Sök

Udda samlarbilar sommaren 2040

Veteranbilssommaren är snart över för alla oss som har någon gammal skrinda att visa upp på träffarna landet runt. Nästa år är 1988 års modeller 30 år gamla och ”veteranklassade”, åtminstone från skattesynpunkt. De kostar då noll kronor till skattmasen per år.

Jag tog nobelt nog på mig uppgiften att vaska fram vilka modeller vi borde satsa på redan nu och dyka upp i på veteranträffen 2040. Det blev en kuslig historia – här är mina åtta första tips på udda samlarbilar 2017. I nästa inlägg får du stå ut med åtta till!
Toyota iQ. Smartare än Smart, det hörs ju på namnet. Paketeringskonst på japanska, trovärdig design med övertoner av körsbärsträdgård och en oväntat trivsam körupplevelse. Gör sig bäst i den ovanliga kulören metallicgrön. Pris från ca 40 000 kronor.
Renault Wind. Ett inte särskilt fördelaktigt namn på engelska, men vilken rar liten sak. Baserad på småbilen Twingo, visad redan 2004 men efter tidernas längsta graviditet föddes den först 2010 och lades ned blott ett par år senare. Taket som kan flappas fram och åter som på en Ferrari Aperta är grejen. Såldes aldrig i Sverige men visst letar du gärna i Frankrike eller Tyskland? På mobile.de finns de för ca 6 000 euro.
Audi A2. Jamen självklart! Bilen ser ut som ett rullande Kinnekulle, är till stora delar byggd av aluminium och har oväntat mycket utrymme under sitt välvda skal. En sådan ska du ha, du som inte vill rota under motorhuven (där finns inget att se), du som hatar rost. Millenieskiftets viktigaste bil är fortfarande rätt dyr, från 25 lakan, men den specifika vikten är hög!
Citroën Pluriel. Plockepinnbilen, åk aldrig hemifrån utan att räkna hur många takbågar du har med dig. Snyggt skuren kostym med nedfällbar mantel över axlarna, glada färger och lyckliga priser. Du kan snacka hem en för 15 tusen när novembermörkret faller över förortsparkeringen.
 
Fiat Croma. Nej, inte åttiotalaren som lånade sin skugga från Saab 9000, här snackar vi om dronten i de senaste decenniernas utbud. Fiats försök till storbilsschlager baserad på – tamtadida! – Opel Signum. Hur kunde det misslyckas, bara undrar?! I grund och botten en ärlig själ med goda utrymmen och viss, ja, viss stil på grejerna. På med toppluvan och solglasögonen och köp, din för tjugo. Eller vi säger väl sjutton å fem? Sjutton, tackar.
Daihatsu Terios. Nej, det är inte en tandkräm. Det är en SUV i bonsaiformat. En liten, liten Twistkaramell i lindat stanniolpapper, ofta tvåfärgad och med smak av träd, gräs och stenar. Stadig som en papperslykta på kräftskiva under augustimånen, nästan omöjlig att hitta – just därför ska du ha en! Pris ett skålpund ris eller max tio tusen.
 
Ford Cougar. Nu tar vi i från knäna, det här är bilen som ofta säljs under argumentet ”kamkedja” eftersom inget annat fungerar. Antagligen den mest invecklade form som kom fram under Fords bisarra designera New Edge Design. Den hette inte ens Mercury, men Ford. Axelvaddad kavaj och moskitoglasögon kan vara lämplig klädsel vid framförandet av denna – faktiskt – körroliga bil. Pris från fem papp och uppåt men inte mer än femton.
Honda Logo. Det finns ett svart får i varje familj och detta var ett sådant, även om Logo oftast såldes i limegrönt eller gult. En Honda som gav sig tusan på att vara precis likadan, precis likadan som en Starlet, en Twingo, en VW Fox, en precis vad som helst. Irriterande välgjord, rostade inte ens. Köp och stå stolt för dig själv på träffen. Under tio tusen, alltid under tio.
Udda samlarbilar sommaren 2040
Biltestarbloggen
"Jag tog nobelt nog på mig uppgiften att vaska fram vilka modeller vi borde satsa på redan nu och dyka upp i på veteranträffen 2040. Det blev en kuslig historia."

Skuggsedaner för vinterfyndare

Sugen på en riktigt prisvärd begagnad bil men vill samtidigt ha något udda, något roligt? Här är några tips du borde kika närmare på!
Nästan alla tycks ju vilja ha en SUV eller en så kallad crossover just nu. Det har lämnat en del andra klasser i närmast fritt fall på begagnatprisskalan. Värst drabbad är den traditionella, stora sedanmodellen, särskilt med bensindrift. Efterfrågan är låg, priserna i botten, bilarna står på handlarens skuggsida. Det ska du dra nytta av.

Jag vaskade fram de här tio stora, starka och i mitt tycke rätt roliga sedanmodellerna (två är rätteligen halvkombi), från Alfa Romeo till Volvo. Somliga har lätt sportig anstrykning, några har intressant teknik, någon är närmast utrotningshotad – och ingen är dyrare än ca 120 000 kronor. Vissa av dem kommer du garanterat att vara ensam om i kvarteret, antagligen i hela sta’n. Ovärderligt!
 
