”Vilken härlig dag, tra la la la, man blir härligt glad….. hela livet ler…. kan ej önska mer, tra la la la…."
Jag lallade på den gamla Eva Roos-schlagern när jag åkte hem häromdagen efter en sällsynt livad dag på Lunda flygfält i Uppland. Ett gäng från redaktionen hade kört fem små vassa bilar i något som kallas A-sprinten. Övningen ingick i Calle Carlquists GTI-test som ska publiceras i Vi Bilägare nr 10.
A-sprinten är en knepig bana som byggs upp av koner. Den börjar med ett par vassa svängar innan man kör in i en slalombana där konerna står allt tätare, följd av en snabb sidoförflyttning till några nya slalomsvängar innan man vänder runt i en snäv cirkel och åker tillbaka samma väg. Det hela tar runt en minut om man inte gör bort sig och får någon vidlyftig sladd eller missar en kon eller kasar för långt ut i vändningen….det finns många sätt att misslyckas i A-sprinten.
Vi hade hejdlöst roligt med de ettriga GTI-bilarna. Alla körde varje bil två gånger och vid start/mål stod chefredaktör Niklas med ett stoppur. När dagen var slut räknade han ihop våra tider – och jag hade kört fortast!
Jag fick pris: En jättestor mekaroverall som Calle hade hittat i källaren. (Han erkände att han nog trott att priset skulle gå till någon av killarna). Nu hänger overallen väl synlig på mitt arbetsrum som en uppmaning till grabbarna att inte mopsa upp sig.
Fast jag fick inte heller mopsa mig så länge. När vi kört färdigt tog racerräven Niklas över bilarna och körde ifrån mig med flera sekunder per vända (fast utom tävlan). Men det är helt okej att chefen kör snabbast, annars vore han väl inte chef.