Med husbil längs Göta kanal

Jag är väl okunnig, men mötet med Söderköping blir en stor överraskning. Att en svensk stad kan vara så genomputtenuttig. Här är det inte frågan om att behöva välja vinkel, det är charmigt 360 grader runt. Har det aldrig brunnit eller funnits någon moderniseringsivrande stadsarkitekt här?

Det är till och med lite slitet och sjavigt på bakgårdarna på ett närmast Astrid Lindgren-gulligt sätt. Längs med kanalen ligger stora vackra villor och det är lätt att förstå vilken skillnad den måste ha gjort för stadens ekonomi.

Vi har valt att börja vår resa längs Göta kanal i Söderköping och har därmed redan från början valt att fuska. Skulle jag och min fru ha varit konsekventa så skulle vi ha inlett resan i Mem vid Östersjön ett par mil bort, där kanalen har sin ena ände. Men har man småbarn med sig så är det väl tillåtet att vara bekväm? Vi ska nöja oss med att resa längs den östgötska delen av Göta kanal till Motala.

Helt enkelt tänker jag dock inte göra det för mig, jag vill försöka åka på vägarna som går så nära kanalen som möjligt. Det betyder att jag får köra ganska långsamt, för den smala vägen slingrar sig fram i landskapet. På vägen till Norsholm dyker kanalen upp på höger hand ibland. Även om jag tycker att jag anpassat farten till den smala vägen så spelar det en mindre roll när en timmerlastare med släp lyckas passera mig med bara en hårsmån i en kurva.

Sedan några år är det möjligt att stanna med husbil och husvagn vid elva gästhamnar längs Göta kanal. För kanalbolaget är det förstås ett fiffigt sätt att använda överkapacitet i gästhamnarna och för den icke båtburne turisten är det en chans att bo nära kanalen. Vi ska göra vårt första nattstopp vid Kapten Billes café och vandrarhem i Norsholm.

Mina romantiska föreställningar om hur en gästhamn ser ut tas snabbt ner på jorden. En grusad parkering med kanalutsikt är vad det handlar om. Tillgång till el, vatten, toalett och dusch har vi men så där vidare vacker miljö är det inte.

Precis när jag parkerat husbilen kommer kanalbåten Diana in i Norsholm. Hon lägger till och kaptenen förklarar via högtalare att det är på grund av problem med järnvägsbron efter slussen som de tvingas lägga till här. Men efter bara någon minut så kan Diana gå in i slussen och vi följer nyfiket efter.

Vi tittar på när vattnet sakta höjer Diana till sjön Roxens nivå, bredvid oss står ett äldre par från engelska Surrey och de frågar om vi också åker båt längs kanalen. Vi berättar att vi åker husbil och jag är på vippen att berätta för dem vilken roll Diana har i Sjöwall/Wahlöös första deckare om kommissarie Beck från 1965, Roseanna.

Men jag stoppar mig själv, det skulle bli alldeles för invecklat att förklara vilka författarparet var och vad deras deckare stod för och vilka framgångar de fortfarande har på film. Om paret varit från Tyskland hade saken varit en annan, då skulle de sannolikt ha känt till Beck.

I boken mördas en amerikansk turist på kanalbåten och för att lösa mordet samlar Beck och hans kolleger in foton och filmer från passagerarna vilket till slut gör att mördaren kan identifieras, hypermoderna arbetsmetoder 1965. Jag studerar Diana noggrant och försöker minnas i vilken hytt Roseanna bodde i deckaren.

I solnedgången tar vi en promenad på en cykelväg längs med kanalen, landskapet är påfallande vackert. Efter att ha promenerat någon kilometer når vi en hög bro, där ovan går E4:an, trots att vi är alldeles invid bron så känns motorvägens puls väldigt långt borta. Kanalens lugna vatten skapar en stillhet som är svårslagen. Kanske är cykel det bästa sättet att resa längs med Göta kanal, men det skulle i alla fall aldrig jag orka, i kombination med husbil möjligen.

Nästa dag tänkte vi ta den norra vägen över sjön Roxen, men när vi ska över en bro möts vi av en backande bil från Länsveterinären. Vägen är blockerad på grund av vägarbete och min körförmåga sätts på prov när jag tvingas backa ett par hundra meter. Vi får istället ta den södra vägen och jag fortsätter att följa min idé att ta vägen närmast kanalen.

Men det känns som att vägen bara är centimetrar breda än husbilen och så mycket kanal ser vi ändå inte. Så när tillfälle bjuds att komma upp på E4:an så väljer vi motorvägen istället.
Efter ett kort besök på Sveriges äldsta nunnekloster, Vreta Kloster, är vi redo för det som är båtägarnas riktiga eldprov: Bergs slussar.

Sju slussar och två dubbelslussar tar båtarna upp eller ner 28,8 meter. När kryssningsfartyget Juno arbetar sig genom slussarna är det lika många åskådare som ser på som det är kryssningspassagerare på fartyget. Att titta på när ett stort fartyg slussas är verkligen en upplevelse och Bergs slussar är inte utan anledning Göta kanals mest populära resmål.

