Amerikanska biltillverkaren Tesla har premiärvisat sin eldrivna sportsedan Model S i USA. Nästa år börjar produktionen.

På insidan är en detalj särskilt intressant. Eller detalj och detalj förresten, den är omöjlig att missa.

En gigantisk pekskärm på 17 tum har monterats på instrumentpanelen. Allt som heter knappar, vred och reglage är puts väck.

När man kör bil ska man inte syssla med annat än att just köra bil. Emellanåt är det ändå omöjligt att låta bli att justera värmen eller radion. Då är det praktiskt att kunna känna sig fram, utan att släppa blicken från vägen.

Med en pekskärm är det förstås omöjligt. Och med tanke på storleken, hur blir reflektionerna från solen?

Jag är skeptisk.

Har just nu förmånen att få ratta långteststallets Volvo V60. En rasande trevlig bil att fräsa omkring, enligt min åsikt. Men på en punkt förstår jag inte riktigt hur Volvo har tänkt. V60:an saknar, precis som S60, reservhjulsbalja. Den är helt enkelt bortrationaliserad. Hur korkat som helst! Vill man ha ett reservhjul med sig är man tvungen att förvara det i själva lastutrymmet. Volvo försvarar sitt tilltag med att lagningssats finns med i bilen och att punkteringshjälp ingår i vägassistansen. Men om jag bodde någonstans långt upp i Norrland med 50 mil till närmaste bärgare skulle jag ändå vilja ha ett reservhjul med på färden. Jag vet också, av egen bitter erfarenhet, att lagningssatserna inte alltid funkar som det är tänkt. Är hålet i däcket för stort sprutar lagningsvätskan rakt igenom utan att göra någon som helst nytta. Och då står man där totalt hjälplös – i värsta fall mitt ute i obygden. Av mig får Volvo en svidande bakläxa för tilltaget att banta bort reservhjulsbaljan. Håller ni med om min kritik, eller...

Trafikpolisens fokus har sedan länge varit att kontrollera hastighet, företrädesvis på motorvägar. Nu när antalet olyckor ändå ökat, har trafikpolisen svängt som en vindflöjel och hävdar nu att bilisters aggressiva körstil är farligare än något annat.

Men det är ju precis det som många av oss motorjournalister har hävdat i åratal! Det är lika farligt, eller till och med värre, att köra aggressivt eller ha ett felaktigt beteende som att köra för fort.

Därför är det önskvärt med fler poliser som är ute och patrullerar, pratar med trafikanter i stället för att bara ensidigt jaga fortkörare. Och det kan ju vara så att en upplysning eller ett påpekande gör mer nytta än en böteslapp.

Gör om poängsystemet så att den typen av åtgärder också räknas som en ”pinne”, så kanske vi får både högre säkerhet och trevligare attityd i trafiken.

Vi skulle bara hämta testbil nummer två i Södertälje, tanka och sedan dra mot Karlstad.

– Tanka du så ska jag ta och skriva upp mätarställningen på bilarna, sade jag till vår ”hjälpryttare” och började samtidigt letar efter penna och tankprotokoll.

Ögonblicket senare hörde jag ett förtvivlat utrop – ”Nej, jag har tankat bensin i stället för diesel”. Där stod vår Range Rover Evoque med full tank – men 20 liter av allt bränsle var bensin.

Efter kontakt med importören var det bara att vänta på bärgningsbilen från Assistanskåren. Bilen skulle till verkstad. Att tömma ur bränslet kan ju inte ta så lång tid, tänkte vi. Men det blev mer komplicerat än så.

Bränsletanken skulle absolut tas ner för att tömmas och rengöras och då måste också drivaxlarna demonteras. Vi blev ett dygn försenade. Men vi var glada för att bilen inte startades. Då hade Landrovers verkstad krävt byte av bland annat spridare och bränslepump – en reparation på drygt 40 000 kronor. Nu blev kostnaden bara åtta tusen!

