Ryska vägar i Bergslagen

Vi tar av på väg 250 i en annan del av Köping. Resan går norrut längs en av Västmanlands större strömmande vattendrag, Hedströmmen. Första anhalt är Kolsva, ett samhälle som andas bruksmiljö och som självklart har sin herrgård, där de rika bergsmännen bodde under bruksperiodens storhetstid.

Kohlswa herrgård har anor från 1600-talet och har bland annat hyst Karl XII och varit familjen Wallenbergs jaktslott. Nu fungerar det som konferenshotell med därtill hörande restaurang som sommarhelger serverar herrgårdsmeny.

– Mycket mer än ett vanligt smörgåsbord, lovar Susan Norrman. Och alla får plats på den stora verandan.

Mer Kolsva. Vid infarten till herrgården slår Bengt Jonshult i sommar upp sina museer i gamla Kvarnen från 1883. Det blir möbler, saker och kläder i Bellmananda, bland annat hans dödsmask. Därtill visar Jonshult upp hundratals kaffekoppar, många från Gustavsberg. Till slut det lite oväntade Titanicmuseet, med föremål och miljöer, bland annat en tredjeklasshytt.

– Däverterna till livbåtarna tillverkades på Kohlswa gjuteri. Och det gamla magasinet där utställningen finns byggdes 1912, samma år som Titanic sjönk, berättar Bengt.

Ett par mil norrut kommer nästa bruk; den idylliska byn Karmansbo bjuder trots sin litenhet på många sevärdheter, bruket, herrgården och en gammal brukslägenhet. Första lördagen i juli hålls Järnets dag och då kan man lära sig allt om bruksarbetet. Herrgården har bed & breakfast, sommarkafé med stor kakbuffé att kalasa på i slottsträdgården. Och givetvis lunch i vackra salonger.

Brukslägenheten finns i Långa raden, där arbetare vid bruket bodde och där det fortfarande finns fina lägenheter för vanliga hyresgäster. Visningslägenheten har tidstypiskt möblemang, imperialsäng, trasmattor, färdigdukat kaffebord och en byrå med hårnålar och begravningskarameller.

De flesta gamla arbetarbostäder brukar vara mörka, trånga och lite unkna men här är det högt i tak. Stora fönster ger ljus och rymd i det stora köket och det lite mindre rummet.
Tvärsöver farstun tar Birgitta Svanberg emot kaffesugna i sitt rymliga kök där gästen själv bestämmer priset på hennes hembakade bröd.

– Som tidigare år ställer lokala konstnärer ut i mitt kök.

Vi köper en rund, virkad matta i grålila nyanser. Efter Karmansbo bilar vi på en slingrig och kuperad väg uppe på en ås med sjöar på båda sidor, tveklöst resans vackraste vägavsnitt. Efter några kilometer skyltas det för Uttersberg – och det är här som de ryska influenserna tar vid.

I Uttersberg är knutpunkten Galleri Astley, inrymt i det gamla stationshuset och öppet alla dagar utom julafton. Här finns skulpturpark och utställningar med svenska och internationella konstnärer i världsklass.

Det gamla magasinet hyser museum och översta våningen en permanent utställning. När ryssen Ernst Neizvestny mötte Astley Nyhlén i slutet av 1960-talet inleddes ett livslångt samarbete. Neizvestny, i dag 85 år, fick lämna Sovjetunionen 1976 och blev galleriets förste utställare i maj 1977.

Och på den vägen är det, hans verk tillhör den permanenta utställningen. Han har besökt Uttersberg flera gånger för att koppla av från New Yorks hets.

Till Astleys åker vi också av det goda skälet att besöka Café Guldmisteln och äta suveränt läckra och feta cornflakeskakor och annat garanterar hembakt. Då passar vi på att hålla oss uppdaterade på måleri, skulpturer, grafik och hantverk inte att förglömma, bland annat keramik, smycken och ljussatta glaskonstverk, design Carlos Pebaqué.

I dag är det Elisabeth Nyhlén Ward som tillsammans med make och svåger driver sin fars verk vidare.

Inte långt från Uttersberg, nära vargreviret vid Krampen, skyltas det för Rysstenen och Ryssvägen. Invid vägen påminns vi om märkliga händelser som utspelades här under andra världskriget.

Bland träden står stora vemodiga svart/vita porträtt föreställande unga män: Vasilij från Vitebsk och Mischa med dragspel i famnen, ryska soldater som flydde kriget och hamnade i arbetsläger i Bergslagen 1943 – 1944. Soldaterna byggde vägar och järnvägar och för lönen köpte de gärna cyklar, armbandsur och kostymer.

Lägret kallades Krampen och i oktober 1944 deporterades nära 300 unga män härifrån, totalt från Sverige räknades de i tusental. Stalin såg soldaterna som landsförrädare och krävde dem tillbaka, något som ingen vågade sätta sig emot. Det lär ha varit stor sorg bland traktens unga kvinnor när de exotiska männen skickades hem, eller till Gulag.

En vänförening ser till att högtidlighålla händelsen genom blommor och tända ljus vid Rysstenen, några kilometer från lägerplatsen.

Efter rysk påverkan avslutar vi med gammelbilskultur. I Bergslagen är det tätt med feta och fenförsedda amerikanare och andra välbevarade dyrgripar. Många orter har egna cruisinghelger eller marknadsdagar.

I Riddarhyttan, några kilometer åt väst, vankas sommarmarknad varje år. En av många pålitliga gäster är Arne Broström från Västra Skedvi som gärna luftar sin illgröna Opel Rekord -55.

– När jag köpte den i Uppsala för tio år sedan var golvet upprostat, men jag har lagat och svetsat, och nu är lacken något mörkare än originalfärgen.

Lokstallet, invid riksvägen i Riddarhyttan, serverar våfflor och har bröddisken fylld av ägg- och ansjovismackor, toscatårta och kanelbullar. Bland annat. Kaffekopp väljer var och en efter eget humör.

Här kan man, om man har tur som vi, bli bordsgranne med Linda och hennes fästman från TV-succén ”En annan del av Köping”.