Det märks inte minst när det blir dags för lunch, vi hade tänkt oss att äta på charmiga Fröken Jennys, men personalen där upplyser vänligt nog om att man har stora problem med getingar. Vi försöker få lunch på Kanalkrogen, men där är det kö så till slut sitter vi i husbilen och äter pastasallad från Ica.

Resan fortsätter till Borensberg med sitt fantastiska läge vid både Göta kanal och Motala Ström. Här finns det vackra Göta Hotell som syntes i den första Göta kanalfilmen från 1981. Sedan dess har hotellet renoverats så väl att det nästan är för fint.

Den som istället fortsätter in på den smala halvön mellan kanalen och Motala Ström kommer till Glasbrukets vandrarhem som förutom ett vackert läge också har en intressant historia. Glasbruket har efter många års verksamhet i motvind idag varsamt renoverats till ett vackert vandrarhem.

Här är om möjligt än mer rogivande att promenera än i Norsholm, för på vägen har vi sällskap av kanalbolagets egna naturvårdare, en del av de 200 får som håller rent från sly och igenväxning längs kanalen betar längs vallarna invid kanalen.

Vi fortsätter till Motala där Motormuseet står på programmet. Sverige har många motormuseer, men det i Motala är lite utöver det vanliga. Här finns en ganska bred samling som är presenterad på ett lite lättsamt sätt. Allt ifrån en Oldsmobile Curved Dash 1905 till en F1-bil som Ralf Schumacher körde 1999.

Totalt finns här 200 fordon varav 125 motorcyklar, men här finns också en rad andra föremål som radioapparater och termosar – allt för att locka in hela familjen. Det här är ett museum som är öppet året runt, i princip varje dag. Sätten att få museet levande är smart uttänkta, kaféet serverar frukost och på så vis blir det lite folkliv här även en onsdag i mars.

Den som snabbt rusar genom museet kan missta ett intressant hemmabygge för att vara en vanlig SMV-husvagn. Möbelsnickaren Sigurd Norén i Boxholm hade tänkt sig att köpa ett ägg, men han tyckte att fönstrena var för små på SM-vagnen och van snickare som han var så byggde han istället en själv.

Som chassi använde han en möbelkärra och sommaren 1959 kunde familjen ge sig ut på premiärturen till Öland med en Ford Zephyr i samma färgställning som dragbil. Det vara bara en liten sak. Samma år som familjen Noréns husvagn var klar hade SMV ändrat sin modell och gjort fönstrena större...

Museet ligger i hamnen, men vi ska till gästhamnen vid Motala verkstad. Här ligger en av Sveriges minsta campingplatser med bara fem platser. Ibland blir den ännu mindre avslöjar ägaren av campingen – även om Göta kanalbolaget ska ha kontroll över vattennivån så händer det att kanalen svämmar över.

Själva campingen ligger på en smal landtunga med en tom torrdocka på ena sidan och kanalen på den andra. Vattennivån ser ut att bara vara centimetrar från marknivån. Den som vill utnyttja någon av campingplatserna längs gästhamnarna kan inte förboka en plats och den här kvällen är redan fyra platser upptagna, dessutom så står husbilarna och husvagnarna lite väl utspridda så den femte platsen som jag tänkt ta existerar inte riktigt.

Men efter lite samtal med mina blivande grannar kan vi plugga in strömmen för kvällen. Den som gillar gamla industrimiljöer har här en riktig guldpärla, på andra sidan kanalen ligger Motala Verkstads vackra byggnader.

Här vid Motala verkstad kan det vara passande att berätta något om Göta kanals historia. På Baltzar von Platens initiativ inleddes byggandet av kanalen 1810, efter att 58 000 indelta soldater gjort sju miljoner dagsverken kunde kanalen stå färdig 22 år senare. Ett arbete som utfördes för hand.

Tillsammans med Trollhätte kanal bildade den en 39 mil lång vattenväg tvärs genom Sverige. Kulmen nådde kanaltrafiken på 1930-talet men en del menar att kanalen blev färdigställd för sent för att verkligen ha haft någon betydelse. Om inte annat så glömmer de då bort de sidoeffekter som den här typen av stora infrastruktursatsningar ofta ger. Motala Verkstad som bildades av kanalbolaget blev en grogrund för industrialismen i Sverige.

Kanalvägen in till Motala är fantastiskt grön och vacker, vi tar en liten kvällspromenad och återigen möter vi Juno. En ur besättningen kommer farande i stadsjeep, det är hans jobb att öppna den lilla gångbron Treöresbron manuellt. Namnet lär komma från att arbetarna fick betala tre öre för att använda bron.

Märkligt hur det ofta är de minsta och smalaste broarna som är de mest omhuldade i allt från Amsterdam och Dublin till Motala. ”Hinner du ikapp”, frågar jag när besättningsmannen är klar med bron. ”Det är inga problem”, svarar han. ”Hon går ju bara i fem knop.” Och det är sant, här vid Göta kanal går livet i en lite lugnare fart.