På fredag morgon lämnade testkolonnen Särna och redan i Mora, i takt med tilltagande slask och ökande åtgång av spolarvätska, började saknaden av vita vintervägar att smyga sig på.

Med oss från vintertestet har vi massor av erfarenheter av att parera sladdar, ta oss fram i lössnö och vända mellan snövallar. Och förstås massor av intryck av långtestbilarna.

Vilken bil av Citroën C4 Cactus, Ford Mondeo, Nissan Qashqai, Skoda Fabia och Volkswagen Passat som tar hem titeln Årets Vintertestbil 2015 presenteras i Vi Bilägare nummer 3/2015.

Att det blir en tuff kamp om testvinsten står klart efter den preliminära omröstningen bland testförarna: två av bilarna fick lika många poäng...

Diskutera: Vilken bil tror du tar hem vinsten i årets vintertest?

Internet är sedan länge översvämmat av videosnuttar som visar mer eller mindre tokiga trafiksituationer. Vissa kan vara underhållande, andra bara en axelryckning.

Här är en film som visar en korsning och en Kia som gör en högersväng mot rött.

Bilen försvinner ur bild, men bara några sekunder senare backar Kian tillbaka in i korsningen och placerar sig omdömesgillt på rätt sida rödljuset.
 
Jag förstår mig inte riktigt på den här sekvensen. Gör du?

På torsdagen presenterades vinnaren av svenska Rese- och turistnäringens pris för bästa marknadsföring. Varför skriva om det? Jo, Volvo tog hem utmärkelsen.

I reklamkampanjen som går under namnet XC Travels visar Volvo modellerna XC60, XC70 och XC90 i olika äventyrliga situationer. Vid en fors. Vid en klippavsats.

Juryns motivering: ”Årets vinnare har lyckats fånga den moderna konsumentens drömmar på ett kreativt och visuellt sätt.”

Hur det än är med den saken är man på Konsumentverket inte särskilt muntra. Den här formuleringen i reklamen har fått myndigheten att reagera: ”Våra XC-modeller tar dig längre in och högre upp, och hjälper dig till platser dit du inte vill köra med en vanlig bil.”

Enligt Konsumentverket kan den skrivelsen uppmuntra till brott mot terrängkörningslagen, som förbjuder terrängbilar att visa sina färdigheter utanför allmän väg. Volvo har nu till den 31 oktober på sig att komma med ett yttrande, rapporterar Dagens Media.

Själv tycker jag att sådana här hårklyverier är rakt igenom meningslösa. Men man kan ändå undra vad som gäller tillverkare som marknadsför sina bilar som snabba och effektstarka.

Uppmanar de till brott mot fartgränserna?

Vår i onsdags rapporterade feltankning av en i sammanhanget helt oskyldig Range Rover Evoque blev än mer generande när bilen hämtades ut från verkstaden. Det visade sig nämligen att Range Rover försett Evoque med en skyddsanordning som ska minska risken för drullar att klämma in bensin i dieseltanken.

Om man petar ner bensinpistolens smala rör i påfyllningsröret aktiveras ett gulfärgat feltankningsskydd som enligt instruktionsboken ”…förhindrar att bränslet flödar in i tanken”. Nåja. Verkstadschef Torbjörn Hansson på PIK AB i Skärholmen visade hur man måste återställa skyddet för att kunna tanka igen.

Bilderna från rengöringen förklarar varför feltankningar är dyrt.

Saab följer alltså Volvo i spåren och får kinesiska ägare. Om detta verkligen är sista akten i dramat kring Saab är för tidigt att säga; det har som bekant hänt förr att företaget ömsom dödförklarats, ömsom förutspåtts en ljusnande framtid. Det senare förvisso mestadels av Victor Muller.

Än så länge handlar uppgörelsen mellan Saabs nuvarande ägare och kinesiska Pang Da/Youngman om en avsiktsförklaring. Men säg att det går till ett riktigt avslut och att de nya ägarna får igång produktionen i Trollhättan igen. Då är vi ganska många tvivlare som kommer att se ut som fågelholkar. Glada fågelholkar.

För, även om det inte alls är så att Saabs framtid nu är säkrad till hundra procent så var Victor Muller definitivt inte var mannen att äga och driva en bilfabrik. En ny ägare är en överlevnadsfråga och att det blir Kina är ganska naturligt. Där finns marknad, där finns pengar – och där saknas kunskap om modern biltillverkning.

