Hur bra är nya Volvo XC60 när den jämförs med två av sina besvärligaste konkurrenter; Audi Q5 och Mercedes-Benz GLC? Har Hisingens nya stolthet vad som krävs för att på allvar kunna utmana de båda tyska prestige-suvarna?

Den saken har jag – och resten av testlaget – ägnat ett par intensiva veckor för att utreda. Vi har kollat allt som tänkas kan. Bränsleförbrukning, åkkomfort, rostskydd, ljus, utrymmen, multimedia-system, värdeminskning, bansäkerhet och totala ägandekostnader har granskats.
 
Men vi har också kört bilarna under alla upptänkliga förhållanden och rattat runt, såväl i undanmanöverprov som i stadstrafik och på grus- och landsvägar.
 
De tre bilarna har dessutom fått bevisa vad de går för på vår speciella chassitestarsträcka, där både styrreaktioner och följsamhet mot underlaget sätts på tuffast tänkbara prov. I den ronden fick bara två av dem fullt godkänt - och den som felade var en av prestige-tyskarna.
 
Givetvis har vi även testat fyrhjulsdrivningens kapacitet och där blev resultatet lite annorlunda. Den som var sämst på den besvärliga chassisträckan var bäst i terrängen.
 
Men vilken av bilarna som tog hem spelet totalt sett låter jag var osagt här. Det får du reda på om du läser testet i nummer 10 av papperstidningen, som kommer ut alldeles i dagarna.
Gör det!

Design blir ett allt viktigare köpargument när det gäller bilar.
 
Utseendet har väl alltid varit viktigt men på sistone har jag hört flera tillverkare lyfta fram undersökningar som visar att formgivning är direkt utslagsgivande i valet av bil.
 
Det gäller att impa på kunderna som pallrar sig till bilhallen och bemödar sig med att provsitta eller kanske till och med provköra. Bilen ska kännas påkostad.
 
Någonstans i detta finns förklaringen till varför förarmiljön i många nya bilar ska blänka så evinnerligt.
 
Nyligen var jag och körde nya Opel Crossland X och hann inte mer än ut från parkeringsplatsen innan blänket gjorde sig påmint.
 
Runt växelspaken sitter en kromplatta som enastående effektivt vidarebefordrar solen strålar mot förarens ögon. I vissa vinklar är de blixtrande reflexerna så påtagliga att plattan måste täckas över om det ska gå att köra vidare.
 
Har bilen ens testats i solljus?
 
Opel är på intet sätt ensam syndare, andra tillverkare är lika förtjusta i att sätta ljusreflekterande kromblaffor på instrumentbräda och mittkonsol.
 
När jag visar bilden här ovanför för en av chefsingenjörerna bakom Crossland X rycker han på axlarna.
 
– Det där har jag aldrig sett själv och ingen annan har påpekat det.
 
Som sagt: design blir allt viktigare. Spelar roll om föraren blir bländad?

Både Polo och Fiesta har sprängt fyrametersvallen och mäter 405 respektive 404 cm mellan stötfångarna. Swift är kortast med 384 cm.
 
Det är lite skillnad mot ur-Polon, som lanserades 1975. Den var 360 cm lång och hade en vikt på bara drygt 700 kg. Dagens Polo väger in på över 1 200 kg, Fiesta på knappt 1 200 kg och Swift på drygt 990 kg…     
 
Faktum är att de nya, stora ”småbilarna” är större än de flesta bilarna i Golf-klassen var för bara några år sedan. Och det i sin tur gör att de har förutsättningar att fungera som enda bil, åtminstone för den lilla familjen.
 
Det var också det som var utgångspunkt i vårt test. Frågan vi ställde oss var vilken av de tre bilarna som har bäst chanser att klarar ett familjeliv med hedern någorlunda i behåll. Är det Polo, Fiesta eller Swift?
 
Svaret ges i nummer 16 av papperstidningen som kommer ut inom kort. I testet avslöjar vi givetvis även de tre bilarnas övriga brister och förtjänster.