Att hälla bensin i en dieseldriven bil blir dyrt även om man inte ens startat motorn. Upptäcker man inte misstaget och kör ändå, så kan det sluta med haveri.

– Det här händer varje dag, sa bilbärgaren.

Och det är dyra lärpengar.

Skrev för en månad sedan om tankarna kring upplösningen av STCC-säsongen 2011. Jag hänvisade till ett möte mellan Rickard Rydell och Fredrik Ekblom som Vi Bilägare arrangerade på Brands Hatch för 20 år sedan. Föga anade jag när jag skrev bloggen att relationen mellan Rydell och Ekblom skulle bli totalfrostig efter finalen på Mantorp 24 september 2011.

En hel månad har gått och först i dag kom beskedet om att Rickard Rydell tilldöms titeln, sedan Bilsportförbundets disciplinnämnd avslagit Volkswagens och Ekbloms överklagan. Volkswagen menar att Rydell gjorde en regelvidrig omkörning under gul blink, och har hänvisat till en onboard-video från Flash Engineering, en video som disciplinnämndens utredare Christer Landén inte ens brytt sig om att granska, enligt SVT Sport. I stället motiverar Bilsportförbundet beslutet med att Team Biogas (=Volkswagen) inte lämnade någon skriftlig protest inom en timme efter målgång, vilket reglerna säger.

Man kan tycka vad man vill om beslutet, men det värsta är att ärendet dragit ut på tiden. Med högteknologin i fokus är det märkligt att inte bilsporten snabbt nog kan avgöra tvister av det här slaget på ort och ställe och inom rimlig tid. Hur skulle det se ut i travsporten om alla spelare fick vänta en månad på ett resultat? Här sker kameraövervakning från alla håll och kanter, och beslut om en eventuell diskning kommer oftast inom någon minut.

I ishockey finns numera flera målkameror och det går snabbt för en domare att granska videon och avgöra om pucken varit inne eller ej. Och tennisen har i storturneringarna sedan några år tillbaka sitt ”Hawk Eye” som spelarna några gånger per match kan åberopa.

Till och med en så konservativ sport som fotboll överväger att införa målkameror – det blev brinnande aktuellt i samband med VM-matchen mellan Tyskland och England häromåret, där hela världen, utom domarna, noterade ett givet engelskt mål. I fotboll används nu videogranskning i efterhand, för att bötfälla eller stänga av spelare efter regelvidrigheter.

I stridens hetta görs naturligtvis misstag, såväl av aktiva som av domare. Tekniska hjälpmedel är bra, under förutsättning att besluten kan tas snabbt nog.

Sista ordet är kanske ännu inte sagt i den här ”soppan” eftersom ytterligare prövning kan göras hos Bilsportförbundets juridiska kommitté.

Åkte nyligen sträckan Stockholm-Jönköping-Örebro med besök inne i respektive stads centrala delar. Jag noterade efter utflykten att allt inte bara är eländes elände med Stockholm i fråga om parkeringsavgifter, åtminstone på kvällar och under helger då också besökarna slipper trängselavgiften.

I stora delar av Vasastan och på Kungsholmen står du helt gratis från fredag kväll klockan 17 till måndag morgon klockan 9 om vi pratar om vanlig gatuparkering. Sedan är det förstås en annan sak att just finna en parkering.

I både Örebro och Jönköping är det ganska enkelt att finna gatuparkeringar centralt, men du får betala för dem också på lördagar, i Örebro till klockan 13 och i Jönköping till 15. Och i Örebro åker du dessutom på kvällsavgift under vardagar till 22. Avgifterna under dagtid ligger på 10-15 kronor/timme och i Örebro kan det också från tredje timmen bli 25 kronor i timmen.

Det är inte utan att det på hemvägen kändes skönt att få göra en avstickare in till centrala Nora Stad och inte se skymten av någon parkeringsautomat. Vid torget räckte det med att ratta in ankomsttiden med en p-skiva.

Märkliga placeringar och förvirrande kombinationer av vägmärken finns det gott om, det har vi kunnat se både här och här. Har du fler exempel? Mejla gärna in fler skyltbilder.