Alfa Romeo 166 – känsla och stil
Stor, sällsynt, snygg – vad mer kan du begära? Modell 166 byggdes från 1998 och i närmare tio år men såldes bara i ca 100 000 exemplar, försvinnande få av dem i Sverige. Karossdesign som en italiensk skräddarsydd kostym, ansiktsdrag intressanta snarare än hänförande, även efter den nya designen 2003. Men inredningen … oj! Läcker, personlig stil, massor av knappar, lagom trångt baksäte och härliga köregenskaper. V6-motorn är favoritvalet, kolla bara att kamremsbyte skett nyligen för det är dyrt och behövs ofta. Din från ca 15 000 kronor, fyndchans!
 
Citroën C5 V6 – statsmannabilen
Här ska du satsa på sedanmodellen, den med konstiga karosslinjer, den man knappast aldrig ser eftersom nästan alla C5 är av kombimodellen som snabbt blev en populär laståsna. Hittar du en C5 sedan med V6-motorn på drygt 200 hk och i svart karossfärg är du bara att gratulera, det är det närmaste fransk statsmannabil Citroën varit på länge (om du inte satsar på en C6 förstås men det blir andra pengar). Den sköna gashydrauliska fjädringen, de generösa utrymmena och den gapande stora luckan till det enorma bagageutrymmet får du på köpet när du lagt från ca 13 000 kronor och uppåt. Billigt!
 
Ford Scorpio – fascinerande fuling
”Who dunnit?!” frågade en engelsk biltidning när den märkliga ansiktslyftningen av Ford Scorpio visats i mitten av 1990-talet. Frågan följdes av inte särskilt smickrande personporträtt på beslutsfattarna i Fords ledning. Sällan har väl en bil så unisont fått omdömet ”urful” som den här stackaren, ett faktum du som söker något extra nu drar nytta av. Dels är de här bilarna sällsynta, dels är de billiga som inget annat. En perfekt kombination! Det allra märkligaste är nog att den ansiktlyfta versionen hann stuvas om en aning ytterligare en gång innan någon barmhärtig drog ur pluggen. Du hittar en hyfsad ”skorpa” för runt 5 000 kronor och lägger du uppåt 20 000 får du toppskick. Extrema kupéutrymmen, riklig utrustning och klassisk bakhjulsdrift som kommer att underhålla dig ända till i vår.
 
Honda Legend – teknik till tusen
Fjärde generationens Honda Legend dök upp 2004 och var tekniskt sett välpaketerad som ingenting annat, detta utan att karossen svällt särskilt mycket. Legend har alltid varit en kompakt lyxbil och denna var inget undantag. V6-maskin på 3,5 liter och 295 hk, permanent fyrhjulsdrift, femväxlad automatlåda och en ganska avancerad diffbroms borgar för stabila och underhållande köregenskaper. Hög komfort men inte särskilt märkvärdiga utrymmen. Designen är diskret intill självutplåning, du slipper skylta med att du rattar en av det senaste decenniets tekniska läckerbitar. Det gäller bara att hitta en bil, i skrivande stund är endast ett exemplar till salu på Blocket, begärt pris 119 000 kronor.
 
Xedos 9 – Mazdornas mästare
Om Honda Legend är diskret är Xedos 9 bilen som 99 av 100 betraktare inte kan namnge alls. Varumärket var ett försök att gjuta lite status i Mazda, på ungefär samma sätt som Lexus och Infiniti gjorde det för Toyota och Nissan. Från säljsynpunkt var Xedos en riktig flopp men själva bilen, i alla fall modell ”9”, var en trivsam och milt elegant sak i behändigt lyxbilsformat. V6-maskinen tömde ur sig måttliga 170 hk, designen såg ut att ha alstrats i vatten. Xedos 9 var den pensionerade skolvaktmästarens drömåk. En bil du hellre glider fram i än kör särskilt aktivt. Hög tillförlitlighet, kruxen är bara två: Att alls hitta en bil och att den då har rostfria bakre hjulhus. Pris från ca 12 000 kronor.
 
Opel Vectra V6  – blixt med dunder
”Den får mig knappast famla efter plånboken” löd omdömet från Bob Lutz, dåvarande högste produktchef inom GM, när Opel 2002 visat sin sista Vectramodell. Någon riktig säljsuccé blev väl bilen aldrig men den hade många klart goda egenskaper i det fördolda, åkkomforten inte minst. Under 2005 kom en ansiktslyftning med bland annat större strålkastare. V6-motorerna fanns i olika storlekar, den du som söker exklusivitet främst ska jaga är på 3,2 liter och 211 hk, en duktigt snabb bil. Eller också siktar du på en OPC-modell, från Opels ”prestandaavdelning” Opel Performance Center. Den har en 2,8-motor med dubbla turbo och ger hela 280 hk (2006 års modell fick nöja sig med 255). Om du letar lite kan du hitta en V6-Vectra från ca 20 000 kronor.
 