Testdekalerna trilskas gärna när de ska klistras på bildörrar så här års. De blir spröda i kylan och spricker lätt under hanteringen. Här lyckas jag dock få dit en dekal på en av de testbilar du kommer att kunna läsa om i Vi Bilägare nummer 18.
 

Denna gång handlar det om tre rätt tufft utstyrda kompakta halvkombi, med skärmplast, lite högre markfrigång och trecylindriga turbomotorer på runt 100 hk. Att Kias nya Stonic är med kanske du ser, det är den röda bilen i bakgrunden.

Men vad är det för bil som just får en dekal? Det kan du säkert också se om du kisar lite.
 

Bil nummer tre avslöjar jag inte alls utan lämnar fältet fritt för gissning. Vilken tror du är trean i trion?

Svar i nummer 18, som sagt. Just nu befinner vi oss i ett hektiskt körskede och har bland annat varit på fjädringsavslöjande eländesvägar i Dalarna, på flygfältet i Hagfors för farttester och i en väldigt speciell bruksmiljö för att ta bilder.
 

Gissa på – och trevlig helg! På måndag kommer svaret.

Hej alla gissare! Tack för alla era gissningar på vilken som är testets tredje bil i Vi Bilägare nummer 18. Det var medvetet en synnerligen klurig fråga eftersom den inte har ett dugg med den vita bilen i bakgrunden att göra – vilket heller inte min text antydde: ”Bil nummer tre avslöjar jag inte alls …".

Den tredje bilen är lika ny på marknaden som de övriga två, alltså Kia Stonic och Citroën C3 Aircross. Att bilen som får en dekal är en C3 Aircross hade många av er kläm på. Bil nummer tre? Jo, det är en Seat Arona.

Just nu är i stort sett alla körningar avslutade. Nu väntar åtskilliga dagars arbete med strålkastartest, rostskyddsprognos, ägandeekonomi, datasammanställning och, inte minst, alla texter, bilder och layout som ska till för att du ska få något matat att läsa i nummer 18, i handeln den 12 december.

Med vänlig hälsning, Calle Carlquist

Hur kan folk stava fel till namnet på den egna bilen? Se där en fråga jag länge grunnat över och nu äntligen har funnit svaret på.

Felstavningarna förekommer först och främst i annonser på säljsajter som blocket.se. Här kan man få se bilar som heter Merceders och Lincon till salu, en och annan Ferarri har också passerat, liksom åtskilliga Daimler Sovrein i olika stadier av upplösning. Sedan ska vi inte tala om alla Hondajer i fyndskick som intressekollas.

Överlägset värst är ändå Opels gamla lyxmodell Commodore. Den brukar heta saker som Commandor, Commendore, Comandore och framför allt Commondore i annonserna. Bilstackarn är nästan aldrig rättstavad. Inte ens medlemmarna i diverse Opelklubbar på exempelvis Facebook lyckas stava namnet på sin favorit rätt, trots att de äger ett eller flera exemplar och borde kunna gå ut och läsa av emblemet på bilen för att få till det.

Boven i detta felstavningsdrama är – Vi Bilägare!
Det är dagens sanning, jag har bildbeviset framför mig just nu. I Vi Bilägare nummer 19 från 1978 avhandlas en begagnad Opel Commodore B, alltså årgång 1972-77, under rubriken ”En Rekord med mer komfort”. Artikeln är skriven av Vi Bilägares vid den här tiden mycket välkände Christer Glenning. Han förekom ju i televisionen också, i Trafikmagasinet som biltestare av både nytt och begagnat. Hans betydelse och inflytande kan inte överskattas, han var liksom hela motorjournalistikens frontfigur för 40 år sedan.

Utan att på något sätt vilja ta heder och ära av den bortgångne Glenning satte jag mig att räkna hur många gånger han skrev Opel Commondore på de båda sidor artikeln omfattade. Det blev 49 stycken.

Fyrtionio stycken Opel Commondore på bara två sidor författade av Sveriges mest läste, mest sedde och antagligen mest inflytelserike motorskribent.

Undra på att folk stavat fel till Opel Commondo … Commodore så himla ofta sedan dess, oavsett om bilarna varit i orginalskick eller ej (blink, blink).