Vad är då finurligare än att använda pengarna till att köpa en färdig bilfabrik med kunnig personal?

Victor Muller har, lindrigt uttryckt, gett ett blandat intryck sedan sitt inträde i Saab. Lovat runt men hållit tunt.

Men om det nu blir en nystart för Saab med kinesiska ägare så borde hans eftermäle ändå luta åt det positiva. Det är nämligen svårt att föreställa sig att någon annan av kvinna född skulle ha orkat hålla liv i en döende så länge och till och med i sista stund lyckats hitta en medicin som botar patienten.

Tills vidare.

Det är Bilens dag i dag för första gången. Genom uppgörelsen mellan Victor Muller och Pang Da/Youngman får MRF:s och Bil Swedens nyinstiftade Bilens dag plötsligt en påtaglig och rent historisk betydelse.

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!

Nu är det november, vintern är snart över oss och runt om i landet sitter kommunpolitiker och funderar på hur de ska förhålla sig till dubbdäck. Många är inne på någon form av förbud, den saken är klar. I Stockholm blir det fortfarande förbjudet att köra dubbat på Hornsgatan. Göteborg har också infört dubbdäcksförbud på vissa gator, liksom Uppsala. Genom att spärra vissa gator för dubbdäck tvingas bilisterna åka kilometerlånga omvägar och riva upp massvis med mera asfaltpartiklar än om de hade fått köra raka spåret. Men det verkar inte bekymra politikerna ett ögonblick.

Istället för att införa trafikhindrande förbud vore det bättre att låta bilisterna betala för den skada de gör. Vill de åka dubbat, låt dem betala en tusenlapp eller mer per år. ”Kvittot” kunde vara en dekal att sätta på vindrutan där det tydligt syns att de gjort rätt för sig.

Tack och lov drabbar det årliga tjafset om dubbat eller ej inte oss på Vi Bilägare. Vi har kört våra långtestbilar odubbat sedan teststallet startade i mitten på 80-talet. Bara under en olycklig vinter tvingades vi rassla omkring med dubbdäck och det fick oss att inse vilka nackdelar dubbar för med sig.

Under sammanlagt 23 dubbfria år har vi kört våra långtestbilar mer än 450 000 mil och tagit oss fram överallt från Skåne till Riksgränsen utan att varken köra i diket eller krocka särskilt ofta. Kör man med lite fantasi och planering, behövs inga dubbdäck.

Det gäller att finna passande varumärken. Ett av de mer fyndiga jag noterat var när jag träffade dalkarlen Sebastian Hohenthals under en Formel 2-helg på Circuito Ricardo Toma i Valencia. Den stegrande svarta hingsten från ett känt italienskt sportbilsmärke känner vi till, men ganska få utanför Dalarnas län har uppmärksammat den stegrande rödmålade dalahästen.

Sebastian Hohenthal, 26, har tävlat i racing sedan tonårstiden, ofta utomlands, där han bland annat vunnit Formel Renault i England.

Nu lär vi få se mer av ”den stegrande dalahästen” på hemmaplan. Hohenthal har kontaktats av Janne ”Flash” Nilsson för att köra i utbrytarserien TTA nästa säsong.

Vi skulle plåta två testbilar i Stockholm – i stadstrafik, tänkte vi. På väg till en lämplig förbestämd plats, körde vi längs Johannesgatan på Norrmalm.

Plötsligt blev det stopp. På denna lilla gata stod en kran mitt i gatan. Två gubbar jobbade på en lykta som hängde mellan husen. Ganska snart blev det upprorsstämning bland alla som inte kom fram. Hade knasbollarna som jobbade för Tekniska Kontoret i Stockholm ställt kranen på höger sida i stället för mitt i körbanan, hade det inte varit några problem att passera. Och kranen var så pass stor att det inte hade påverkat deras jobb. En dam med café längs gatan var ytterst irriterad. Hennes gäster kom vare sig dit eller därifrån.

Och vad gjorde vi? Jo, som alla väluppfostrade svenskar pratade alla upprört en stund – satte oss sedan i bilen, lyssnade på radion och knöt näven i fickan. Hade detta varit Frankrike, eller Tyskland eller Danmark eller något annat land, hade ingen funnit sig i detta dumma tilltag. Gubbarna i liftkorgen hade fått det så hett om öronen att de tvingats flytta sig illa kvickt.