Peugeot 607 – diskretion huvudsak
Ersättaren till den oväntat körglada, stora Peugeot 605 kom år 2000 och hade annan karaktär. Peugeot satsade nu på lyx och pösighet snarare än spänst och fick till ett slags jänkefransman med övertoner av såväl Audi som Mercedes-Benz. Modellen var prisvärd redan som ny och kan lätt köpas från ca 14 000 kronor i dag, utan att man behöver skämmas ögonen ur sig för utseende och skick. De senare årgångarna är dock dyrare än så och rekommendationen är att hitta någon av årgångarna efter världens mest diskreta ansiktslyftning 2004 (i princip enbart ett större Peugeotlejon i fronten). Väldiga kupéutrymmen, ganska råstark treliters V6-maskin på ca 200 hk och svällande komfort i varje tum – inte dum!
 
Volvo S80 V8 – halvmiljonären
Den kostade en halv miljon vid debuten 2006 men i dag hittar du en för ca 100 000 kronor – snacka om värdefall. Volvos (i princip) första personbil med V8 hämtade kraften från en konstruktion som ursprungligen var Yamahas. En riktigt härlig maskin, med gott om rå kraft och samtidigt avrundad, mogen gång precis som det anstår en direktörstransportör. Maxeffekten 315 hk sätter bra fart på ekipaget och helheten är en alltjämt imponerande mix av riktigt hög åkkomfort, säkerhet och viss trygghet i bilägandet – en Volvo är en Volvo är en Volvo. Bränsletörsten är rätt hög, runt 1,2 liter milen, men det kompenseras förstås av att du fyndat en riktig lyxkärra till lågpris.
 
Saab 9-5 V6 – utrotningsudda
I takt med att alla Saab blir allt mer ovanliga blir denna redan från start ytterst ovanliga variant närmast en enhörning på vägarna. Versionen med treliters V6, ”enochenhalv asymmetrisk turbo”, dubbla avgasrör och 200 hk byggdes i knappt fyra år (1998-2002) och förblev en total solitär på marknaden. Ingen tillverkare, vare sig tysk, svensk eller engelsk, kände sig hotad av denna visserligen komfortabla, rymliga och rätt eleganta sedanmodell. Den fick plaska på i sin egen fålla i bassängen. Ägarna var antagligen rätt nöjda ändå, motorn var förstås i grunden en GM-konstruktion och hade rätt egenskaper både i styrka och fart. Om du alls hittar en bil ska den kosta från ca 15 000 kronor.
 
Passat R36 – välpaketerad
En 300-hästars Passat med VR6-motor, DSG-låda, fyrhjulsdrift och riklig utrustning hörde till det vassaste man kunde tänka sig för ca tio år sedan. R36 var en logisk följd av R32-versionen av den mindre Golfmodellen och skapade snabbt ett surr kring den egentligen högst alldagliga Passat, en av Sveriges vanligaste bilar. Marknadsförarna var förstås inte dummare än att man försåg även mindre bemedlade Passatversioner med ”R36-paket” så att bilarna såg ut som den vassa versionen utan att vara det. Du är naturligtvis på jakt efter the real thing och får för ca 110 000 kronor och uppåt ett både roligt och körtryggt paket att njuta av i vinter.
 
Skuggsedaner för vinterfyndare
Biltestarbloggen
Sugen på en riktigt prisvärd begagnad bil men vill samtidigt ha något udda, något roligt? Här är några tips du borde kika närmare på!

Får familjen plats?

Både Polo och Fiesta har sprängt fyrametersvallen och mäter 405 respektive 404 cm mellan stötfångarna. Swift är kortast med 384 cm.
 
Det är lite skillnad mot ur-Polon, som lanserades 1975. Den var 360 cm lång och hade en vikt på bara drygt 700 kg. Dagens Polo väger in på över 1 200 kg, Fiesta på knappt 1 200 kg och Swift på drygt 990 kg…     
 
Faktum är att de nya, stora ”småbilarna” är större än de flesta bilarna i Golf-klassen var för bara några år sedan. Och det i sin tur gör att de har förutsättningar att fungera som enda bil, åtminstone för den lilla familjen.
 
Det var också det som var utgångspunkt i vårt test. Frågan vi ställde oss var vilken av de tre bilarna som har bäst chanser att klarar ett familjeliv med hedern någorlunda i behåll. Är det Polo, Fiesta eller Swift?
 
Svaret ges i nummer 16 av papperstidningen som kommer ut inom kort. I testet avslöjar vi givetvis även de tre bilarnas övriga brister och förtjänster.

         
 

Nya VW Polo mot likaledes nya Ford Fiesta och Suzuki Swift. I mitt senaste test, som avslutades alldeles nyligen, är det tre småbilar som gäller. Men särskilt små är de förstås inte längre.
Får familjen plats?
Biltestarbloggen
Nya VW Polo mot likaledes nya Ford Fiesta och Suzuki Swift. I mitt senaste test, som avslutades alldeles nyligen, är det tre småbilar som gäller. Men särskilt små är de förstås inte längre.