Så raskt över till förra veckans bildgåta i min biltestarblogg, den från Brighton och parkeringsplatsen där.
I bakre raden återfanns från vänster: Mini, MGB GT, Mini van, Peugeot 304 Break, Triumph TR6, Mini.
Mittraden från vänster: VW Typ 1, Datsun 160J, MGB (med hardtop) och bakom den en Austin/Morris 1300 och en Volvo 343. Närmast kameran från vänster: Triumph 1500, Mini och Austin/Morris 1300.

Klurigast är nog att se vilken modell som skymtar bakom buskaget, den har jag inte lyckats lista ut själv ens!
 

Vad är det här?!

Jo, en förarstol i en av Vi Bilägares långtestbilar 2018, sedd ur vår fotograf Simon Hamelius kameraöga. I sin rikhaltiga utrustning har Simon bland annat en värmekamera, perfekt för att avbilda hur värme på olika platser tecknar sig i bild för att ge betraktaren en större förståelse, helt enligt devisen att en bild säger mer än tusen ord.

Vilken av långtestbilarna är det då på bilden? Det får du gissa dig till, vilken tror du? Hela vintertestet kommer i Vi Bilägare nummer 3 (i butik 20 februari). Där finns bilder på värmen i stolarna och alla andra vintertestresultat i långtestbilarna Kia Optima Wagon PHEV, Opel Insignia Sports Tourer, Skoda Karoq, VW Polo och Volvo XC40 T5.

Vi har varit i Funäsdalen med omgivningar hela veckan. Givetvis har vi tagit en sväng upp till Flatruet där naturens krafter fått oss att inse hur små på jorden vi faktiskt är, om än i aldrig så nya och fina bilar.
Nytt för i år är att vi mätt hur rattvärmen fungerar. Sådan finns i fyra av våra fem bilar och givetvis har Simon bilder på detta också.

Det har varit hektiska dagar. Upp i ottan och efter snabb frukost olika mätningar av bilarnas värmekapacitet. I år har vi gjort två värmemätningar under två olika morgnar eftersom temperaturen (äntligen!) sjönk kraftigt mot slutet av veckan.

Mycket bilkörning har det också blivit, förstås. Vi har haft rejält vinterföre som vaskat fram bra och dåliga köregenskaper och mängder av allmänna vinterintryck. Vi har fått smaka på ymniga snöfall, pinhård blåst och avlägsna vägar som drivit igen så kraftigt att plogbilarna fått köra skytteltrafik för att hålla dem någorlunda rena.

På kvällarna har vi gått igenom intrycken, bil för bil. Snart är hela vintertestet 2018 klart – det ska bara skrivas först och en vinnare ska utses. Vilken tror du att det blir?

Min arbetskamrat Anders Helgesson håller just nu i ett intressant biltest till Vi Bilägare nummer 10 2019. Det gäller nya BMW 330i och nya Volvo S60 T5 som ställs mot Tesla 3, en av de hetaste bilarna på marknaden just nu.

Hett såg det också ut på Teslans jätteskärm på instrumentpanelen när jag gjorde accelerationstester på Lunda flygfält med bilen. Den normalt sett ganska jämna kurvan över förbrukning drabbades av rena "härdsmältan" när jag öste på med full effekt (jag höll på att skriva full gas ...). Bilden här intill är lika dramatisk som man upplever accelerationen i bilen – det går verkligen undan!

I tidningen, som kommer i handeln 2 juli, vecklar Anders ut hela bilden av hur Tesla står sig mot två naturliga konkurrenter. BMW och Volvo är förvisso inte elbilar men många av märkenas spekulanter har säkert funderingar på om det är dags att gå över till elbil.

Missa inte att läsa testet – god helg tillönskas!

Sommar och semester ger tid till reflektion och – ähum – irritation. Men jag tror inte att jag är ensam om att uppröras av medtrafikanternas/mottrafikanternas beteende. Här är en lista över saker jag stör mig på i trafiken. Ingen inbördes rangordning bara lite allmänt gnäll så här i högsommartider. 