Som det nu blev stod tre personer från Vi bilägare och 4-5 bilar med hantverkare samt jag vet inte hur många privatbilister stillastående och bara väntade – i typ 20 minuter. Vem som helst med lite förstånd hade löst det här bättre än gubbarna i liften!

Egentligen skulle jag ägna dagen åt att grunna på finalisterna till Årets Bil; vilka sju bilar jag vill ha med i slutomgången. Men jag har ytterligare en månad på mig att lösa det problemet, för nu jobbar Årets Bil-juryn med andra tidsramar.

Finalisterna blir offentliga först efter årsskiftet och sen utses vinnaren först måndagen den 5 mars, dagen innan bilsalongen i Genéve öppnar. Det blir spännande för ingen vet i förväg vilken bil som kommer att vinna. Kuverten med de sista rösterna sprättas upp på plats, på scenen vid bilsalongen.
 
Men det är lite svårt att fundera på Årets Bil-kandidater, för mina tankar går hela tiden till Saab. Jag blev helt perplex i går kväll, när nyheten om att GM stoppat affären kablades ut. Arma människor i Trollhättan. Än en gång åker de ner i bråddjupet, just som de hade börjat skymta ytan.

Nu är spekulationskarusellen i full gång: Är det dödsstöten för Saab eller bara en förhandlingsfint från GM? Det finns lika många teorier som analytiker. Jag vet lika lite som någon annan och kan bara ansluta mig till dem som hoppas att det går vägen för Saab, på ett eller annat sätt. Men jag frågar mig hur många gånger Victor Muller ska orka starta om?

Häromdagen hälsade jag på en bekant som precis hade bytt bil.

"Eller bil och bil, det är ju en leksak egentligen", sa han. Och så visade han leksaken, en Chevrolet SSR från 2004. V8, 300 hästar, drygt 5 liters volym, bakhjulsdrivning, plåtcab. Otroligt fräck bil, både med och utan tak som synes.

Jag fick nöjet att provköra och det var verkligen ett nöje.

För en tid sedan rattade jag världens snabbaste kombi på Autobahn, en Cadillac CTS-V, och i nästa nummer av Vi Bilägare (nr 17) rapporterar Micke Schultz rätt uppskattande om nya Chevrolet Camaro.

Amerikansk bilindustri var på fallrepet för bara några år sen och det fanns många orsaker till det. Nu är man på gång igen och det har väl inte bara att göra med muskelbilar som Camaro och CTS-V men nog är dessa två exempel på "åter till rötterna".

I går körde jag om en liten gul minibil. Matiz stod det på bakluckan och Cheva-märket i grillen. Chevrolet Matiz – smaka på den! Det har aldrig känts klockrent.

Numera har Matiz utgått och ersatts av Spark, Chevrolet Spark. Säkert en okej bil och GM har via Chevrolet satt sin stämpel på fler koreanska modeller. Men är 3,5-metersbilar med enlitersmotorer verkligen nånting som man vill förknippa med amerikanare? Är inte det en bilkulturell frontalkrock?

Jo, det är det.

Bensin eller diesel? Det är alltid frågan när vi ska välja motorer till våra testbilar. Nu är vi i Värmland med tre kombibilar som ska testas till Vi Bilägare nr 1 nästa år. Vi valde dieselmotorer. Det kanske inte var det smartaste för på OK i Hagfors kostade dieseln i dag 14,86 kr. Bensin kunde vi däremot köpa för 13,85 kr litern!
 
En och annan dieselbilsägare har hört av sig och känner sig lurad av sin bil. Sedan tidigt i höstas har dieseln bara blivit dyrare och det vill till att man kör både långt och snålt om det ska löna sig att ha en dieselbil.
 
Anledningen till att priset stigit är den gamla regeln om tillgång och efterfrågan. Det går åt mycket diesel i världen just nu och OKQ8 får betala 1 100 dollar per ton diesel. Bensin kostar bara 944 dollar per ton.
 
Även i Sverige gör vi av med mer diesel än bensin. I fjol tankade svenskarna 5,2 miljarder liter diesel och "bara" 4,5 miljarder liter bensin. I år blir det mer ändå.
 
Men dieseln har faktiskt varit dyrare än i dag. År 2008 var priset 14,99 kr/liter under en period. Fast vi är nog snart där igen...
 
