Hela förmiddagen har gått åt till att fotografera Vi Bilägares fem nya långtestbilar och det var en blöt tillställning. Regnet hällde ned och nu börjar jag bli rätt nervös på den tjuriga vinter som inte vill komma. Nästa vecka är det dags för vintertesten med våra nya bilar och kommer det inte snö och kyla till dess lutar det åt fiasko.

Men vädersajten yr.no lugnar mig på den punkten. Vi ska till det pålitliga köldhålet Särna och där ska det bli både vitt och kallt, lovar de norska meteorologerna.

Vilka bilar vi ska ha med? Det blir en grön och de andra går i olika nyanser av rött. Resten är hemligt tills tidning nummer ett släpps ut 21 januari. Men de närmaste dagarna kommer vi att ge ledtrådar och de första som gissar rätt på alla fem bilar får ett litet pris. Den som vill vara med och gissa gör det genom att skriva en kommentar. Vinnaren meddelas när tidningen kommer ut.

Här intill syns en detalj på den bil som jag har kört sedan nyår. Modellen i fråga är en konkurrent till Volkswagen Golf och har flera ovanliga lösningar som kan ta lite tid att vänja sig vid. Vilken bil tror du att det är?

Precis just nu är vårt nya långteststall på väg mot ett av de klassiska köldhålen i norra Dalarna för årets första tuffa test. Det som ska utredas är hur de fem bilarna klarar vinterns vedermödor. Prognoserna utlovar finfina förutsättningar för ett utslagsgivande test; rejäl kyla och massor av snö. Perfekt!

Samtidigt som bilarna visar vad de går för under besvärliga förhållanden låter vi vår lilla gissningstävling om 2014 års långteststall rulla vidare med bil nummer 2. Den är grön, asiatisk och på ett speciellt sätt mer lämpad än de övriga när det gäller att klara av besvärliga förhållanden. En annan ledtråd är att föregångaren till dagens modell byggdes under två varumärken; ett europeiskt och ett asiatiskt.

Om bil nummer 3 kan sägas att den är ännu mer speciell än ”tvåan” såväl när det gäller byggteknik, pris som drivlina. Mer avslöjar vi inte. Lycka till!

(Klicka här för att komma till första delen i gissningstävlingen.)

Jag önskar att jag hade en stor förmögenhet, för då skulle jag köpa Saabmuseet och låta det vara kvar i det gamla tegelkomplexet i Trollhättan. Nu är det överhängande risk för att ett stycke fin, svensk industrihistoria går förlorad.

Alla 120 bilarna i museet är utbjudna till försäljning. 500 intressenter har lagt bud. De flesta kommer troligen från utlandet, från rika entusiaster som mest tänker på samlarvärdet för egen del.

Att konkursförvaltarna skulle prioritera svenska intressenter är nog ett fåfängt hopp. De vill bara få ihop så mycket pengar som möjligt. Man kan bara be en bön att det bland spekulanterna finns någon svensk statlig eller privat institution som inser värdet av att behålla museet i Sverige. Saabs roliga och intressanta historia är värd att visas upp för eftervärlden och inte gömmas i privata garage.

Jag såg en film förra veckan, Aki Kaurismäkis ”Mannen från Le Havre”. Den inleddes med lite djävulskap, så grep goda människor in och väckte hoppet. Sen blev det mera strul, hopp, förtvivlan innan det var dags för det fullkomligt lyckliga slutet.

Det goda hade segrat och jag gick från bion med en känsla av harmoni. Feel good-filmer är som balsam för själen.

Så känns det med Saabmuseet som också fick ett lyckligt slut. När allt hopp verkade vara ute kom de räddande änglarna, Trollhättans kommun, Saab AB, Wallenberg-stiftelsens minnesfond och ordnade upp allt.

Tack för kulturinsatsen!

15 000 kronor för en komplett stråkastarenhet (30 000 kronor för byte av båda två) Det var prisuppgiften som en nybliven ägare till en tio år gammal Skoda Octavia RS med xenonljus fick av Mekonomen.

Det lät för illa för att vara sant och när jag kollade med generalagenten för Skoda så fick jag en prislapp på 5 500 kronor för lampa och insats. Till detta kommer kostnaden för styrdonet. Jag skrev om det i bloggen för någon dag sedan och nu har Hanna Ekstrand, konsumentchef på Mekonomen, hört av sig.

Octavia-ägaren fick mycket riktigt en helt felaktig prisuppgift, enligt Hanna Ekstrand som skriver så här i ett mejl:

”Vi uppmärksammade inlägget i din blogg på Vi Bilägare om strålkastaren till en Skoda Octavia RS.