Gissa testbilen

Testdekalerna trilskas gärna när de ska klistras på bildörrar så här års. De blir spröda i kylan och spricker lätt under hanteringen. Här lyckas jag dock få dit en dekal på en av de testbilar du kommer att kunna läsa om i Vi Bilägare nummer 18.
 

Denna gång handlar det om tre rätt tufft utstyrda kompakta halvkombi, med skärmplast, lite högre markfrigång och trecylindriga turbomotorer på runt 100 hk. Att Kias nya Stonic är med kanske du ser, det är den röda bilen i bakgrunden.

Men vad är det för bil som just får en dekal? Det kan du säkert också se om du kisar lite.
 

Bil nummer tre avslöjar jag inte alls utan lämnar fältet fritt för gissning. Vilken tror du är trean i trion?

Svar i nummer 18, som sagt. Just nu befinner vi oss i ett hektiskt körskede och har bland annat varit på fjädringsavslöjande eländesvägar i Dalarna, på flygfältet i Hagfors för farttester och i en väldigt speciell bruksmiljö för att ta bilder.
 

Gissa på – och trevlig helg! På måndag kommer svaret.

"Vad är det för bil som just får en dekal? Det kan du säkert se om du kisar lite."

Gissa testbilen – här är svaret

Hej alla gissare! Tack för alla era gissningar på vilken som är testets tredje bil i Vi Bilägare nummer 18. Det var medvetet en synnerligen klurig fråga eftersom den inte har ett dugg med den vita bilen i bakgrunden att göra – vilket heller inte min text antydde: ”Bil nummer tre avslöjar jag inte alls …".

Den tredje bilen är lika ny på marknaden som de övriga två, alltså Kia Stonic och Citroën C3 Aircross. Att bilen som får en dekal är en C3 Aircross hade många av er kläm på. Bil nummer tre? Jo, det är en Seat Arona.

Just nu är i stort sett alla körningar avslutade. Nu väntar åtskilliga dagars arbete med strålkastartest, rostskyddsprognos, ägandeekonomi, datasammanställning och, inte minst, alla texter, bilder och layout som ska till för att du ska få något matat att läsa i nummer 18, i handeln den 12 december.

Med vänlig hälsning, Calle Carlquist

"Att bilen som får en dekal är en C3 Aircross hade många av er kläm på. Bil nummer tre? Jo, det är en..."

Förarmiljöer som förfört

Jag har en god vän som samlar på bilder av instrumentpaneler, han har nog tusentals. Han kan riktigt grotta ner sig i hur slitsarna i ett ventilationsgaller på en årsmodell skiljer sig från de slitsar som kom på nästa års modell. Han vet allt om ytstrukturen på knappar och hur grafiken i instrumentrundlar på en viss modell har skiftat under åren.

Jag är inte riktigt lika nördig, men det är klart att instrumentpanelers design är viktig. Man ska ju sitta i timtal och glo på mätare och reglage. Ser jag en läcker instrumentering lägger jag den alltså på minnet.
Här är tio jag tycker är minnesvärda. Vilken av dem är din favorit?
 
Edsel 1958
Jukeboxdesign av gott märke, Fords floppbil byggdes i bara tre årsmodeller (sinsemellan väldigt olika) och hade det mesta av rymdålderns komponenter på plats. Kolla den roterande hastighetsmätaren och tryckknapparna för automatlådan i rattnavet.
Dodge 1960
Ännu mer rymdskepp än Edsel, titta bara på den transparenta hastighetsmätaren och galaxekrarna i ratten. Backspegel stående på instrumentpanelens topp var länge ett signum för Chryslerkoncernens bilar under de här åren.
Imperial 1961
Fullt utvecklad form- och färggalenskap i Chryslers lyxmärke Imperial 1961. Instrumentkluster med fenor! Den som trodde att den fyrkantiga ratten debuterade i Austin Allegro är härmed motbevisad. Den svarta torpeden på piedestal sköter helljusavbländningen. Inget är nytt under solen.
 
Opel CD 1969
Raka motsatsen till Imperial. En behagligt tysk och stram funkismiljö som går helt i stil med karossens skenbart enkla linjer. Elva rundlar i instrumenthuset, rader av tryck- och vippreglage på mittkonsolen och – givetvis – en rejäl telefonlur för alla viktiga affärssamtal i expressfart på Autobahn.
 
Citroën GSA 1981
Första GS från 1970 hade udda instrumentering, den berömda badrumsvågen inte minst. GSA från 1981 vansläktades inte. Efter att ha rökt något okänt frambringade formgivarna en blandning av ett röntgenfoto och snedställda ölburkar. Nu övertygades än fler att Citroën inte var märket för dem.
 
Maserati Boomerang
Självklart, att ingen tänkt på det förut! Vi stoppar in hela rasket i ratten, då blir det lätt att nå. Sålunda tänkte formgivarna hos Giorgetto Giugiaro när den vackra Boomerang togs fram till Turinsalongen 1971. Instrumenten snurrade inte med ratten, nota bene.
 
