Sök

Rödblått i backspegeln

Det finns nog inget som är så omedelbart pulshöjande som när det börjar blinka röd-blått i backspegeln. Det hände mig mitt på blanka Sveavägen, när vi var i färd med att köra bränsletest med tre inlånade bilar. Plötsligt tutade det bakom mig och när jag tittade till såg jag de blinkande ljusen.

Det kan inte gälla mig, var min första tanke. Jag har ju inte gjort något olagligt, bara svängt ut på Sveavägen när trafikljusen slog om till grönt.

Men poliserna i den civila bilen bakom gav sig inte. De tutade igen, mer uppfordrande den här gången.

Jag försökte försiktigt gasa ifrån dem. Då blinkade de med helljuset, argt.

Nu var jag fullt på det klara med, att det var mig det gällde. Med pulsen dunkande i öronen svängde jag in på en liten tvärgata. Polisen efter.

– Vad har jag gjort? pep jag ängsligt.

Polisen log lugnande:

– Inget farligt, men du åker omkring i en bil som är avställd.

– ?? Men vi har ju lånat den från generalagenten…?

Vi fick utreda saken vid trottoarkanten.  Det var fort gjort. Bilen var inlånad från en återförsäljare och av någon anledning hade den inte ställts på innan vi hämtade den. Men det gjordes medan jag hängde kvar i telefonen.

Jag var orolig för att vi även åkt omkring med oförsäkrad testbil, men blev lugnad på den punkten. Även en avställd bil omfattas av återförsäljarens rullande bilförsäkring.

De snälla poliserna vinkade iväg mig, men inte utan att jag först fått blåsa. Det var lite kämpigt att få luften att räcka till, men till slut sa det klick i apparaten. Tur att lunchfisken serverades med currymajonnäs och inte med vitvinssås.

"Plötsligt tutade det bakom mig och jag såg de blinkande ljusen."

”Det hela tar runt en minut om man inte gör bort sig”

”Vilken härlig dag, tra la la la, man blir härligt glad….. hela livet ler…. kan ej önska mer, tra la la la…."
 
Jag lallade på den gamla Eva Roos-schlagern när jag åkte hem häromdagen efter en sällsynt livad dag på Lunda flygfält i Uppland. Ett gäng från redaktionen hade kört fem små vassa bilar i något som kallas A-sprinten. Övningen ingick i Calle Carlquists GTI-test som ska publiceras i Vi Bilägare nr 10.
 
A-sprinten är en knepig bana som byggs upp av koner. Den börjar med ett par vassa svängar innan man kör in i en slalombana där konerna står allt tätare, följd av en snabb sidoförflyttning till några nya slalomsvängar innan man vänder runt i en snäv cirkel och åker tillbaka samma väg. Det hela tar runt en minut om man inte gör bort sig och får någon vidlyftig sladd eller missar en kon eller kasar för långt ut i vändningen….det finns många sätt att misslyckas i A-sprinten.
 
Vi hade hejdlöst roligt med de ettriga GTI-bilarna. Alla körde varje bil två gånger och vid start/mål stod chefredaktör Niklas med ett stoppur. När dagen var slut räknade han ihop våra tider – och jag hade kört fortast!
 
Jag fick pris: En jättestor mekaroverall som Calle hade hittat i källaren. (Han erkände att han nog trott att priset skulle gå till någon av killarna). Nu hänger overallen väl synlig på mitt arbetsrum som en uppmaning till grabbarna att inte mopsa upp sig.
 
Fast jag fick inte heller mopsa mig så länge. När vi kört färdigt tog racerräven Niklas över bilarna och körde ifrån mig med flera sekunder per vända (fast utom tävlan). Men det är helt okej att chefen kör snabbast, annars vore han väl inte chef.

"Det hela tar runt en minut om man inte gör bort sig."

Tänk kundvård, Nissan!

Kom igen nu Nissan! Det är hög tid att ni informerar båda era verkstäder och era egna kunder. De temporära frysskydden ska väck, men merparten av bilägarna har inte hört ett knyst. Och vad värre är att verkstäderna inte heller tycks känna till vad som är på gång.

I senaste Vi Bilägare har vi på nytt tagit upp Nissans debacle med 1,2-litersmotorn som bland annat återfinns i Qashqai och Pulsar. Inför förra vintern slog Nissan larm om att det finns risker att isproppar kan bildas i intercoolerns slang eller i gasspjällets hölje. Den temporära lösningen var att ägarna skulle montera frysskydd över grill och övriga luftintag, ungefär som man gjorde på 1960-talet (!).