Vi på Mekonomen ser inlägget som mycket intressant och utförde själva efterforskningar, vilka vi kort beskriver nedan men först vill vi kommentera på priset. Angående priset så har vi haft ett inläsningsfel på vår svenska prislista och därav det galet höga priset 15 000 SEK. Vi har dock säkerställt att vi inte har sålt något på artikelnumret, så ingen konsument har blivit lidande, samt att vi nu ändrat priset till det rätta som är 7 980 SEK. Tack vare dig och din blogg.

Det verkar dock som att vi inte jämför lika artiklar när vi ser på uppgifterna i inlägget. En komplett xenonstrålkastare med styrdon hos Skoda (Artikel nr: 1U1 941 018 Q) kostar enligt våra uppgifter 8 802 SEK. Troligtvis är Skodas prisuppgift i artikeln baserad på att enbart byta styrdonet eller enbart en del av strålkastaren.

En komplett xenonstrålkastare med styrdon uppgavs kosta 15 000 SEK inkl moms hos oss (Artikel nr 79-7520015-2A1), det korrekta priset är alltså 7 980 SEK.

Återigen vill vi på Mekonomen tacka för att du uppmärksammat oss på detta vilket gör att vi kan rätta oss. Vi är mycket positiva till att få in synpunkter till oss det gör att vi kan bli ännu bättre.

Med vänlig hälsning
Hanna Ekstrand
Konsumentchef
Mekonomen AB”

Det blev alltså dubbelt upp i prislistan och även om Mekonomens upplysning (!) om det rätta priset innebär en halvering så kan man konstatera att det är dyrt med ljus.

När tyska tekniker kommer loss, då blir det korvstoppning på hög nivå! Jag har tillbringat flera timmar på en outsägligt obekväm bänk i en paviljong i Wolfsburg och fått lära mig hur framtidens bilproduktion ska gå till; åtminstone i Volkswagens 90 fabriker.

Trollformeln skrivs MQB, vilket står för Modulare Querbaukasten. Alla framtida VW-bilar med tvärställda motorer, från Passat till Polo, ska byggas med moduler: fram- och bakvagnar, styrsystem, ventilation, audio – färre antal varianter ska passa i flera bilmodeller. Modultekniken gör det möjligt att bygga många olika modeller vid samma produktionsband, huller om buller. Kommer en Polo efter en Passat ändras monteringsjiggarna automatiskt – de går att dra ut och ihop ungefär som bygeln på en dragbasun.

Nya bensin- och dieselmotorer är konstruerade för att passa i systemet, bensinarna på 1,4 liter har direktinsprutning och en teknik som kallas ACT, vilket betyder att två cylindrar stängs av när motorn går med lätt belastning.

Den ena VW-teknikern avlöste den andra, alla bar trista, grå kostymer och talade med torra röster, min rygg värkte och hjärnan var nära överhettning, men intressant var det! Fast jag blev lite vemodig, för jag kände igen lite av Volkswagens planer. Precis så hade Saab tänkt sig sin framtida produktion. Nya plattformen Phoenix konstruerades för att bli bas i ett modulsystem. Det är tragiskt att Saabs duktiga tekniker aldrig fick se den förverkligas.

Nu över till något helt annat.

Vi har haft en diskussion om manliga och kvinnliga bilister här på webben. Kollegan Marianne Sterner pekade på skillnader mellan könen när det gäller att parkera rätt eller fel; en rapport har kommit fram till att kvinnliga bilförare är mindre olycksdrabbade än manliga.

Jag ska här fylla på med ett annat exempel på skillnader mellan män och kvinnor i synen på bilar. Jämförelsen gäller författare och utfaller inte till kvinnornas fördel.

För en tid sedan läste jag Kerstin Ekmans lovordade ”Grand final i skojarbranschen”. På ett ställe skriver Ekman om en person som kör en ”röd Ford”. Inget annat om bilen, inte modell, inte årsmodell.

En röd Ford…det är ungefär som att skriva att Eric Clapton spelar ett instrument.

Jonathan Franzen är en hyllad amerikansk författare som är aktuell med sitt senaste verk, Frihet (Freedom), en tegelsten på drygt 600 sidor som skildrar en medelklassfamilj i USA. Redan på andra sidan får man veta att akademikerparet kör en Volvo 240. Visserligen inte årsmodell men modellnamn i alla fall. Det kändes på något sätt lovande.

Men på tredje sidan studsar jag till. Den kvinnliga översättaren av Franzens bok har översatt författarens engelska text om en strulande handbromsvajer på 240:an till ”kärvande handbromskabel”.