Alfa Romeo Delfino 1983
Bertone i absolut toppform, min personliga favorit bland dessa tio. Här har vi en smart kombination av Star Wars, räknesticka och minimalism, den slimmade ratten inte minst. Skärmen som kröner alltsammans förebådar vår tids multimedieanläggningar.
 
Lancia Orca 1982
Tittar man noga står det ”Personal” i ratten och det stämmer fint på denna digitala kaskad av Giugiaro. ”Reglage i ratten” får här en ny dimension, hastighetsmätaren och varvräknaren är antagligen radioaktiva. Staplar, prickar och informationssatelliter vid sidan om fullbordar konstverket.
 
ItalDesign Orbit 1986
Giugiaro tredje gången gillt är knappast någon skönhet med sin Triumfbågeform, men väl en orgie i beige färg, touchkontroller och spännande grafik. Den lilla tv-skärmen kallades ”Infovision Processor” men riktigt vad den höll reda på är inte lätt att veta.
 
Mercedes-Benz CLS 2018
Här har vi hamnat om vi hamnat i en av de flottare Mercedesmodellerna. En kokong med skönt svängda former, krönt av en nästan meterlång digitalskärm där fyrverkerier av information och mediala upplevelser kan presenteras för den förstummade föraren.

 
"Man ska ju sitta i timtal och glo på mätare och reglage. Ser jag en läcker instrumentering lägger jag den alltså på minnet."

När piper sensorerna?

Parkeringshjälp är en nära på nödvändig hjälp på många bilar. Men framför allt är det lättare att parkera utan att backa för långt! Men vet du när sensorerna på just din bil säger till?

Jag provade långtestbil nr 174 i garaget.

Med backen ilagd och blicken på displayen kollade jag först när systemet började varna. Det skedde vid ungefär 170 cm från väggen bakom. Se bild 1.

Bild 1.

Pipandet fortsätter och ökar som bekant i intensitet ju närmare man kommer. Här är det ca 70 cm kvar. Se bild 2.

Bild 2.

När det blir helt rött och pipandet övergår till en konstant ylande mätte jag avståndet till väggen från sensorn. Det var 10 cm. Perfekt information tycker jag. Se bild 3.

Bild 3.

Om man som i mitt fall har något som sticker ut lite mer än den stora flata ytan så kan man se det på figuren i displayen. Precis i mitten finns en list som befinner sig två cm närmare bilen än den släta väggen. Bra att veta! Se bild 4.
Biltestarbloggen
"Parkeringshjälp är nära på nödvändig i många bilar. Men när säger sensorerna på bilen till? Jag provade i garaget."

Allt är faktiskt Vi Bilägares fel

Hur kan folk stava fel till namnet på den egna bilen? Se där en fråga jag länge grunnat över och nu äntligen har funnit svaret på.

Felstavningarna förekommer först och främst i annonser på säljsajter som blocket.se. Här kan man få se bilar som heter Merceders och Lincon till salu, en och annan Ferarri har också passerat, liksom åtskilliga Daimler Sovrein i olika stadier av upplösning. Sedan ska vi inte tala om alla Hondajer i fyndskick som intressekollas.

Överlägset värst är ändå Opels gamla lyxmodell Commodore. Den brukar heta saker som Commandor, Commendore, Comandore och framför allt Commondore i annonserna. Bilstackarn är nästan aldrig rättstavad. Inte ens medlemmarna i diverse Opelklubbar på exempelvis Facebook lyckas stava namnet på sin favorit rätt, trots att de äger ett eller flera exemplar och borde kunna gå ut och läsa av emblemet på bilen för att få till det.

Boven i detta felstavningsdrama är – Vi Bilägare!
Det är dagens sanning, jag har bildbeviset framför mig just nu. I Vi Bilägare nummer 19 från 1978 avhandlas en begagnad Opel Commodore B, alltså årgång 1972-77, under rubriken ”En Rekord med mer komfort”. Artikeln är skriven av Vi Bilägares vid den här tiden mycket välkände Christer Glenning. Han förekom ju i televisionen också, i Trafikmagasinet som biltestare av både nytt och begagnat. Hans betydelse och inflytande kan inte överskattas, han var liksom hela motorjournalistikens frontfigur för 40 år sedan.

Utan att på något sätt vilja ta heder och ära av den bortgångne Glenning satte jag mig att räkna hur många gånger han skrev Opel Commondore på de båda sidor artikeln omfattade. Det blev 49 stycken.

Fyrtionio stycken Opel Commondore på bara två sidor författade av Sveriges mest läste, mest sedde och antagligen mest inflytelserike motorskribent.

Undra på att folk stavat fel till Opel Commondo … Commodore så himla ofta sedan dess, oavsett om bilarna varit i orginalskick eller ej (blink, blink).