I fortsättningen får vi väl testa fler bensinbilar. Vi måste ju tänka på redaktionskassan!

Zlatan Ibrahimovic lär tjäna rätt mycket på sin nyutkomna bok, Jag är Zlatan. De första 100 000 exemplaren tog slut direkt och nästa vecka ska det visst komma lika många nytryckta.

Men inkomsterna från boksläppet är ändå ingenting mot vad han höstar in som fotbollsspelare. En hel del pengar verkar han spendera på sitt bilintresse. Minst ett par Ferrari, Porsche Cayenne, Mercedes SL 55, Lamborghini och en Volvo C30 T5 är exempel på sånt som finns eller har funnits i garaget.

Under sin tid i Barcelona var han och övriga spelare tillsagda av ledningen att hålla låg profil när de valde bil till träningarna. "Låg profil" innebar i det här fallet premiumbilen Audi Q7 i halvmiljonsklassen.

Men Zlatan dök ändå upp i sin Ferrari ibland – en gång för att han hade kört av vägen dagen innan med Audin.

Det bästa med att bli fotbollsmiljonär är nog att man får råd att köpa sina drömbilar.

Här kommer en rapport från däcktestarna i Texas igen (läs tidigare rapport här). Det här är vår arbetsplats under sex hektiska dagar – ett garage med lyftar, däcktravar och tillfälliga men trevliga arbetskamrater.

Vi Bilägare samsas med 3-4 mekaniker, samt tekniker och testförare från både däck- och biltillverkare. Men det kan faktiskt hända att man stöter på en objuden gäst, som den här tarantellan av arten fågelspindlar.

– Erik! Hojtade en av de skojfriska meckarna. ''Du har en kompis på besök här!''

Tarantellan låg gömd under några av våra däck som vi skulle testköra. Den var tack och lov döende av det gift som sprutas runt garaget var 14:e dag för att skydda personalen. Och turligt nog hade det skett samma morgon.

Men vi är också tillsagda att se oss för om vi kliver omkring runt testbanorna exempelvis för att fotografera. Det finns gott om andra giftiga småkryp, men framför allt vintertrötta skallerormar. Man kan därför lätt av misstag komma allt för nära innan ormen varnar med sitt klassiska skallrande.

Äntligen! Nu slipper vi flänga runt till olika bryggerier för att låna drickabackar när vi ska undersöka hur effektiva kombibilarnas lastutrymmen är.

Testlaget har efter mycket om och men lyckats få köpa loss 65 tombackar från Spendrups. Men det var inte helt lätt.

Tomma drickabackar är inget som det normalt handlas med, men till slut grep Spendrups marknadsavdelning in och fixade saken åt oss. Tack för det!   

Så nu kan vi i lugn och ro provlasta bilarna nere i testgaraget. Premiären med våra egna backar är för övrigt redan gjord och en av de tre bilar som fylldes med backar var kombiversionen av nya Ford Focus.

Forden presterade bra, men en av konkurrenterna var ännu rymligare. Vilken?  Det avslöjas när testet kommer i papperstidningen...

Den här smällda bilen kommer inom kort att riktas, lagas och lackas och ställas ut till försäljning på den öppna marknaden.

Skulle du köpa den här bilen om du visste om dess historia? Inte jag i alla fall.

Och det är här problematiken ligger. Jag tog upp tråden i mitt ledarstick i Begköpguiden 2011 och jag kommer att fortsätta att kämpa för att vi konsumenter måste få bättre information om bilars historik. Försäkringsbolagen som sitter inne med all skadehantering visar kalla handen och hänvisar till PUL, personuppgiftslagen. Och lika lite är återförsäljare eller skadeverkstäder villiga att lämna ut information.

Det är inte rimligt att vi konsumenter ska betala samma pris för en tidigare krockskadad bil som för en bil med fläckfri historik. Även om skadeverkstäderna förhoppningsvis gör ett habilt jobb blir resultatet ändå inte detsamma som original, både vad gäller rostskyddets fortsatta verkan och ännu mer viktigt säkerhetsaspekterna.

I Tyskland är öppenheten större. Hos seriösa bilförsäljare ges betydligt mer info om bilens skadehistorik. Och priset blir också satt därefter.

Det är på tiden att vi svenska bilköpare kräver ett offentligt skaderegister!