Kabel?! Har aldrig hört talas om att man på svenska säger handbromskabel. På amerikansk engelska heter det däremot hand brake cable, vilket förmodligen Franzen skrivit i originaltexten. Men att direktöversätta det till kabel..!

Jag har fortfarande inte, efter 460 sidor, kunnat smälta det.

Det är måndag både bokstavligt och bildligt talat för biltillverkaren Opel. I dag skriver Dagens Nyheter, som i sin tur citerar tyska affärstidningen Handelsblatt, att Opel gått med förlust de senaste tolv åren.

Visst börjar det lukta Saab-kris för detta GM:s andra europeiska sorgebarn.

För tre år sen ville GM, som då stod inför akut konkurshot, göra sig av med Opel. Det blev inte så och GM som koncern genomgick ett reningsbad och reste sig från ruinerna. Bokslutet för 2011 som presenteras på torsdag lär peka på en mångmiljardvinst.

Till den vinsten bidrar dock inte Opel, tvärtom tär det tyska dotterbolagets resultat rejält på koncernvinsten. Sex miljarder back för helåret och därav två miljarder det sista kvartalet, enligt DN och Handelsblatt.

Opels dilemma har skrämmande likheter med Saabs; man tillverkar bra bilar som alltför få vill köpa.

Kvinnor är mera noggranna än män när det gäller att placera bilen i parkeringsrutan, nyligen rapporterade vi om en brittisk undersökning som kom fram till just det.

Om så är fallet låter jag vara osagt. Jag kan bara konstatera att det finns en grupp människor som har större parkeringsdisciplin än andra: de som radar upp bilarna vid internationella provkörningar för motorpressen.

Förra veckan var jag på besök på Fiats italienska testbana Balocco och fick prov på denna minutiösa precision som antar smått komiska proportioner.

Hur bär de sig åt? Linjal? Laserpass?

Det finns ett antal milstolpar här i livet. För Vi Bilägares testlag inträffade en sådan i slutet av förra året. Då passerade vi EN MILJON körda testmil i vårt långteststall som introducerades 1988. Sedan dess har vi haft 147 bilar i vår ägo.

Vid årsskiftet hade vi en noterad körsträcka på 1 007 192 mil. Det betyder att vi färdats jorden runt mer än 251 gånger. Vissa modeller har vi kört ovanligt långt, själv hart jag exempelvis sett till att vår Volvo 850 GLT -92 passerade 20 000 mila-gränsen, liksom första generationens Toyota Prius -01.

I Begköpguiden 2012 som finns ute till försäljning från 6 mars har vi en redogörelse om långteststallet. Här har också en annan milstolpe passerats, över 200 begtester finns nu samlade på ett och samma ställe.
 

Det här blir en spännande vecka! Jag sitter vid datorn och väntar på att det ska plinga in mail från hela Europa med poäng till Årets Bil-finalisterna. I år står Vi Bilägare som värd för tävlingen och jag har ansvaret för att sammanställa rösterna.

Hittills har ungefär en fjärdedel av 59-mannajuryn lämnat sina poäng. Allt är förstås väldigt hemligt, men jag kan avslöja att det verkar bli väldigt jämnt mellan två bilar. Gissa vilka!

Varje jurymedlem ska fördela 25 poäng mellan minst fem av de sju bilar som gått till final. Det står mellan Citroën DS5, Fiat Panda, Ford Focus, Opel Ampera, Range Rover Evoque, Toyota Yaris och Volkswagen Up.

Senast fredag ska juryn ha lämnat sina poäng. Vinnaren avslöjas emellertid inte då. Först på måndag, dagen innan bilsalongen i Genève öppnar, offentliggörs det vilken bil som får bära titeln Årets Bil 2012. Det sker vid en ceremoni på bilsalongen.

Få saker i trafiken är mer irriterande än bilister som håller för korta avstånd till framförvarande. Det är ett hotfullt och farligt beteende som trafikpolisen dessbättre börjat beivra hårdare på senare tid.

Allt fler tillverkare erbjuder teknisk hjälp till föraren att hålla säkrare avstånd. Opel har till exempel ett system kallat Following Distance Indication (FDI) som aktiveras automatiskt i farter över 40 km/tim. FDI ingår som en funktion i kameran Opel Eye och mäter avstånd upp till 120 meter till framförvarande fordon.

Uppgifter om fart och avstånd i meter omvandlas till avstånd i sekunder på displayen. Det verkar vettigt i min värld. I det här fallet tror jag nämligen att den mänskliga hjärnan kan värdera risken bättre om avståndet mäts i tid istället för i meter.