Det dröjde inte länge innan Nissan anmäldes och fälldes hos Allmänna Reklamtionsnämnden. ARN fastslog att kunden ska ha rätt att häva sitt köp, allra helst som åtgärden med frysskydden också skapade ett annat fel, med yttertemperatursensorn.

Vi skriver 2018 och fortfarande är det frysskydden som uppenbarligen gäller trots att en lösning fanns på plats i augusti. Nya Qashqai är således redan åtgärdad i fabrik. Uppdateringen för äldre årsmodeller går ut på att komponenter till intercoolern byts ut, ett verkstadsarbete som ska ta tre timmar att utföra och vara kostnadsfri. Men strax före jul var det endast 76 bilar som hade åtgärdats. Nissans förklaring är att uppdateringssatsen är begränsad och att akuta ärenden prioriteras.

Efter artikeln i ViB nr 1/2018 har jag blivit kontaktad av flera Nissanägare som mötts av oförstående serviceverkstäder. När Vi Bilägare strax före jul, helt anonymt, begärde uppdatering med vår långtestbil fick vi också nobben.

Nissans diffusa besked om att bilarna ska åtgärdas först när problemen uppstår håller inte. Informera mera, både till egna verkstäder och kunder.

"Nissans diffusa besked om att bilarna ska åtgärdas först när problemen uppstår håller inte. Informera mera, både till egna verkstäder och kunder."
Biltestarbloggen
"Nissans diffusa besked om att bilarna ska åtgärdas först när problemen uppstår håller inte. Informera mera, både till egna verkstäder och kunder."

Nu tar jag helg med en BMW

Det är uppenbarligen inte lätt för en del att skilja på personligt tyckande i bloggar och vad som är faktiska nyheter.


Fråga mig, jag vet.


För ett par dagar sen skrev jag att TROR att Saab-chefen Jan-Åke Jonsson kommer att sluta inom en relativt snar framtid. Jag VILL INTE att han ska sluta, jag TROR INTE att han får sparken. Jag TYCKER att han har gjort en fantastisk insats för att Saab ska få en andra chans. Men jag TROR att han är rätt så trött efter ett fruktansvärt pressande år och UNDRAR om han orkar satsa vidare.


Lika fullt får jag en mängd oförskämda kommentarer om vilken knäppskalle jag är som vill focka Jonsson. Alla är naturligtvis anonyma och förtjänar därmed varken respekt eller att bli tagna på allvar.


Men, lite tröttsamt är det.


Det här är ju inget nytt; nätet översvämmas av anonyma fegisar som inte vågar stå öppet för sina åsikter och som därför slänger ur sig vad som helst.


Men, lite tröttsamt är det.


Jag välkomnar verkligen andra åsikter än mina egna eftersom jag inte på något sätt betraktar mig som allvetande. Men det vore rätt trevligt om vi kunde hyfsa till debattnivån. 


Nu tar jag helgledigt och gör det i sällskap med en BMW 525i. DET ska bli trevligt!

Vi kan få startproblem...

28 grader kallt i Ljusnedal i kväll. Jag tror att vi kan få problem med en del dieselbilar på fredag morgon om det inte blir lite mildare.

I morse startade Polon med ett nödrop i minus 23. Fotobilen Nissan Navara var helt död och gick igång först med hjälp av startkablar och batteriassistens från Peugeot 3008.

Även om dieselbilarna är lite mera trögstartade i sträng kyla så har åtminstone de två lite större dieslarna i teststallet imponerande bra kupévärme när de väl är varmkörda.

Jag har mest åkt Skoda Yeti i dag och utetemperaturen har pendlat mellan 23 och 26 minusgrader. Inne i kupén har jag haft tempen inställd på 20 grader och det har varit riktigt behagligt.

Micke Schultz har liknande erfarenheter från Peugeot 3008 medan Tommy Wahlström i Kia Venga inte fick tillräckligt varmt trots att han satte på maxvärme.

Extrem kyla - om det vore sommar

Fjärde veckan med minusgrader i Stockholm - det är ovanligt.

Det har blivit många kallstarter för mig och andra (vilket väl innebär de allra flesta) stockholmare. Motorvärmare är en bristvara söder om Dalälven och elstolpar att plugga in kontakten i är närmast obefintliga.


Jag har en del erfarenhet av stark kyla från norra delen av landet. Minus 30-35 grader och så. Då är det kanske inte så imponerande med minus 15-20 vid Odenplan.