Så raskt över till förra veckans bildgåta i min biltestarblogg, den från Brighton och parkeringsplatsen där.
I bakre raden återfanns från vänster: Mini, MGB GT, Mini van, Peugeot 304 Break, Triumph TR6, Mini.
Mittraden från vänster: VW Typ 1, Datsun 160J, MGB (med hardtop) och bakom den en Austin/Morris 1300 och en Volvo 343. Närmast kameran från vänster: Triumph 1500, Mini och Austin/Morris 1300.

Klurigast är nog att se vilken modell som skymtar bakom buskaget, den har jag inte lyckats lista ut själv ens!
 

"Bilstackarn är nästan aldrig rättstavad. Inte ens medlemmarna i diverse Opelklubbar lyckas stava namnet på sin favorit rätt. Boven i detta felstavningsdrama är – Vi Bilägare!"

Vilken vagn vinner vintertestet?

Vad är det här?!

Jo, en förarstol i en av Vi Bilägares långtestbilar 2018, sedd ur vår fotograf Simon Hamelius kameraöga. I sin rikhaltiga utrustning har Simon bland annat en värmekamera, perfekt för att avbilda hur värme på olika platser tecknar sig i bild för att ge betraktaren en större förståelse, helt enligt devisen att en bild säger mer än tusen ord.

Vilken av långtestbilarna är det då på bilden? Det får du gissa dig till, vilken tror du? Hela vintertestet kommer i Vi Bilägare nummer 3 (i butik 20 februari). Där finns bilder på värmen i stolarna och alla andra vintertestresultat i långtestbilarna Kia Optima Wagon PHEV, Opel Insignia Sports Tourer, Skoda Karoq, VW Polo och Volvo XC40 T5.

Vi har varit i Funäsdalen med omgivningar hela veckan. Givetvis har vi tagit en sväng upp till Flatruet där naturens krafter fått oss att inse hur små på jorden vi faktiskt är, om än i aldrig så nya och fina bilar.
Nytt för i år är att vi mätt hur rattvärmen fungerar. Sådan finns i fyra av våra fem bilar och givetvis har Simon bilder på detta också.

Det har varit hektiska dagar. Upp i ottan och efter snabb frukost olika mätningar av bilarnas värmekapacitet. I år har vi gjort två värmemätningar under två olika morgnar eftersom temperaturen (äntligen!) sjönk kraftigt mot slutet av veckan.

Mycket bilkörning har det också blivit, förstås. Vi har haft rejält vinterföre som vaskat fram bra och dåliga köregenskaper och mängder av allmänna vinterintryck. Vi har fått smaka på ymniga snöfall, pinhård blåst och avlägsna vägar som drivit igen så kraftigt att plogbilarna fått köra skytteltrafik för att hålla dem någorlunda rena.

På kvällarna har vi gått igenom intrycken, bil för bil. Snart är hela vintertestet 2018 klart – det ska bara skrivas först och en vinnare ska utses. Vilken tror du att det blir?

"Vi har fått smaka på ymniga snöfall, pinhård blåst och avlägsna vägar"

Fem uddamodeller till bilträffen 2035

Jag såg bilen i ögonvrån och var tvungen att vända tillbaka, stanna och ta en bild. Du ser den här – men ser du vad det är?

Svaret kommer i punkt nummer fem. Den ovanliga kärran fick mig att fundera på vad som blir framtidens riktiga uddabilar på veteranbilsträffarna, säg år 2035. Om det nu får förekomma veteransbilsträffar 2035. Elbil kanske har blivit obligatoriskt förflyttningsmedel vid det laget, fossildrivna bilar kanske bara förekommer i YouTubefilmer för hopplösa nostalgiker?

Jag beslöt att upprätta en lista på fem bilar du kan köpa billigt redan nu och bli garanterat ensam om sedan:

1. Peugeot 1007

Konstigare skapelse finns knappt. De eldrivna skjutdörrarna är förstås grädden på moset, men den lustiga kuben erbjöd också utbytbar klädsel och inredningsdekor i inte mindre än tolv olika färgställningar. Samla alla ihop och gör succé med din Peugeot-parad redan vid insläppet! Runt 20 000 köper dig ett bra exemplar.

2. Saab 900 Sensonic

En Saab i kvadrat med manuell växellåda och automatisk koppling för att … för att … nja, det var inte många som begrep sig på finessen från ”kluriga Saab” i mitten av 1990-talet. Inte har de blivit fler med tiden heller, många exemplar byggdes om till konventionell koppling. Hittar du en orörd Sensonic 2019 ska du köpa direkt. Antal på Blocket just nu: 0.

3. Toyota iQ

Man ser dem då och då, den förunderligt paketerade citybilen med det gåtfulla leendet i fronten. iQ klarar även landsvägarna förbluffande bra, har kul inredning och Toyotas kvalitet – antalet överlevare på sikt kommer nog att vara högt. Runt 35 000 kronor och uppåt säkrar ett intelligent köp.

