil med lite egna, väl sammanhållna linjer som är tillräckligt egna men också utan utstickande, åldrande trendprylar och kan därmed hålla sig genom åren - om det nu säljs fler än de få som rullar nu.
Jag tycker att i40 är mycket intressant! Men visst kan det vara så att den känns daterad efter några år.
Citat från artikeln ovan:
"Men testbilen hade taklucka (för 10 000 kr) och den sänker innertaket lite för mycket. Vi fick bara in tre läskbackar på höjden. Utan taklucka hade det gått in fyra till."
OJ! har volvo en taklucka som tar 4 läskbackar PÅ HÖJDEN????
Attans vad jobbigt att köra den bilen med, med näsroten i knävecket.. menar jag... 4 läskbackar till på höjden... Det måste vara en rejält tjock takluka!
{;0)
Det säger inte lite om hur trubbig måttstock läskbackar är.
Jag är rädd för att Hyundais design inte är tillräckligt tidlös för att stå sig. Det kan påverka andrahandsvärdet. Snygg idag betyder inte alltid modern i morgon. Kostnaden för ett bilköp är skillnaden mellan inköpspris och försäljningspris (plus ränta på kapitalet). Man kan lura sig själv rejält genom att falla för frestelsen att -köpa- billigt. Att för Hyundai bräcka ett inarbetat namn som Volvo i Sverige är inte lätt.
Om jag läst rätt i hemsidan: I40, som är mycket rikligt utrustad från grund, saknar P-sensor bak. Finns inte ens som extra. Utan man måste köpa ett paket för 25.000 kr. Bilens design kräver P-sensor bak. Thommys, med fleras, designfunderingar, kan nog visa sej stämma. Framtiden bestämmer. Men idag är I40 riktigt snygg. Och betydligt snyggare på gatan, än på bild.
Ja, jag vet att det ingår hästkrafter i paketet. Men det är en måttlig tröst den ekonomiske.
Pender kan bara hålla med dig att i40 idag är den snyggaste kombin eller bland dom snyggaste,och faktiskt som du skriver snyggare i verkligheten än på bild. Vilket är rätt ovanligt. Desseutom är den trevlig och rolig att köra. Så här har Hyundai lyckats. Jag har aldrig ägt en Hyundai men faktiskt väcker denna ha begär hos mig som åker tyskt idag (Audi). Och ja du är tvungen att välja paketet Buisness för att få parkeringssensorer på bilen. Men det kan de säker montera på bilen också i efterhand skulle jag tro om du pratar med verkstaden.
Att någon kan välja denna V70 framför i40 förstår jag inte riktigt,vad är egentligen bättre? Ja om man ska köra drickabackar då möjligtvis hmmmm.
När kan man få en fyrhjulsdriven version av denna inspirerad av Subaru Outback,eller håller Hyundai sig till suvar bara när det gäller fyrhjulsdrift?
Paginering
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.