Även om kallgraderna känns mera här än uppe i den torra luften i norr så blir det lite tjatigt att höra tidningar, radio och TV upprepa att "den extrema kylan håller Sverige i ett järngrepp".


Minus 15 - extrem kyla? Sommartid, ja! Men absolut inte en svensk vinter. Köldrekordet i Sverige lyder på minus 52 grader drygt.


Det är extrem kyla.

En XC60-förare fick mig på dåligt humör

Jag körde upp till Dalarna en sväng i helgen för att åka längdskidor i Borlänge lördag-söndag. Perfekt väder, bra glid och fäste. Efter att ha varit i Ã-sterrike och åkt längdskidor kan jag konstatera: blott Sverige svenska skidspår har. Och Finland.


Och bilturen hem på söndagen var lika fascinerande. Strålande sol, gnistrande vitt landskap och snötyngda granar; som att åka genom ett vykort.


Ändå blev jag på dåligt humör. En leasad XC60 från Lindingö (jag kollade med bilregistret) låg bakom mig mellan Borlänge och Säter och jag väntade på att bli omkörd innan de två filerna gick ihop till en. Och det blev jag...men inte förrän vi närmade oss märket som talade om att vägen skulle bli enfilig.


Själva omkörningen genomfördes med dödsförakt efter att vi passerat märket. Jag tvekade om jag skulle bromsa eller gasa.


XC60:n körde bara marginellt fortare än jag, vilket gjorde omkörningen i det läget än mera obegriplig. Det var inte akut sjukdom det handlade om.


Mark Knopflers senaste skiva fick mig på bra humör igen. Så rogivande.

Fel om procenten

Om priset för bilbesiktning i Finland stigit från 17 till 48 euro så har det visserligen närapå trefaldigats men ökningen är 180 procent.

Inte 280 som vår reporter Tommy Wahlström skriver i en artikel i Vi Bilägare nr 3.


Det påpekar Sten Wennerberg i Ã-rebro helt riktigt.


Vi har ögonen på oss - tack för det!

Förtvivlad bilreporter

Bilreporter Micke Schultz ringde just och var förtvivlad. Han har suttit över timme i bilen och försökt ta sig de sex kilometerna från Södermalm till jobbet vid Sveaplan. Micke har kommit knappt halvvägs.


"Det är hopplöst. Totalt igenkorkat. Jag har försökt alla tänkbara alternativa vägar. Varför flyttar vi inte tidningen ut på landet där man kan köra bil?!"

Försenad? Inte jag!

Den ena efter den andra av kollegerna ringer och säger samma sak:


"Du, jag blir försenad i dag."


Busstrafiken har, liksom tunnelbanan, delvis slagits ut av snön och kylan. Följden blir att fler än vanligt tar bilen, vilket leder till  oändliga infartsköer.


En sån här dag är det guld värt att ha gångavstånd till jobbet.

Vi Bilägare vinner

Jag tog en sväng från Sveaplan genom stan till en bilverkstad på Södermalm i dag . Det var inte kaos i trafiken direkt, men heller inte särskilt effektivt att transportera sig med bil. Men vad ska man göra när tunnelbanan inte ens går på halvfart och SL uppmanar resenärerna att stanna hemma.


På väg tillbaka blev jag omkörd av några kolleger på Teknikens Värld strax efter Söderledstunneln. Tut, tut.


På Sveavägen var jag ikapp och körde förbi i en ljuskorsning. Tut, tut.


Vad är sensmoralen? Jo, att Vi Bilägare vinner i långa loppet.

Mot München!

Minus 11 i Stockholm i morse och nu strålar solen från en molnfri himmel. Trots allt strul med trafiken, tunnelbanetågen, bussarna de senaste dagarna - vackert är det så det räcker och blir över.


Är det lika fint i München, månntro? Svaret på den frågan får jag om några timmar när jag landar där. 


Provkörning av nya VW Multivan står på progammet.

Vin till frukost...

Torsdag morgon, solen skiner och jag häller upp ett första glas halvtorrt vitt vin.


Urk!


Inget vidare sätt att börja dagen med men vad gör man inte för konsument-Sverige...


Sju alkomätare ska jämföras med ett svindyrt referensexemplar som förhoppningsvis visar rätt.

Nu skruvar jag på korken

Klar! Med drickandet men inte i huvudet. 75 centiliter vin på knappt två timmar en torsdagsförmiddag. Det känns rätt ordentligt. 


Nu väntar jag en timme innan jag börjar blåsa i alkomätarna.