Om man ligger 50 meter bakom en bil som kör i 100 km/tim så motsvarar det 1,8 sekunder. Rätt så klargörande. Samma omvandlingsformel gäller för alla farter; om avståndet i meter är hastigheten delat med två så blir luckan 1,8 sekunder.

I Tyskland är minimiavståndet just 1,8 sekunder. Ligger man under en sekund bakom framförvarande så blir det böter.

Nu frågar sig vän av ordning hur polisen kan se till att den här lagen efterlevs?

Jag vet inte men det primära är att det finns en lag att förhålla sig till. De flesta har faktiskt respekt för lag och ordning.

Först såg jag det inte alls, stenskottet i fronten på vår långtest-Mazda MX-5. Jag stod i tvätthallen på en OKQ8-station i Uppsala och spolade tösörja och saltslask av bilen, för vilken gång i ordningen minns jag inte längre. En trevlig kille som blaskade av sin BMW kom fram och vi stod och snackade en stund om vår röda lilla roadsterpralin. Han hade läst om bilen i tidningen och tyckte att det var kul att se den i verkligheten.

Jag fick ju första körpasset i Mazdan, nitlotten på sätt och vis eftersom det varit vinterkörning för hela slanten. Suffletten har jag bara fällt i studiesyfte. Å andra sidan har jag kunnat upptäcka hur bra bilen ändå fungerar så här års, vilket också vårt vintertest avslöjade (se kommande nummer 3 av Vi Bilägare).

Några speciella silkesvantar har jag väl inte haft, Mazdan ska inte särbehandlas utan användas som bruksbil precis som andra långtestbilar. Ändå går det inte att komma ifrån att jag har fått ett speciellt förhållande till den. Det är lite som att ha en hund. Jag vill att den ska må bra och det är därför jag spolar av den så ofta och sedan ser till att den blir torr.

Jag torkar av inredningen med en mjuk frottéhandduk, jag håller rent i motorrummet, ser till att golvmattorna är fria från grus och att innerbackspegeln inte har några fingeravtryck. Jag vårdar och ryktar Mazdan som om den hade päls och jag får glada svansviftningar som belöning.

Det var då, när jag hade börjat spola igen efter att ha pratat med BMW-killen, som jag såg det lilla stenskottet. Alldeles intill Mazdaemblemet i fronten. Huh, ett uppenbart stenskott, sådana man inte kan värja bilen emot hur mycket man än torkar inredningen med mjuk frottéhandduk. Först såg jag det som sagt inte alls.

Nu ser jag bara det.

Vilka försäljningssiffror måste ett bilmärke nå upp till för att det ska vara lönt att kränga bilar i Sverige?
 
Tja, säg det.
 
Jag kan i varje fall lova att statistiken över nyregistrerade bilar i januari 2016 var allt annat än munter läsning för Alfa Romeo, Cadillac, Smart och DS.
 
Ingen av de fyra sålde fler än fem bilar under den gånga månaden. Hur många som var demobilar förtäljer inte historien.
 
Alfa Romeo stannade på tre nyregistreringar (125 under helåret 2015). Förutom ett stabilt återförsäljarnät är märket i desperat behov av nya modeller.
 
Cadillac mäktade med två nyregistreringar (71 under 2015) och det visar väl på svårigheten att återetablera märket i Europa.
 
Smart noterade fem nyregistreringar (244 under 2015) och frågan är om småbilsmärket kan matcha fjolårets försäljning.
 
Citroëns avknoppade bilmärke DS är ändå det största frågetecknet. Tre registreringar under januari och bara 41 under 2015 låter som en grov missräkning.
 
Om företagen har uthålligheten som krävs för att vända utvecklingen återstår att se.

Äntligen slog mätaren om! Långtestlagets lilla körfavorit Mazda MX-5 har avverkat sina första 1 000 mil och jag, som har bilen på min lott just nu, lyckades fånga tillfället på bild. Tur förresten att jag inte befann mig på motorvägen när det inträffade, då hade jag inte klarat att föreviga det.

Innan året är slut ska den japanska glädjespridaren helst ha hunnit med ytterligare 3 000 mil och det är faktiskt något av en utmaning, eftersom bilen är tämligen oanvändbar för fjällresor och andra milslukande långturer med familj och packning.

Själv försöker jag bättra på statistiken genom att konsekvent ta en liten extrasväng med Miatan varje gång något ärende ska uträttas. Dels för nöjet, men också för att bidra till att bilen kommer upp i samma miltal som resten av långteststallet.

Fast jag hade förstås gärna sett att min period med MX5:an hade infallit under en gynnsammare årstid.  Då hade man fått njuta av att fälla undan tygtaket och köra öppet, något som inte riktigt funkar i det opålitliga aprilvädret…