1 FILKÖRNING PÅ MOTORVÄG. Enkelt i teorin men för många lika begripligt som kvantfysik. Tre enkla steg. 1) Kör du fortare än framförvarande bil? Gå ut till vänsterfil, glöm inte att blinka. 2) Kör förbi det långsammare fordonet. Indikera höger för återgång till höger körfält och – för i glödheta – sväng inte in precis framför, bjud på minst 4-5 billängder.
 
2. AVSTÅND. Tresekundersregeln är tillsynes lika utdöd som dinosaurerna och faxen. Motorväg eller landsväg, allt för många menar att en styv billängd är precis rätt avstånd till framförvarande fordon. Är inte det märkligt? Jag vill hävda att det stora flertalet av oss skulle tycka att det känns påträngande eller rent av olustigt om någon man aldrig har träffat inleder en konversation 10 centimeter från ens ansikte. För allas trevnad pratar vi därför med våra medmänniskor på ett samhällsaccepterat avstånd. Gör det i trafiken också. 
 
3 BLINKERS. De finns en anledning till att spaken/knappen finns. Till dess att vi har utvecklat fungerade tankeläsning föreslår jag att den används vid varje radikalare justering av färdriktning samt vid filbyte, rondellkörning och korta stopp vid vägkanten. 
 
4. UR SPÅR. Vet du inte vart du ska, vart du är på väg eller var du har varit? Helt okej, men innan du stannar för att filosofera över livet: det är superduperdumt att stanna i en korsning, på ett övergångställe eller vid en utfart. Någon som behöver hjälp på traven? Här ett mantra att rabbla när andan faller på: Jag är inte ensam på vägen. Jag ska inte riskera andras eller mitt liv. Jag ska använda blinkers.
 
5. CYKLISTER. Vänner! Vi behöver inte ligga i bredd på den där krokiga landsvägen där det går tretton skymda kurvor på dussinet. Jag har också använt argumentet ”Vi ligger inte i bredd, vi ligger omlott” när frågan kommer upp men kom ingen. Handen på hjärtat nu… 
 
6. RAKA RÖR. En dämpad V-twin motor med rejäl cylindervolym har ett fantastiskt ljud. När samma motor river sönder sommarkvällen med sina raka rör är det vedervärdigt vidrigt, hemskt och avskyvärt. Varför gör inte ordningsmakten något åt de som kör sina fordon utan dämpning? Jag föreslår böter och beslagtagande av fordonet i minst tre månader. De som så saknar respekt för det allmännas väl och ve ska inte ha nöjet av att få köra sitt åk.
 
7. FILEN SOM FÖRSVANN. I landets södra delar finns en tendens att låta filer ”försvinna”. Två filer blir en utan annan upplysning än att vägen blir smalare. Väldigt parisiskt men också mäkta förvånande om man inte är van vid trafikmiljön och den i sig sköna laissez-faire inställningen. När utomsockens stöter på lokalboende riskerar den fina sommarkänslan att få sig en törn.
 
8. VARFÖR VÄNTA? Jag förundras över de personer som köar när det inte behövs. Personen kör fram till bensinmacken, konstaterar att tanklocket på hens bil sitter på ”fel sida” för de lediga pumparna. I stället för att vända bilen eller runda pumpön väljer personen att vänta till dess att ”rätt” pump blir ledig. Varför? Tycker man att livet är stressigt och behöver en paus? Ovilja att manövrera sitt fordon? Romantiserar man den sovjetiska livsstilen där köande var en påtvingad del? Förbereder man sig för livet med elbil? 
 
9. ELEFANTRACE. Livet som långtradarchaufför torde många gånger vara stressande, pressande och allmänt stökigt. Att man någon gång ibland behöver köra om en yrkeskollega med sin 24 meters är en självklarhet. Men välj tillfället med omsorg! Under den senaste månaden har jag drabbats av ett oräkneligt antal lastbilar som med snäv marginal kastat sig ut i vänsterfilen för att sedan under kilometer sega sig om skråkollegan. Resultatet är hårda inbromsningar och uppbyggande köer.
 
Vi har alla våra brister i trafiken och det finns mer att säga men nu får det räcka med gubbgnäll för den här gången. Kör försiktigt och ta hand om varandra ute i trafiken. Fridens!
 
/Gubben Helgesson