Den här bilden som visar polishuset i Strängnäs har vi fått inskickad från Lars Lycke. Två förbudsmärken figurerar vid vägen: ”Förbud mot infart med fordon” och ”Förbud mot trafik med annat motordrivet fordon än moped klass II”.

Översta skylten visar att det är enkelriktat, infart är förbjuden för alla fordon. Den undre tavlan förbjuder i sin tur all motortrafik förutom mopeder – vilka redan är förbjudna.

Så här skriver Lars: ”Det skyltades om efter cirka sex månader men man funderar ändå, borde inte någon ha reagerat på ett tidigare stadium eller behöver polisen en tydlig skyltning för att veta vad som gäller?”

Det är väl bara att hålla med.

Vi Bilägares däckteam befinner sig i Uvalde för att testa sommardäck. Uvalde är en liten centralort i en region i Texas, ganska nära gränsen mellan USA och Mexico.

Här bor femton tusen människor. De flesta är bönder som odlar majs och andra grödor eller har djur, företrädesvis tjurar, som så småningom hamnar på tallriken eller kanske blir hamburgare på en av snabbmatskedjorna.

Bara på huvudgatan som vi kör på väg till testbanan varje dag räknade jag till över tio sådana matställen. Vid många av dem behöver man inte gå ur bilen och hos några är det meningen att man ska äta i bilen.

En bondgård här är minst 250 000 Acres, d v s drygt 1 000 hektar.

När jag frågade en av de yngre killarna som jobbar på testbanan vilken hamburgare han tycker är godast blev svaret: ”Sonic. Nej, förresten – Jack In The Box''.

– Varför just deras burgare? undrade jag.

– Dom är störst! Blev svaret.

Nyligen hittade man olja 40 km utanför Uvalde och nu jobbar allt fler med det svarta guldet i stället för jord eller djur.

Inställningen till däck ändrar sig också – om än långsamt. Tidigare var viktigaste egenskapen miltal. Men i takt med att allt fler bilar importeras kommer säkerheten in. Många väljer nämligen att köpa ”originaldäck”', det som satt på bilen då den var ny.

Efter att ha kommit hem från årets däcktest i USA är jag mer ”jetlagggad” än någonsin. En av förklaringarna är att det i ekonomiklass är alldeles för trångt för långa personer. Det finns inte en chans att jag kan sova. Det gör ont i hela kroppen, särskilt när passageraren framför fäller stolen så att ryggstödet vilar på mina knän. Måste byta sittställning ganska ofta.

Hur känns jetlag? Ja, jag skulle närmast beskriva det som om man var lite salongsberusad. Viss yrsel och en fruktansvärd trötthet sätter in ungefär mitt på dagen. Faktum är att jag inte ens vill köra hem på eftermiddagen.

Det blir lilla frun som får ta hand om styrningen hemåt. Vi samåker nämligen – tack och lov. Och redan vid 18-tiden skulle det kännas skönt att törna in. Ändå vaknar man på natten och har svårt att somna om.

Enligt expertis är det engelska uttrycket, jetlag, en störning av kroppsfunktioner som är tidsrelaterade, beroende på en snabb resa per flyg över flera tidzoner. Besvären blir värre ju längre man varit i i en annan tidzon och ju fler tidszoner man passerar. De flesta upplever det som avsevärt besvärligare att resa österut än västerut. Det kan jag skriva under på.

Jag kom snabbt in i amerikansk tid och tempo. Men har ett elände när jag kommer hem. Och köra bil tänker jag undvika de närmaste dagarna – fastän jag självklart är spik nykter.

Jag besökte VTI i Linköping i går. Det var riktigt trevligt och det började redan på parkeringsplatsen.

Besöksparkeringen var avgiftsbelagd men det kändes som ett rent nöje att betala. Tre (3) kronor i timmen! Egentligen borde man åka dit minst en gång i månaden bara för att parkera några timmar.