4. Opel Adam

Tvåa på bollen är aldrig bra, trea på bollen var … Opel Adam. Under en kort och förvirrad tid fick blixtmärket för sig att satsa på nischbilar som recept för framgång. Adam blev ett av resultaten, en bil som skulle vara kul på samma sätt som Mini och Fiat 500. Jodå, bra design men träig att köra. Det gick ändå hyfsat på hemmamarknaden, men i Sverige är bilen en raritet. Är du udda på riktigt ska du förstås ha en Adam Rocks, med terrängplast och allt. Adam finns från 55 000 kronor.

5. Suzuki Kizashi 

Bilen på min ögonblicksbild ovan. Kan du minnas när du såg en senast? Egentligen inga dumma specifikationer – fyrhjulsdrift, runt 180 kusar, ganska snygg design och så Suzukis erkända mekaniska kvalitet. Men vem vände den sig till? Ingen. Märkets kunder ville ha något jeepliknande eller en småbil, inte en modell som förespeglade lyx i 5/8-dels skala.

"Fem bilar du kan köpa billigt redan nu och bli garanterat ensam om sedan."

Häftig kurva i Tesla 3

Min arbetskamrat Anders Helgesson håller just nu i ett intressant biltest till Vi Bilägare nummer 10 2019. Det gäller nya BMW 330i och nya Volvo S60 T5 som ställs mot Tesla 3, en av de hetaste bilarna på marknaden just nu.

Hett såg det också ut på Teslans jätteskärm på instrumentpanelen när jag gjorde accelerationstester på Lunda flygfält med bilen. Den normalt sett ganska jämna kurvan över förbrukning drabbades av rena "härdsmältan" när jag öste på med full effekt (jag höll på att skriva full gas ...). Bilden här intill är lika dramatisk som man upplever accelerationen i bilen – det går verkligen undan!

I tidningen, som kommer i handeln 2 juli, vecklar Anders ut hela bilden av hur Tesla står sig mot två naturliga konkurrenter. BMW och Volvo är förvisso inte elbilar men många av märkenas spekulanter har säkert funderingar på om det är dags att gå över till elbil.

Missa inte att läsa testet – god helg tillönskas!

 

"Förbrukningen drabbades av rena "härdsmältan" när jag öste på med full effekt."

Gubbgnäll i sommarvärmen

Sommar och semester ger tid till reflektion och – ähum – irritation. Men jag tror inte att jag är ensam om att uppröras av medtrafikanternas/mottrafikanternas beteende. Här är en lista över saker jag stör mig på i trafiken. Ingen inbördes rangordning bara lite allmänt gnäll så här i högsommartider. 

1 FILKÖRNING PÅ MOTORVÄG. Enkelt i teorin men för många lika begripligt som kvantfysik. Tre enkla steg. 1) Kör du fortare än framförvarande bil? Gå ut till vänsterfil, glöm inte att blinka. 2) Kör förbi det långsammare fordonet. Indikera höger för återgång till höger körfält och – för i glödheta – sväng inte in precis framför, bjud på minst 4-5 billängder.
 
2. AVSTÅND. Tresekundersregeln är tillsynes lika utdöd som dinosaurerna och faxen. Motorväg eller landsväg, allt för många menar att en styv billängd är precis rätt avstånd till framförvarande fordon. Är inte det märkligt? Jag vill hävda att det stora flertalet av oss skulle tycka att det känns påträngande eller rent av olustigt om någon man aldrig har träffat inleder en konversation 10 centimeter från ens ansikte. För allas trevnad pratar vi därför med våra medmänniskor på ett samhällsaccepterat avstånd. Gör det i trafiken också. 
 
3 BLINKERS. De finns en anledning till att spaken/knappen finns. Till dess att vi har utvecklat fungerade tankeläsning föreslår jag att den används vid varje radikalare justering av färdriktning samt vid filbyte, rondellkörning och korta stopp vid vägkanten. 
 
4. UR SPÅR. Vet du inte vart du ska, vart du är på väg eller var du har varit? Helt okej, men innan du stannar för att filosofera över livet: det är superduperdumt att stanna i en korsning, på ett övergångställe eller vid en utfart. Någon som behöver hjälp på traven? Här ett mantra att rabbla när andan faller på: Jag är inte ensam på vägen. Jag ska inte riskera andras eller mitt liv. Jag ska använda blinkers.
 
5. CYKLISTER. Vänner! Vi behöver inte ligga i bredd på den där krokiga landsvägen där det går tretton skymda kurvor på dussinet. Jag har också använt argumentet ”Vi ligger inte i bredd, vi ligger omlott” när frågan kommer upp men kom ingen. Handen på hjärtat nu… 
 
6. RAKA RÖR. En dämpad V-twin motor med rejäl cylindervolym har ett fantastiskt ljud. När samma motor river sönder sommarkvällen med sina raka rör är det vedervärdigt vidrigt, hemskt och avskyvärt. Varför gör inte ordningsmakten något åt de som kör sina fordon utan dämpning? Jag föreslår böter och beslagtagande av fordonet i minst tre månader. De som så saknar respekt för det allmännas väl och ve ska inte ha nöjet av att få köra sitt åk.
 