Inne i receptionen mötte en glad och trevlig personal och pricken över i:et var den stora glasskålen på receptionsdisken fylld med skumtomtar. Gratis och gott.

Egentligen har jag bara en sak att anmärka på hos VTI och det är namnet.  

Statens väg- och trafikforskningsinstitut är så 60-tal som det kan bli. Oändligt långt, krångligt och byråkratgrått. Helt opassande för en så fräsch inrättning.

Att kunna koppla upp sig på flyg är ju ingen nyhet men det som förvånar är att det riktiga genombrottet inte kommit ännu. Alla flygbolag borde inse vilken konkurrensfördel det är.
 
Just nu sitter jag 10 000 meter upp i luften över Tyskland på väg från Nice till Stockholm – och har nätkontakt. Jag måste medge att jag är barnsligt förtjust i detta fortfarande, trots att jag provade det första gången redan för ett år sen.
 
Flygbolaget heter Norwegian och erbjuder gratis internet på hälften av alla sina flygningar. Ambitionen är att alla flygningar med Norwegian ska inbegripa uppkoppling. Det är ju lysande!
 
Säkert kommer trådlöst internet att vara en självklarhet för de flesta flygbolag inom en snar framtid.
 
Nice besökte jag för att provköra Kias nya D-segmentbil, Optima. En ursnygg sedan med coupélinjer och lyxig interiör. Som gjord för tjänstebilssektorn. Men man kan ha invändningar. En är att Optima inte tillverkas som kombi trots att det finns en färdig sådan modell. Orsaken är kapacitetsbrist i Kias fabriker.
 
En annan invändning är...nej, förresten det får ni läsa om i provkörningsrapporten.

För några månader sedan skrev jag om listan som rangordnade de hundra mest inflytelserika bilarna genom tiderna.

Nu har amerikanska bilsajten Inside Line sammanställt en omvänd, mindre smickrande uppföljare: ”100 Worst Cars of All Time”. Här finns försäljningsfloppar, designmissar och kanske en och annan som inte förtjänar sin placering.
 
Sverige representeras av både Volvo och Saab.

Volvo med 262C, kupévarianten av 260 som ritades av Bertone (83/100). Och Saab med sin lätt sminkade Chevrolet Trailblazer, 9-7X (49/100). Den senare en symbol för GM:s misslyckande med Saab, enligt Inside Line.

Förstaplatsen upptas av Pontiac Aztek. Ingen skönhet direkt.

Vi Bilägare gör ljustester också åt Finlands största motortidning Tuulilasi. Och i dag var det dags igen. Så när köerna började lägga sig satte jag mig i tidningens Dacia Duster, min sista långtestbil för 2011 och rattade mot Sveriges Silicon Valley, Kista, där en Nissan Leaf väntade.

Att byta från Duster till Leaf var som att sätta sig i en tidsmaskin och vrida klockan 40-50 år framåt. Kupé, instrumentbräda och komfort i Leaf ligger ljusår från vår raggiga outdoorbetonade Duster.

Växelspaken i Leaf, kunde egentligen ha ersatts av fyra knappar, fram, neutral, bakåt och parkering. Men det kändes ändå high-tech med all elektronik och den udda instrumenteringen. Jag hade inte blivit ett dugg förvånad om kontrolltornet givit klartecken för take-off på motorvägen. Bilen sköt lydigt fart och det var inga problem att hålla trafikrytmen omkring 90 km/tim.

Det blev en brysk landning vid Norrtull igen. Dubbdäck rasslade. Det kan inte vara möjligt? Dubb på elbilen? Nej, det var ju dubbdäcken på bilen bakom mig som jag hörde. Leaf rullar tyst. Men entusiasmen svalnade en aning när jag upptäckte hur fort möjlig körsträcka minskade. Inne i sta’n där en elbil är som mest vettig minskade energin snabbt vid alla start och stopp. Jag var snart nere i 9-10 mils körsträcka – och då brukar jag ju tanka i vanliga fall!

Men i jämn fart lugnade förbrukningen ner sig igen och jag kunde lyckas med återvinning vid första nedförslut. Men det här med körsträcka på bara 5-10 mil är nog något man måste vänja sig vid.

Det är fantastiskt vilket genomslag vårt rostregister ändå får – det enda i sitt slag i världen vågar jag påstå. Tillsammans med vår samarbetspartner Rostskyddsmetoder AB har vi granskat tusentals bilar varav över 400 har varit sprillans nya, och det är de prognoserna som ligger till grund för betygsättningen i rostregistret.

Visst, vi får mycket kritik, inte minst från Toyota- och Alfa-ägare som hävdar att vi minsann är helt fel ute när vi jämförelsevis anser att rostskyddet inte håller samma klass som hos Renault, Opel, Volvo, VW, Audi med flera.

Vi vidhåller att förutsättningarna för att motstå rost i vårt slaskiga och saltindränkta vinterklimat är sämre för de märken som inte garderat upp med behandling och effektiv tätning av skarvar. Därmed inte sagt att dessa bilar omgående blir rosthögar. De förzinkade karosserna och lacken står emot under en tid. Bilägarens egen skötsel av bilen påverkar naturligtvis också processen.

Vi ska skilja på trafikfarlig rost (= bärande delar) och kosmetisk rost, det senare påverkar också prissättningen, när bilen ska köpas eller säljas som begagnad. Allra enklast är det att göra en bedömning när rosten syns utanpå, värre när den finns under bilen och inne i tröskellådor eller i andra hålrum. Jag skulle vilja rekommendera alla er som har bilar som är äldre än tre år, och som ni anser vara rostfria, att låta någon verkstad, rostskyddsfirma eller teststation, hissa upp bilen och kolla under, helst också med fiberoptik.  

Vi vågar nog påstå att det är få bilar som rullat på svenska saltindränkta vintervägar som klarat sig helt utan angrepp efter tre år. Och bland de bilar som är sämst rustade kommer antydningar till angrepp redan efter en vintersäsong.

Fjärrstart av kupévärmaren som startas med ett SMS från mobiltelefonen. Det tyckte Janne Johansson lät som en utmärkt idé av Volvo och köpte sig en ny XC70 diesel.

Janne Johansson driver Vuonatjvikens Stugby i väglöst land i Arjeplogs kommun. Bilen lämnar han där vägen tar slut, tolv kilometer från stugbyn.

– Perfekt att kunna sätta på värmaren i förväg så att man kan sätta sig i en varm bil direkt.

Extrautrustningen Volvo On Call (VOC) kostar 8 900 kronor hos Volvo-återförsäljaren Forslunds Bil i Skellefteå där Janne köpte sin nya bil förra sommaren. I priset ingår ett mobilabonnemang hos VOC:s samarbetspartner Telenor. Och det är där haken sitter.

1. Norra Norrlands inland hör till landets mest kylslagna vintertid. Här om någonstans behövs verkligen kupévärme.
2. Telenor har bra täckning för 3G och GSM över hela landet – utom i norra Norrlands inland.

Där Janne Johansson håller till har Telenor absolut ingen täckning och därmed fungerar inte systemet med fjärrstart av värmen via SMS. Av förståeliga skäl är Janne rejält sur över att han betalat extra för en finess som är oanvändbar.

I Volvos beskrivning av fjärrsystemet varnas för att systemet bara fungerar där partnern (Telenor) har GSM-täckning. Stig Eriksson, vd på Forslunds Bil i Skellefteå, säger att man upplyser alla kunder om detta. Men Janne Johansson säger att han inte fick någon information och att han känner sig lurad.

Det må väl vara att alla mobilbolag inte har täckning över hela landet men visst är det konstigt att Volvo väljer att samarbeta med ett sådant bolag i just en sån här fråga. Alla vet ju att det bara är Telia som gäller i glesbygden norrut.

Alltså, Volvo säljer en produkt som är oanvändbar där den behövs som bäst. Snurrigt.