7. FILEN SOM FÖRSVANN. I landets södra delar finns en tendens att låta filer ”försvinna”. Två filer blir en utan annan upplysning än att vägen blir smalare. Väldigt parisiskt men också mäkta förvånande om man inte är van vid trafikmiljön och den i sig sköna laissez-faire inställningen. När utomsockens stöter på lokalboende riskerar den fina sommarkänslan att få sig en törn.
 
8. VARFÖR VÄNTA? Jag förundras över de personer som köar när det inte behövs. Personen kör fram till bensinmacken, konstaterar att tanklocket på hens bil sitter på ”fel sida” för de lediga pumparna. I stället för att vända bilen eller runda pumpön väljer personen att vänta till dess att ”rätt” pump blir ledig. Varför? Tycker man att livet är stressigt och behöver en paus? Ovilja att manövrera sitt fordon? Romantiserar man den sovjetiska livsstilen där köande var en påtvingad del? Förbereder man sig för livet med elbil? 
 
9. ELEFANTRACE. Livet som långtradarchaufför torde många gånger vara stressande, pressande och allmänt stökigt. Att man någon gång ibland behöver köra om en yrkeskollega med sin 24 meters är en självklarhet. Men välj tillfället med omsorg! Under den senaste månaden har jag drabbats av ett oräkneligt antal lastbilar som med snäv marginal kastat sig ut i vänsterfilen för att sedan under kilometer sega sig om skråkollegan. Resultatet är hårda inbromsningar och uppbyggande köer.
 
Vi har alla våra brister i trafiken och det finns mer att säga men nu får det räcka med gubbgnäll för den här gången. Kör försiktigt och ta hand om varandra ute i trafiken. Fridens!
 
/Gubben Helgesson 
 

"Tresekundersregeln är tillsynes lika utdöd som dinosaurerna och faxen."

Nyårsblogg 2019

Gärna nyår inför ett stundande nytt decennium men först en rejäl tillbakablick!

Avdelningen motorberömdheter som gick ur tiden 2019 kröns av Ferdinand Piëch, långvarig hövding (1993-2012) för VW-koncernen. Piëch var dotterson till Ferdinand Porsche, ingenjör (förstås) och inledde karriären som tekniker i sportvagnsföretaget. I början av 1970-talet flyttade han till Audis utvecklingsavdelning där han blev teknisk chef. Under hans ledning transformerades det stabbiga varumärket totalt, med genombrott som kom slag i slag: lättbyggnadstekniken i Audi 50 blev under decenniet ledordet för hela VW, femcylindriga bensinmotorer lanserades i Audi 100 hösten 1976, fyrhjulsdriften Quattro och rallydominanten Audi ur-Quattro definierade 1980-talet, Audi A8 från 1990-talets början var genomgående byggd av aluminium …
1998 blev Piëch chef för hela Audi, fem år senare för VW-koncernen, där Piëchs rationella plattformsteknik och inköpen/uppdelningen av varumärken gjorde VW urstarkt. Piëch drev också igenom köpen av Bentley (en ytterst förvirrad historias eftersom Piëch trodde att han köpt Rolls-Royce …) och Lamborghini, samt utvecklingen av VW:s egen lyxkärra Phaeton. Den var – givetvis – en ingenjörsmässig bedrift men verkligen ingen säljsuccé.
Racerföraren, trefaldige F1-världsmästaren Niki Lauda avled i maj 2019. Han är alltjämt den ende som tagit hem titeln för både Ferrari och McLaren men är kanske än mer känd för sin nästan fatala olycka i samband med Tysklands GP 1976. I absolut sista stund räddades han ur sin brinnande Ferrari av italienaren Arturo Merzario men ådrog sig kraftiga brännskador i huvudet. Bara sex veckor senare ställde han upp i Italiens GP och året därpå tog han hem F1-VM igen. 
Lee Iacocca avled i juli 2019 och är den ende bildirektör som basat över två stora, konkurrerande koncerner, Ford och Chrysler. Han brukar tillskrivas ansvaret för dundersuccén Ford Mustang på 1960-talet och för att ha räddat Chrysler från konkurs på 1980-talet, bland annat genom introduktionen av familjebussen Chrysler Voyager.
Luigi Colani avled i september 2019 och var en bil- och industridesigner som ingen annan. Han arbetade i sin ungdom visserligen för kända bilföretag som Fiat, Alfa Romeo, Volkswagen och BMW, men det var för sina säregna projekt efter eget huvud han skapade sig ett namn – om än skapelserna aldrig gick i serieproduktion. Svepande, närmast psykedeliska former var hans signum, inte minst manifesterat i de märkliga långtradare han åstadkom på Mercedesbas. Har du inte bekantat dig med Colanis osannolika kreationer ännu, gör det!

Nästa vecka koras de fem viktigaste bilarna 2019, missa inte dem! Gott Nytt År, alla läsare!
​​​​​​​​​​​​​​
"Gärna nyår inför ett stundande nytt decennium men först en rejäl tillbakablick!"